Simply the best

Som vanligt springer tiden bara iväg! 

 

Hade planer på att hinna göra ganska mycket här hemma innan universitetet drar igång igen men som vanligt är det då energin tryter. Mitt största mål har varit att rensa garderoben, har fortfarande inte gjort det men har i alla fall rensat prylskåpet och skafferiet. Växte någon annan upp med ett prylskåp? I mitt finns till exempel, pennor, räkningar, pärmar, papper, post it lappar och så vidare. Både prylskåpet och skafferiet har sett ut som bombnedslag, nu är det väldigt fint i båda, tyvärr är det inte fint i min garderob, haha. Är egentligen ingen panik att få det ordnat innan allt drar igång men hade varit skönt. 

 

Har haft ungefär två veckor hemma, har passat på att vara i Sävar ganska mycket, åkt dit, sovit över, åkt hem och så har det fortsatt så. Vill hinna träffa familjen så mycket som möjligt. Förra veckan var jag i Sävar två omgångar, följde med en dag och både lämnade och hämtade barnen på föris, Elmer hade sin inskolningsvecka, hujj vad stor han blivit! I lördags träffade jag Bim för första gången sen innan sommaren drog igång på allvar. Vi tog en dag på stan med mjukglass, lite shopping och avslutade senare med en middag på Allstar. Fick även en födelsedagspresent i efterskott, hihi, jag är så glad över alla mina fina presenter jag fått, det värmer hjärtat. 

 

I och med energibristen tryter mitt psyke litegrann, ångesten hälsar på lite lätt och ja, det blir ännu mindre gjort. Valde att åka hem till Sävar igår och passade då på att följa med på ett pröva på pass med zumba i en timme, det var riktigt roligt och det känns i benen idag då de känns extra tunga. Idag är det inte någon vanlig dag heller, Elmer fyller nämligen tre år idag, jisses vad tiden springer iväg, hann träffa både han och Agnes i ungefär en halvtimme innan det bar av hem till stan och tvättstugan. Förutom tvättstugan har jag fått lite disk bortgjord, har även snyggat till på den minsta hyllan i garderoben där jag har plagg som inte används lika ofta, till exempel nattlinnen, tjocksockar, snusnäsdukar och ja liknande, har dock bharna längst fram så att jag kan nå. Intressant va? Haha, känner mig lite babblig just nu, ber om ursäkt. 

 

Imorgon är det tänkt att jag ska träffa Hanna och Viggo som är hennes hundvalp som hon köpte i sommar. Får se imorgon vilken tid och så det blir men ska bli riktigt roligt att träffas igen då det börjar bli länge sen, ska även bli roligt att träffa hennes hund, ja, jag älskar ju att träffa nya djur. Åker hem till Sävar igen på fredag och sover över, på lördag är det kalas för lilla Elmer och sedan ska jag hem till stan igen. Söndag blir en vilo dag för nästa vecka drar allvaret igång igen, samtidigt som jag längtar till studierna och rutinerna så gör jag det inte. Mest längtar jag såklart efter alla mina fina vänner i klassen. Ska bli underbart att få träffas igen då vi är många som varit på annat håll i sommar. 

 

Mitt älskade lilla ufo som börjat bli så stor <3

Kom på att jag inte har berättat om min födelsedag, eller ja, räknar även dit lördagen då den var så speciell. Fyllde som sagt 27 år i fredags, börjar bli till åren nu tror jag, haha. Längtade verkligen till min födelsedag då det var första gången jag skulle träffa Agnes och Elmer igen efter min Norrbottens visit. Att inte få träffa sina syskonbarn på över två månader är en pina, ja, detsamma gäller ju familjen men barnen, mina barn, få kan ge mig sådan energi som de kan. 

 

I fredags när jag vaknade hade Johan redan klivit upp, när jag kom ut ur sovrummet såg jag en gigantisk bukett som han hade varit och plockat själv, hej översvämning i hjärtat! Till lunch gjorde vi varma mackor och sedan blev det en födelsedagsdusch. Vi har börjat se Sons of anarchy igen så vi fastnade lite i det och vips for vi hem till Sävar där mamma bjöd på lasagne. När vi var små fick vi alltid välja middag när vi fyllde år, förr blev det ofta lövbiff men de senaste åren har jag önskat lasagne. Nu bor jag ju inte hemma längre men mamma brukar vara snäll och bjuda på det i alla fall då jag bor själv, då blir det automatiskt att jag åker hem till Sävar och firar. Nu var ju Johan med men det var första gången faktiskt. Efter middagen bjöd vi på fika och sedan följde jag och Johan med hem till familjen KPP där vi såg film och åt massa gotta. Fick även läsa för Agnes när hon skulle sova och det är så mysigt! Jisses vad jag har saknat mina barn. 

