Äta bör man, annars dör man
Ikväll har jag som sagt varit på mitt första OA möte, vilket kändes bra. Vi var väldigt få, men på ett sätt kändes det ganska bra då det var första gången. Jag var så nervös så jag satt och rabblade upp deras namn i minnet. Jag vet inte varför jag har problem att prata inför folk. För att prata är något jag behärskat väldigt länge, även när jag inte kunde prata rent fick mamma tolka mig. Hennes svar på det är; Var ju bara jag som förstod dig, jag var ju tvungen att umgås med dig varje dag. Nu är det där inte helt ordagrant, men något liknande sa hon en gång till mig, haha.
Åter till mötet, OA står som sagt för overeating, men man måste inte vara en överätare för att vara där. Har man ett tvångsmässigt bekymmer med mat så är det där platsen man ska gå till. Att få känna att man inte är ensam och allt stöd, det är underbart. Jag tror aldrig att jag har haft en jättebra relation till mat. När jag var mindre kunde jag ofta småäta bara för att jag kände att det var något jag borde göra. Jag kan inte sätta fingret på varför det blivit såhär, att man tänker väldigt mycket på mat. Kan ärligt talat säga att jag tänker väldigt mycket på mat, kan planera vad jag kan äta på kvällen. Jag kan råka ta en för stor portion mat, men sen övertalar jag mig själv i alla fall att jag kan äta upp det. Tanken att det är tur att ingen ser mig har kommit väldigt ofta, dessa tankar har dock kommit nu på senare tid. Så man kan nog säga att samtidigt som jag inte har världens hemskaste relation till mat så har jag samtidigt inte en bra heller.
Det är säkert många som kan anse mig för öppen om mitt liv. Men det här är min blogg, mitt liv och mina känslor. Vill man inte läsa ska man inte heller göra det. Jag känner att är jag öppen kan fler personer i alla fall sätta sig in i mina tankar och hur jag är. Finns dock mycket jag väljer att inte skriva om här då det finns saker i mitt liv jag inte vill ska komma fram till allt och alla. Min familj vet mycket, men dom vet inte allt. Så är det nog i alla familjer, jag vet inte? Alla har vi nog med vårat, jag känner att mycket av mina tankar vore för mycket att ta in.
Åter till mötet, OA står som sagt för overeating, men man måste inte vara en överätare för att vara där. Har man ett tvångsmässigt bekymmer med mat så är det där platsen man ska gå till. Att få känna att man inte är ensam och allt stöd, det är underbart. Jag tror aldrig att jag har haft en jättebra relation till mat. När jag var mindre kunde jag ofta småäta bara för att jag kände att det var något jag borde göra. Jag kan inte sätta fingret på varför det blivit såhär, att man tänker väldigt mycket på mat. Kan ärligt talat säga att jag tänker väldigt mycket på mat, kan planera vad jag kan äta på kvällen. Jag kan råka ta en för stor portion mat, men sen övertalar jag mig själv i alla fall att jag kan äta upp det. Tanken att det är tur att ingen ser mig har kommit väldigt ofta, dessa tankar har dock kommit nu på senare tid. Så man kan nog säga att samtidigt som jag inte har världens hemskaste relation till mat så har jag samtidigt inte en bra heller.
Det är säkert många som kan anse mig för öppen om mitt liv. Men det här är min blogg, mitt liv och mina känslor. Vill man inte läsa ska man inte heller göra det. Jag känner att är jag öppen kan fler personer i alla fall sätta sig in i mina tankar och hur jag är. Finns dock mycket jag väljer att inte skriva om här då det finns saker i mitt liv jag inte vill ska komma fram till allt och alla. Min familj vet mycket, men dom vet inte allt. Så är det nog i alla familjer, jag vet inte? Alla har vi nog med vårat, jag känner att mycket av mina tankar vore för mycket att ta in.
Please eat me!
Kommentarer
Postat av: Nocturnal Depression
Alla har vi nått slags missbruk. Alkoholmissbruk. drogmissbruk, narkotikamissbruk, läkemedelsmissbruk, blandmissbruk, internetmissbruk, köpmissbruk, matmissbruk, sexmissbruk, spelmissbruk, maktmissbruk,träningsmissbruk, bloggmissbruk med mera :)
Trackback
