Simply the best

Oktober (Skull metal)

Nu har jag haft tre simlektioner, inför första lektionen hade jag som sagt väldigt mycket ångest när det kom till omklädningsrummet, duschen och att visa mig i baddräkt. Min ångest var onödig men som jag satt och sa innan första lektionen. Ända sen jag var liten har jag fått höra att jag är fel, för stor, har även fått höra under mina tonår hur äckligt det är med åderbråck, hur fult det är. Jag var runt 20 år när mina första åderbråck kom, det var inte roligt, nu har åderbråcken brett ut sig över hela benen till och med och det känns väldigt jobbigt många gånger. Så än om ångesten var onödig är den förståelig, har man praktiskt taget bara fått höra dåliga saker om sig själv tror man tillslut på dessa än om man kan känna många gånger att man visst duger och är värdefull. Men som sagt, detta går upp och ner, må vara 27 år men är fortfarande väldigt bränd av min barndom, gick igenom alldeles för mycket för att kunna ha en bra självbild, hjälper ju inte heller att man fortfarande blir pumpad med information om hur man ska se ut och hur man inte ska se ut av media. Får det någonsin ett slut? Har dock kunnat slappna av mer och mer, idag kunde jag till exempel sitta endast i baddräkt utan att bry mig om att försöka skyla magen. 

 

Idag stod livräddning på schemat, snälla, drunkna inte i närheten av mig, det var inte min cup of tea. Självklart kan man lita på att jag försöker rädda någon men sen om jag klarar det är en annan femma. Får öva mer på vissa saker, hemskare än så är det egentligen inte. Är vattenvan samtidigt som jag inte är det, klarar fortfarande inte av att få in vatten i näsan vilket gör att det är svårt att vara under ytan. 

 

Vad har annars hänt hittills? I måndags tog jag det ganska lugnt men igår efter lektionen blev det en snabb vända hem innan det bar av hem till Bim. Tog med en matlåda och sen satt jag där några timmar och pratade. Idag efter lektionen blev det också en snabb vända hem innan det bar av ned på stan. Måste lära mig Swedbanks tider, jag avskyr deras tider. Kom ner på stan strax efter 15.30, när stänger de inte om 15? Nötter... Hade även med mig mina småmynt för att växla in så nu fick jag bära runt dessa på stan, var nästan som att ha Mirabelle i handväskan då de vägde nästan 3,8 kg och hon väger 3,9. Får se till att vara nere på stan innan 15 imorgon istället för nu när jag äntligen tagit tummen ur tänker jag fullfölja det. Efter det lilla nedslaget gick vi runt på några olika affärer. Själv hade mina ögon fastnat vid en vinterjacka på Stadium som just nu var på rea. Har alltid velat kunna köpa en vinterjacka där då de är snäppet varmare än det jag haft råd med och kunnat få på mig. I vintras testade jag Bims jacka och ja, kunde äntligen ha en sådan jacka, sa då att nästa vinter! Började tveka i år men nu när de hade fått in lila jackor igen kunde jag inte motstå. Gillar att synas av någon anledning. Känner mig dock fortfarande tveksam så funderar än på om den ska få vara kvar men ja, en varm jacka kan behövas uppe i norr. 

 

Min kväll kommer att fortsätta med tvätt, är helt utslagen efter dagens lektion och kommer därför inte göra mycket mer än så. 

 

Från att ha en heldag i soffan och kanske göra någon nytta hemma så blev det några timmar på stan istället med bästa Jenny, Kickan och hennes son Liam. Vi gick runt i olika affärer och hamnade även på Max en sväng där vi åt en sen lunch. Testade snabbkassan för första gången och oj så smidigt, gick att lägga till och välja bort lite hur som helst och sen betala direkt i maskinen. Var ganska skönt att slippa stå i kassan med alla sina ändringar, haha. Fortsatte senare in på Telia, igår när jag hade hämtat min telefon fanns ett foto på en okänd kille i mitt galleri. En kille i verkstaden det vill säga, förstår fortfarande inte varför de tagit sig friheten att fota med min telefon då den lämnades in på grund av en spricka i skärmen. Hade kunnat köpa det om det var kameran som hade strulat men nu var det ju inget fel på den. De på Telia kunde inte göra mycket mer än att säga att de ska ringa och fråga de på verkstaden vad de håller på med men kändes bäst för mig att de vet om det. Telia kunde lita på mig utan att veta om det, jag vill kunna lita på de också. Det handlar ju om att ge och ta, nämnde även det. Han jag pratade med förstod att jag var besviken för ärligt talat kändes det respektlöst. Sen om han nu ringer eller inte det vet jag inte men ja, nu är det över i alla fall. 

 

När det började närma sig stängningsdags rullade precis min buss in på Vasaplan så valde att åka med den då de andra skulle vidare till Rusta, kunde lika gärna åka buss så att de slapp släppa av mig. Blev även praktiskt för mig att hoppa av utanför affären och handla hem litegrann. Väl hemma har jag bytt i kattlådorna, rakat benen och målat tånaglarna. Har världens ångest inför morgondagens simlektion, känns skitjobbigt att visa upp sig naken och allt som hör där till för att sen visa sig i baddräkt. Har inte burit en vanlig tight baddräkt på över tio år säkert, är inte jättebekväm med att simma heller så morgondagen blir intressant. Nu fortsätter kvällen med tända ljus, filt och soffa, känns helt okej för att vara en söndagskväll eller hur? 