 

I lördags hade vi köpt biobiljetter, Johan var sugen på att se Pixels och nu när vi inte hade hundarna med oss passade det perfekt med bio. Under dagen var vi först på en promenad i ungefär en timme, när vi kom hem svidade jag om och sen tog vi en promenad ner på stan till bion. Filmen var bra och vi hade båda lite roligt åt att första filmen vi såg tillsammans handlade om arkadspel och var 3d och det gjorde även denna, ja nu har vi varit på bio fler gånger men när det har varit bara vi. Efter bion tog vi en promenad efter älven, det var mycket folk, solen sken och ja, det var sommar! Vi gick tillslut vidare till Eurasia där vi åt både varmrätt och efterrätt, höll på att spricka! Blev en till liten promenad vid älven och vi låg även i gräset en stund. Har märkt att ligga på gräset och titta upp mot himlen och träden är något som ger mig energi, får göra det fler gånger. Gjorde det en gång i våras och vilken harmoni min kropp hamnade i, aldrig varit med om det. Blev en promenad hem också och denna dag resulterade i över 16 000 steg vilket inte är dumt och då är inte våran första promenad inräknad. Bilden på mig och Johan som jag la upp tidigare är från denna kväll, tycker verkligen man ser hur glada och lyckliga vi är på den bilden, jisses vilken dag och kväll vi hade, minne för livet. 

 

Haft en underbar födelsedagshelg och har fått så fina presenter, både uppe i norr och här nere, känns alltid lika otroligt att man blir så bortskämd och hur väl människor känner en. Kärlek! 

 

Känner mig fortfarande ovan vid att vara hemma i stan, känner att jag har 1000 borden och i slutändan slutar det med att jag har nattlinne hela dagen nästan och ligger i soffan. Det är superfint väder men orken för det finns inte riktigt, behöver anpassa mig antar jag. 

 

Igår umgicks jag med mamma, hon hämtade upp mig och så åkte vi vidare till Ålidhem där vi åt middag, hämtade även ut kurslitteratur, deras postavdelning hade givetvis stängt i söndags då jag hade tagit mig i kragen och gått dit, haha, så kan det gå. Innan det träffade jag dock min kollega och vän Tina och hennes syster Tanja, fick en födelsedagspresent från Ullared och så fick Mirabelle lite presenter också. Vilken vän jag funnit alltså. Vi är så lika varandra att det är skrämmande. Tog faktiskt tag i att rensa i mitt prylskåp, ni vet skåpet där pärmar, räkningar, pennor och så vidare hamnar? Växte upp med ett sånt hemma och har anammat det, man måste rensa lite nu och då, den här gången slängs en hel kasse med onödiga papper. 

 

Idag har jag umgåtts med mamma igen, haft en väldig seg dag med magont och trötthet, vilade mitt på dagen innan jag gjorde mig i ordning för en promenad ner på stan för att möta upp mamma efter hennes jobb. Var först in en sväng på Ica Gourmét där jag köpte med mig middag och proteinpudding, Älskar att jag äntligen har fått smaka den, finns choklad och kola smak, är sötad med sötningsmedel så den är lchf godkänd, jippi! Följde senare med och hjälpte till i en lägenhet inför en flytt. Fick senare skjuts hem och nu har jag gjort bort lite ärenden. 

 

Imorgon tänkte jag passa på att åka hem till Sävar en sväng, Mirabelle äter mycket bättre nu än om det fortfarande är lite men jag tror att vi är på rätt väg, det känns underbart skönt, hon har även gått upp ett hekto vilket känns ännu skönare, snart väger hon förhoppningsvis runt fyra kilo igen. Vanligtvis brukar hon väga 4,5 men vill inte pressa henne för mycket. Nu är det bara jag som ska äta bättre också, försöker komma igång med kosten igen för ärligt talat mår kroppen bättre utan all skit, skiten kan man få äta ibland men inte så ofta som jag gjort i sommar. 

