Simply the best

Ja, nu är klockan ganska mycket och ibland blir det så. Har varit hemma i Sävar idag och bad om skjuts hem för att kunna ha hela söndagen till att plugga på i och med allting jag har att göra. Av någon anledning fick jag för mig att börja plugga redan i natt så huxflux skrev jag en sida på en halvtimme. Känner ett flyt i kroppen just nu så varför inte fortsätta med skrivandet än om det inte är plugg?

 

Det har hänt ganska mycket egentligen på Erica sidan om man säger så, ja, nu är jag Erica på universitetet också men om man kollar utanför den världen. Förra veckan fick jag en förfrågan om att vara med på en tjejkväll av en tjej som jag känner som flyktigast. Vi pratade som mest öga mot öga när vi gick i mellanstadiet, sen har vi haft sporadisk kontakt via Apberget och nu Facebook, våra mammor har även gått i samma klass tidigare. Hade redan planer på att vara med Britt-Mari men frågade då henne i och med att hon hade varit sugen på att gå ut tidigare. Sagt och gjort, vi skulle fara på tjejkvällen och träffa tre praktiskt taget okända människor, kändes nästan som en konstig blind dejt men samtidigt kändes det roligt. Bortsett från klassfesten i höstas så var detta en av mina roligaste kvällar någonsin, vilka tjejer! Vi började med förfest hemma hos ena och sen bar det av till Olles där vi drack drinkar och hade det trevligt med folk som de kände. Något roligt under den kvällen var att jag fick höra komplimanger om mig och min kropp, att jag alltid har burit kläder som visar formerna och ja, sett ut att trivas i det. Fick även höra att jag har en väldigt fin kropp för jag har så kvinnliga former, ja nu är inte det här ordagrant men på ett ungefär. Kändes lite roligt då jag var avundsjuk på deras kroppar, så tokigt det kan bli ibland va?

 

På söndagen fick jag även besök för första gången från någon i Johans familj, min svägerska Hanna kom och sov över en natt vilket var riktigt trevligt och roligt. Förutom att jag fick träffa henne igen så fick jag visa upp mitt lilla hem. Det är ju inte så ofta ens familjemedlemmar har vägarna förbi i och med avståndet så det kändes extra roligt och nervöst. Jag vill ju egentligen ha bättre ordning än vad jag har men i och med storleken på lägenheten och förvaringsutrymmena så blir det lätt att det känns lite proppat här och var. Jag vet att jag inte behöver få någon städpanik eller så men första gången vill man ju visa upp sitt hem så som man vill ha det i grund och botten, i alla fall försöka få det så.

 

Veckan fortsatte med att jag satt igång en nutrilettkur på fyra dagar, snabb viktnedgång i sikte månntro? Nej, ärligt talat så ska jag kämpa med att lägga om kosten till LCHF igen, tappade ju det då jag var på väg in i väggen igen då jag började på Komvux. Varför började jag då med Nutrilett? Jag hade ungefär fyra dagars påsar kvar hemma sen visdomstandsoperationen och det kändes onödigt att bara kasta bort då jag ändå har betalat för det. Första dagen körde jag strikt med shakarna men de tre sista dagarna åt jag även små nypor av t ex räkor och kycklingbitar, ville inte chocka magen totalt på fredagen då jag skulle börja med mat igen. Min mage är dock chockad än så länge i och med att jag även kämpar med att behålla minskningen av magsäcken som uppstod efter dagarna av "svält". Ja, kroppen forsätts ju faktiskt lite i svält läge då man dricker shakar, därför kändes det viktigt att ändå hålla igång det litegrann. I och med det här är det ganska uppenbart att jag ska börja kämpa med vikten igen eller hur? Kommer att behöva ett jävlar anamma från mig själv och från de i min närhet men nu är det dags!

 

Till veckan ska jag även införskaffa ett gymkort på Iksu, det är lite dyrare men det är på perfekt avstånd både från universitetet och mitt hem, har även några i klassen som har skaffat på Iksu också så då har man ju fler att peppas av även på plats. Vet i alla fall att jag kommer att ha Jenny och Kickan att kunna peppa mig tillsammans med och det känns jättebra.

 

Samtidigt känner jag ett lugn i allt det här men samtidigt vet jag hur stressad jag kan bli och hur lätt allt kan krackelera. Den här gången vill jag kämpa för att finna en balans mellan studier, kost och träning utan att känna att jag överger något av det. Nu är balans något av det svåraste att finna men nu vet jag ju att jag har mina stöttande famnar som tar emot mig, nu har jag lärt mig att säga till när det börjar bli sämre och då plockas jag upp mycket lättare även av mig själv. Jag använder mig av den gamla dängan; Det kanske är mitt år? Det här kommer inte från något nyårslöfte utan snarare bara ett löfte till mig själv. Jag vill må bättre, jag vill orka mer och jag vill bevisa för mig själv att jag kan klara det igen och även klara av att stanna där. Några små dippar hit och dit är egentligen bara en fis i rymden så länge jag vet att jag kan ta mig tillbaka.