Simply the best

När jag och Johan kom upp och hem till byn förra lördagen så fick jag en fin glasprydnad av han. Kunde inte gissa vad det var i lådan men tung som attan var den och oj så vacker. Det häftiga är att man kan se från alla vinklar med samma 3D effekt.

 

Nu har jag faktiskt haft lite med renarna att göra. I söndagskväll tog vi ut Milliis på en bensträckare på gården då vi hade besök söderöver ifrån och hon ville så gärna få en fin bild. Det är otroligt så fina människor jag får möta i och med att jag träffat Johan. Igår eftermiddag var jag även in i hagen och matade renarna, jisses vad det var mygg och broms i hagen, renarna har det inte lätt alls. Blev själv väldigt myggbiten på benen efter min utevistelse då jag hjälpte Johan litegrann med att fixa skotern. Vi borra och borra och borra och skruva. Ja, nu försökte jag härma lite från Pistvakt för er som inte sett det lika mycket som jag. Det vi gjorde var i alla fall att stabilisera stegen eller vad det nu var, fotstöden om vi ska förenkla det hela.

 

Angående jobbveckan så har det samtidigt gått väldigt bra fastän jag har haft väldigt ont i ryggen och har det än idag. Jobbade på som vanligt och slet som vanligt för att vi skulle hinna bli klar i tid. I och med att jag inte har gått någon golvvårdsutbildning så får jag inte använda skurmaskinen eller high speeden så bara där förlorade vi lite tid kan man säga eftersom Aila också jobbar i köket. Dom två sista dagarna hade jag väldigt lite att göra i och med att jag farit fram med fart. Två sista dagarna blev vi även bjudna på go fika av två som jobbade på förskolan. En klev rent av upp fyra på torsdagsmorgonen för att hinna baka och den andra hade farit till Vetehatten och köpt med sig en god kaka. Tusen tack för det goda fikat och för den goda sammanhållningen. Känns riktigt bra att man kom in i gänget på en gång i år igen. Kan man ha det bättre?

 

Förutom jobb i veckan så har vi hunnit med att fira Ida-Maria och Aila som fyller år på samma dag. Hemma hos Ida-Maria så hade Hanna gjort två tårtor och innan det bjöds det även på jakkatarna, ja nu kan jag inte stava det men på enkel svenska kallas det chipsmat. Det är lättsaltade chips, köttfärs blandat med ris, grönsaker, vit sås och så vidare. Det är alltså väldigt likt tacos men ändå inte. Gott är det i alla fall även om jag fortfarande är lite ovan att ha lättsaltade chips i maten, haha. Innan vi kom hem till Hanna och Peter så for vi en snabb sväng på marknaden i Gällivare också då vi skulle köpa en födelsedagspresent åt Ida-Maria. Vi skulle även kolla på kängor åt mig ifall Jokkmokk skor skulle vara där då dom är bra. Vi hittade ett par låga Graninge kängor som jag är väldigt nöjd med. Bäst av allt vore det ju att ha högre kängor då dom har köpts först och främst för turer i skogen men har man som mig ärvt dom grova benen så är det sällan högre skoskaft passar tyvärr. Igår var vi förbi hemma hos Anette och Jonas, däremot så jobbade Jonas så han hann vi aldrig träffa. Däremot så blev det mycket gos och bus med barnen. Alicia och Clara föddes i april och det är jisses vad tiden går fort, dom två små liven växer så det knakar. Något som känns extra roligt är att Elias inte är lika blyg inför mig längre utan nu kan även jag vara med och leka och även hjälpa han ibland.

 

Hur har jag jobbat förresten? Ja, jag har nog skurat ungefär fyra toaletter och handfat, putsat ungefär 30 fönster men småfönster inräknat. Har även dammtorkat möbler, skurat tak och väggar med mera. Det finns dom som gillar att städa och dom som inte gillar det, jag hör mer till den senare gruppen men samtidigt så älskar jag när städningen är klar och man ser resultatet. Jag älskar resultat.

 

Idag står Johan och håller på med skotern ännu en gång, nu skulle han ta loss motorn och sen, ja något mer. Mitt minne är inte så jättebra när det gäller saker jag inte riktigt förstår. Humöret för skoterlagning försvann och vi och Axel åkte hem till Anette och Jonas. Jonas jobbade nu också så innan han kom hem hann vi med att spela Sverige spelet och äta blodpalt. Lite senare kom han hem och efter det kom det ännu mer besök men vi valde tillslut att åka hem eftersom hundarna ville ha mat. Nu har jag en vecka kvar här uppe i norr innan jag åker hem och samtidigt som jag längtar hem så vill man ju inte fara. Det är lite slitigt att slitas emellan två världar ibland men det är livet vi har valt så det är bara att hålla ut. Saknar mina små hjärtan där hemma extra mycket när jag umgås med Johans syskonbarn, det är ofta jag tänker på hur Agnes och Elmer skulle reagera på händelser och så vidare.

Igår var det som sagt midsommar, i och med att jag är här uppe och jobbar så missade jag den stora festen nere i sommarstugan i Ivarsboda. Det känns lite tråkigt men samtidigt hade jag nog inte orkat med alla människor heller, av någon anledning blir jag lätt stressad bland mycket folk ibland. Min midsommarafton började i alla fall med en välförtjänt sovmorgon, efter det gjorde jag mig midsommar fin innan Johan åkte till jobbet bara för att han skulle få se vad han missade, dock så sa han att han redan visste vad han missade. När han hade åkt iväg gick jag ut på gården för att se att Aila och pojkarna redan hade kommit tillbaka med traktorn och björkarna, hade helt missat ljudet av traktorn. Jag stod säkerligen med hårsprayen och härjade så allt sprayande tog bort traktormullret. Började att hjälpa till med att hålla fast björkarna mot släpet så att vi skulle få klart vårt släp och åka iväg men for även emellan med att ta in Bullen och Nikka till hagen för att sen gå in och pumpa upp massa ballonger som vi skulle sätta fast också. Tilllsut var vi klara både med pynten och möbleringen i släpet så då bar det iväg till Lingonberget för att hämta upp Anette, Jonas, Elias, Alicia och Clara. Ja, med oss från huset hade vi också Axels kompis Magnus förresten. Så från huset var vi Aila, jag, Axel, Tobias och Magnus. När vi hade kommit till Lingonberget så bytte vi förare till Jonas och efter det bar det vidare till Palohuornas som även är kallat för Pallo för att göra det lite lättare. Där har Hanna och Peter en stuga så där mötte vi upp dom, Ida-Maria, Stina, Pelle, Bosse och Betty. Lite senare kom Peter hem och även Love kom förbi. En del for ut igen för att åka en sväng runt byn med släpet, medan satt vi några stycken i stugan och tog det lugnt. Alla drack kaffe förutom jag som drack saft. Precis, har fortfarande inte lärt mig att dricka kaffe.

 

Väl hemma igen så började vi med maten som bestod av både kyckling, fläskfilé, köttbullar, rostbiff, nypotatis, ägg, sallad, bearnaisesås och ja, säkert något annat också. Blev en väldigt lugn midsommarafton och det kändes lika bra eftersom jag har haft och har så ont ännu. Jag satt mest gäspandes och tittade på klockan för att vänta på Johan som skulle komma hem vid 22 tiden. Såg genom fönstret att han kom hem så jag gick ut utan kofta och trotsade myggen. Jag skulle helt enkelt ha en kram! I och med Johans tolvtimmarspass idag så gick han och la sig på en gång, jag gick och la mig för att mysa en stund men det slutade med att jag la mig för natten där vid 23.30 ungefär. Tror inte jag har lagt mig så tidigt på midsommarafton på flera år, haha.

