2016, hur gick det egentligen?

När jag läser om år 2016 är det olika budskap, negativa som positiva. Jag gick tillbaka i bloggen och läste om mina förhoppningar inför detta år. Skrev att detta år skulle bli ett speciellt år och nog har det varit det alltid. Jag hade planer på att bli färdigutbildad, ta körkort, flytta och sköta kost och motion. Vissa planer är formbara, de skrivs inte i sten men de är fortfarande aktuella inför framtiden. 
 
Den fjärde juni var en av de största dagarna i mitt liv, dagen som jag tog min högskoleexamen och blev utbildad grundlärare i fritidshem. Vägen dit var som en berg och dalbana, mitt liv överhuvudtaget är en berg och dalbana. Förutom min examen blev jag även anställd innan jag hade tagit examen. Den 15e augusti började jag att jobba på mitt första riktiga jobb om en inte räknar med sommar jobb. Mitt emellan här skrev jag även in mig på en körskola med förhoppningarna om att kunna ta körkortet innan jag började jobba. Nu blev det inte så och vägen till mitt körkort har varit lång, ja, har ju faktiskt tagit körkortet nu, för två dagar sedan till och med!
 
Kan inte med ord beskriva hur stort det är för mig. Sen att jag faktiskt har lyckats ta körkortet samtidigt som jag jobbar 100 % och pendlar med buss hem till Sävar, vilken bedrift! Ska inte ljuga, det har varit väldigt tungt och vissa stunder har det känts omöjligt men jag gav aldrig upp. Från att jag skrev in mig på körskolan har det tagit fem månader, i och med jobbet har det varit svårt att boka in körlektioner utan att behöva ta ledigt allt för ofta och trycket på lektionerna har även varit stort, mer än en gång fick jag gå utan lektioner i två veckor, det har varit en stor bidragande orsak till mina fem månader, det plus att jag inte trodde tillräckligt mycket på mig själv. Jag har även hunnit beta av körskolans alla tre körlärare då min huvudkörlärare gick på mamma ledigt i slutet av november. Teorin bokades in den 19e december och uppkörningen den 21a december, inför teorin pluggade jag under pendlingen och under längre raster på jobbet i lite mer än tre veckor. Har självklart pluggat teori enda sedan i juli men nu körde jag stenhårt med tester på elevcentralen. Natten till den 21a sov jag som en stock och var så lugn, men senare under morgonen, en och en halvtimme innan jag skulle vara på körskolan fick jag ett meddelande om att uppkörningen var avbokad på grund av sjukdom. Jag blev så tom, oj vad jag mådde dåligt. Efter många om och men lyckades vi boka in en bra tid, den 28e december, 8.20 skulle jag vara på körskolan för uppvärmning och 09.00 skulle jag vara på plats för uppkörning. Jag fick köra från Trafikverket, igenom stan, över Tegsbron för att senare följa skyltarna mot Haparanda. Gjorde en miss i andra rondellen, skulle ha lagt mig i vänstra filen men det gick bra i alla fall. Svängde höger till Carlshem och sedan höger ganska direkt efter in på ett bostadsområde där jag skulle backa runt ett gatuhörn. Det gick inte jättebra, tack vare snön hade jag problem att se trottoarkanten vilket resulterade i att jag lyckades backa upp lite på trottoaren. Då sa jag; Nu har jag förstört allting men min uppkörningsman sa nej då och gav mig tips på hur jag kunde göra. Därefter körde jag tillbaka till Trafikverket genom att åka via tunneln vid sjukhuset, förbi sjukhuset, nerför svingen och sen tillbaka till Trafikverket. Vid frågan om hur jag tyckte det hade gått tyckte jag att backningen var dålig men han tyckte att den var bra, sedan sa han ett men och jag hann tänka att det gått åt helvete, han kommenterade att jag alltid kan bli bättre på att se skyltar, såg en på helheten var jag godkänd. Då sa jag; Vad sa du? Sedan började ögonen tåras. Vilken känsla! Apropå början av uppkörningen, säkerhetskontrollen, jag är så nöjd över vad jag fick göra. Kolla styrservon och parkeringsbromsen, ja, hade nog klarat den vilket uppgift jag än fick men denna hann jag aldrig bli nervös över. 
 
Känner att jag fokuserar väldigt mycket på körkortet nu, det är ju bara en av de största händelserna under detta år men det är så nytt och färskt, det går att ta på så mycket mer än det som varit tidigare under året. Ser en på det stora hela, mitt liv, ja, det är helt otroligt hur långt jag har tagit mig. Det har hänt så mycket de senaste fem åren, jag har tagit mitt slutbetyg, jag har tagit min högskoleexamen, jag har fått jobb, jag har tagit körkortet och störst av allt, jag har lärt känna mitt eget värde som människa, jag Erica är någon och inte bara någon, jag är så mycket mer. Enligt vissa är det fult att skryta men jag kan inte låta bli, tänk vilka jävla bedrifter jag har åstadkommit de senaste åren. Jag som för fem år sedan knappt fanns, jag har tagit igen så mycket som jag har missat under tidigare år. Det har gjort mycket för mitt självförtroende att verkligen kunna se mina bedrifter, att säga de högt och att vara stolt över allting. Under mina tyngre dagar kan jag halka tillbaka till att känna mig värdelös men då pratar jag direkt om allt bra, för att inte glömma, jag, Erica, är hur bra som helst precis som jag är även om mitt mående dalar upp och ner både fysiskt och psykiskt. Mitt liv kommer alltid att vara en berg och dalbana men det är nog också det som gör att jag behåller glöden. 
 
Det har varit stora förändringar de senaste åren och samtidigt som det har varit bra förändringar tar det mycket energi. Nu i och med körkortet kan jag slappna av litegrann men har ju även nya planer inför det kommande året. Jag kommer att flytta upp till Johan, riktigt när är inte bestämt än, det beror lite på mitt jobb och så vidare. Tänker inte allt för mycket på det just nu då det är stora utmaningar. Det kommer att bli mycket nytt igen i och med flytten. Att bo långt ifrån min familj, att bo i hus på heltid, att skaffa nytt jobb och mycket mera. Men liksom, har jag klarat det jag har tagit mig an de senaste fem åren ska jag väl klara det här också? Jag vågar så mycket mer sedan Johan kom in i mitt liv och jag har mycket kärlek runt omkring mig. 2017 kommer även det bli ett speciellt år. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0