Ibland

Ibland blir jag så less på mig själv så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Var planerat att studera igår efter middagen och fram tills dess var jag pigg på det. När jag hade stökat undan från middagen hälsade huvudvärken från helvetet på vilket gjorde mig liggandes. De som känner mig vet hur jag mår av att inte studera, jag vet inte hur jag ska göra för att kunna slappna av utan att ha studerat något hemmavid på kvällen. Sov ganska bra under natten men det är inte så konstigt om man tänker på hur slut jag var igår kväll men åter igen nu på morgonen så var huvudvärken tillbaka. Jag bestämde mig för att vara hemma från dagens första lektion för att vila då jag har lång dag. Valde bort programhanteringen då det är en kurs som inte är lika "farlig" att missa som resterande. Tog en ipren och la mig igen vid sju med tanken om att kliva upp halv nio, halvsov mig igenom den stunden och drömde jobbiga drömmar där jag kände skuld att jag är så dålig i skolan. Jag vet egentligen att jag inte är det och att man inte rår för om man mår dåligt fysiskt, då måste man vila. Det är en kamp inom mig dagligen tyvärr, att vila eller att inte vila. Hur gör man för att tankarna och känslorna kan ligga på samma våglängd?

De här stunderna saknar jag Johan mer än någonsin och även att bo i Sävar. De här stunderna vill jag rymma hemifrån för att vara med de jag älskar.



Lånar en bild på en ledsen Pang för att visa hur jag känner mig


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0