Simply the best

Igår var det ingen vanlig dag för det var Mirabelles födelsedag! Känns helt otroligt att hon har fyllt sex år, känns fortfarande som att det var igår vi hämtade henne i Agnäs. Tiden går väldigt fort och vi har gått igenom otroligt mycket tillsammans. Jag vet att många bara ser på djur som just djur, men för mig går det djupare, de är familjemedlemmar. Djur kan ge något som många människor inte kan ge, nämligen villkorslös kärlek. Just nu ligger hon bredvid mig och sover när jag sitter och bråkar med mitt examensarbete. Oftast brukar hon ligga en bit bort men nu håller hon sig nära, det ger lite extra energi. 

 

Om ni bara visste vad Mirabelle betyder för mig, det går inte att förklara med ord. Värdesätter varje stund med henne för ja, man vet aldrig när man förlorar sin vän. När man minst anar det kan det bli kaos, som det blev för oss i somras. Som en blixt från en klar himmel blev Mirabelle sjuk och ja, trodde inte att hon skulle överleva. Idag mår hon som tur är bra, hon håller stadigt vikten och får i sig bra med näring. Det enda som har blivit efter att hon var sjuk är att hon är extra känslig med kisslådan. Hon har kissat inne tre gånger sen i somras, kan dock inte se något mönster utan måste helt enkelt byta oftare i lådan även om det kanske blir onödigt ofta. Det kan jag ta, hon ligger bredvid mig, är nöjd och mår bra. 

 

Mitt val av ämne passar fint om man tänker på rubriken. Det blir verkligen en konflikt, jag vill göra så mycket mer men orken finns inte. Känns i alla fall skönt att något blir gjort, hade ju lika gärna kunnat välja att bara skita i allting. Men nej, det vägrar jag! Bråkar för tillfället, ja, inte just nu då, med bakgrunden, det vill säga tidigare forskning och litteratur, det är riktigt svårt. Frågorna blir många, är det tillräckligt, har jag missat något, behöver jag ta bort något? Och så vidare och så vidare. Skickade ut mitt missivbrev i veckan och väntar nu på svar, har fått svar från en skola, det känns riktigt roligt. Bråkar som sagt mest med bakgrunden men kommer även att fortsätta putsa på intervjufrågorna till veckan efter tips och råd från handledaren. Just nu känns det som att jag är på rätt väg får hoppas att det fortsätter så. 

 

Igår kom Bim hem till mig och lite senare åkte vi ner på stan för att äta på Eastern Palace. Brukar fuska med kinamat men då utan ris, är tillräckligt med socker i maten igår. Maten var som vanligt jättegod men jag blev jättedålig. Har sällan problem med min ibs när jag sköter lchf kosten men ibland så vänder det. Magen vred om samtidigt som den spände och jag blev rent av spyfärdig. Avskyr att få så ont i magen, är inte van att bli illamående heller så det tog extra mycket på krafterna. Var alltså inget fel på maten, bara min mage som bestämde sig för att bråka. Blir en påminnelse om att lchf är bra för min mage i alla fall, tidigare kraschade min mage flera gånger i veckan, nu är det inte ens en gång i veckan. 

 

Blev som sagt några timmars plugg idag också, valde därefter att vila lite men frös riktigt mycket även fast jag låg under filten så kunde inte riktigt slappna av. Tog sedan en snabb dusch innan det var dags att ta sig ut på en promenad kombinerad med handlingsrunda. Är första gången på väldigt länge som jag tar en promenad, är som sagt jättedålig på det under vintern. Passade på nu för att få lite solsken och för att jag behövde handlia lite innan det bar av hem till Bim. Tog med mig matlåda till henne men nog lockade hennes hemmagjorda pizza men icket. Hade med mig vitkål- och köttfärsgratäng med ostsås. Luktade lasagne men smakade inte riktigt så men är väldigt nöjd. Lite senare startade vi filmen Insidan ut och jag blir alltid lika irriterad på Vemod/Sadness men inser varje gång att hon vill ju faktiskt bara vara delaktig, men ja, morrar många gånger. Magen har varit bättre men börjar givetvis känna av en huggande smärta nu, denna natt blir intressant. 