 

Kan man säga hemma om två hem? Ja, det kan man. Har varit hemma i Umeå i några dagar nu efter att ha bott i huset i Nattavaara tillsammans med min fästman. Trivdes ofantligt mycket på mitt sommarjobb, så mycket att jag för en stund glömde bort att jag är en student som är skriven hemma i Umeå där resterande av min familj finns i närheten. På två månader hann jag få ett liv där uppe, ja, har ju alltid haft ett liv där uppe, men ja, en vardag kanske man ska kalla det? Långdistansförhållande är en pärs, jag och Johan klarar dock av det bra men, ja, vi mår båda så mycket bättre när vi är tillsammans.

 

Nu när vi åkte ner valde vi att lämna hundarna norröver, kände att Mirabelle behövde få komma hem själv och varva ner vilket hon även har gjort. Det första hon gjorde när hon kom hem var att gå på lådan, äta litegrann och så drack hon litegrann. Stressar henne inte med tvångsmatning i nuläget då hon varje dag äter litegrann. Hennes magsäck är med all säkerhet inte vad den har varit men så länge hon äter är jag nöjd. Vet inte vad som gjorde att hennes ro där uppe rubbades men jag står fortfarande fast vid att det inte var hundarna, ju sämre hon mådde ju mer var hon med oss, hon var alltid på nedervåningen med oss och hundarna, hon låg även på golvet medan de lufsade runt bredvid henne, enda gångerna hon visade irritation var när de kom för nära. Längtar så till att hon kommer tillbaka helt till sitt gamla jag men ja, vem säger att förändring måste vara något dåligt?

 

Har så mycket tankar och mitt inre känns som en mindre tornado, det har varit så mycket som har dykt upp den här sommaren i och med Mirabelles insjuknande. Tappade greppen om kosten redan innan men när hon blev dålig tappade jag det ännu mer, stressen och oron jag kände varje dag var olidlig. Försökte att leva som vanligt, våga lämna hemmet och hitta på saker men jag skulle ljuga om jag sa att tankar på att hon skulle ligga död när jag kom hem inte fanns. Nej usch, idag for Johan hem och det är väldigt tungt men jag ska ändå försöka att slappna av så mycket som möjligt nu och varva ner innan allvaret börjar. Är himla skönt att vara hemma, men som sagt, jag har ju ett hem till och kunde jag välja skulle båda finnas nära mig hela tiden.

 

Mirabelle blev dålig i slutet på juni, proverna hos veterinären visade ingenting och hon började bli lite bättre. La märke till att hennes matintag och toalettbesök minskade och här skulle vi åka till Finland. Som tur var kunde jag åka utan att oroa mig då jag visste att Tina med sin katterfarenhet skulle göra allt hon kunde för att få i henne mat och vatten. Började som andra misstänka att det kanske var hundarna och att det skulle hjälpa henne att få semester ifrån de några dagar. Har dock egentligen aldrig misstänkt vare sig hundarna eller att vi är här uppe då vi har varit längre perioder här uppe tidigare och hundarna är alltid med hemma hos oss också. Självklart blir hon arg på de ibland men hallå, även de blir ju arga på varandra ibland.

 

Mirabelle fortsatte vara dålig när vi kom hem från Finland, jag började tvångsmata henne och oj så irriterad hon blir på mig efter en stund men vad ska man göra? Det lilla man får i henne är ju bättre än ingenting alls. I sommar har hon tappat 1,7 kg vilket är väldigt mycket och det gör så ont i hjärtat att se henne. Att gå från en frisk fluffig katt till en sliten hemlösliknande katt under en sommar, det är otroligt. Idag var vi hos veterinären igen, de misstänkte någon infektion eller liknande så de tog blodprover igen. Förra gången var hennes värden väldigt bra, den här gången var glukosen lägre men det kunde bero på stressen att ta blodprov, hennes levervärde var däremot högt, det har stigit oroande mycket på bara en månad. Riktigt varför vet de inte och då levern kan återhämta sig är det svårt att göra så mycket. Det är ju ett av de största problemen med en katt som matvägrar, organkollaps, levern kan ge upp totalt och det är en dödsdom. Mirabelles lever är förstorad men hon verkar inte ha ont i den. Då hon inte är så gammal tyckte veterinären att vi kunde avvakta över helgen och om det inte är bättre skickar vi serum till Stockholm där de får utreda vidare. Vi köpte med oss a/d foder hem som är väldigt näringsrikt, hundar och katter brukar få det vid sjukdom, efter sjukdom eller efter en operation till exempel. Blir att fortsätta med tvångsmatning om hon inte kommer igång själv, idag har hon ätit litegrann själv och jag blev så glad även om det var lite.