 

Det var min midsommarafton och jag är nöjd även om det var lugnare än jag är van vid. Vi fick ändå det bästa, bra väder, underbara människor och underbar mat. Det behövs inte mer.

 

Skämt åsido med rubriken, men jag har varit här uppe en vecka nu som sagt. Har inte hållit på med renarna något men vecka 27 drar nog kalvmärkningen igång så då kommer jag att vara där lite nu och då, allt beror på hur mycket jag orkar. Så, hur har min första vecka som arbetande kvinna varit? Jobbig! Däremot så har det gått väldigt bra även om min kropp sa upp sig efter andra dagen och sömnen, ja den sa upp sig redan i söndags kväll.

 

Första veckan inom storstädet har varit väldigt påfrestande fysiskt och ärligt talat så ser jag inte riktigt fram emot sista samtidigt som jag gör det. Jag blir stolt över mig själv när jag jobbar och står i då jag vet att jobbet blir gjort och dom som har anställt mig blir nöjda. Det är även väldigt roligt att jobba tillsammans med Aila, Johans mamma eftersom jag inte har möjligheten att åka upp hit allt för ofta. I och med att vi bor hemma i huset får jag också chansen att umgås mer med hela Johans familj då man hälsar på varandra titt som tätt. Det är underbart att få komma alla så nära. Åter till påfrestandet, jag har fått väldiga problem med min kära rygg. Jag har så ont att jag vill lägga mig ner och ge upp men det vägrar jag göra. Sen sömnen, jag får inte sova. Det tar flera timmar innan jag somnar och när jag väl somnar vaknar jag stup i kvarten. Mycket beror nog på att Johan har jobbat eftermiddag och kommer hem där mot 23 tiden. I och med all värk och sömnbrist har det varit jättejobbigt att vara utan han. Vi har setts när han kommer hem och lägger sig med mig och sen en halvtimme vid morgonen då han kliver upp och äter frukost med mig. Det blir inte många ord som hinner med att sägas och det har känts väldigt konstigt.

 

På jobbet har vi snart blivit färdiga med en avdelning och det känns riktigt skönt. Blir lätt lite stressigt mot slutet då vi inte kan jobba på som vi vill i och med att det är fullt med barn på avdelningarna. Vi får gå lite efter deras tider och ibland får dom anpassa efter oss också så att vi ska hinna. Det är riktigt roligt att det är så trevlig personal på Granbacka, det går att prata med alla och även skämta. På en avdelning är det en kvinna som gillar att skämta med mig men samtidigt har hon varit lite orolig över att jag har tagit henne på allvar. Men jag är ju likadan själv så ingen skada skedd där inte. Det är bara roligt om det blir så.

 

Annars i veckan så har vi hunnit med två små partyn och ett stort. Ja, nu räknar jag inte med midsommar för det kommer att få ett eget inlägg. I tisdags kväll var det Alpnaering som gällde och det var lika trevligt som vanligt. Den här gången beställde jag en leg gel som ska vara bra för trötta ben, vore perfekt om den funkar bra på mina åderbråck och när jag blir lite spänd. Vi var det vanliga gänget som bestod av kvinnorna Örtstam och jag, ja, jag räknar mig till gänget nu även om jag inte kan vara med alla gånger. Utöver gänget så var vi några fler också och kvällen bestod av mycket fika och mycket skratt. Blev en ganska sen kväll utan sömn och kvällen därpå blev det Partylite party hemma hos Hanna där vi bjöds på tårta. Vi fick titta på olika ljus och sniffa på olika dofter, jisses vad fina saker det fanns. I och med att jag blir 25 snart fick jag välja ut en födelsedagspresent som jag skulle få av familjen. Jisses vad bortskämd jag blir. Det är inte sant vilken tur jag har med att fått träffa så fina människor. Mest bortskämd blir jag däremot med all värme och glädje som familjen skänker mig. I torsdags fyllde mellanbrodern Axel i familjen 18 år och då blev det kalas! Det blev massor och gott fika och massor av folk, sammanlagt blev vi upp emot 28 personer. Det kallar jag firande. Det kändes väldigt skönt att torsdagen var vår sista jobbdag den här veckan i och med alla aktiviteter och hur slut jag har varit.

 

Nu ska jag däremot peppa för en vecka till på jobbet hur det än går med ryggen, vila kan man göra i graven. Men även lite efter jobbet om man inte har andra planer. Idag och imorgon jobbar Johan tolvtimmars pass men till veckan har han ledig vecka. Förhoppningsvis kommer jag att få sova bättre i och med att jag kommer få mer kvalitetstid med mitt hjärta.

 

Nu har jag varit här uppe i Purnu i prick en veckas tid, jisses vad tiden går fort. För en vecka sen klev jag upp fem på morgonen, taxin var bokad till 6.25 och jag var redo redan klockan sex. Vad får jag inte då om inte ett sms från SJ där det står att tåget är fyra timmar försenat! Fyra timmars försening betyder buss från Boden och alltså hade jag varit framme väldigt sent i och med ovädret också. Ringer till Johan där efter sex tiden och känner bara för att gråta. Han var nyvaknad men bestämde sig strax för att han skulle banne i mig komma ner och hämta mig. Sagt och gjort, runt halv sju satt han sig i bilen på väg till Umeå. Det betydde att han skulle komma ner vid lunchtid och jag som inte hade någon ro i kroppen för att vila en stund ringde både mamma och pappa för att se om någon kunde hämta hem mig till Sävar. Det blev så att pappa och Kajsa hämtade mig och hemma hos dom blev jag bjuden på frukost. Lite senare efter frukosten gick jag över till mamma och Emma en sväng för att lämna ett lakan till min gamla säng som Emil fick ta över. Tillslut var det dags att gå hem till pappa igen då det närmade sig att Johan skulle vara framme. Hos pappa blev vi bjudna på glass och Johan rakade sig även innan det bar iväg igen.

 

I och med några stopp på vägen i form av lunch, mellanmål och toapauser så kom vi fram vid 19 tiden tror jag det var. Vi tog det ganska lugnt efter vägen och även på våra pauser. Egentligen skulle jag vara framme vid 13 tiden men nu fick jag ju ändå spendera extra timmarna med Johan så vad gör det? Vissa tycker säkert att Johan är tokig som åkte ner för att hämta upp mig men sån är han min Johan. Han är tokig på ett bra sätt, precis som mig.

 

Kan erkänna att jag är nådigt less på SJ, dom gör reklamer hit och dit om vad man INTE kan göra i en bil. Men oftast kan man ju inte ens åka tåg i och med alla förseningar, fel och så vidare. Dom borde kanske putsa mer på tågen och trafiken istället för reklamen. Däremot så är jag väldigt nöjd med SJ när allt väl klaffar. Trivs inte alls med att åka buss då det blir mycket trängre, varmare och längre åktid. Förhoppningsvis kan SJ bli bra någon gång.

