Simply the best

Måste ta tag i att göra något, nu börjar mina tankar åter igen att snurra runt, runt, runt. Är väl inte något dåligt i sig egentligen men känner inte för det just nu. Har inte energin till att stå mitt i en tornado ikväll. 

 

Men mycket av det jag funderar på just nu handlar självklart om framtiden, allt känns så långt bort samtidigt som det känns så nära och ibland blir jag rädd. Mycket för att jag inte vet hur det ser ut, ja, man ska leva här och nu men då man vet att mycket komma skall är det svårt att stå stadigt på fötterna här i nuet. Någon som förstår hur jag tänker? När jag tar examen kommer jag att gå i mål med bravur, har kämpat mig igenom blod, svett och tårar för att komma så långt som jag faktiskt har gjort. Det får mig även att tänka på min kategori Min historia, har ju som ni tidigare vet skrivit om att en sista del ska skrivas in, eller ja, sista och sista, kommer nog alltid att vidröra min historia på något sätt och vis för ja, den har ju format mig till den jag är idag. Mitt förflutna håller dock inte fast mig i sina klor längre, nu kan jag använda mitt förflutna för att se tillbaka och se vad jag har tagit mig igenom, hur långt jag har tagit mig och vilken jävla superhjälte jag är. Börjar fundera på att lägga upp min "sista" del inom en snar framtid för ja, när jag tar examen börjar jag ett nytt liv praktiskt taget. Jag kommer att vara någon annan samtidigt som jag kommer att fortsätta vara mig själv. Det är svårt att förklara men de som har varit djupt, djupt, nere bränd i askan kan nog tänka sig in i hur jag tänker, att min tanke är att resa mig riktigt ordentligt ur askan. Jag är bränd men jag läker hela tiden, elden vann aldrig, det kommer den aldrig få göra heller. Innan jag lägger upp denna del kommer jag att gå igenom det jag skrivit tidigare och kommer även ta upp med vissa personer att jag kommer att lägga upp det. Ja, speciellt en person. Personen vet om det här sedan tidigare men vill samtidigt kunna förbereda. Det är jag som har valt att vara öppen om mitt liv, mycket för att skriva är mitt sätt att överleva, jag får släppa det ur mig och samtidigt kanske någon på vägen blir hjälpt av att läsa det jag skriver. Ibland kan det vara svårt när någon nära är väldigt öppen, många frågor kan väckas till liv och ja, ibland är de svåra att svara på. Mig kan man dock alltid fråga, ingen fråga är för dum. Ännu något positivt med internet, vill man ställa frågor kan man vara anonym. Enda gången jag verkligen skulle ta reda på vem ett ip nummer tillhör är om jag skulle bli kränkt, hotad eller liknande. Kan man inte säga något snällt ska man inte säga något alls brukar det ju heta. Men ja, detta är baksidan med internet och anonymiteten, många utnyttjar det och förvandlas till troll och då menar jag inte de söta klassiska trollen utan jag menar de elaka med vassa huggtänder. 

 

Ja jisses, där gick tankeverkstaden igång alldeles för mycket. Nu stänger jag av hjärnan en stund, speciellt då det verkar vara något fel på min dators ljud för tillfället, det gjorde mig inte mycket lugnare om vi säger så. Så ja, tyst på dig Erica!