 

Tack för en mysig söndag tjejer och killen, gör jag gärna om fler gånger. 

 

Igår var den stora dagen, vi tog emot en föreskoleklass som delades upp i tre grupper. Vi i stor grupp hade bestämt en gemensam tråd. Eleverna hade kommit till Arlanda och de skulle med hjälp av en från varje grupp flyga mellan de olika platserna. Hos oss kom de till det karibiska havet, piratön. Vi inledde med dansstopp, vid varje stopp slog vi en tärning som bestämde hur många kroppsdelar som man skulle ha i backen. Därefter fick de springa våran redskapsbana nonstop innan vi avslutade med att sitta ner tillsammans och varva ner. Började klockan åtta igår, nio kom eleverna och elva plockade vi undan och sedan pratade vi med våra lärare om dagen. Är supernöjd över dagen och det kändes himla roligt att båda lärarna hade skrivit ordet engagemang stort som gemensamt för alla grupper. Av någon anledning blir man alltid orolig att man ska göra något sämre men ja, det är väl den gamla vanliga nervositeten som hälsar på.

 

Var kokhet och genomsvettig efter lektionen, pälsade på mig då det varit grått och kyligt på morgonen, givetvis är det solsken när jag ska gå till Ålidhem och sen hem, jisses vad varmt det blev! Orkade inte ta av något plagg då jag ville ha plats i ryggsäcken för det jag skulle handla, vilket i lands problem, eller hur? Efter något som kändes som 100 år kom jag hem, det första jag gjorde var att klä av mig till underkläder för att få lufta, höll på krevera av värmen. Fixade ihop en snabb lunch innan det var dags för duschen och sen fixningen. Efter veckans aktiviteter, beachvolley, gym och skolbesöket var min kropp helt slut, fick praktiskt taget kramp i min biceps bara av att stå och sminka mig. Allt tog längre tid men tillslut var jag färdig och tog bussen ner på stan för att smita in på bolaget innan det var dags att åka vidare hem till Bim. Hemma hos henne var även hennes mamma på besök, alltid lika roligt att få träffa sin extra mamma då det inte händer allt för ofta. Lite senare kom även Eve så hon hann bli bjuden på middag också. Vi blev bjuden på en jättegod currykycklinggryta, åt alldeles för mycket och alldeles för snabbt men det var det värt. Förfesten fortsatte med fnitterdrinkar och massa prat innan vi drog vidare in till stan där vi mötte upp Emil. Vi gick in på Olles direkt då Emma och Lars show drog ut på tiden. Var riktigt härligt på Olles, hade jätteroligt hela kvällen. Träffade på nya människor och gamla bekanta från högstadietiden. Mest glad blev jag dock över att träffa Lelle, en himla underbar kille som ja, vi ser varandra som kusiner. Vi träffas oftast när han jobbar på Ålidhem och då hinner man bara utbyta några fraser, nu stod vi och pratade en längre stund och jag blev bara så himla glad. Förutom att jag träffade människor vilket i sig inte är konstigt så dansade jag lite nu och då, är ju det bästa med krogen helt klart. Som vanligt springer klockan iväg och det var dags att åka hem, var fortfarande ganska onykter men väldigt trött så att som en hösäck på bussen, brukar jag aldrig göra men någon gång ska väl vara den första? Väl hemma blev det lite natta mat och sen sängen. Förutom en jättetrevlig kväll kände jag mig himla snygg igår, är så roligt när man har de stunderna. Hade en gammal favorittopp som varit för liten, nu börjar den vara lite stor men det märks inte som tur är.

 

Idag ska jag också åka hem till Bim, är bjuden på middag hos de ikväll igen, borde börja ta mig i väg snart men funderar på om jag ska ta en promenad först och sen åka ner på stan för att hämta min telefon. Lämnade in den förra veckan på grund av sprickan i skärmen så nu ska den vara hel och fin igen. Dags att röra på sig kanske så att det inte blir stressigt, nu stänger Telia först 16 men känns onödigt att komma dit i sista minuten. Verkar vara härligt ute, hoppas på det i alla fall. 

 

Något jag hade glömt bort tidigare idag var tanken på att gymma efter mötet med storgruppen. När jag kom på det sa jag ja och nej ett antal gånger innan jag iallafall tog på mig träningskläder och packade med skor ifall att. Blev ett effektivt pass än om jag hade kunnat göra mer men började att känna av huvudet allt för mycket. Innan stretchningen brukar jag göra en övning för att stärka de inre magmusklerna, jag ligger på en rulle och sträcker ut armarna bakom huvudet, en åt gången. Redan första armen kände jag aj, oj, oj efter gårdagens beachvolley, känns riktigt roligt att det tog så hårt på armarna som det gjorde då jag endast körde triceps idag. Efter beachvolleyn igår blev jag både svullen och lite blå, idag börjar blåmärkena sprida sig över hela underarmen, som tur är syns de inte så mycket, hade verkligen inte sett bra ut. 