 

Snart bär det av! Det går nog inte att gissa hur mycket jag längtar till att få åka upp och rå om Johan i hela tre veckor. Ska även bli riktigt roligt att få träffa familjen igen, blir som tomt utan alla där uppe när man åker hem igen. I början blev det velande fram och tillbaka om Mirabelle skulle med eller inte och att ordna kattvakt för tre veckor är inte alltid så lätt. Tillslut blev det bestämt att Britt-Mari kan komma och vara kattvakt igen och det är så skönt, känns ungefär som att det har lossnat lite stenar från mina axlar. Uppe i byn bor det tre hundar och en till katt, Mirabelle är inte så van vid andra djur så hon kan bli knasig nog när Bullen är här nere. Sen så gillar ju Nikka att jaga katten Mufasa. Det kan dock bero på att han är en spännkatt och lite uppkäftig men i alla fall, haha. Kände oro inför att det skulle kunna bli kaos men kände ännu mer oro inför att Mirabelle kanske skulle smita. Skulle Mirabelle försvinna vet jag ärligt talat inte vad jag skulle ta mig till, det är vi två så är det bara. Ja, kommer ju att förlora henne så småningom men skulle det vara genom att hon rymmer när vi är där uppe så skulle det vara 100 gånger värre nästan. Att veta är bättre än att undra. Kommer självklart att sakna min tokiga katt men samtidigt är det skönt att slippa oroa sig. Ett stort tack till Britt-Mari i alla fall som ställer upp, vad vore man utan sina bästa vänner?

 

Är nästan klar inför morgodagens resa men än är det lite kvar att göra. Har inte packat precis allting eftersom resterande måste packas imorgon bitti då man är klar med sitt utseende och sin hygien. Blir till att duscha om ett tag men innan det ska vi ta reda på Britt-Maris ramnummer på hennes cykel, det är ett evigt tjabbel det där eftersom det kan stå på olika ställen. Dock så är det samma märke som min så därför borde det vara på samma ställe, vi får se. Apropå packandet har jag nog med mig alldeles för mycket i allt men samtidigt hade jag kunnat ta med mig mer också bara det hade rymts. Mina nya stövlar får däremot stanna hemma, först och främst vet jag inte om dom ryms och sen så passar dom inte så himla bra i och med all vätska jag har fått. Visst, jag har lyckats få ut det mesta av vätskan men inte allt. Var och köpte stödstrumpor idag och som jag misstänkte så får jag med mina grova ben ha den största storleken fotmässigt, jippi! Fick tipset att sy en ny tådel för att slippa känna mig som Kalle Anka så får se om det hinns med uppe i byn. Nej, nu ska jag fortsätta med mig då min kväll inte blir så sen. Imorgon bitti är det klockan fem som gäller. Får bara hoppas på att festprissarna på mitt område är någon annanstans än här i natt.

 

Idag började min dag med att laga mat och diska, sen har jag under dagens gång hunnit diska två gånger till. Så går det när man är dålig på att diska bort i tid och sen när man väl diskar ja då tål man inte att se någon disk alls i diskhon. Någon som känner igen sig? Lunchen blev jättegod, dock så brukar jag aldrig misslyckas med grytan. Gjorde en kyckling gryta med gourmé sås som hemmavid går under namnet den vita kyckling grytan. Under en period brukade vi göra den eller en annan thai gryta från Uncle Bens som är gul, därför brukade vi skilja på grytorna med deras färger istället för namnen av någon anledning.

 

Lite senare dök Britt-Mari upp och lite senare på det så dök även mamma upp. Vi åkte iväg till affären för att handla hem inför kvällens middag som Britt-Mari både skulle tillaga och bjuda på. Är man bortskämd om folk kommer hem till en och gör mat som dom själva har köpt med? Ja, det kan man nog säga att man är men ibland måste man väl få vara det? Under tiden som maten lagades så passade jag på att skura toaletten och handfatet för att senare kunna ta tag i att bädda rent i sängen. Jag hatar att bädda rent på grund av min kära svankrygg som jag får väldigt ont i på en gång. Som tur var hjälpte mamma till med underlakanet så jag slapp lite bök. Efter den jättegoda middagen tog jag tag i att laga mina leggings ännu en gång. Givetvis missade jag ett litet hål när jag var hos mamma och använde symaskinen. Nu fick jag lov att ta till nål och tråd, något som Johan gottat sig lite i eftersom det var han som köpte hem det. Jag har alltid varit lite; Äh! När det var klart bar det av ner till tvättstugan och det var jättejobbigt. Ja, jag har en klagar dag men min rygg vill inte alls vara med.

 

Har alltså hunnit med lite mer av mina sista punkter nu innan jag åker iväg. Imorgon ska jag träffa upp Britt-Mari och jag ska ordna några sista ärenden. Måste förbi på Ungdomstorget och lämna in mina papper så att jag kan få pengar i tid och efter det har jag tänkt ordna ett par stödstrumpor. Beroende på väder kan det vara bra att ha nu då jag jobbar eftersom mina ben blir allt värre, suck. Efter det ska vi åka till Maxi där jag ska köpa med mig jordgubbsessens till sodastreammaskinen hemma i byn. Höll totalt på att glömma bort att jag sagt att jag skulle försöka komma ihåg det. Vad fortsätter då kvällen med? Packa, packa och åter packa! Jisses, att packa för tre veckor är verkligen inte lätt. I fjol packade jag för två veckor, blev kvar fyra och använde inte ens allt. Får se hur jag lyckas imorgon men det ordnar sig. Snart bär det av!

 

Igår var jag tillbaka och hälsade på i panikångestattack landet, usch, vill inte tillbaka dit. Jag vaknade och började gråta floder, det gjorde så ont så ont och jag trodde att jag skulle gå sönder. Så, varför hamnade jag där? Har känt stress över att åka iväg och jobba, stress för att komma ihåg allting och stress i och med att jag har så ont i kroppen. Dock så vet jag att jag klarar av jobbet mer än väl men ändå kryper sig dessa små tankar om att jag inte ska klara det fram ur mörkret. Jag ska aldrig låta mig stoppas av smärta, ja, kan jag inte ta mig upp ur sängen så blir det ju lite svårt men kommer aldrig köra på att känna efter för mycket och bli rädd för att gå emot mig själv. Ringde direkt till Emma för att höra om jag kunde komma ut och efter det ringde jag till mamma som var på salongen. Jag klarade inte av att vara hemma själv så jag behövde ta mig ut så fort som möjligt. Samtidigt försökte jag att ta det i lugn takt just för att övertala min hjärna att jag inte går sönder. Väl nere på salongen fick jag hjälp av Frida att limma fast en sten då jag hade märkt dagen innan att en hade lossnat. Umgicks ett tag inne i personalrummet då mamma åt lunch och efter det gick vi vidare mot bussen. På väg till bussen köpte jag en chorizo med bröd då jag inte hade någon möjlighet att äta hemma, tyvärr satt den som en betongklump i magen men äta bör man som det heter.

