Simply the best

Igår var jag som sagt på skiktröntgen. Kom dit redan klockan 12 då jag skulle dricka åtta deciliter vatten blandat med kontrast. Jag har aldrig i hela mitt liv druckit den mängd vatten under 1½ timme, sprang på toa två gånger och det var mängder. Jag hade även turen att behöva gå på toa precis innan jag skulle in för undersökningen. Så där fick jag ligga och knipa i ungefär 30 minuter. Jobbigast var då sköterskan sa; "Nu sprutar jag in lite kontrast, det kommer bli varmt och det kommer kännas som att du kissar på dig. Men vara bara lugn, det gör du inte". Så där låg jag och blev rädd ändå, man ligger och kniper för fullt sen börjar det koka på nedervåningen. Trodde nästan att min kropp skulle ta det som en signal för att börja släppa trycket. Det roligaste med att hålla andan och andas normalt var dom söta smileysarna på maskinen som lyste grönt. En glad med öppen mun och en med stängd mun och uppblåsta kinder. Höll nästan på att börja skratta då jag låg där.

Det började bli en rejäl pina i slutet, speciellt då dom skulle ta en åtta sekunders bildserie på halsen. Dessa åtta sekunder kändes mer som åtta minuter. När dom var klar drog jag på mig byxorna, tog allt annat i handen och SPRANG ut på toaletten. Hann sen bara komma ner i centralhallen då jag var tvungen att springa igen. Nu vet jag hur inkontinenta känner sig...

Gjorde en skiktröntgen på hals, bröst och buk för er som undrar. Har inte varit med om något, är mer en säkerhetsförebyggande åtgärd då vi ej ännu hittat det som höjer min sänka så mycket.

Maskinen på NUS ser dock annorlunda ut, men åkte in i en "donut" som jag kallar det.