Att använda sitt onda för att göra gott för andra
För ett tag sedan läste jag ut Pojken som kallades det triologin. Minns när de kom ut, de var alltid utlånade på biblioteket så tillslut glömde jag bort att låna böckerna. Några år senare, ja, mer än några så har jag äntligen läst dessa. Började diskutera med Johan om varför jag egentligen läser hemska och tragiska böcker. Har ett flertal böcker som handlar om barn som varit med om otäcka saker, riktigt otäcka saker, något som en bara vill tro finns i filmernas värld men så är det ju tyvärr inte. Ibland har en funderat om en inte är riktigt klok. Har själv ett tungt bagage, kanske är det därför, men ja, jag har aldrig kunna sätta ord på det.
Nu i sista delen av Dave Pelzer triologi, Pojken som överlevde finns det en kvinna som satt ord på det jag aldrig själv riktigt kunnat. "Jag älskar att läs berättelser om människor som tagit sig ur tragiska situationer. Och för mig är det bästa alltid när någon förmår omvandla den smärta han eller hon upplevt till ett redskap för att hjälpa andra att läka." Hon skriver även "Att överleva är en sak men det handlar också om att återupptäcka alla de delar av själen och sinnet som man måst begrava." "Det handlar om att konfrontera och betvinga det förflutnas fruktade monster och befria alla delar av jaget - oskuldsfullheten, förmågan att leka, skratta, känna förtroende, älskar och hysa tro på sitt eget inneboende värde."
Detta är bara några utvalda delar ur hennes kapitel i Daves bok men ja, föll extra mycket för dessa. Samtidigt har jag ju då egentligen haft orden på varför jag läser böcker och ser filmer med otäcka saker. Jag har själv varit med om otäcka saker, nu jämför jag inte med någon annan, skulle jag göra det skulle jag inte se till mitt egna inneboende värde. Dock såg jag inte till det under nästan hela min uppväxt. Vi gör alla olika saker för att överleva, jag begravde allting i flera år och fick då även betala för det. Detta är något jag har skrivit om mer än en gång. Självklart gör det ont att blicka tillbaka, jag kan ångra så mycket nu men vilken skillnad skulle det göra? Jag lever nu och jag kan ta hjälp av mina upplevelser för att hjälpa andra. Brukar säga att jag använder mitt onda för att göra gott för andra. Om så min öppenhet och mina insikter bara hjälper en enda människa så är det värt det. För än om det bara är en människa så är det inte så bara, det är ett liv, ett värde.
Jag hade inte så många vuxna till stöd under min uppväxt, jag hoppas dock kunna vara ett vuxet stöd för dagens barn och ungdomar. Jag vet själv hur värdefullt det är med en vuxen som ser en fasten en inte har bett om hjälp för ja, det är inte alltid så lätt att be om hjälp. Har en tappat sitt eget inneboende värde förtjänar en inte hjälp. Nu är det ju självklart att alla förtjänar hjälp, alla förtjänar att må bra. För mig tog det dock väldigt lång tid att komma på att det även gäller mig.