 

Under timmen på stan klarnade minnet för mig och ja, det var studentdags. Det var ett himla liv och folk överallt som levde loppan. Negativ som jag var så tänkte jag; Grattis, ni är nu arbetslösa. Väl framme vid busshållsplatsen tyckte jag dock ärligt synd om en student. Där satt en tunn kille som var alldeles för blöt efter regnet. Han satt och skakade som ett asplöv. Tillslut kom bussen och när jag klev in så var mamma på väg att gå in bakom mig, tjoff känner jag hur dörren åker igen och puttar mig framåt i bussen. Mamma emellanåt höll på att bli klämd i dörren. Chauffören råkade helt sonika komma åt dörrknappen av någon anledning och han bad om ursäkt. När alla tillslut kommit ombord på bussen så blev det prat om hur och när vi skulle ta oss hem. Precis framför oss i korsningen så var det totalt igenkorkat i och med alla studentflak. Vad gör chauffören? Han sätter igen och ska vända bussen på en enkel gata, jisses vilken vändning alltså. Han fick åka fram lite, backa, åka fram, backa och ja så fortsatte det. Bussens rumpa var precis vid väggen uppe på trottoaren så vi hade en traktor bakom oss som varnade någon gång då det var lite för nära. Tillslut kom vi iväg och vi sparade säkerligen flertals minuter på chaufförens dundervändning, bra jobbat! Framme i Sävar så gick jag och mamma åt varsitt håll då hon skulle till vårdcentralen. Jag vandrade vidare hem till Emma där hon och Elmer låg och sov sin förmiddagslur så jag passade på att vila nere på soffan. Vaknade sen när mamma kom ut och med sig hade hon chokladbollar! Det roliga är att jag såg att hon hade en Ica påse och jag tänkte direkt att hon hade köpt chokladbollar. Riktigt vart jag fick det ifrån vet jag inte eftersom vi inte ens hade pratat om det. När vi alla hade vaknat till liv så satt vi oss i köket för att fika, Elmer fick sitt mellanmål och vi fick våra chokladbollar, nom nom. Lite senare såg vi hur Lars kom hem så jag gick och öppnade dörren för att ropa på Agnes. Man såg direkt hur hon reagerade på att jag ropade och oj vad hon kom fort fram till dörren och gav mig en kram. Jisses vad det värmde mitt hjärta, det kan jag leva på länge! Dagen och kvällen fortsatte med lite bus tills vi äldre tjejer, läs, jag, Emma och mamma gick ut på en promenad. På väg tillbaka från promenaden gick vi förbi pappa och
Kajsa då dom fått sina nya köksluckor och bänkar. Det är en helt ny lägenhet kan jag lova, nya mattor, nya tapeter, nya luckor och nya bänkar, jisses. När jag kommer hem igen från Purnu och pappa har gått på semester ska vi barn och han ta och rensa förråden. Längtar verkligen efter att få hitta min bäbisdocka. Det roliga är att jag döpte den till Johan när jag var liten. Nu kommer det i och för sig säkerligen ifrån att min farbror heter det men sen att jag träffat en egen Johan gör det lite roligare.

 

Lite senare bar det av hemåt med bussen och det var så skönt att komma hem och krypa in under filten. Av någon anledning var jag väldigt frusen igår och idag har jag lite extra ont. Dumma väder som aldrig kan vara på ett sätt. Samtidigt ville jag inte hem i och med hur jag mådde men samtidigt så är det skönast att vara hemma och få sova i sin egen säng. Är så tacksam över det stöd jag får från dom mina när jag har mina sämre dagar. Tur nog så är jag inte så svår att vara med heller, det enda jag behöver är att veta att någon är i samma lägenhet ungefär. Apropå annat förresten, jag var ju på en handledarkurs i måndags och redan dagen efter fick jag mitt körkortstillstånd, perfekt va? På körskolan sa Stefan att väntetiden kunde vara upp emot två veckor nu innan sommaren så det var väldigt bra att jag skickade in alla andra papper och så vidare i god tid innan kursen. Hinner inte köra något nu innan jag åker men när jag kommer hem igen är det bara att börja öva!

 

Det är inte lätt när det är svårt sägs det och visst stämmer det? Har haft fullt upp dom senaste dagarna men ändå inte. Lördag morgon närmar sig med storm steg och tankarna börjar snurra runt gällande om jag har hunnit allting. Kommer jag ihåg att göra allting? Kommer jag ihåg att ta med allt? Ska i alla fall få in lite av veckans början och se om jag kommer ihåg allting jag har gjort.

 

När jag kom hem i söndagskväll tog jag i alla fall itu med golven här hemma, det blev både dammsugit och skurat så då fick jag äntligen det gjort. Visst är det ganska roligt hur mycket man märker att det är städat fastän det inte var så skitigt innan? Resterande av kvällen tog jag det bara lugnt, blev lite jobbigt där ett tag innan sängdags men det lugnade ner sig och jag kunde få sova litegrann.

 

I måndags klev jag upp i relativt god tid bara för att kunna göra strips till lunch, till det så blev det grillad kyckling. Efter det bar det av ner på stan för lite ärenden innan jag skulle till salongen och fixa naglarna. Vet inte om någon minns hur det började regna i måndags? Det var gigantiska droppar och det var spön i backen, där gick jag utan tak över huvudet och skulle ta mig till salongen. Min ljusgula tröja blev svartprickig på grund av det hårda regnandet, smutsen på backen studsade helt enkelt upp. Blev även väldigt blöt och såg väl mer ut som jag hade försökt ställa upp i en wet t-shirt tävling eller något. Mådde bättre sen när vi började att fixa mina naglar, har för första gången fått handmålade blommor och jag är så jävla nöjd. Skulle egentligen göra det i fjol sommar men då blev det ju bestämt ganska snabbt att jag skulle upp och jobba. I år blev det bestämt ganska tidigt att jag skulle upp så nu tog jag tag i saken och bad om blommor. Efter det bar det av in på apoteket för att inhandla lite av sånt som jag behöver med mig upp men inte orkar fara och leta på apoteket där. Det är lättare att ha med sig allting än att behöva åka förbi efter jobbet eller dylikt. Väl hemma igen möttes jag av mamma i lägenheten och vi tog det lugnt en stund innan vi åkte vidare ner mot stan för att äta middag på Max. Ja, nu blev det att vi åt ute eftersom vi skulle på en handledarutbildning så att jag får övningsköra och så att mamma får vara min handledare. Känner inte riktigt att kursen gav så mycket förutom att vi som var där hade väldigt roligt. Det blev mycket skratt och prat. Kan verkligen rekommendera Stefan på Forsbergs trafikskola om man ska börja övningsköra eller dylikt. Efter kursen som givetvis drog över tiden åkte jag hem till Britt-Mari. Fick hoppa in i Biggest Loser efter en halvtimme ungefär, skönt att man inte missade mer. Var hemma ett tag före midnatt och ja, natten fortsatte i lugnets tecken.