 

Apropå de uteblivna toalettbesöken, vem om inte Mirabelle kissar världens största pöl på Johans täcke? I natt när vi skulle sova la jag henne där som vanligt då hon får sova i sängen nu då han jobbar natt. Medan jag är på toa själv hör jag något ljud och när jag kommer ut är Mirabelle inte där, bara en stor pöl med kiss. Hittade Mirabelle på nedervåningen och hon smet väldigt fort med skammen i ögonen. Stackarn kissade nog med all säkerhet på sig. Håller på att tvätta det från sängen nu, blev en del då det gick igenom det mesta. Får se i natt hur hon gör med toalettbesöken, får inte bli någon vana att hålla sig tills det inte går längre.

 

Allt som allt är jag väldigt glad över att jag fick ta med mig Mirabelle hem igen. Medan vi väntade på blodprovssvaren var jag orolig över att det skulle visa sig dödsdömt på en gång. Det spelades upp en film i mitt huvud om hennes liv, från att hon var liten till nu. Vissa anser att man inte ska vara så blödig, man ska inte bry sig alldeles för mycket men ja, alla är vi olika. För mig är Mirabelle en stor del av livet, att förlora henne skulle vara väldigt tungt. Hoppas på det bästa nu och att min älskade vän piggnar till. Vill inte förlora henne, inte nu, hon har många år kvar.

 

Nu har det varit tyst i några dagar igen, den här gången beror det inte på att orken inte har infunnit sig utan att vi har varit på semester några dagar i Finland, har äntligen fått fara utomlands! Tanken var att vi skulle åka i söndags vi lånade en bil och tog oss iväg strax efter åtta på kvällen, efter ett tag märkte vi tog att turbon verkade ha lagt av så det bar av hemåt igen. När måndagen kom fick Johan sova ut då han hade jobbat eftermiddag, efter det började vi att putsa lite på våran transit, stödlagrena skulle bytas. Det slutade med att en svåger kom förbi och hjälpte oss och tillslut kom vi oss iväg mot Finland. Först åkte vi till Purnu och lämnade hundarna, min kollega Tina hade fått hem Mirabelle på söndagen redan. Nu var ju även tanken att jag skulle övningsköra, nervöst! Övningskörde från Purnu till Hakkas där vi tankade och sen vidare till Haparanda, rullade in över gränsen och sen bytte vi förare, nu var klockan runt två på natten finsk tid, har jag för mig.

 

Blev några stopp under morgonen och även en tupplur. Vi började våran semester med att möta upp en del av Johans familj vid en badplats, där tog vi årets första dopp, var ganska kallt men var underbart att få bada. Tror vi kom fram till stugan vid 14 tiden och jisses vilken stuga. Högt i tak, fem sovrum, bastu, stort allrum och fina inredningsdetaljer. Tyvärr var inte hela familjen med men vi blev i alla fall elva av arton stycken. Resten av dagen tog vi det ganska lugnt, både jag och Jossi var ganska slutkörda efter att ha kört 80 mil. Mot kvällen tog vi en promenad i området med Emma och Sebban, kameran fick följa med då det var så fina vyer.

 

På onsdagen åkte vi alla till Soujoki och tog en promenad, fick se den gamla stugan som de har brukat bott i och andra minnen från deras semestrar i Finland. Var en riktigt fin dag för en promenad, när vi kom hem blev det lite gråare. Bar senare av till en nationalpark där vi besökte ett högt utsiktstorn, en helig sjö, ett fält med stenar sen istiden och så en väldigt stor sten, var riktigt roligt att åka runt till de olika ställena. Senare bar det av in till Isojoki där vi var in på lite affärer och så åt vi på Sibylla innan vi åkte tillbaka till stugan. På kvällen var vi några stycken som gick till den vedeldade bastun och där varvade vi bastu med badtunna och oj så underbart det var! Tillslut började jag känna att det var dags att gå och duscha då det dagen efter skulle bära av till nöjesparken Powerpark som låg ungefär 18 mil bort.