 

Imorgon, eller idag, hur man nu vill se det rymmer jag nog till Sävar. Än om pluggtimmarna inte är lika många som de borde alla dagar har jag tänkt försöka hålla helgerna pluggfria. Passar då på att få träffa familjen plus att jag inte riktigt kan med att vara ensam på helgen. Tidigare, innan jag gick in i väggen kunde jag sitta själv och se film till tidig morgon men ja, sen dess fungerar det inte riktigt. Tror jag har suttit själv max tre gånger de senaste åren och två gånger var nyligt och då enbart fredags kvällar. Ja, saknar att kunna njuta av ensamheten men samtidigt är jag en väldigt social människa. Sitter ensam ganska mycket på veckorna så det bidrar nog lite extra till att jag behöver umgås på helgerna. Ja, det är inte lätt alla gånger, men, vem har sagt att det ska vara lätt? 

 

Förkylning + Examensarbete = Konflikt

Idag hade vi seminarium, träffade min grupp igen och vi gick igenom varandras forskningsplan, bakgrund, metod och ja, hur vi har tänkt överhuvudtaget. Idag fick vi även träffa våran handledare och det känns riktigt bra att ha en som var min besökande VFU lärare förra perioden. Efter idag känns det lite bättre med examensarbetet men självklart kommer det att gå upp och ner hela tiden. Min lärare ansåg att hon kunde släppa mig lös nu, att jag kan börja dyka ner i litteratur och forskning. Kändes väldigt positivt att få höra det, nu ska jag bara komma igång och plöja igenom allting, spännande! Vi började först 13 idag så på morgonen satt jag och skrev ett missivbrev och började fila på intervjufrågor, min lärare tyckte att brevet såg bra ut, hade med det idag, men har filat lite till på det och ändrat efter vårat samtal idag. 

 

Är fortfarande förkyld och väldigt trött så tar allting lite pö om pö. Efter universitetet gick jag en sväng på biblioteket och en en snabb en på affären innan det bar av hem. Är helt slut nu och ja, fortsätter nog kvällen i soffan. Imorgon blir det att börja försöka plöja igenom böckerna, kommer ju inte att kunna läsa precis allting så får försöka få en bra överblick. Ja, blir spännande! 

 

Solen har äntligen börjat kika fram sent på dagen, den blir starkare och starkare, förhoppningsvis gäller detsamma för mitt examensarbete. Nu kör vi! 

 

Ännu en ny vecka! Helgen flöt på och var riktigt trevlig. Mamma kom som sagt in till stan och hämtade mig, vi åkte en sväng till Maxi och sen en ännu snabbare sväng till Kappahl på Ersboda. När vi kom hem till Sävar satt jag ner i några minuter innan det promenerades hem till pappa och Kajsa där även Emma och barnen var, passade på att träffa dem en stund innan det var dags att göra sig i ordning. 

 

Hemma hos mamma gjorde jag mig i ordning, kändes lite onödigt att sminka mig så pass mycket men samtidigt händer det så sällan nu för tiden så det är extra roligt att få känna sig fin. Ja, är väl inte ful annars heller men jag trivs väldigt bra när mitt röda i ansiktet är dolt, spelar ingen roll om jag ser för spacklad ut, haha. Många tycker att jag är finare utan smink och visst är det något speciellt med det naturliga men ja, testa att ha ett tomatansikte hela tiden, då är det inte så roligt alla gånger. Mamma bjöd på tacopotatisgratäng till middag och en väninna till mamma hade med sig sallad och cheesecake utan botten, så, "glass"tårta kan man nog kalla det. Vi var sex stycken och fastän det skiljde sig så pass mycket i åldern för mig gentemot de andra gjorde det ingenting. Har ju vuxit upp med alla förutom min svågers syster då. Blev en rolig och tokig kväll. 