 

Efter mötet och gymmet gick jag förbi affären en sväng innan det bar av hemåt. Bäddade rent i sängen det första jag gjorde, annars har det varit riktigt lugnt faktiskt, la mig i soffan och såg på Torka aldrig tårar utan handskar fram tills tvättiden började. Ja, åt självklart middag under tiden. Förra veckan misskötte jag kosten värre än någonsin, ja, om man inte jämför med hur det blir uppe hos Johan, då är jag dålig på att sköta mig. Försöker att vara duktigare denna vecka men just nu får jag ont av allt jag äter så det känns surt hur jag än gör. Den här veckan har jag fuskat med en gräddig bulle och åt potatissallad till middag idag faktiskt, blev extremt lat där på affären, alla vet ju hur jobbigt det är att slå igång ugnen va? Dock har jag ändå hållt mig runt 20 g kh idag vilket räknas som normal lchf, orkar därför inte bry mig så hårt om den lilla potatismängd jag har fått i mig ikväll. 

 

Usch, just nu känns morgondagen med skolbesöket jättejobbigt, varför vet jag inte, beror nog på nervositeten som alltid ska gro utan anledning. Tror det blir en jätterolig dag med många nya erfarenheter, ska bli intressant att se vad eleverna tycker om våran piratö, aargh! 

 

Dags att fortsätta med Torka aldrig tårar utan handskar innan det är dags att hämta upp tvätten, borde helst vika sängkläderna på en gång men just nu känns det väldigt långt bort. 

 

 

Har kunnat ta det lugnare nu i veckan och det känns skönt, har försökt att göra lite nytta här hemma då vilket är något man sällan tar sig tid att göra annars. Eller ja, i alla fall inte jag. Kan som sagt inte ha för stökigt för att hålla psyket lugnt men vissa delar kan jag helt enkelt skita i. Viktigast för mig är att jag inte har framme saker huller om buller överallt. Hellre ett organiserat kaos än bara ett kaos. 

 

Igår tog jag tag i att putsa mina fönster i allrummet, men usch, jag hatar att putsa mina fönster i den här lägenheten. Har sällan något emot att putsa annars men ja, blir aldrig bra här av någon anledning. Tog även tag i att ta ner mina sommargardiner, varit allt för seg men vill hinna ha uppe mina höstgardiner med björkarna. Galet att ha säsongsgardiner? Äsch, jag är verkligen inte ensam om det, benämner också mycket kläder efter säsong. När jag hade putsat klart blev det att slappna av en stund, åt en enkel lunch och senare gick jag till Iksu för att möta upp några klasskamrater. I måndags bestämde vi som sagt att vi skulle spela beachvolleyboll, inget jag är duktig på annars och ja, hade aldrig kört på sand heller. Vi blev sammanlagt fem stycken och det var himla roligt, sjukt jobbigt också vilket Johan hade varnat mig för, haha. Vi körde en timme med någon liten drickespaus här och där, är fortfarande öm men det var guld värt! Detta måste göras om! När jag kom hem hoppade jag in i duschen, hade sand precis överallt ungefär. Senare satte jag igång med matlagning, har det lite tightare nu i slutet på månaden så tog fram en skinkstek från frysen och gjorde min allra första stek. Den blev lite torr men då den var klar enligt termometern var den fortfarande blodig så körde in den i ugnen igen samtidigt som jag började stryka björkgardinerna och sätta upp dem. Det resulterade i en lite torrare stek och väldigt brända vaxbönor men hey, med lite sås på blir allt bra! Ja, kastade det som blivit bränt dock. Såsen gjorde jag på sky, grädde, soja och champinjoner, den blev så god att allt gick åt igår, haha, 

 

Har precis putsat mina fönster i sovrummet, de är ju från helvetet jag lovar. Bökiga och svåra att dela, varje fönster har två plastklämmor, ja, de ska ha det nu har de bara en var. Råkade ha sönder ena idag och då sket jag helt sonika i att öppna för att kunna putsa emellan. Nu blir det att bara ta det lugnt en stund innan jag ska äta och göra mig i ordning. Ska träffa min storgrupp lite senare, vi ska prata igenom morgondagen när vi får besök från en skolklass och ska hålla i våra olika banor, blir spännande. Fick höra lite från en annan i klassen som hade besöket igår. Resten av dagen kommer väl bestå av att försöka göra mer nytta hemma, tvätta och ja, tvätta. Blir en ganska lugn kväll vilket passar bra då vi börjar klockan åtta imorgon. Är inte van alls att börja den tiden så blir lite krångligare med sömnen. 

