Grädde på moset

Nu har det närsom gått ännu en månad utan någon text men tja, att skriva en gång i månaden fungerar väl det med? Jag mår lite bättre nu, har börjat närma mig ytan litegrann, känner mig dock väldigt utmattad. Jag har inte brytit ihop eller gråtit lika mycket som tidigare men jag är så himla trött och vill helst bara sova. När klockan ringer på morgonen är det ofta svårt att stiga upp men det är ju bara till att göra det. Förutom min psykiska utmattning har jag även en långdragen förkylning som aldrig riktigt slår ut helt och hållet vilket tröttar ut mig ännu mer. Vissa dagar svider ögonen och det ilar i de på grund av huvudvärken som blir ännu mer ihärdig när jag inte är pigg. Känner mig som sagt väldigt värdelös många gånger då bristen på energi gör sig påmind när en inte orkar göra så mycket hemmavid eller något överhuvudtaget. Ibland lyser dock flitens lampa, försöker påminna mig själv när jag har gjort något om det så bara är att ha torkat bänkar och bord i köket. Även det lilla är ju bättre än ingenting. 
 
Lever just nu i en sova, äta och jobba bubbla men det har ändå hänt en hel del sen sist. För tre veckor sedan hade jag en tjejdag tillsammans med min svägerska Hanna med dotter, min svägerska Emma och min svågers flickvän Madde. Vi bilade till Jokkmokk och vi började våran dag med ett besök hos Stoorstålka, har alltid velat besöka den butiken då jag hittills enbart hade handlat online. Blev en mini ullo-liidni rikare, en liten ullsjal. Efter det besökte vi Ájtte, Svenskt fjäll- och samemusem, där var vi i två timmar. Tycker att alla ska åka förbi där om dem är i närheten av Jokkmokk. Något av det roligaste att se var att se olika koltar, där fanns även våran, Sorsele/Tärnaby kolten, har aldrig sett den tidigare. På museet blev jag ett par örhängen rikare, det roliga är att jag beställde hem det matchande halsbandet tidigare på morgonen, nu då örhängen fanns där kunde jag inte låta bli även om det blev en dyrare smäll. Köpte även Plupp och renkalven till lilla Victor från mig och Johan. Vi avslutade Jokkmokksdagen med kinamat på Kowloon, det var riktigt gott. 
 
Helgen efter det hade vi gäster som sov över under helgen. Mamma, Håkan, Emma och Eve åkte upp med husbilen! Det var så underbart att få träffa en del av min familj, var riktigt tråkigt att lillebror inte kände att han orkade med, hade varit roligt att få ha alla syskon här uppe samtidigt. Vi hann med att träffa nästan hela min familj här uppe och vi utforskade även lite i Purnu. Vi var till det gamla dagbrottet och så var vi även till Ainavarto, där visade vi utkiken och renhagen där vi brukar ha kalvmärkning. Det var första gången jag var dit och hagen var tom, kunde dock se hur alla renar sprang runt framför mig ändå. Vi hälsade även på Millis, våran tamren som bor hemma i hagen bakom vita huset. 
 
Förra helgen åkte jag till Malmberget på ett storloppis med morsan och svägerskan Anette, det var riktigt trevligt än om det var lite väl mycket folk för min del. Eller ja, antalet var väl kanske inte något problem men det fanns riktiga loppisrävar som skulle putta omkring en för att de skulle ha företräde. 
 
Den här helgen är väldigt lugn, igår kväll var vi förbi i min svåger Tobbis och Maddes nya hus som ligger på gångavstånd från oss. Sen hade vi även över besök hit för kaffe då det var lite tomt på möbler i deras hus då de fick åtkomst till det igår. Idag har faktiskt flitens lampa lyst litegrann också, jag har diskat, tömt bänken på kartonger och konserver, torkat bänkar och bord och dammsugat. Jag mår så mycket bättre av att få bort litegrann än om organiserat kaos är något som hör till min vardag. Apropå annat, vi fick den första snön samma vecka som min familj kom upp men den försvann snabbt, men nu har vi snö igen och nu är den nog här för att stanna. Samtidigt som det är lite jobbigt med snö är det himla underbart. Våran kolsvarta gård blir så mycket ljusare på kvällarna och min fantasi behöver inte spela mig lika många spratt, haha. 
 
Jag börjar bli ganska van med att jag bor här uppe nu, brukar inte ha så stora problem med att vänja mig. Det jobbigaste är självklart att vara långt ifrån min familj men samtidigt så går det inte en dag utan att jag tänker på hur lycklig jag är som bor ihop med Johan. Det är han, jag och djuren, det är våran lilla familj. 
 

RSS 2.0