 

I söndags var det inte många knop, mamma låg ganska länge men det kunde inte jag så packade upp kuddarna bakom ryggen i lillebrors rum och såg på tv. Hade det väldigt mysigt med sällskap av Melody som även hon lät lika hes som mig ibland, haha. Blev att jag såg klart Isprinsessan innan vi värmde upp lunch och senare bar det av hem till familjen KPP. Var spännande att få se deras nya golv i hall och kök, vilken skillnad! Bjöds på middag och även en semla, mums! När det kommer till köpes semlor slår ingen de som finns i Sävar. Barnen busade på som vanligt och min röst gav upp några gånger men annars var det en perfekt söndag. Fick som vanligt hemsk ångest då det började närma sig hemresan, blir alltid så när jag ska ta bussen hem. Får riktigt ont i magen, mår illa och vill bara krypa ur skinnet. Blir aldrig att jag ringer någon då heller, behöver lyssna på musik, det hjälper litegrann. Tror det känns viktigt för mig själv att varva ner på egen hand. Ja, är inte lätt alla gånger inte!

 

I torsdags drog näst sista kursen igång, nämligen examensarbetet. Vet inte riktigt vad jag ska känna om det ännu för jag har inte kommit igång ännu. Vill även träffa min handledare innan allt för många tankar börjar snurra runt i huvudet. Tyvärr har en förkylning slagit klorna i mig och det känns riktigt tungt, behöver min hjärna nu, är aldrig riktigt klar i huvudet så en förkylning gör det ju ännu värre. Känner en skräckblandad förtjusning inför denna kurs, blir intressant att se hur allting går när jag kommer igång. 

 

Har tittat lite mer på min forskningplan, skrivit en bakgrund till min grupp och lånat hem ett gäng böcker, ja, elva stycken till och med. Hade velat göra lite mer men gårdagen tog på krafterna än om det bara var besök till apoteket, biblioteket och affären. På måndag börjar vi först 13 så förhoppningsvis kan jag börja skriva på ett missivbrev, tror det heter så i alla fall, haha. Tänker intervjua både fritidspedagoger och rektorer och då krävs det att jag skickar ut detta brev med en förfrågan om intervju. Brevet täcker upp vad arbetet ska handla om och sådant som anonymitet och så vidare. Detta ska min handledare se innan det skickas ut så vore bra att få det gjort så fort om möjligt då det kan ta tid att ragga intervjuer. 

 

Igår blev det en väldigt lugn kväll som sagt, låg i soffan praktiskt taget hela kvällen. Såg lite film och åt onyttiga saker. Hade även lite ta hand om Erica tid, tog bort mitt nagellack från i julas på tånaglarna, klippte naglarna, och målade nytt nagellack. Var riktigt härligt att få fräscha naglar faktiskt. Just nu i skrivande stund väntar jag på mamma, hon ska hämta mig, vi ska göra några ärenden och sen åker vi hem till Sävar. Är bjuden hem till henne på tjejkväll ikväll så det ska bli mysigt. Tog en dusch nu på morgonen och rakade även benen så det blev lite mer ta hand om Erica tid. Tycker det är extra viktigt med de små sakerna när man inte är riktigt pigg, man känner sig piggare då. Det skriker nog bara placebo om det men vad gör det? Nej, nu ska jag kolla över det sista för snart är jag på väg. 

 

Skräckblandad förtjusning som sagt

Oops, den 7/2 är det två år sedan jag började med LCHF. Har dock haft problem med både vikten och kosten länge nu, antar att det är därför jag har glömt bort det. Tappar som sagt kosten väldigt lätt när jag inte är hemma eller när Johan är här och i somras var jag ju uppe praktiskt taget hela sommaren. Nej, beskyller inte Johan för detta, han försöker att peppa mig men han har lärt sig att backa ibland skulle jag tro.Jag kan nog bli ganska otrevlig när det handlar om min kost. Blir arg på mig själv men det kan gå ut över han. Vet inte vad det är, varför kan man så lätt bli arg på den man älskar? Sjukt onödigt, haha. Hamnade länge på en platå och riktigt varför vet jag inte, tyvärr kan ju vikten stå stilla eller gå uppåt fastän man är duktig med kosten och motionen. Denna underbara, jävla, finurliga kropp. Funderar på om det kan bero på stress eller mina hormoner, jag vet inte riktigt. Har inte vägt mig på länge förens nu idag faktiskt. Blev lite ledsen, har gått upp till 100 kg och jag sa ju ALDRIG MER. Men ja, nu är det så det ser ut. Kan inte göra annat mer än att kämpa, det är ingenting att gräva ner sig över. Nu den senaste tiden vet jag att mycket beror på min motionsbrist, jag behöver mina promenader än om de är runt en halvtimme. Är tyvärr jättedålig på vintern, ogillar kylan och halkan. Ska försöka att komma igång nu i alla fall, kan vara bra för huvudet i och med starten med examensarbetet. Kommer behöva mina promenader då man tömmer hjärnan. Tänker inte sätta några mål eller dylikt men visst skulle det vara roligt att få komma ner och snurra runt 89-90 som tidigare. Både jag och kroppen mådde så mycket bättre där nere. 