 

Förutom skolbesöket imorgon så har jag även utgång på schemat, måste dock köpa ny foundation då min praktiskt taget tog slut sist jag sminkade mig. Blir att inhandla lite nödvändigheter för helgen också när man ändå är på en affär och sen bär det av hem för att göra sig i ordning innan jag åker hem till Bim. Hennes mamma, min extramamma är också på besök så får träffa henne också och vi ska äta middag tillsammans hemma hos Bim. Senare ska Eve ansluta och sen vid 22 tiden kommer vi att möta upp Emma och Lars på stan. Alltid lika spännande att se hur en utgång blir och vad man möter för folk. För många är det ju även löningshelg så då kan det bli livat, vi får se. Själv får jag csn imorgon så jag hör väl till galningarna, haha, nej då. Dags att börja göra sig i ordning, kom på att jag måste ordna tillbehör till steken då ja, vaxbönorna ligger ju i soptunnan. Nu till lunch får det bli ägg, stekta blir nog bra, får ta en klick bearnaise till så räddas dagen. 

 

 

Jag har tänkt...

 

Ja, visst är det chockerande? Nu minns jag inte vilket årtal men kanske för två-tre år sedan fick jag problem med hemsk klåda över hela kroppen. Värst var det för mina händer, blev röd, varm och fick utslag och blåsor som kliade och sved som tusen eldar. Hos min dåvarande läkare fick jag diagnosen skabb fastän han inte såg själva djuret. I fjol fick jag liknande problem, helt från ingenstans började mina händer brinna, nu hade jag bytt vårdcentral då det inte var praktiskt att matcha tider i Sävar i och med min flytt till stan. Här fick jag veta att det var eksem, fick en kortisonsalva och efter några dagar gick det över. I fredags vaknade jag och fick tillbaka de här hemska utslagen, dagen blev förskjuten och jag fick ta en tripp till apoteket. Det jag nu då tänkt på är, hade jag ens skabb den där första gången? Kan det ha varit de eksem jag nu fått två år på raken i samband med att det blir väderbyte? Är väl skitsamma egentligen men mådde så himla dåligt första gången jag hade dessa problem och då få höra att man har skabb och sen ens inte veta hur man har fått vet gjorde mig tokig. Ja just det, måste ha varit 2012 kanske, gick på komvux i alla fall minns jag. Något jag också tänkt på och även tänker på är, hur kommer det sig att jag har börjat ha dessa problem på senare år? Är det åldern? Är det stadsluften? Ja, kan ju finnas flera orsaker eller så finns det ingen alls. Får kanske bara leva med det och se till att ha hemma kortison och mjukgörande när vi går över till kallare årstider. 

 

Ska vi prata om något roligare? Ja, det gör vi! 

 

Efter stads- och apoteksbesöket i fredags mötte jag upp mamma och Eve, vi åkte vidare till farmor där mamma skulle köpa lingon, efter det åt vi middag på Max för att sedan snurra vidare på HM och ÖB. När vi far färdiga där fick jag skjuts till min klasskompis Angelica som hade tjejkväll, när jag kom dit var Hanna och hennes hund Viggo där, lite senare trillade Amanda och Annica också in. Vi åt gott, pratade och spelade spel. Blev inte en jättesen natt som det annars brukar bli då jag hade planer på lördagen också. Behövde ställa väckarklockan och då vill man komma hem i helt okej tid. 

 

I lördags ringde klockan innan tio, då bar det av in i duschen för att sen få på ansiktet i form av smink. Hade blivit bjuden på inflyttningsfest hos Eve och då bussarna till Sävar inte går så bra valde jag och Bim att åka dit tidigare på dagen. Efter inflyttningsfesten var ett krogbesök planerat så därför var det praktiskt att göra sig i ordning hemma redan på förmiddagen. Framme i Sävar besökte jag och Bim Ica innan vi gick vidare hem till familjen KPP, passade på att få kvalitetstid där hemma då jag ändå var i Sävar. Tillslut var alla damer fit for fight, ja, jag, Emma och Bim det vill säga och vi gick hem till Eve. Fanns massa gott att äta, Eve hade bakat och haft sig, hade svårt att hålla mig från allt det goda. Även här blev det alltså gott att äta, prat, sång, eller ja skrik enligt Emil och även massa skratt. Bar senare av in på Guitars, helt okej ställe men för mig som vill dansa funkar det inte, tyvärr är inträdesåldrarna för höga ännu för Emil så vi fick ta det som funkade. Lite tråkigt det där, varför ska det vara till exempel 22 och 23? Tycker att 20 är tillräckligt då man får besöka systembolaget. Även denna natt led tillslut mot ja, sitt slut och jag tog bussen hem. 

 

Varit en fullspäckad helg och så fortsätter det tre helger framöver, ja,inte både fredag och lördag kanske men en dag av dessa är tillräckligt, haha. Är samtidigt roligt att ha mycket att se fram emot, samtidigt som jag behöver tänka mycket så behövs det inte egentligen. Skiter i att planera alldeles för mycket och väntar tills det börjar närma sig istället. Visst är jag duktig? 

 

Denna vecka blir ganska lugn, jag och min grupp känner oss färdiga och det resulterar i ett lugnare schema. Imorgon står beachvolley på schemat, ska bli riktigt spännande med mina långa naglar plus att jag aldrig spelat på sand heller. Wish me luck! 

