Simply the best

Lägger detta inlägg under Min historia då mina tankar kring ämnet kan kopplas till mina tidigare inlägg. Idag var jag på två föreläsningar, var tänkt att det skulle bli tre men jag var alldeles för trött i kropp och själ. Första föreläsningen handlade om näthat och nätkärlek och den andra handlade om perspektiv på sex. Satt under tiden och började fundera lite fram och tillbaka, är nog mycket därför jag är så trött i kroppen också, det tar på krafterna att tänka tillbaka och att tänka på hur man skulle kunna göra nu om man hör talas om något liknande.

 

En sak jag reagerade på under första föreläsningen var under delen om personligt hat, det vill säga näthat, det är väldigt ovanligt om man blir retad på nätet om man inte har en koppling i det verkliga livet. Ja, så förstod jag det i alla fall. Det vanligaste är att man blir retad på nätet av de som man har kopplingar till i verkliga livet. Då började jag undra, men jag då? Blev ju som sagt utsatt för näthat under en längre period när jag var yngre, näthat som även spred sig på i det verkliga livet då jag blev förföljd på stan. Satt idag och försökte se om det kunde finnas någon koppling till någon av personerna som gav sig på mig, men jag tror inte det. Kanske kände någon av de här personerna någon som kände mig, men kanske var det bara en person som var ute efter att jävlas och sen när det spred sig så var det extra roligt. Av någon anledning så tycker ju vissa idioter, ja ursäkta mig men kränker man andra är man en idiot, så är det bara. Tror faktiskt att näthatet mot mig bara blev en rolig grej som folk hakade på, ja, nu var det ju inte roligt alls men jag tror att det var så det gick till. Själv var jag 15 år gammal, de flesta var just över min ålder men det spred sig även till de som var yngre än mig. Får ganska ont i magen när jag tänker på det faktiskt, hur kan något så vidrigt sprida sig? Idag fick jag höra att det är ovanligt utan kopplingar men är det ovanligt att okända hakar på? Nej, jag tror inte det. Samtidigt som jag kan önska många gånger att det som hände inte har hänt så har det gett mig så mycket insikter. Många som känner mig vet ju även att jag vill vända mitt onda till något gott och ha det som en ledstjärna inför mitt kommande yrke. Jag vill att barnen som behöver prata med en vuxen kan känna att de kan prata med mig, för själv hade jag inte direkt någon vuxen att vända mig till då jag inte ville dra in mamma eller pappa.

 

Under perspektiv på sex fick vi några matnyttiga tips med oss och ett av de viktigaste tipset är; Glöm inte att det är de som utnyttjar lust och nyfikenhet som gör fel - alltid. Hur många gånger får inte till exempel offret för en våldtäkt höra vad hen gjorde fel? Under dagens föreläsning lyftes mest tjejer fram som offer men då jag vet att det även finns killar så väljer jag hen. Dock tänker jag lyfta fram ett problem som föreläsaren pratade om, på en skola hade flickor på sig linne och bh en varm sommardag i juni, dessa flickor eller några av dessa, minns inte riktigt hade blivit inslitna på en toalett och blivit tafsade på. Vem hade blivit hemskickade? Flickorna...Tjejer ses som sexuellt utmanande och killar som sexuella, hur vridet är inte det? Dock så är det ju tyvärr så det alltid har sett ut och fortfarande gör på många ställen. Föreläsaren hade ställt motfrågan; Går killarna någonsin barbröstade? Har de vattenkrig och får blöta t-shirts? Då var oron för att städa större än att tänka på att tjejerna faktiskt kan bli sugna och tafsa på killarna. Fick även höra att det klassiska dumma killar är kära killar, att sånt här fortfarande pågår är ju pinsamt. Det här får verkligen en att fundera på, vad är det vi lär ut? Och vad borde vi lära ut istället? Det diskuteras hit och dit om kön och sex, genus är något vi borde prata mer om men samtidigt från andra håll hör man att det är dåligt att prata om genus. Varför minns jag tyvärr inte men är ju även så det alltid kommer att vara, några kommer att vara för och några emot. Det är väldigt tråkigt att synen på tjejer och killar fortfarande ser ut så här och även att det oftast är offret, ja, nu skriver jag offer men den utsatta kanske man ska skriva, det är den utsatta som får ta skiten, förövaren, ja, men hen blev ju bara sugen. Nej, nu ska jag sluta tänka vidare innan det blir alldeles för snurrigt, men kom ihåg att inte dra alla över en kam, slopa dessa gamla dammiga stereotypa fördomar och kom ihåg att det är de som utnyttjar andra som gör fel och det måste de få veta.