 

Vi får helt enkelt se vad som händer och fötter. Är som sagt onödigt att stressa upp mig själv och kroppen i onödan. Vem vinner på det i längden? 

 

I söndags skrev Jenny att vi har 111 dagar kvar på utbildningen, alltså har vi 108 dagar kvar i dag. Idag är även en kurs över, färdig, finito! Känns overkligt att vi har två kurser kvar, imorgon är uppstarten för examensarbetet, blir spännande. 

 

Var riktigt tråkigt att lämna skolan och fritidshemmet igår, många elever visade hur mycket de ogillade att det var min sista dag och det värmde hjärtat. I förrgår var det en elev som sa; Kan inte du ta ner din fästman hit och börja jobba här? Spelar ingen roll vilket betyg jag får på denna kursen, betyget jag har fått av personal och elever övervinner allt. Igår hade vi alla hjärtans dag disco, perfekt avslutning om jag får säga det själv. Robert ordnade discostämning i gympasalen och eleverna fick leka både dansstopp och limbo innan de fick varsin hjärtkaka, var en riktigt uppskattad eftermiddag. 

 

Har precis ätit lunch, kom hem runt 13.45 och satt mig direkt med att finputsa de sista uppgifterna och göra en sista. Nu har inlämningsdatumet skjutits fram men ja, ville ändå få bort det. Idag hade vi redovisning som avslutning på VFU kursen, jag redovisade om när jag höll i aktiviteten Samernas nationaldag då vi bakade gahkku. För att göra redovisningen extra rolig ställde jag mig igår vid 17 och började baka gahkku för att kunna bjuda min grupp på det idag. Blev ett uppskattat inslag och det var helt klart värt det att ställa sig igår direkt man kom hem. Var riktigt roligt att få träffa många klasskamrater idag och få kramas lite extra.

 

Försöker komma in i ruljangsen att vara själv igen och än om det var i söndags Johan åkte hem, det vill säga tre dagar så känns det som en evighet. Ja, det är inte lätt att vara utan den man älskar. 

 

Nu blir det att lägga upp fötterna en stund i soffan innan jag ska hoppa in i duschen för att senare åka ner på stan och träffa Bim. Vi kände att vi behövde ha en dejt igen då vi inte har setts på ett tag. 

 

Snart går praktikperioden mot sitt slut, ja, ska man vara exakt heter det ju VFU men det är lättare att både säga och skriva praktik då alla inte är insatt i ordet VFU, verksamhetsförlagd utbildning är inget jag orkar säga allt för många gånger. På tisdag är sista dagen och efter det startar nya äventyr, känns väldigt spännande samtidigt som det känns väldigt nervöst, nu startar sluttampen. 

 

