Simply the best

Snart bär det av! Det går nog inte att gissa hur mycket jag längtar till att få åka upp och rå om Johan i hela tre veckor. Ska även bli riktigt roligt att få träffa familjen igen, blir som tomt utan alla där uppe när man åker hem igen. I början blev det velande fram och tillbaka om Mirabelle skulle med eller inte och att ordna kattvakt för tre veckor är inte alltid så lätt. Tillslut blev det bestämt att Britt-Mari kan komma och vara kattvakt igen och det är så skönt, känns ungefär som att det har lossnat lite stenar från mina axlar. Uppe i byn bor det tre hundar och en till katt, Mirabelle är inte så van vid andra djur så hon kan bli knasig nog när Bullen är här nere. Sen så gillar ju Nikka att jaga katten Mufasa. Det kan dock bero på att han är en spännkatt och lite uppkäftig men i alla fall, haha. Kände oro inför att det skulle kunna bli kaos men kände ännu mer oro inför att Mirabelle kanske skulle smita. Skulle Mirabelle försvinna vet jag ärligt talat inte vad jag skulle ta mig till, det är vi två så är det bara. Ja, kommer ju att förlora henne så småningom men skulle det vara genom att hon rymmer när vi är där uppe så skulle det vara 100 gånger värre nästan. Att veta är bättre än att undra. Kommer självklart att sakna min tokiga katt men samtidigt är det skönt att slippa oroa sig. Ett stort tack till Britt-Mari i alla fall som ställer upp, vad vore man utan sina bästa vänner?

 

Är nästan klar inför morgodagens resa men än är det lite kvar att göra. Har inte packat precis allting eftersom resterande måste packas imorgon bitti då man är klar med sitt utseende och sin hygien. Blir till att duscha om ett tag men innan det ska vi ta reda på Britt-Maris ramnummer på hennes cykel, det är ett evigt tjabbel det där eftersom det kan stå på olika ställen. Dock så är det samma märke som min så därför borde det vara på samma ställe, vi får se. Apropå packandet har jag nog med mig alldeles för mycket i allt men samtidigt hade jag kunnat ta med mig mer också bara det hade rymts. Mina nya stövlar får däremot stanna hemma, först och främst vet jag inte om dom ryms och sen så passar dom inte så himla bra i och med all vätska jag har fått. Visst, jag har lyckats få ut det mesta av vätskan men inte allt. Var och köpte stödstrumpor idag och som jag misstänkte så får jag med mina grova ben ha den största storleken fotmässigt, jippi! Fick tipset att sy en ny tådel för att slippa känna mig som Kalle Anka så får se om det hinns med uppe i byn. Nej, nu ska jag fortsätta med mig då min kväll inte blir så sen. Imorgon bitti är det klockan fem som gäller. Får bara hoppas på att festprissarna på mitt område är någon annanstans än här i natt.