Dubbla budskap

Läste precis några tankar kring ätstörning på en mammas blogg angående sin dotter, hon skriver att man ska prata med sina barn om att det inte är okej att säga elaka saker som till exempel att kalla någon tjock eller fetto. Kom då att tänka på något jag började tänka på under praktiken. Vi vuxna kommer med dubbla budskap till barnen när det kommer till ordet tjock. Jag och många andra förespråkar att alla människor är olika men lika värdefulla men...När det kommer till ordet tjock så är det negativt. Men så ser det ju också ut i vårat samhälle tyvärr, det är inte bra att vara tjock, det är något fult och skamfullt. Så, tillbaka till de dubbla budskapen, vi berättar för barnen att vi alla är olika men lika mycket värda men när ett barn kallar ett annat barn för tjock så säger vi; Så får man inte säga. Ja, det är ju inte roligt att få höra att man är tjock, har själv blivit retad för det hela min barndom och ja uppåt. Var ju själv med om några situationer då ett barn på mitt fritids kommenterade min kroppstorlek på ett mer rått sätt än ett vanligt konstaterande. Jag bara undrar, hur ska man göra egentligen? Det är ju inget fel på en människa om den är tjock, men att kalla någon tjock är fel. Vilken bild ger vi barnen då?
 
Kan inte sätta mig in i hur det är att vara smal och ha en ätstörning som gör att man känner sig tjock och hur det då känns att bli kallad tjock, därför vill jag inte fokusera på det för jag har ingen aning. Däremot så blir jag väldigt ledsen när det alltid ska kommenteras hur man ser ut. Är vi någonsin nöjda? Vi lever i en värld full av vikthets men även där kan det enligt folk med pekpinnar går för långt. Antigen så äter man för mycket eller så äter man för lite. Man är för tjock eller så är man för smal. Jag själv kan ju bara relatera till hur det är att vara tjock, har varit större sen jag var ungefär sex år gammal. Har alltid känt mig dubbel så tjock i smala kompisars närvaro också, inte för att de någonsin har påpekat min kroppsform utan för att man har ju fått höra hela sin uppväxt om hur stor och fel man är. Förutom att det är något fult med att vara tjock så är det något roligt med det också. Ni vet apparna där man kan göra sig fetare i ansiktet? Att fota när man låtsas ha dubbelhaka är visst också väldigt roligt, själv har jag aldrig förstått det för jag som har skiten skulle inte vilja något annat än att få bort den. Nu vet jag ju inte om denna dubbelhake grej är för att håna tjocka eller för att håna sig själva, vet som sagt inte riktigt vad det går ut på. Vet dock att det har använts för att reta människor på sociala medier. Är just den delen jag verkligen ogillar, man låtsas ha dubbelhaka för att håna de som har det. Jag vet att alla inte gör det på grund av det så drar inte alla över en kam här, känner att jag vill förtydliga det.
 
Nu blev det väldigt snurrigt men kände för att släppa ut lite tankar. Bäst vore om vi människor bara kunde få vara oss själva utan att några andra jävlar ska komma och säga vad som är rätt eller fel men det är något vi bara kan drömma om. Kan ju bara säga så här, låt oss vara tjocka, låt oss vara smala, låt oss vara mitt emellan och låt oss vara vad vi vill så länge vi mår bra.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0