 

 

Är inte riktigt mig själv, eller ja, jag känner inte igen mig själv. Har en stress inombords som ligger och gnager hela tiden, detta gör att både mitt humör och mitt mående svänger fram och tillbaka. Sen kan vi lägga på en förkylning på det som inte är farlig egentligen men den tär på kroppens krafter genom att sätta sig i lederna också, sen har även min mage blivit ovän med mig. Det är inte vecka efter vecka men alldeles för ofta får jag väldigt ont i magen efter att jag har ätit. Ibland så ont att jag vill gråta, antar att det är på grund av denna stress som bubblar runt inombords. 

 

Tiden går så himla fort, snart är jag färdigutbildad, snart ska jag ta körkort, snart ska jag flytta och så vidare. Ja, inga datum till någonting är bestämda men alla dessa delar är väldigt stora. Det är väldigt stora steg att ta och ja, stressen i det är väl att jag inte kan planera och veta hur det blir. Planeraren i mig blir lamslagen och då krockar det. Förhoppningsvis är det här bara en period, vill kunna lägga min energi på annat än att tänka för mycket på framtiden, för vilken framtid får jag egentligen om jag inte tar hand om nuet? 

 

När det kommer till studierna så är det mycket praktiskt just nu. Igår hade höll vi i olika grupper i olika lekar, de andra grupperna hade spökboll, killerball och gammelgäddan. Min grupp hade livvaktsbrännboll, var en riktigt rolig dag. Vi hade alla tänkt ut olika varianter utöver orginalet, vi hade även tänkt på andra delar som kan vara viktiga att tänka på. Hur får man till exempel med hela gruppen? Hur gör man för att undvika utpekanden? Och så vidare. Idag i andra grupper byggde vi upp vårat eget land för att köra ett generalrep inför besöket nästa vecka då det kommer elever i förskoleklass. Min grupp kör på pirattema, vi har byggt upp en redskapsbana och vi inleder allting med dansstopp. Var riktigt roligt att få se alla gruppers idéer och planer och det ska bli riktigt roligt att få besök av eleverna för ärligt talat, för de är det väldigt spännande att få komma ifrån skolområdet och göra något annat. 

 

Efter dagens lektion fastnade jag kvar i salen ett bra tag, tillslut tog jag mig hem till soffan. Har inte någon energi över för att direkt göra något. Igår däremot åkte jag till stan två svängar, först för att lämna in min telefon som fått en spricka i skärmen och för att äta lunch med mamma. Innan jag gick till salongen hittade jag en jättefin tunika på Kappahl, hängde undan den till senare. Åkte hem någon timme och sen åkte jag ner och mötte upp Bim. Gick förbi Kappahl och köpte tunikan, senare åt vi middag tillsammans och efter det hittade jag en omlottkofta på Indiska som skrek Erica. För ovanlighetens skull var båda plaggen ganska dyra, ja, enligt mig i alla fall men samtidigt, ibland är det okej att göra så. Det perfekta med dessa plagg enligt mig är att det är bra fröken kläder. Så ja, ibland öppnar man storbörsen fastän man inte har någon, haha. Tur det händer väldigt sällan. Efter stadsbesöket följde jag med Bim hem några timmar innan det bar av hem till sängen. Nu ikväll har det som sagt inte hänt många knop, har skänkt bort en badrums matta som bara legat och håller på med tvätten. Nu hänger allting på tork och är i tumlaren så nu är det soffan som gäller igen. 

 

Imorgon är det blankt på schemat, härligt! Är ganska skönt att få sitta och plugga hemma när man inte är så pigg. 

 

Nej, dags för soff- och gosläge med min bästa pälskling.

 

Vill skriva mer om det här men har varken tid eller ork just nu till att sätta mig ner och verkligen gå igenom mina tankar och mina känslor. Vill dock lyfta en grej som skrevs igår på min instagram under bilden där jag uppmanade folk till att se Kalla Faktas dokumentär om hatet mot samerna om man kunde det vill säga. Detta är något väldigt viktigt för min än om jag inte är 100 % insatt men ärligt talat skulle jag nog inte klara av att bli för insatt. Men i alla fall, fick en kommentar under denna bild och jag svarade på denna. Kommer att återge ordagrant vad som skrevs;

 

X; Sorry, NO can do! Nya säsongen av vikings går samtidigt. Det är bra att du brinner för nånting, men vi är nog av olika åsikter helt enkelt..

 

E; Av vad som är viktigt att se eller hatet mot samerna?

 

X; Hat var väl ett hårt ord kanske. Men det är nog inte lätt för dig som bott i Umeå att förstå. Jag förstår du är partisk dock då du är ingift.

 

E; Skrev endast hat just för att dokumentären handlar om det. Nej, inte lätt att förstå många gånger då många sällan har svar att ge. Nu tänker jag allmänt bara.