 

I tisdags tog jag äntligen tag i att putsa mina fönster och byta gardiner. Av någon anledning skjuter man alltid upp sådant fastän man är så nöjd efteråt. Även om jag är nöjd så var jag däremot väldigt förbannad och less den dagen. I vardagsrummet har jag en väldigt lång gardinstång, det gör att jag måste upp och ner på en stol, fram och tillbaka över rummet för att ens lyckas. Tror ni det jävlades något? Fick hoppa upp och ner och gå fram och tillbaka flera gånger. Skulle inte en hake lossna och falla i golvet så skulle gardinen börja åka av och fastna i stången. Jisses vad sur jag var! Efter många om och men blev jag klar och oj vilken skillnad! Blir alltid så ljust och härligt i vardagsrummet när jag byter till ljusare tiders gardiner. Gick vidare mot sovrummet för att i alla fall försöka ta mina fönster där inne. Förstår fortfarande inte varför dom har satt in dessa helvetes fönster. Det är varken praktiskt eller snyggt enligt mig. Ännu roligare är det att man ska dela på kalaset också. Först fick jag bända loss fönsterspärren med en hammare och det gick ju bra så tillslut var ena fönstret färdigt. Det andra fönstret var inte lika lätt och roligt däremot. Först fick jag lossa hakarna och fälla ner fönstret och efter det även dela på det. För att nå upp och putsa fick jag lyfta upp det tunga fönstret samtidigt som jag skulle ta mig upp på en stol. Hade jag lyckats sjabbla litegrann hade jag kunnat ramla och slå mig riktigt fint men envis som man är så vill man försöka klara allting själv. Efter många om och men blev jag klar där inne också och under tiden kom Britt-Mari förbi. Blev att jag tog en dusch innan vi begav oss ut på stan och gjorde den osäker. Eller ja, osäker och osäker. Vi ordnade så att vi fick äta och sen handlade litegrann innan det blev att invänta Biggest Loser finalen. Jisses vad dom har kämpat! Även om Simon var en värdig vinnare så hejade jag faktiskt på Emma och det var bara ett halvt kilo som stod emellan henne och första plats. Hela Biggest Loser gänget har i alla fall varit jätteduktiga och kämpat på super!

 

Den här helgen har varit fylld med kvalitet. Har hunnit träffa hela min familj, ja förutom Kajsa då som varit iväg på bröllop. Känns bra att jag har hunnit träffa alla då jag inte vet om jag hinner åka till Sävar igen innan det bär av tidigt på lördag morgon till Norrbotten.

 

I fredags mötte jag upp Emma nere på stan och vi började vår stadsdag med att äta lunchbuffé på Eastern Palace, man kan nog tro att vi aldrig hade sett mat förutom men oj så gott det var! När vi hade ätit oss mer än mätta så började vi vår shoppingtur. Jag hade planerat att köpa nya silverringsörhängen och ett nytt långt hjärthalsband då dom har börjat bli mer orange än silver. Blev faktiskt så att jag köpte en keps också. Nu är ju inte jag en kepsmänniska men den här är en militärmodell, eller ja, är enklast att förklara så. Trivs tusen gånger bättre i den än en vanlig keps. Perfekt att ha vid lite sämre väder men först och främst i renskogen. När vi kände oss färdigshoppade så åkte vi vidare hem till mig där jag började med middag som bestod av kotlett, strips och bearnaisesås. Har börjat steka kotletter så som pappa brukat göra fastän det är Britt-Mari som fått mig att börja. Jag tänker däremot på pappa när jag gör så. När jag stekt kotletterna så lägger jag över dom i en kastrull och häller sedan sky över. Efter det steker jag lite lök som sedan får gosa tillsammans med kotletterna och skyn, det blir underbart! Kvällen fortsatte med chips, godis, dricka, filmtittande och Uno spelande. Ja, jag borde inte äta sånt men hey snart åker jag iväg och då ska jag sköta mig. Kändes mysigt att få unna sig lite nu innan jag åker iväg.

 

När lördagen kom så blev det varma mackor till lunch och efter det blev vi upphämtade av mamma och det bar åter igen av ner på stan. Emma hade tyvärr glömt att kolla i en affär men vad gjorde det då vi fick oss en extra sväng? Vi avslutade stadsturen med en barnmjukglassbägare. Tror bara det är i Umeå som det finns mjukglass med blåbär smak, det är i alla fall min favorit. Väl framme i Sävar så fortsatte dagen med syskonbarnsbus, grillning, gottande och slappande innan jag gick hem till mamma för att sova.

 

Idag så vaknade jag upp med oro i kroppen och den har inte riktigt försvunnit. Tror det beror på all stress som oron växte sig värre än vanligt. Min och mammas dag började i alla fall med varma mackor, mamma lappade ett par jeans som jag ska ha i renskogen och jag lagade ett par leggings senare. Där efter 14 tiden blev det att vi tog oss en tur ut till Ivarsboda för att kolla in sommarstugan då jag missar invigningen nu under midsommar. Min morbror köpte både fjällstugan och sommarstugan av morfar och nu är snart den nya stugan klar. Ja, den gamla sommarstugan revs och en ny byggdes upp. Istället för en liten stuga så står det nu praktiskt taget en villa där med gigantisk veranda. Riktigt flådigt om jag får säga det själv. Ganska fort så vände jag mig bort mot stigen som går ner mot vattnet, var nästan som att någon ropade på mig. Jag såg hur havet glittrade en bit bort och blev genast förtrollad. Jag och mamma bestämde oss för att gå dit och kolla läget och direkt vi började gå så kände jag doften som jag känt sen barnsben. Oj vilka minnen som dök upp bara av den doften. Hav och natur. När vi kommit fram till vattnet så blev jag sugen på att doppa fötterna, mamma följde efter och det slutade med att vi vadade ut så vi fick vatten upp till knäna. Det var underbart! Kändes rent av som terapi att stå ute i vattnet och känna dom små vågorna slå emot benen. Minnen av hur mycket jag älskade att bada där sköljde över mig. Jag minns hur jag som annars var en gottegris hoppade över go fikat bara för att få fortsätta bada. Hade kunnat stå där hela dagen tror jag. Förutom vadande så hittade vi även en spigg bäbis som mamma lyfte upp i händerna i och med att vi var osäker på om det var spigg eller inte. Lite senare så åkte vi hem till Sävar igen, då for vi förbi hemma hos pappa där vi träffade pappa och lillebror. Efter det for vi hem till mamma igen för att äta middag och invänta Eve som skulle komma ut också. Blev lite prat och glass på slutet innan jag åkte vidare hem. Hoppade av vid Universum och promenerade den sista biten hem som inte är lång alls, däremot kändes den väldigt lång då jag var väldigt kissnödig! Blev ett besök på toaletten och sen en svängom med dammsugaren och efter det med moppen för att ingen skulle behöva känna sig ensam.

 

Det var min helg det och den var fylld av kvalitet. Älskar min familj så mycket!

 

Oj vad jag känner mig dålig ibland i och med mina hipp som happ uppdateringar. Av någon anledning så kommer jag in i en stressfas långt innan jag ska iväg. Sist jag åkte upp till Johan var inget undantag, jag kände stress inför att hinna allt som skulle hinnas med och så vidare. Det är samma nu speciellt då jag vill hinna vår/sommar städa också. Har precis dammsugit och torkat golven så nu är jag nästan klar med min städning. Det enda som jag har kvar är att putsa mina fönster och byta gardiner. Det ordnar jag nog på tisdag beroende på väder. Apropå tisdag så var jag ju hos tandhygienisten i tisdags och ordnade det sista. Min lilla mängd tandsten skrapades bort och så var det tänkt att vi skulle fota mina visdomständer igen för att få en bättre bild men dom valde att skicka en remiss till käkkirurgen inne i stan istället, jippi. Varför kunde dom inte göra det redan i mars då hade det kanske varit ur världen redan. Har ju dock tyvärr märkt av det inom vården dom senaste åren att allting ska ta lång tid och vara krångligt. Man måste tyvärr vara frisk för att vara sjuk nu för tiden.