Mitt universitetsbesök gick super, kan inte önska mig ett bättre besök tror jag. Fick små tips om vad man kan tänka på i framtiden när man håller i en lektion. Nu är det ju lite svårt att veta hur man bäst startar innan alla elever har kommit från omklädningsrummet, speciellt då min klass inte var så stor, hade elva elever. Startade med en uppvärmning och indelning i form av hela havet stormar. Skillnaden här var att när musiken stannade ropade jag ut en siffra och ville då ha det antal elever i en rockring, tog samtidigt bort en rockring tills jag hade kvar fem stycken till huvudaktiviteten. Blev en ganska smidig indelning än om jag fick dela upp lite, allt beror ju på hur många som är med. Till uppvärmningen kördes Survivor - Eye of the tiger. Min huvudaktivitet var två varianter av Gammelgäddan. Första varianten spelades Havet är djupt från Lilla sjöjungfrun, tagaren var Ursula och resterande var krabbor, guppys, sjöhästar och ålar. Andra varianten spelades Slå dig fri från Frost, här var tagaren Frosten och resterande var olika löv som skulle hålla sig undan, björklöv, lönnlöv, asplöv och eklöv. Under denna variant fick eleverna olika rörelser de skulle göra under tiden som de sprang ut på banan. De hade riktigt roligt och det hade jag också. Istället för trepartssamtal hade jag ett fyrpartssamtal då idrottsläraren också var med. 

 

Resten av veckan har flutit på, i tisdags kom Johan ner och jag passar på att njuta varje sekund. Min handledare är borta igen och det gör situationen lite specielll. Ibland har även klassläraren varit borta så då är det två vikarier och så jag som student. Samtidigt som det känns lite väl bökigt är det en erfarenhet inför mitt kommande yrkesliv för det är ju så här det kan se ut. Igår hade jag skapande i form av alla hjärtans dag kort och det gick bara bra. Tog med mig en pop up mekanism från bildlektionen med klassen, vi gjorde en "fjäder" så att ett hjärta stod ut i kortet. Detta testade två från förskoleklassen och ena var väldigt negativ i början men jag visade, berättade och påbörjade sen bad jag hen att testa och oj vilken glädje såg när eleven insåg att hen kunde. Var så underbart att få se! Blir väldigt glad men många gånger är jag med om situtioner som jag känner mig osäker på hur jag ska hantera. Tycker inte om när elever ljuger om vad jag har sagt och gjort till exempel. Sen är det lite extra svårt när de ska kommentera min kroppstorlek ibland. En bad om hjälp i klassrummet och frågade sen högt; Varför har du slime i armarna? Hen fortsatte skaka på min arm och ha sig och andra elever började lägga sig i. Igår blev jag även kallad värdelös på ett väldigt otrevligt sätt, eleven sa sedan till andra att mig skulle man inte fråga. Det löste sig dock snabbt med en diskussion med eleverna och de som umgicks med denna så det kändes bra. 

 

Har varit mycket tankar den här veckan. Mår lite bättre nu när Johan är här som tur är. Tidigare i veckan var en av mina bästa vänner tvungen att bestämma sig för att ta bort sin älskade katt och det gör fortfarande ont i mig. Kan bara tänka mig hur det känns för henne och jag tänker på henne varje dag. Var ju nära att förlora Mirabelle i somras så vet verkligen vilka tankar som kan flyga fram och tillbaka. Känns skönt att Johan är här nu då som sagt, för denna katt, Zeke har verkligen påverkat mig starkt. Vissa djurvänner lämnar märken för livet och Zeke är en av dem. 

 

På alla hjärtans dag i fjol var vi båda gräsänkor så jag och Jenny hade en mysig dejt tillsammans. Zeke höll mig sällskap när jag lärde mig bokvikning <3 

Usch, känner mig himla stressad. Har tusen saker att göra hela tiden men orkar knappt med en. Avskyr att vara och må så här, jag brukar kunna ha kontroll hur dåligt det än är men nu finns det ingen energi. Har uppgifter som ska göras men vet inte riktigt vars jag ska börja. Just nu är alla instruktioner på grekiska enligt mig. 

 