 

Som ni kan utläsa av mitt sista svar förstår ni nog att jag inte orkade ge mig in i en diskussion, speciellt inte på instagram. Vet dock inte om jag hade blivit mycket smartare. Det jag reagerade på var kommentaren om att det inte var lätt för mig att förstå då jag bor i Umeå och att jag är partisk då jag är ingift. Självklart kan man väl kalla mig partisk men samtidigt kan man också kalla mig ännu mer insatt, jag är på insidan av det hela, jag är i närheten av det nu, det har jag inte varit tidigare. Vet inte riktigt hur jag ska ta den kommentaren, samtidigt känns det som att jag blir klappad på huvudet som ett litet barn men samtidigt behöver det ju inte behöva betyd något nedsättande alls. Det är något negativt med sociala medier, det är svårt alla gånger att verkligen veta vad personen i sig menar. Men som sagt, ändå, jag har alltid varit stolt över mitt sameblod och jag har alltid älskat och beundrat renar. Renar är så mycket mer än en inkomst, de är en symbol för kulturen och historien. Det sticker säkerligen i mångas ögon att jag skriver om det här och att jag ger mig själv en roll men vem har vunnit om jag inte är stolt över mitt arv? Ja, tyvärr har jag inte vuxit upp med det men jag gör det nu, jag växer med det och jag är en del av den världen. Kan vem som helst få kalla sig same? Nej, inte enligt många. Det krävs mer än en gnutta blod för att vara same. Jag kan köpa att man måste ha mer än till exempel 1/4 dels påbrå för att sitta med i sametinget men har jag det i blodet så har jag ju det i blodet! Tyvärr har inte alla samer renar och tyvärr kan inte alla samer språket. Mycket beror på historiens gång, många tappade språket just för att det blev förbjudet. Det gör mig så ledsen att detta än idag fortgår, många samer vill inte ens säga att de är samer. 

 

Självklart finns det nötter bland samer också, det finns väl nötter överallt? Jag försvarar inte de som missbrukar och missköter sig men de ärliga som sliter tills de faller ner på knäna utan att få hjälp då? Har de verkligen förtjänat allt hat de fått och allt hat de får? 

 

Varför finns egentligen detta hat mot samer? Kommer man någonsin att förstå? 

 

Nu blev det väldigt mycket skrivet men är ju samtidigt så jag fungerar, börjar jag skriva kan jag sällan sluta, avslutar dock detta inlägg med att tipsa om ett pressmeddelande. Efter gårdagens dokumentär kan man nämligen läsa ett pressmeddelande på Sáminuorra, för och med samisk ungdom. Väldigt välskrivet och väldigt läsvärt, klicka på bilden nedan för att läsa.

 

Ikväll klockan 21 tycker jag att alla som kan slår på kanal 4 och tittar på Kalla Fakta, ikväll handlar det om hatet mot samerna och detta är något som MÅSTE uppmärksammas, det är väldigt viktigt. 

 

Ja, nu är jag inte insatt till 100 % i livet som same i och med att jag inte har vuxit upp med det, jag är inte 100 % same än om jag har en del i blodet. Min fästman har dock vuxit upp med det och därigenom har jag fått se en helt ny värld, en underbar värld som hur underbar den än är innehåller mycket skuggor. Att vara förlovad med någon som har vuxit upp i renskogen har öppnat mina ögon ännu mer, det har även gjort att jag kan följa vad som händer bättre genom till exempel Facebook och så vidare. 

 

Min ex pojkvän kunde snacka skit om samer fastän han visste att jag har det i blodet och är stolt över det. Det var de klassiska fördomarna om att samer får massa pengar för sina renar om någon kör på dem, att samerna får massa bidrag och ja, samer får så jävla mycket av allting och deras jävla renar står på vägen. Ursäkta mitt språk men sådant här har jag fått höra väldigt mycket om. Minns speciellt en sak han var sur över, några samer skulle få bidrag till att bygga en renbro över vägen, det var ju förfärligt. Nyss ville han och andra dock inte ha renarna på vägen? Dock har jag inte hört något mer om denna bro så vart denna fakta hittades vet jag inte. Jag blir bara så ledsen. Det är så himla lätt att prata vitt och brett om någonting som man inte vet någonting om, man bara tror sig veta. 

 

Jag vet att det spills mycket blod, svett och tårar i renskogen. Vissa jobbar med det på heltid och vissa på heltid vid högsäsonger. De sliter och gör det bästa för sina djur, renarna. Dessa renar är den största inkomstkällan men markerna krymper och krymper fastän det kallas för Sapmi land. Renar jagas med skoter och plågas till döds. Människor överfaller renar och kör över de med skoter. Som om detta inte vore hemskt nog, människor filmar och fotar detta. Ja, nu är det ju bra på det sättet att bevis finns men hur kan man göra så? Vart är det roligt att pressa en skoterskida över en levandes ren hals? Renar tjuvjagas och slaktas i skogen, ägarna kan hitta en av sina renar dödade med det finaste köttet borta. Samerna kan nästan bara stå bredvid och inte göra någonting, myndigheterna hjälper knappt till. Därför är det viktigt att detta hat lyfts fram, det krävs en förändring! 

 

Vart kommer detta hat ifrån? Finns det någon botten? 

 

Samerna hör till våran urbefolkning och är en minoritetsgrupp. Vad står det för egentligen? Är det inte dessa grupper vi ska bevara och försvara? Detta hat och förtryck har pågått allt för länge, det gör ont att läsa den gamla historian om hur samer blivit tvångsförflyttade, de har inte fått använda sitt språk och sin jojk och så vidare. När ska vi börja bevara och försvara? 