 

Förutom tandhygienisten så har jag även hunnit med att tvätta, få sent besök som bestämde sig för att sova över. Dock höll jag inte på att få sova men tillslut förstod människan på soffan att jag behövde tystnad inte youtube och Crunch Crunch ljud från nacho påsen. Smått irriterad? Ja och självklart är man för snäll, skulle ha bett personen fara innan jag skulle sova men samtidigt kunde jag inte slänga ut någon utan telefon eller sängplats. Tillslut kom nationaldagen, jag började min dag genom att "slänga" ut den här personen som är en gammal bekant. Dock så har vi inte pratat på flera år. Efter det åkte jag ner på stan och lämnade tillbaka en telefon som jag hade fått låna av Telia dagen före. Min kära telefon vägrade huxflux att ta emot sms, googlade och googlade tills jag kom fram till att det är väldigt vanligt att det blir stopp i flödet. Genom att flytta över mitt Micro sim kort till en annan telefon så släppte proppen och jag kunde byta tillbaka till min egen igen. Nu har jag köpt adapter för Micro sim för att vara på den säkra sidan om det händer igen för givetvis har min extra telefon plats för ett vanligt sim. Efter det tog jag mig iväg till affären med ett berg av pant, ja, jag har varit lite för lat på den fronten. När det var klart åkte jag hem och gjorde i ordning middag. Kvällen avslutades med en promenad med mina nya bungypump stavar. Dagen till ära motionerade jag med svensk kvalitet. Rätt så bra sätt att fira nationaldagen om jag får säga det själv.

 

Mina åderbråck har funnits i bra nog många år enligt mig själv och nu börjar dom föröka sig. Vad är det för sätt? Det jobbiga är att det klättrar nerför benen men även ut mot framsidan vilket gör så att jag får ont i magen. Jag vill kunna ha kortare leggings på sommaren men i och med hur det blir så kommer jag nog inte vilja fortsätta med det. Det kanske låter fjantigt men det är verkligen inte roligt, snart 25 och benen fulla av åderbråck. Ja, i och med min vikt och viktproblem får jag väl skylla mig själv i mycket men tyvärr så är ju gener ingenting man kan göra så mycket åt. Får helt enkelt prata med vårdcentralen igen om att specialbeställa stödstrumpor. Förutom på nedre delen av benen så har jag ju även på ena låret också så jag skulle behöva ett par högre för jobbiga dagar. Får ofta höra att stödstrumpor är det enda sättet men ändå får jag aldrig någon respons då jag ber om hjälp med att få mäta ut speciellt för mig. Måste kanske skicka dit min onda tvilling istället som är bättre på att höja rösten och spänna blicken i folk så att dom börjar darra i benen. Vet av egen erfarenhet att det krävs lite jävlar anamma ibland för att få den hjälp man behöver tyvärr.

 

Nej, nu ska jag fortsätta med att städa medan tvättmaskinerna går. Har städat klart i köksvrån så nu väntar toalettrummet. Var bara tvungen att få bröla lite i och med min upptäckt bak och fram på benen, fy fan säger jag bara.

 

Den här måndagen har gått i lugnets tecken, fram till att Britt-Mari kom hit en andra gång så hade jag bara gått hemma och dolat på i min egen takt ungefär. Igår kändes det nästintill jobbigt att vara göra lös i och med den fullspäckade veckan annars men idag var det faktiskt skönt att sega på som en riktigt härlig kolasmet. Eller ja, helt göra lös var jag ju faktiskt inte, jag tog tag i dammtorkningen som planerat även om jag inte tog allting. Har köksvrån och toaletten kvar när det gäller dammtorkning.

 

När Britt-Mari kom hit andra gången så hade hon varit iväg på Biltema en sväng, jag valde att stanna hemma i och med trötthet och lathet. Innan det lämnade hon lite grejer här eftersom hennes kväll skulle spenderas här. Vi for i alla fall vidare till Ålidhem då jag skulle posta ett paket och även höra om hur mycket frimärken som skulle behövas till ett kuvert. Innan det var jag däremot hos vaktmästaren och klagade, är spyless på dom som använder min balkong som en askopp. Är man mogen nog att välja att riskera sjukdomar som lungcancer och kol är man väl också mogen nog att kunna hålla det rent runt i kring sig? Till och med jag har en askkopp fastän det är sällan folk röker på min balkong. Har nästan lust att tejpa fast den på den misstänktes lägenhetsdörr. Har även en gullig granne som tycker om att lämna sin soppåse utanför sin lägenhetsdörr. Snälla, vi bor i korridorer med en dörr ut till trapphuset, vart ska lukten ta vägen? I torsdags höll jag nästan på spy då jag och Britt-Mari skulle in en snabb sväng hos mig då en soppåse med rutten köttdoft låg och gosade i värmen. Vaktmästaren vill ju helst komma på dom i stundens hetta med dessa onödigheter så kan bli svårt att få någon rätsida på det hela men tillslut kommer jag tappa humöret. Av  någon anledning så hettar mina tankar till väldigt mycket för tillfället och därför bad jag vaktmästaren att ta tag i det innan jag skrev en väldigt arg lapp själv. Ja, nu tycker många att jag är världens gnällkärring men ärligt talat så kan jag ta det. Jag betalar inte över 4000 i hyra för att bo i ett soprum. Nu ikväll då Britt-Mari skulle hem så såg vi att det är köttsaft eller blod torkat i en fin fläck utanför den här hyresgästens dörr, vad är det för fel på folk? Bor man i hyreshus kan man inte bete sig hur som helst ärligt talat, kan man inte ha respekt gentemot andra kan man flytta dit ingen annan bor.

 

Imorgon bitti bär det av hem till Sävar, har min sista tid hos folktandvården då jag ska träffa tandhygienisten för ett sista försök att få bild på mina visdomständer. Har även lite tandsten som måste tas om hand om och det blir ju intressant då det är första gången. Har tid först efter lunch men känner att det är skönare att fara redan på morgonen då jag ändå kan gå hem till Emma och Elmer direkt på morgonen. Annars kommer jag till Sävar, hoppar av på Ica och köper lunch och sen går jag hem till Emma och Elmer som nog sover och så äter jag min lunch och sen vandrar jag vidare igen. Mer kvalitetstid och mer tid att få sitta och prata är så mycket mer värt än en sovmorgon.

 

Måste släppa fram gnällkärringen en stund till tyvärr, min telefon kan inte ta emot sms! Jag smsade med Johan i natt och helt plötsligt blev det tyst. Jag trodde att han somnade och fortsatte med mitt men senare ringer han upp och undrar varför jag inte svarar. Har ännu inte fått några sms så det finns säkert upp emot tio stycken som snurrar runt där ute. Har tömt inkorgen, har startat om telefonen, har tittat igenom inställningar och hittar ändå inget fel. Har fått höra att det är tjall på Telias nät men är ju så konstigt att andra kan ta emot sms och så men inte jag. Åh, jag blir tokig! Nej, nu ska jag vara tyst och låta lite gladare kanske. Snart får jag träffa Johan!

