Att äta eller ätas

Det kommer stunder när man tror gott om just människan, men det är tyvärr allt för ofta det kommer stunder då man verkligen undrar om vi är människor. Människor eller djur, det är den stora frågan, att äta eller ätas. Är det verkligen så vi vill ha det? Nu låter mitt inlägg väldigt dramatiskt men min födelsedag började smått dramatiskt, på skolan av alla ställen!

Registreringen började klockan tolv idag och personalen gjorde en riktigt stor miss i att inte ställa ut kölapparna innan registreringen började. Allt urartade i ett kaos och jag som stod precis brevid lapparna hamnade 30 nummer bort just på grund av kaoset. Jag blev pressad mot en tegelvägg av säkert 20 personer, kände allt mer hur trycket steg upp i huvudet och hade det fortsatt några sekunder till hade jag börjat sjunka ner mot golvet. Folk pressade och slet i maskinen, de kunde slita ut tio nummer för att få tag på ett, vissa slet upp maskinen för att få tag på lappar och tog även då en hel rad. Det slutade med att en lärare gick runt och delade ut just såna lappar. Jag bad de att lugna ner sig, sa att någon kan ju bli skadad för i helvete, bad även om att få slippa bli pressad mot väggen. Fick inget svar av pressarna, bara en blick som menade jaha och vem fan tror du bryr sig? Ja, det kändes så i alla fall om ni förstår vad jag menar. Brast ut ett åh vilken underbar födelsedag och fick ett grattis av en kvinna som också blev pressad och hon stod med barnvagn!

Ibland skäms jag för människor, sen när är vi inte vuxna nog att förstå vad en kö är och hur en kö funkar? Jag menar inte att jag BORDE ha fått en av de första lapparna, lät till och med många ta så att de skulle slippa bli pressade. Men att tränga sig efter en kölapp för att kunna registrera sig på skolan, jag menar hallå come on! Är vi inte bättre än så skäms jag ännu mer.

Jag borde kanske släppa fram lite av rovdjuret i mig?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0