Simply the best

Jag har hamnat i en svacka ikväll, däremot så känner jag inte igen den här svackan riktigt, något är annorlunda. Innan jag och Johan umgicks nu igen hade det gått över två månader innan vi sågs sist, den här gången tror jag att det har tagit hårdare än någonsin på mig att vi är i från varandra igen. Tidigare har det alltid funkat, han har sitt jobb och sitt vid sidan om och jag har studierna, kosten och motionen. Men även det tror jag gnager, motionen, tappade mina promenader under veckan som varit och visst, det är okej, men jag har fortfarande inte kommit igång med gymmet igen och det är länge sen jag var där. Tänker tanken om och om igen, borde fara, ska fara och så vidare men det blir inte av. Riktigt varför kan jag inte ens svara själv på. Men är väl just det, den här svackan gillar inte alla bollar som finns i luften. Studierna går bra och jag har en jättebra grupp så där är det inga problem men ändå kommer stressen krypandes och nästan lamslår mig. Även här planeras det hur det ska studeras och nästa sekund går luften ur mig. Mitt mående går upp och ner varje dag, ena stunden är jag glad, nästa nedstämd och ibland nästan arg över ingenting, vet inte riktigt vad det beror på. Borde kanske bara fortsätta göra så gott jag kan och skita i om allt inte blir helt som tänkt? Vad gör det om 100 år liksom?

 

Igår var jag hem till Sävar över dagen och kvällen, det var riktigt trevligt och behövligt. Fick träffa ett gäng ur familjen och fick busa med ungarna litegrann. Älskar så när Elmer ska nöta sönder mitt namn bara för att och hur Agnes igår skulle visa hur hon hade lärt sig att slå kullabytti som hon sa, det hade hon lärt sig att göra alldeles själv sa hon. Fick flera goa kramar och pussar som går att leva på ett bra tag.

 

Idag blev det en hel dag på universitetet och efter det en promenad till och från Ålidhem. På vägen hem pratade jag med Johan i telefon och fortsatte med det tills jag skulle äta. Nu är det bara tvätt som står på schemat och plugg, men som sagt, luften har gått ur mig, får se om jag orkar läsa något ikväll. Är ganska skönt att ha börjat lära känna sin kropp allt mer, visst, vissa kanske skulle kalla en lat för att man hoppar över att plugga men samtidigt, är det värt att läsa sådant som inte ens fastnar? Slutar med att jag läser samtidigt som tankarna går på annat håll, känner någon igen det?

 

Är kanske fel att sätta sig och skriva när svackan hälsar på men ibland känns det nästan viktigast att göra det då. Samtidigt som det känns väldigt jobbigt just nu tänker jag inte låta det trycka ner mig totalt, vet att det vänder och blir bra, är ju därför det kallas svacka, det går upp och ner. Känns nästan som att jag har gått och fått en årstidsdepression och samtidigt låter det inte så otroligt som det kan låta klyschigt.