 

Det är ingen hemlighet att den senaste tiden har jag misskött mig både med mat och med motion. Känns ärligt talat lite pinsamt att jag gick ut med hur jag ändrade på mig och sen huxflux så ramlade jag tillbaka sämre än någonsin. Redan innan jul så valde jag och Johan tillsammans att äta bättre, röra på oss bättre och så vidare. Det gick självklart upp och ner lite då och då men inte så att man grät blod. Efter många om och men började jag närma mig att gå ner tio kilo och jag kom även till det målet sist jag var upp till byn. Däremot så tappade jag kontrollen helt när jag var där uppe, det finns alltid god mat och det finns alltid gott fika. Jisses vad pinsamt att jag tappade allting bara för att jag valde att ta semester, att ta semester med mitt kämpande var ju inget som låg på listan men så blev det i alla fall. Vi tappade även det litegrann här nere tillsammans också i och med våra planer så nu tänkte vi ju köra hårt igen.

 

Däremot kan jag vara ärlig och säga att jag har skött mig dåligt. I och med resan dit upp började jag äta mer kolhydrater igen vilket inte känns bra. Men i och med alla problem med kroppen så gick jag ner mig totalt och fastnade i allt det dåliga igen. Ja, nu har jag inte ätit godis, chips och så vidare varje dag men själsligt känns det så. Även fast jag har mått så dåligt över att känna mig som en blobb i och med all mens och all vätska jag har i kroppen så har jag inte kunnat hejda mig alla gånger. Att värmen gör allt jobbigare är ju ingen hemlighet heller och nej jag skyller inte ifrån mig utan jag känner mig snarare så dålig som faller så lätt. Nu efter att Johan var här hade jag gått upp 3,1 kilo, kan knappt fatta hur jag lyckades med det. Däremot så vet jag att mycket av vikten beror på vätska, har märkt hur lätt jag blir svullen nu när värmen har slagit till. Det är nästan så att man inte vill dricka av rädsla för vätska som man kan samla på sig men däremot utan vätskan hade jag inte klarat min vecka som varit heller. Jag vägde mig i morse som vanligt på söndagar och vågen visade inget jag vill se. Sen förra veckan hade jag gått upp 3 hekto och jag kände bara hur jag ville spy. Dock så bestämde jag mig för att testa Furix igen men den här gången tog jag två tabletter, det här var mitt eget val i och med det dåliga stödet jag fick från vårdcentralen. Har självklart läst på om dessa tabletter och min dos och så vidare. Den här gången hände det saker, på två timmar om ens det gick jag på toaletten två gånger och det var ganska stora mängder. För skojs skull vägde jag mig igen då jag även fått göra nummer två ordentligen på toaletten också och ja, nummer två gör stor skillnad ibland för vikten. I alla fall, efter dom här två timmarna av att gå på toaletten ofta så tappade jag 1,7 kilo så ja jag hade en del vätska att bli av med och det är säkerligen inte all vätska heller. Ska man väga sig är det viktig att tänka på att man ska väga sig på morgonen innan man har ätit, man ska ha fått gå ordentligt på toaletten och vätskan i kroppen ska ha hunnit fördela sig sen man har legat i sängen. För mig kan det blivit en skillnad på 4 hekto ibland bara för att jag knappt fått gå på toaletten eller för att min vätska inte fördelat sig.

 

Som sagt, jag har mått skit över att ha nått mitt delmål på 10 kilo och sen gått upp 3,1 kilo igen huxflux men jag får inte glömma vilka problem jag har i kroppen. Jag måste inse att precis allt inte bara är mitt fel för att inte gå ner mig helt. Nu är det dags att ta sig i kragen och komma ner till 10 kilos viktnergång igen och sen fortsätta. Sa tidigare till Johan att i alla fall till jul vore det roligt att ha gått ner 10 kilo till så nu har jag en bit kvar för att kunna nå mitt mål men jag har även satt en lång tidsgräns. När jag åt LCHF första gången så lyckades jag ganska snabbt, nu har jag satt en måltid på den dubbla tiden just för att inte stressa upp min kropp, det funkar inte att jag bara ska fokusera på min vikt utan jag måste fokusera på min själ också. Har även förberett mig på att jag kan ha problem med den här hemska vätskan hela sommaren beroende på hur varm det är. Är även insatt i att hormonspiralen kan ställa till det med mens och vätska i upp till sex månader. Så förutom mitt eget psyke kämpar jag även emot hormoner som jag inte kan göra någonting åt.

 

Jag vet att jag inte är ensam om att kämpa så som jag gör. Det är något vi aldrig får glömma bort, man är aldrig ensam och vägen till att lyckas är lång. Under den här vägen kommer man alltid att stöta på hinder och ibland får man ta långa omvägar. Det viktigaste är att man aldrig lägger sig ner och ger upp.

 

Den här veckan har verkligen tagit på mina krafter fysiskt, sa för någon dag sen att nu är jag slut som artist. Dock så är jag piggare idag så artisten i mig har vaknat till liv igen. För ovanlighetens skull har det hänt något varje dag, eller ja, det har varit mer intensivt än annars.

 

I måndags åkte jag och Britt-Mari till Biltema, där tittade vi på en cykel och efter det gick vi vidare till Teamsportia för att hämta ut våra och Saras nummerlappar till Blodomloppet som var dagen därpå. Efter det gick vi vidare mot Jysk och Rusta. På Jysk köpte jag ut två underlakan, sängklämmor och en madrasskil. Egentligen så skulle jag köpa ett madrasskydd också men givetvis var det slut i den storleken som jag behövde. Först trodde jag att jag hade fått rätt men i och med att Jysk har sina madrasskydd lösa i butiken så rivs det runt av folk som skiter i andra helt enkelt. Det slutade med att jag rensade upp i hyllan så att allt låg på rätt plats. När jag skulle betala för allting blev det bara 198 kronor, hur kunde jag få det så bra? Någon vecka innan hade Sara varit in och köpt en utemöbel, i och med det fick hon en värdecheck på 500 kronor som hon då gav till mig eftersom hon visste att jag skulle köpa lakan och så vidare. Hon kände att hon inte hade någon användning för checken så varför inte ge den till mig. Tusen tack för det Sara säger både jag och Johan. Efter det gick vi vidare mot Coop då jag och Johan hade pratat om att jag borde skaffa en egen resväska istället för att låna storasysters nu när jag åker iväg igen. Ja, nu gör det ju inget att jag lånar den men är ju skönt att ha en hemma som jag inte behöver vara lika orolig över. Efter många om och men åkte vi hem till mig igen och sen vidare till Ålidhem. När vi äntligen kom hem till mig igen så var vi slut. Varför vi fick för oss att promenera så mycket i värmen som var en dag innan loppet vet jag inte men vi gjorde det.

 

I tisdags var det som sagt Blodomloppet och det går att läsa om lite längre ner i bloggen, kul men jobbigt som attan!

