Simply the best

I måndags var det ingen vanlig dag för det var min födelsedag! Hela 29 år har jag blivit på papperet än om jag känner mig som 21 i själen och 90 i kroppen.

 

Min födelsedag började med jobb, 7-15.30, dock så skickade de hem mig lite tidigare, kom hem när jag skulle ha slutat. Väl hemma låg jag på sängen i några minuter innan jag och Johan kom igång med tårtorna, vi gjorde en var. Han gjorde en marsipantårta och jag gjorde en gräddtårta, spritsat ska det vara! Vid 16.30 när sista handen läggs på spritsningen ramlar de första besökarna in med presenter och så rullar det på, vi hade besök tills efter 21 och det var även först vid 21 som vi gjorde någon mat. Kändes bättre att lägga sig med mat i magen istället för enbart fika.

 

Jag hade en väldigt tung födelsedag samtidigt som den var jättebra. Fysiskt och psykiskt var jag inte riktigt med, mådde som en urkramad trasa redan från början. Det var tungt att vara ifrån min familj, samtidigt så är jag ju välsignad med en underbar familj här uppe också och det håller en ju uppe, det stärker. Det mest slitsamma under firandet var mitt måeende, ville inte att det skulle skina igenom. Det kändes som att jag var sur hela tiden fastän jag vet att jag inte var sur ens, jag var bara väldigt slut. Johan var en stjärna och skötte serveringen hela tiden, själv så skulle jag hälla upp kaffe i termosen en gång men det slutade med att jag brände handen. Då la jag ner försöken att vara värdinna. Det går inte med ord att beskriva hur tacksam jag är över min familj här uppe. De får mig alltid att må bättre. 

 

Blev firad med presenter, blommor, trisslotter och massvis med kärlek, kan det bli bättre? Ja, tänk om hela min familj hade varit här, det hade varit grejer. Nästa år fyller jag 30, vi får väl se vad som händer då.