Little thoughts
Skulle väldigt gärna vilja träffa någon som jag vill bilda familj med. Men allt sånt där är så svårt, bara att skaffa vänner är något av det mest komplicerade jag vet. När man var liten kunde man byta leksaker i sandlådan och då var man bästisar. Nu måste man nästan bevisa vilken bra person man är, hur omtyckt man är av andra och att se bra ut är väldigt viktigt också. Jag vet att utseendet inte är allt, men nog tar det upp mycket plats då det är väldigt ofta som första intrycket gör stor verkan. Vet inte om det är många som går efter första intrycket men det är inte så vidare bra enligt mig. Tänk om man skulle träffa på sin själsfrände den dagen han/hon har en dålig dag och på grund av det missar man varandra. Det krävs så mycket mer för att komma innanför skalet på en person och verkligen förstå hur den personen är.
Vet inte varför jag skriver det här men känner för att få ut det bara. För det finns så många frågor men aldrig tillräckligt många svar. Ibland önskar man att det skulle finnas en handbok om hur man ska leva livet. Hur man ska vara för att bli accepterad på en gång. Men då hade det väl inte varit att leva som vissa anser, livet ska vara och är komplicerat. Men kom igen, så komplicerat borde det väl inte behöva vara? Nu är det ju det, man kan inte gå tillbaka i historien med en trollstav och lära ut livets läxor även om det ibland skulle behövas. Vet inte varför man tänker så mycket på en liten grej. Det började med att man saknar en partner och voila, fullt med massa bokstäver som kanske inte någon förstår. Jag tänker helt enkelt för mycket ibland vilket ofta händer på nätterna gärna när jag ska somna. Man tänker på en sak men tillslut har man tänkt tio saker som man kan koppla ihop med först saken.
Vavavavavarför är det så?