 

Bad metal, står det för dålig metal? Nej då, det står för vad jag gjorde helgen som var!

 

I fredags var det fritt på schemat så jag valde att åka hem till Sävar. Kände att jag hade tillräckligt med koll på plugget för att kunna ta en ledig dag. Barnen blev jätteglada när jag kom dit och oj vad det pratades om att de skulle fara och bada. De blev ännu gladare då de fick veta att jag skulle följa med. Trotsade min ångest i att visa mig i omklädningsrummet och i en simhall, var snäppet lättare att göra det då man gjorde det för ungarna. Har inte badat i en simhall på över tio år skulle jag tro, hade riktigt roligt och det var kul att se hur duktiga Agnes och Elmer var. Elmer var tidigare rädd för att bada men nu har han blivit riktigt modig och far runt själv med sina armpuffar och sjunger för fulla muggar. Kvällen bestod sedan av Skenet bedrar och Call the midwifes med Emma, ja, detta efter att barnen hade somnat. Pappan i familjen hade dragit till stan. När det börjat bli lite för sent gick jag hem till mamma där jag skulle sova på extrasängen. Lillebror kom hem efter halv två och var så gullig och tände taklampan i vardagsrummet två gånger, ja, jisses, bröder va? Haha! 

 

Lördagen började ganska lugnt, jag och mamma turades om att duscha och sen blev det lunch. Då steg även lillebror upp och var med. Efter lunchen gick vi och hämtade mammas bil för att jag skulle kunna övningsköra. Körde först till Bullmark och sen stannade vi en sväng på Ica i Sävar, körde vidare hem till mammas gård och där kom vi på att vi hade glömt toapapperet så var ju bara att köra tillbaka till Ica. Samtidigt var glömskan bra för då fick jag öva lite mer. Övade även litegrann på parkering då det inte var fullt med bilar. Väldigt nöjd med min övningskörning faktiskt, har gått framåt rejält för mig, är inte lika nervös än om det kommer små snuttar av nervositet ibland. Efter övningskörningen stannade jag kvar hos Emma och barnen ett tag innan bussen hem skulle gå, Lars hade åkt iväg på hockey. På väg till bussen mötte jag upp lillebror och sen även mamma vid bussen, är inte ofta det är sådan familjeträff på Sävar bussen inte. Väl hemma värmde jag upp mat, gjorde mig i ordning och inväntade Bim. När hon kom sprättade vi en vinflaska, hade köpt hem samma som Anna bjöd på helgen innan då den var så god. Lite senare bar det av till Verket då Emil och hans band skulle spela. Blev en promenad dit och hem från stan vilket i sig inte är långt men samtidigt är det drygt då det var så mörkt ute redan. När vi kommit fram till centrum igen följde jag med Bim hem en sväng innan det bar av hem till mig igen för att varva ner. Mötte en gammal Sävarbo på bussen och sedan en gentleman vid porten. Han stod och höll upp dörren fastän jag knappt visade tecken på att gå in då jag pratade i telefon, sen vid hissen frågade han om allt var väl och så pratade vi om vars vi varit. Tillslut hade jag landat hemma, bytt om till varma myskläder och fått tvätta bort ansiktet, då var jag nöjd. 

 

Att leva med psykisk ohälsa är en berg och dalbana. Jag har ingen diagnos svart på vitt men jag har kämpat med mitt mående sen jag var tonåring, kanske ännu tidigare vem vet. Under min korta tid på bup fick jag veta att jag led av långvarig depression, det var inget farligt men det var något jag levde med och även hade vant mig vid. Har alltid blickat framåt vad som än har hänt och det har ju självklart satt sina spår i min kropp i form av olika krämpor och tillslut gick jag sönder. 2010 gick jag in i väggen, har aldrig mått så dåligt under alla mina år med depression, för första gången sökte jag hjälp, risken för att jag inte skulle orka fortsätta leva fanns där och pockade på mig hela tiden. Jag orkade inte leva, men jag ville leva. 

 

Sen jag gick in i väggen är jag mycket känsligare, jag känner av allt mycket mer, stress, oro, och ångest är en stor del av min vardag. Det jobbiga är väl egentligen att jag sällan vet varför jag mår dåligt och det gör det ibland svårt för min omgivning. Hur förklarar man att man håller på att gå sönder men man vet inte varför? Drömmer ofta mardrömmar och de kan förstöra en hel dag. Just nu är jag i en av mina djupaste svackor, jag vaknar ofta med panikångest, hinner bara känna av att jag är vaken i någon sekund och sen smäller det till. Blir ofta väldigt rädd men jag vet att det inte är något farligt. Dock har det blivit farligt ibland just för att det påverkar mig så mycket men jag har börjat lära mig hur det kan hanteras. Värst var den gången jag vaknade med självmordstankar efter en dröm och jag höll rent utav på att gå ut framför en bil. Ringde mamma och Eve på en gång och bad de hämta mig, kan inte vara själv dessa gånger. Samtidigt som det känns väldigt hemskt att jag blir så påverkad av mina drömmer kan jag inte låta bli att känna mig fascinerad. Hur fungerar kropp och sinne egentligen? 