Imorgon har jag besök av min lärare, ska hålla i en idrottslektion med klass ett. Kommer att ha en uppvärmning och indelning i ett som jag aldrig har gjort tidigare så det blir intressant. Börjar bli orolig nu att det inte ska finnas tillräckligt med rockringar men samtidigt fick jag tipset av en som jobbar där så det borde ju finnas. Ja, jag kan hitta på allt och ingenting som kan gå fel men ja, det brukar inte gå fel, det brukar gå bra. Nervositeten brukar infinna sig i onödan, nu är jag mest nervös för att sinnet och kroppen är som de är. Det blir vad det blir, sjukt onödigt att stressa upp sig. Idag har jag pluggat, diskat, gjort i ordning veckans frukostar, handlat, lagat middag, kollat igenom inför imorgon och så var tanken att jag skulle pyssla men tråden bråkade och räckte tillslut inte till. Får ordna mer tråd i veckan men vill ha det klart nu ju. Nu under veckan är det tänkt att Johan ska komma ner, längtar så att jag nästan spricker! Detta kommer att göra att jag tappar lite pluggfokus och lägger på lite stress där men ja, jag måste verkligen träffa han. Känns bättre nu än att vänta tills jag kommit igång med examensarbetet. Behöver få vara i hans famn en stund för att samla lite energi. 

 

Ja, morgondagen blir som sagt spännande. Ska bli roligt också men är extra nervöst att ha min lärare, handledare och idrottslärare som ska kolla på mig. Hujja, jag må vara lejon och gilla att vara i centrum men när alla blickar och allt fokus hamnar på mig, nej, då vill jag inte vara med, haha. Just ja, precis innan jag skulle börja pyssla smällde det till och hela (min gigantiska) lägenhet blev svart, eller ja, köksvrån och vardagsrummet. Tur jag bara behövde slå igång proppen som gick, lite modernare än huset i hemma i Nattavaara. Hann i alla fall få lite hjärtsnörp. Nej usch, nu börjar mitt ögonlock rycka, det är ett dåligt tecken. Ska ta och lägga mig ner i soffan och försöka varva ner innan det blir sängdags. Längtar tills jag får pussa Johan god natt. 

 

I really need this <3

Idag är det ingen vanlig dag för det är samernas nationaldag, hurra hurra hurra! 

 

I och med att den infaller på en lördag igår uppmärksammade jag den igår på fritids med mina elever. Med stor hjälp av min klasskamrat då min kropp och mitt sinne sa ifrån igår blev aktiviteten lyckad. Fick även bra med hjälp av mina kollegor, ja, kallar de kollegor. Igår bakade vi gahkku, samisk glödkaka. Vi gjorde i ordning degen och bullarna och senare innan mellanmålet fick eleverna baka ut sitt egna bröd som sedan Robert stekte på en stekhäll som jag hade lånat från matsalen. Under bakningen spelades Sofia Jannok och inne under mellanmålet spelades Jon Henrik Fjällgren samtifigt som ett bildspel med renar rullade på. I början var det ganska lugnt med bakningen, kunde dela ut mjöl, bulle och tallrik i lugn takt men det blev allt mer populärt och tillslut ville alla baka samtidigt. Åt själv två bröd, kan ju inte hoppa över att äta samiskt bröd inte. 

 

Idag firar jag nationaldagen genom att lyssna på Sofia Jannoks nya starka låt This is my land, in och lyssna på spotify! Tror det är många glada miner idag i och med det som hände tidigare i veckan. Har endast följt detta, har inte skrivit om det men den 3 februari vann Girjas sameby mot staten. Detta är riktigt stort och kan förhoppnings vis bli något bra för alla samer. Vi kommer aldrig att försvinna. 

 

 

 

Här kan ni läsa och lyssna för att få en bättre bild. 

 

 

Ikväll har jag träffat Bim för första gången på länge, samtidigt kändes det som att sist vi sågs var igår. Är det som är det underbara med nära vänner, man behöver inte prata eller ses varje dag för att veta vart man har varandra. Den där klassikern om vänner och stjärnor stämmer, även om man inte alltid kan se så finns dem där. Ens liv går i perioder, ibland har man mycket att göra och ibland orkar man inte med så mycket mer efter allt man har att göra. Jag har en sådan period som ni redan vet och ja, det är okej att ha dessa. Något jag trycker på väldigt mycket är att vi människor MÅSTE vara egoister ibland. För att orka ta hand om andra och finnas till måste vi först ta hand om oss själva och hör sen. Jag vägrar gå med på något annat, tog alldeles för lång tid för mig att inse detta. 