 

På torsdagen klev vi upp ganska tidigt då vi skulle ta oss iväg mot Powerpark vid nio tiden. Vi tappra själar som åkte iväg var jag, Jossi, Tobbi, Emma och Sebban. Bröderna retades självklart i baksätet vilket inte var så roligt för mig som var tvungen att dela, gav självklart igen ibland. Det var väldigt häftigt när vi kom fram, man gick över en bro för att komma till nöjesfältet och medan man gick där fick man en bra överblick. Jag brukar inte åka "farliga" karuseller men kunde ju inte vara mesig denna gång, vi började med en som hette Kobran och oj vad jag skrek. Efter den tog vi en liten fika paus för att sedan åka vidare. Vet inte riktigt vad jag gav mig in på men åkte flera olika karuseller, vissa fick mig att vilja dö på plats, skrika att jag ville av, skrika mamma och få magen att vända sig. Ogillar man höjder ska man inte åka fritt fall eller de höga slänggungorna, usch vad det var högt upp och ja, i gungorna satt man knappt fast, tur jag delade med Jossi och kunde känna han nära mig i alla fall. Är imponerad över att jag kunde åka dessa men är även imponerad över deras nyaste attraktion Junker, jisses vilken bana, hujja, var i denna jag skrek efter mamma, efteråt började jag toksskratta av adrenalinkicken och jag tappade både tal och gång. När vi var nöjda med karusellerna köpte vi popcorn innan det var dags att börja rulla hemåt till stugan.

 

På fredagen var det dags för två familjer i stugan att åka hem. Innan det var vi några som åkte in till Isojoki för att shoppa litegrann. Vi gick både på loppis och affärer, vi kom hem med två Isojoki tshirts, Mumin kaffeburk, Komposti burk, presenter till Agnes och Elmer och lite smått och gott. Senare när de två familjerna hade åkt hem for vi vidare till en morbror till Jossi, där blev vi bjudna på fika och senare åkte vi till den gamla stugan där vi fick överta svärmors arvegods från sin mor, en gungstol, vi som alltid har velat ha en gungstol får ta med en gammal raritet från Finland, oj så uppskattad den är. Vi fick även en tidig julklapp, en vedkorg flätad i plast, himla häftig, jag fick välja färg och tog då en som är grön och vit, riktigt häftigt återbruk. När vi kom hem till stugan var det bastudags, jag satt dock kvar framför filmen då jag redan var så trött. Senare bar det av till sängs då hemresan nalkades dagen efter.

 

På lördagen var det packning och städande som stod på agendan. Vid 14 tiden började jag och Jossi att åka då vi blev ivägskickade då vi skulle ordna med luft i ett däck. Vi passade på att handla makkara (finsk korv) och något åt Tina och Axel som tagit hand om våra vilddjur. Hemresan gick bra även den även om vi körde lite fel mot för vad vi hade tänkt. Jag började köra i Kalix men lite senare tog Johan över då det kom mycket djur och jag var lite för trött och ovan för det. Råkade nog ge en hare ett epilepsianfall tror jag, skulle blända av men lyckades blända av, blända på, blända av, blända på, ja, tillslut stannade vi för vi trodde att den haren skulle ha strukit med. Dock verkar de klara sig bättre i och med att bilen är så hög, de hinner rulla undan. Vi kom hem vi två på natten och jag mitt fån började packa upp, haha, lite senare tog vi oss i säng och senare när vi hade vaknat för dagen hämtade vi hem våra djur.

 

Har säkert missat väldigt mycket, men har under semester även självklart hunnit träffa en del av släkten på svärmors sida och ja, det har varit full rulle nästan hela tiden. Haft en underbar semester och vi hade gärna stannat några dagar till men så är det när man jobbar. Både jag och Jossi jobbade mycket veckan innan, jag till lördagen och han till söndagen, sen lite bilproblem på det också, som tur var tog vi oss i väg i alla fall, var rädd att vi skulle stanna hemma då det jävlades lite för mycket, haha. Att vara i stugan i Finland är något av ett smultronställe för de i familjen, det har självklart blivit detsamma för mig men det roligaste är att området runt stugan på vissa ställen påminde mig om Ivarsboda, mitt barndomsställe till stuga och ett annat ställe där vi körde påminde mig om Nydalasjön som finns nära där jag bor hemma i Umeå, det måste väl betyda något?

 

Bjuder på några av bilderna, kameran gick väldigt varm, första bilden, där jag ser ut som en överglad unge togs vid sex tiden på morgonen i Finland då vi tog en bensträckare. Om jag var taggad på semester? Ja, det var min första riktiga semester nu på äldre dar och även min första tillsammans med Johan.