 

I onsdags klev jag upp tidigt och började småstäda lite här hemma i och med leveransen som skulle komma senare. När leveransen tillslut kom var jag så förbannad att jag ordnade skruvandet och så vidare själv. Ja, nu var det ju bara att skruva fast sängbenen, vända på sängarna och sen sätta ihop dom med klämmorna. Men även nu var det ju kokhett ute och så även inne. Har varit strul fram och tillbaka med Jysk så känner mig osäker på om jag vill vända mig till dom igen när det gäller något större inköp. Först så blev det ingen bärhjälp, vi åkte och ordnade det men då låg systemet nere men dom skrev en lapp och vi fick ett kvitto. I måndags ringde Jysk och bestämde dag för leverans och då påpekade jag bärhjälpen ännu en gång och drog hela historien, det skulle givetvis ordnas och jadajada. När Jetpak ringde senare under onsdagen så fanns det fortfarande inget registrerat om bärhjälp. Jag höll nätt och jämt på att kunna behålla humöret. Tillslut ordnade det sig i alla fall och jag är jättenöjd med leveransen och hjälpen av Jetpak. Det blev ganska trångt i sovrummet men nu slipper Johan i alla fall ligga på soffan, ja om vi inte blir ovänner förstås men vem vet, då kanske det är jag som sparkas ut ur sovrummet, haha. När jag började vara klar så kom jag på att jag hade tagit fram kinagryta ur frysen kvällen före, underbart! Ibland känner man hur man förtjänar en maträtt man verkligen tycker om. Senare på kvällen så stod tvätt på schemat men fick även besök av pappa, Emil och Eve som skulle hämta upp min gamla säng. När Emil hade 18 års fest var det någon omogen amöba som hoppade sönder hans säng så tänkte nu att han kunde få ta min även om den har några extra år på nacken. Eve träffade jag däremot bara på utomhus då hon fått i uppgift att sopa släpet. Vem forslar jord och sånt naturtjafs i ett släp med kåpa? Idioti men vi slapp i alla fall betala för släpet i och med allt jobb pappa och Eve fick med att städa.

 

I torsdags mötte Britt-Mari och Sara upp mig här hemma, vi hade planerat att gå till Biltema. Jag och Sara skulle styra våra cyklar dit då tanken var att Britt-Mari skulle köpa en cykel där. Dock tänkte vi inte så långt och väl framme på Biltema fick vi veta att det är säsongsvara. Det hade vi ju kunnat tänka ut själva men icket. I alla fall, innan vi for så märkte jag att mitt styra var sneare än sneast. Jag misstänker att den som har motorcykeln i samma cykelrum har smällt min cykel in i väggen för en rejält smäll har det varit då min cykel redan stod nära väggen och nu lutade mot väggen. Blir så förbannad på folk som inte kan vara försiktig med andras saker. Räcker att min lack repades ifjol utanför skolan. Ja, nu kan jag verka känslig men jag blir lite långsint då andra förstör mina saker som jag själv är så försiktig med. Åter till Biltema, Britt-Mari beställde en cykel och vi knatade vidare mot Coop där vi köpte lite dryck och fika. Sen började vi gå mot stan igen och nu via Östra kyrkogatan även kallat för ÖK. Där hamnade vi i en park på Haga ett bra tag innan Sara for ner mot stan och jag och Britt-Mari gick hem till mig för att lämna cykeln och lite grejer. Efter det bar det av ner till stan för att äta middag och bara vara. Vi gick sammanlagt en mil ungefär i 30 graders sol eller mer, om vi var less? Ja! Less men glada och stolta. Både jag och Britt-Mari fick varsin härlig blåsa. Min har inte spruckit helt ännu utan bara fått pyspunka men snart är väl den också borta.

 

I fredags mötte jag upp Britt-Mari och hennes mamma på stan där dom fixade sina ärenden. Efter det bar det av hem till Britt-Mari och lite senare dök även mamma, Emma, Agnes och Elmer upp då vi skulle grilla. Lite efter att dom anlände så startade jag upp grillen och tog på mig jobbet som kvällens grillmästare. Agnes fick se tre stora flygplan sammanlagt och var helt lyrisk. Hon såg även ett fjärde plan men det var så högt upp att man först bara såg spåret efter planet. Blev imponerad då hon kunde urskilja att det var ett plan, dock är jag inte förvånad att jäntan är så klok redan. Barn är väldigt smarta, tyvärr tappar vissa bara sin klokhet med åldern. Agnes och Elmer kommer däremot nog få växa upp med vetskapen om hur långt man kan komma med kunskap, det är jag säker på. Efter många om och men satt vi oss ner för att äta, Agnes fick tjuvstarta med grillkorv och bröd då vår kyckling ville ta lite längre tid på sig men gott var det när vi tillslut fick äta. Till efterrätt blev vi bjudna både på godis och gräddtårta då Britt-Mari och Birgit ville fira morsdag i efterskott och ja, det fanns ju även två mammor till så varför inte. Efter många om och men kom jag även hem tillslut också. Tror ingen i Umeå har missat att Brännbolls yran har varit och tyvärr har inte alla småpjuk gjort det heller. Ja, nu var dom här killarna 19 år men tyvärr väldigt omogna ändå. Först försökte ena kille få mig att betala för han och senare i bussen så skulle han skicka fram sina kompisar. Summan av kardemumman, ingen av dom här tre betalade och bussen stod därför stilla i över tio minuter, suck. Det slutade med att en i bussen betalade för dom får att få komma ner på stan. Så, tillslut var jag hemma, bara cirka 20 minuter senare än vanligt.

 

Igår lördag åkte jag hem till Britt-Mari igen då hon och Birgit bjöd hem mig på middag igen. Men innan middagen åt vi upp det sista av tårtan. Ja, jag måste ta tag i det här! Till middag blev jag i alla fall bjuden på tacos och det satt så fint både i munnen och i magen. Kvällen fortsatte med att vi såg på Robert Gustafsson 25 år på tv4 och sen lyssnade vi på lite dansband och hade det allmänt gott. På väg till bussen möttes jag och Britt-Mari av ett högt muller och sen började det spöregna. Vi hörde alltså ljudet av regnet innan det kom, det är alltid lika sjukt. På grund av dagens och kvällens väder var det nästan tomt på bussen från Vasaplan och det var riktigt skönt. När jag hoppade av vid mig så var det två stycken kvar i bussen. Väder kan nog göra mycket verkar det som. I och med att mitt bostadsområde ligger nära universitetet så har det varit full rulle båda nätterna den här helgen, däremot så festas det ofta här så jag reagerar inte så mycket. I natt var det däremot högljutt längre än fredag natt men det gick det också.

 

Tack för den härliga helgen med allt härligt sällskap och all härlig mat.

 

Idag har jag tänkt försöka påbörja lite vårstädning, ja, blir väl snarare sommarstädning men så blir det ibland. Har varken haft tiden eller orken men känner att jag vill påbörja innan jag åker iväg tre veckor i alla fall. Dammtorkningen och det är jag inte lika hård med att hinna med, viktigast är att putsa mina fönster och så byta gardiner. Hade egentligen tänkt börja redan men det blev att jag låg längre i sängen än planerat. Det klagade inte Mirabelle ett dugg på då hon fick ligga bredvid mig i sängen och sova hon med.

 

Nu blev det mycket och lite hipp som happ men det är ju så min vecka har varit. Har även köpt tågbiljetter nu, den 15 juni åker jag norrut för att sommarjobba och få umgås med min andra hälft och hans familj. Som det verkar nu kommer jag även få hinna vara med lite på kalvmärkningen i år igen vilket vore underbart. Har inte planerat att ta någon paus den här gången men jag vet inte om tiden till bloggen kommer att finnas alla gånger heller då det är fullt upp ibland där uppe. Det ser vi då, nu är nu, längtar i alla fall till att få träffa Johan, mitt liv är så mycket tommare när han inte är vid min sida.