Simply the best

Hej då kära ångest, ta ledigt, ta semester, försvinn! Dock börjar det värsta lugna ner sig nu men är så jobbigt att vakna och känna sig trött, illamående, skakig och gråtfärdig. Har till och med problem att skriva bara för att mina händer inte hör till min egen kropp just nu. Har blivit lite stressad över sociala men som det lät ska det vara ordnat idag om det inte blir något strul. Jag som är en planerare blir lite smått tokig när mina planer inte fullföljs. Riktigt varför vet jag inte men det kan nog bero på att när jag planerar känner jag att jag har kontroll. Däremot så är det ju bra att släppa kontrollen ibland och vara impulsiv vilket jag i och för sig också kan men inte när det gäller stora saker som det här. Allt beror inte på inre stress heller utan även att jag drömmer väldigt mycket och dessa drömmar kan sätta sig med djupa spår och hålla i hela dagen. Just nu är det bara att bita ihop och klara dagen vilket jag vet att jag kan. Kommer jag igång och far hemifrån på mina ärenden så mår jag bättre senare idag men det är ju stunder som nu som kan kännas extra jobbig. Ibland kan jag undra varför jag behövde bli så pass känslig som jag är efter att jag gick in i väggen 2010, innan dess kunde jag bita ihop och gömma allting långt inne. Men tiden att gömma saker är förbi, det har förstört både mig och min kropp. Det är min tur att såga av kedjorna och låta dom falla till marken helt enkelt. Nej, dags att ta tag i ordningen nu så att jag inte blir sen till mina ärenden.

 

Ibland kan saker låta hemska men jag vet att även om himlen faller ner på mig så finns det dom som plockar upp mig och det är jag så tacksam för, det gör att jag kan ta mig ur det gråa alldeles själv många gånger. Det viktigaste är inte att någon finns där för mig utan att jag vet att dom gör det. Är ju som sagt envis som en åsna när det gäller mycket. All min kärlek till er som stöttar mig i allt och finns där för mig.