 

Satt nyligt och tänkte tillbaka på mitt liv och de tunga sakerna jag har gått igenom. Ja, har ju planerat att fortsätta skriva inlägg under Min historia och ja har ett word dokument där mycket redan står men har inte känt mig riktigt redo att släppa det öppet ännu. Men något jag kom fram till under mina tankar var i alla fall att sen jag träffade Johan har känslan av att bli utnyttjad inte funnits. Ibland tar det tid innan hjärta och hjärna hinner i fatt varandra och vilken wow känsla som infann sig när denna tanke kom. Det går sakta men lär mig något nytt om mig själv lite nu och då, inser mer saker och märker hur mycket bättre jag mår i mig själv än om mitt psyke är värre nu än innan jag gick in i väggen. Det som har hänt är ju att jag har lärt mig att känna, tidigare tuffade jag bara på i 120 utan att känna, ja, nu är det ju likadant men att känna är nytt. Är fortfarande för envis många gånger för mitt eget bästa när det kommer till mitt psyke men ja, lär mig som sagt nya saker lite nu och då. Tror inte att man kan tvinga fram något. Men ja, tillbaka till att inte känna sig utnyttjad, kan ni tänka er känslan? Har praktiskt taget blivit utnyttjad sen jag var 14 och fram tills att jag träffade Johan. Det har dock suttit långt inne att verkligen inse det. Det tog väldigt lång tid för mig att inse mitt eget värde och att känna att jag är någon. Samtidigt som det är den bästa känslan i världen att äntligen få känna att man är någon och man är värd något så är det jävligt hemskt att inse att man inte känt detta tidigare. Omfamnar dock detta lite nu och då, värdesätter varje liten positiv sak som jag upplever med mig själv. 

 

Nu blev det lite blandat, men ja, mina tankar är överallt och ingenstans just nu. Ibland upplever jag ett nytt beteende eller vad man ska kalla det när min ångest hälsar på, dessa gånger blir jag rädd och orolig. När något nytt kommer vet jag inte hur det ska hanteras, hur man lindrar det eller hur man klarar sig utan att bli bränd. Tycker inte om det alls men det är bara till att acceptera det. Förutom att acceptera det är det jätteviktig att prata om vad man tänker och hur man känner, genom att vara öppen så spräcker man bubblan lite och man är inte ensam om det. Är ju väldigt förvirrad nu och senast idag fick jag höra att jag inte lyssnade till exempel. Jag lyssnar, om och om igen, problemet är att jag glömmer bort vad som sagts på en gång. Detta är något nytt, min förvirrade sida, talet som försvinner och mitt minne som sviktar. Skäms nästan, men samtidigt varför ska jag göra det? Nej, var öppen och förklara då behöver man inte känna sig lika dum. Det är vanligt att man stänger sådant här inom sig istället för att vara öppen och sen bygger man upp en skam för att ja, man tänker att de runtomkring en anser att man är oförskämd och korkad. Jag är varken oförskämd eller korkad, jag är bara väldigt trött. 

 

Min trötthet gör som sagt att jag inte är så social, klarar nästan inte av att ringa ett samtal vilket jag annars brukar göra varje dag. Väljer att inte få panik över detta, väljer att vara öppen. Är man min vän och älskar mig så inser man att mina känslor inte är förändrade. Jag behöver bara få ladda batterierna, har lite svårare för att bjuda in till saker men det betyder inte att jag inte vill hitta på något. Behöver umgås men ibland är det inget jag kan ta mig för alla gånger, ibland måste jag puttas i rätt riktning. 

 

 

Läste precis ett inlägg på Hannah Östebos blogg, hon har tidigare varit med i Biggest Loser Sverige och jag följer henne både via blogg och instagram. Hon är som mig starkskör och jag vill dela hennes inlägg med er. Ett öppet brev till ångesten. Vissa små detaljer stämmer inte, till exempel 24 år, delfinskötare och kaffe men praktiskt taget allt stämmer med mina tankar, hon har verkligen satt ord på mina tankar. Nu brukar jag inte ha problem med att sätta ord och så vidare men ibland hittar man något som är så klockrent. Har man svårt att förstå ångest tycker jag att det är värt att läsa hennes inlägg. Genom att trycka på bilden kommer ni dit, tro mig, det är värt det. 