 

Det positiva i den här berg och dalbanan är dock att efter 2010 kunde jag för första gången på flera år svara att jag mådde bra när folk ställde den frågan. Annars var mitt svar oftast att jag levde ungefär, men ärligt talat, det gjorde jag inte. Jag lever nu och jag vill fortsätta med det hur mörkt det än kan bli vissa gånger. Mina mardrömmar och mina svackor kanske tycker annorlunda ibland men det är inte jag. Som ni vet känner jag ju äntligen att jag har blivit någon. Jag är Erica och jag vill leva och bygga vidare på mitt liv som jag lever nu. Jag har oändligt med drömmar och oändligt med kärlek som gör att jag kämpar på tills sista droppen. 

 

Är väldigt öppen med mitt mående för jag har nog många i min omgivning som ibland kan känna sig uppgivna. Hur ska de finnas där för mig? Vad kan de göra? Viktigast för mig är att de i min omgivning i alla fall försöker att förstå, för det är inte lätt, inte ens för mig själv. Försök att förstå och visa att ni finns där. Det finaste man kan ge någon människa är sin tid för den kan man inte få tillbaka. Sen om det är två minuter på facebook, en halvtimme i soffan, tre timmar i telefon eller liknande så räknas varje liten sekund. Jag kan till exempel bara behöva att någon finns i samma rum. Ibland känner jag mig ganska värdelös med mitt mående, hur kan folk orka med mig egentligen? Ibland kommer tankar som när Johan ska sluta orka med mig, att de i min närhet tycker att jag är en dålig människa, att jag själv anser mig vara en dålig människa och så vidare. Dessa tankar är bara dumheter och skulle någon mot förmodan välja att inte stå vid min sida är det inte mig det är fel på. Jag är så mycket mer än mitt mående. 

 

På tal om mina mardrömmar och min panikångest, idag vaknade jag med denna. Ville gråta men höll mig för jag visste inte om jag kunde sluta. Ringde Johan ganska direkt jag vaknat lite till liv. Jag behöver få vara nära han än om det inte var så länge sedan sist men han ger mig sådan energi och kraft. Att åka norröver är en slags rekreation för mig, jag får samla krafter och vara i en miljö där jag inte är lika stressad. Längtar tills jag är i hans famn. Vill så gärna vara i hans famn, han är min klippa i stormen.

 

Ligger lite efter men förra helgen var i alla fall underbar, det var denna också men den får jag komma till senare. Förra veckan fyllde nämligen två klasskompisar år, Jessica och Madde. På fredagen var vi några stycken som hade fått plats på Lärarförbundets after work på O'learys, på så sätt kunde vi vara några som firade Jessica. Blev väldigt imponerad över buffén, fanns jättemycket gott att välja mellan och det gick super att äta efter lchf. Under tiden som vi hade det mysigt i ett bås började vi prata om bowlingen som fanns en trappa upp men då den kostar 500 kronor i timmen började vi att prata om Bowlingcentrum på Mariedal istället. Hux flux for vi iväg och spontanbowlade, oj så roligt vi hade! Blev en super kväll som jag först trodde skulle sluta där vid 20 tiden men blev att jag, Linnea och Kickan bestämde oss för att gå ut. Vi tog en lång promenad från bowlingen hem till Linnea där vi förfestade lite och hade det trevligt, sen när vi hade kommit ner på stan strax runt halv ett så kom Kickan på att hon hade glömt sitt leg, attans! Blev att hon for hem medan jag och Linnea gick in på Allstar och umgicks med några hon kände samtidigt som vi dansade ibland också. Efter en timme valde jag att åka hem då lördagen var planerad också, ville hinna sova några timmar. 

 

På lördagen mötte jag upp Anna vid Östra station, vi gick vidare till Ica och handlade hem mat för att göra middag tillsammans. Blev ryggbiff, matig sallad, bearnaisesås och tzatsiki, himla gott. Anna bjöd senare på ett jättegott vin som heter NVY passionfruit. Vi hängde hemma hos mig ett tag med nostalgi musik innan vi åkte vidare hem till Madde och Robert. Blev ganska på pickalurven snabbt då vi körde spelet Jag har aldrig... Småsmuttar man hela tiden stiger det tillslut åt skallen, haha. Vi hade de riktigt trevligt och senare när en klasskompis skulle köra hemåt fick vi skjuts hem till mig, har blivit en tradition att jag åker med Björn från Madde och Robert. Väl hemma var vi uppe en stund men sen bar det av till sängen. Morgonen därpå gjorde jag i ordning äggröra med bacon och prinskorv innan Annas tåg skulle gå så att vi båda hann få något i magen. Följde med henne till stationen och senare på vägen hem tog jag det väldigt lugnt och njöt av det fina vädret. 

 

Förutom mina egna bilder har jag även lånat från Jenny och Kickan för att kunna visa våran underbara fredagkväll. Lördagskvällen var också underbar men blev inte så mycket fotande då. Kan bjuda på en partyselfie dock.