Deep
Känns som att jag bara skriver om djupa tankar, kanske beror det på att jag är väldigt djup, vet inte. Blir dock galen på mig själv, galen på alla känslor som inte har något slut, galen på alla känslor som dyker upp helt oväntat och nästan puttar omkull mig. Som ikväll...
Haft en underbar helg med familj och vänner, har inte varit ensam något förens jag klev ut ur Bims lägenhet på väg hem nu i kväll. Känner dock ingen rädsla eller liknande för att vara ensam men är kanske just ensamheten som knockar omkull mig? Är van att vara ensam, trivs även med min ensamhet många gånger även om sällskap är något som jag värdesätter mer än guld. Men här kommer känsorna in, hur kan de rusa runt som de gör? Det finns ingen av och på knapp. Misstänker många gånger att jag är en högkänslig person, min hjärna arbetar väldigt mycket och väldigt intensivt vilket gör en väldigt trött. Det handlar om överlevnad, jag behöver dock motför många andra högkänsliga personer sällskap, är väldigt social, sen så hjälper det självklart att skingra alla tankar genom att umgås med någon, många gånger behöver jag dock bara att någon finns i närheten.
Men som sagt, haft en underbar helg, min morgon började med söndagsångest som vanligt än fast Bim sov över hos mig men det gick över relativt fort. Dagen och kvällen har varit riktigt bra men helt plötsligt när jag var ute och gick i mörkret var det som att jag ramlade ner i ett mörkt hål. Höll nästan på att börja gråta på bussen av allt som bara sköljde över mig, fast, vad allt består av vet jag inte ens. Att måendet och humöret kan svänga så snabbt känns otroligt samtidigt som det inte gör det. Varför fungerar man på det här sättet? Kommer man någonsin att komma underfund med sitt inre? Kan man hantera sitt omedvetna som hanterar så mycket åt en?
Ramla och kliv upp igen, det är min melodi än om den har börjat bli rejält uttjatad och naggad i hörnen. Vissa melodier blir aldrig gamla hur många gånger man än lyssnar, eller hur?
Imorgon var det tänkt att del två i idrott och hälsa för lägre åldrar skulle dra igång men lite tidigare ikväll såg jag på facebook att våran lärare är sjuk vilket gör att uppstarten är uppskjuten till på tisdag. Samtidigt är det väldigt skönt men samtidigt vill man komma igång för att veta vad man har framför sig. Bara bra för mig att få öva på att leva i nuet, är väldigt dålig på det planerare som jag är.
Jag jobbar varje dag med att leva i nuet, lev här och NU, dagen du missar kommer aldrig tillbaka.
Kommentarer
Trackback