 

Dagarna försvinner så fort nu för tiden, antar att det är för att man kommer hem vid middagstid, äter och donar sen är det helt plötsligt sängdags. 

 

I förrgår fick jag mig dock en promenad och oj vilken tur jag hade! Kom hem runt 18.20 från praktiken, tänkte äta först innan jag skulle promenera till Axtorpet och hämta ett paket. Ändrade mig på en gång, bytte väska och gick dit, var framme strax innan 19 och möttes av skylten att de stängde 19, puh! Hade jag väntat hade det varit stängt, slapp tappa humöret vilket kändes skönt. Var väldigt trött så hade nog brytit ihop totalt där utanför. 

 

Igår blev det att laga middag samtidigt som jag försökte ordna lite inför fredagens aktivitet samtidigt. Ska uppmärksamma att det är samernas nationaldag på lördag så imorgon kommer vi att baka Gahkku, samisk glödkaka och titta på ett bildspel samtidigt som vi har samisk musik i bakgrunden. Lät även som att min handledare tänkte låta klassen fläta bokmärken i de samiska färgerna, även hon har samiskt blod så det är roligt att ha någon att dela tankarna med. 

 

Idag blev hemkomsten tidigare då det blev buss. För första gången var bussen från Tavelsjö tidigt till stan, jag hann gå in en sväng på Stadium och ändå hinna med en tidigare buss hem. Väl hemma tog jag tag i att testa det som låg i paketet, har fixat och donat lite med det. Har bäddat rent och plockat ihop tvätten. Är imponerad över att jag har hunnit fixa och dona flera små saker fastän tröttheten och den spända nacken sitter i. Nej, ska dona lite till med det inför imorgon och strax bär det även av ner till tvättstugan. Kvällen fortsätter senare under filten. 

 

 

Nu för tiden kan man kalla mig trötter och mycket mycket mer. När jag kommer hem från praktiken är min energi praktiskt taget slut. Kvällarna försvinner väldigt snabbt när man har saker att göra både i studieväg och hemmaväg. Men men, den här perioden är inte lång så låt gå för denna gång. 

 

Var som sagt hemma förra helgen, blev en väldigt lugn fredag och min lördag på stan med Jenny blev jättemysig. Först vandrade vi runt och kollade på lite olika, jag letade jeans men kom hem med en handväska. Är väldigt svårt att hitta jeans som jag vill ha, vill helst inte köpa till exempel boot cut eller liknande, trivs med tightare ben. Vi gick några varv medan vi väntade på en lucka på Max, vi började båda bli hungriga samtidigt som resten av stan ungefär och då var klockan ändå över 13. Efter lunchen fortsatte vi gå runt på stan och avslutade sedan på Gourmét där jag handlade hem lite nödvändigheter till kvällen. Min lördagkväll fortsatte i soffan med en tallrik chokladmousse, inte helt fy skam. 

 

Söndagen däremot, ja, jisses. Brukar kalla denna dag för ångstdag då min ångest hälsar på. Den här gången var det dock nacken som var problemet. Blev väldigt spänd under förmiddagen och det resulterade i yrsel, huvudvärk och illamående. Höll på att svimma medan jag gjorde i ordning lunchen och sprang därför fort till soffan. Blev liggande några timmar innan jag tog mig iväg till affären, var tvungen att handla hem middags mat för att klara söndagen och början på veckan. Var en pina att ta sig till affären, höll på att svimma och kallsvettades om vart annat, fick stanna upp flera gånger och böja mig framåt. Väl på affären höll det på likadant men när jag började packa blev det kris. Stod och böjde mig över mina varor flera gånger, händerna började skaka och det var nära att jag sjönk ihop. En snäll kassörska frågade mig hur jag mådde och fick mig att sätta mig ner på en stol. Är ju så jävla envis, ibland är man inte så smart för sitt eget bästa. Är i alla fall väldigt glad över medmänskligheten som visades och att en buss kom precis när jag tagit mig till hållplatsen. Kvällen fortsatte på soffan men det blev lite bättre. Nya tag den här helgen som också blir en stads helg. 

 

 

<3