2015

Känns konstigt att skriva 2015, blir aldrig riktigt van känslan att byta årtal av någon anledning. Datum är lättare för det byts ju varje dag och månad byts ju relativt snabbt också.
 
Tänker inte ge mig på att skriva någon årskrönika som många gör men vill samtidigt skriva lite om mitt 2014. Som alla tidigare år har det varit stormigt, det har gått upp och det har gått ner för att sedan gå upp igen. Jag är ganska van vid att mitt mående nog aldrig kommer sluta pendla upp och ner i olika fart. Vissa är födda känsligare och ja, jag hör till en av de helt enkelt, det är inget att hänga läpp över, snarare ska man sträcka på sig och stå stolt kvar, man slutar aldrig kämpa för det liv man vill ha. För vet ni, man kan känna lycka i livet även om det har mer neråt svackor än uppåt. Hur dumt det än låter måste man bestämma sig för hur man vill leva och hur livet ska vara. De senaste månaderna har jag ärligt talat haft känslan av att jag inte orkar leva, och kom ihåg nu, hur hemskt det än låter, det är en stor skillnad på att inte orka och inte vilja. Har aldrig haft en önskan om att dö, min önskan har alltid varit och kommer alltid att förbli en önskan om ett liv som jag vill ha. Men nu kan man ju inte alltid få det man vill ha, då får man tänka om och finna nya mål. Finns dock vissa saker som jag nog kommer ha svårt att komma över om jag inte kan nå men det är ingenting jag vill skriva om nu.
 
Oj, det känns som att mina fingrar bara knapprar ut massa negativt, men nej, negativt skulle jag nog inte vilja kalla det heller. När man pratar om svårare, svartare och tyngre saker får det ofta en klang av negativitet, själv hoppas jag att mitt ljus över det hela kommer fram, mitt hopp.
 
Vad innehåller då mitt 2014? En jävla massa mod och styrka skulle jag vilja säga. Den 7 februari bytte jag kost till lchf för att en gång för alla gå ner i vikt, både för mig själv och för de i min närhet men mest för mig själv. Det är något som har vuxit fram, jag har börjat tänka mer på mig själv. Min kamp med vikten, måendet, kosten, motionen och studierna har gjort att jag har vuxit som människa. Tidigare har jag haft en önskan om att vara någon. Ja, jag är ju en dotter, syster, fästmö, svägerska, vän osv osv, men, ja, vara någon. Redan när jag fick mitt slutbetyg och kom in på universitetet så började jag känna mig som någon, jag hade en framtid. Men först när jag insåg att jag, Erica har ett värde och betyder mycket så har känslan av att vara någon infunnit sig. Det känns otroligt att jag har klarat av så mycket samtidigt. Är övertygad om att min tanke om att bry mig mer om mig själv har gjort mycket, kan verkligen tacka mig själv för den insikten. Utan den hade jag nog inte kommit så långt som jag har gjort. Självklart har min familj och mina vänner gjort mycket också bara genom att finnas där och stötta mig, men ja, viktigast av allt i den här kampen är nog jag själv. Nu låter det kanske egoistiskt men samtidigt så är det ju sanningen också, det är ingen annan än en själv som kan göra det arbetet jag har gjort i slutändan. Hur stöttande ens omgivning än är spelar ingen roll om du inte kämpar själv.
 
Det största av allt under 2014 är alltså att jag har vuxit ofantligt mycket som människa. Jag har blivit någon. Något som också inte är fy skam är att jag har gått ner 30,9 kg under cirka elva månader. Har gått upp en del nu under jul och nyår dock. Sköter maten relativt bra men fika och godsaker har det varit svårare med, men jag känner ingen sorg över det. Jag vet att jag kan och jag vet att jag ska. Den 7 februari ska jag ha gått ner mina semesterfluff och även lite till. Efter det kommer jag att fortsätta kriga på, jag är en fighter. Ser fram emot ett nytt år och även att komma till 2016 och se vars jag är då. Ett av målen 2016 är att ta min examen men även att fortsätta växa som människa. Jag förtjänar allt.
 
 
2013 vs 2014
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0