Simply the best

Morgonens redovisning blev tyvärr inställd på grund av sjukdom, kändes samtidigt skönt som det var riktigt tråkigt i och med att vi skulle få se på varandras filmer idag. Det enda positiva är väl att jag tog mig iväg tidigare till gymmet, på vägen dit mötte jag även upp Jenny då vi skulle pressa tillsammans. Letade upp mitt gamla gymschema eller vad man ska kalla det och jag ser lite jag ändrat och lite jag borde ändra till det bättre men det är ju inte lätt att komma ihåg vilken vikt man hade 2011 kanske.

 

Detta schema fick jag 2011;

 

 

Utöver det skulle jag även ha 30 minuter kondition vilket jag brukade dela upp, 15 minuter innan styrka och 15 minuter efter styrka.

 

Blev lite blandat idag, helst ska man väl kanske köra en kroppshalva per omgång men nu blir det bara ett gymbesök denna vecka så varför inte köra praktiskt taget hela. Nu kan jag tyvärr inte namnen på vissa maskiner som jag har använt men jag har kört både axlar, bröst, armar överhuvudtaget, rygg, rumpa, ben och mage idag. Kollar man på mitt gamla schema så har jag trott för lite på mig själv när det kommer till vissa övningar så det tar vi tag i nästa gång!

 

 

Har som sagt gjort andra övningar också men jag och namn, jisses. Nästan så att jag måste ha med mig mobilen för att kunna fota maskinerna, haha. Läskigast var nog dock att testa en ryggövning. Man ställer sig på två fotpinnar och har stöd framför benen och magen, därefter håller man armarna i kors framför bröstet och böjer sig fram så djup det går för att sedan sträcka upp sig. Trodde ställningen skulle gå sönder och att jag skulle stupa framlänges men det gick bara bra, körde 10x3 där också, nästa gång ska jag testa hålla i en vikt också. Utöver dessa övningar körde jag även 14 minuters uppvärmning innan på, ja, jag kör inte på motionscykel nu är snarare att man sitter i en stol och trampar, namn någon? Slipper få lika ont i rumpan av en sadel och trampar på nästan bättre än på en cykel. I slutet av passet körde jag även på kondition i 30 minuter, nu jäklar va?

 

Så, min dag har verkligen sett bra ut, var på gymmet i nästan tre timmar. Däremot så började dagen inte lika bra, min vattenfläska läckte ut i ryggsäcken så jag blev ganska blöt på vägen till gymmet och det blev även mina gymskor, fick träna i två svampar tills de torkade, men vad gör det, jag tränade!

I och med att jag försöker köra lchf så bra som möjligt har jag velat hitta någon fler efterrätt än turkisk yoghurt och hallon som var en klassisker sist. Den här gången prövade jag mig på att göra hallonglass som även är mejerifri, den går även under kategorin raw food. Var lite skeptisk mot det i början då man gjorde den med avokado då jag aldrig har ätit avokado vad jag vet, men jisses så lyckat! Däremot så är det mer sorbet än glass men kärt barn har många namn eller hur?

 

Hallonglass 2-3 portioner

En avokado

2,5 dl hallon

En dutt citronsaft

Valfri sötning och valfri mängd (jag har testat både två tsk sukrin och sist testade jag agavesirap)

 

Häll citronsaften över avokadon, mixa det sedan till en jämn "smet". Mixa därefter tillsammans med hallon och sötning, vill man skippa ett slagfält så rekommenderar jag att man tinar hallonen litegrann innan.

 

Nu är det klart att äta! Jag däremot brukar alltid slänga in den i frysen i en halvtimme eller så, den går också att äta dagen efter men tar då en stund att tina. För er som rynkar på näsan åt avokado, denna glass smakar endast hallon och den är så fräsch och ljuvlig så jag har valt att kalla den för hallondröm istället för original namnet hallonglass.

 

Ett litet tips, denna är även jättegod att blanda med chokladglass. Jag hittade Alvestas laktos och sockerfria glass chokladbomben på Ica Mariehem, tyvärr innehåller den 8,5 g kolhydrater/100 g men det är ju bättre än att köpa glass med laktos och socker. Jag hoppas att deras sockerfria chokladglass finns någonstans i Umeå, då är mina drömmars efterrätt uppfylld, den innehåller endast 1,1 g kh/100 g. Nu innehåller ju även hallon en del kolhydrater men det är ett av de snällare bären så det kan man tillåta sig ibland, det förtjänar man.

 

För att vara exakt fick jag min allra första orkidé den 27/10 2012. Det är en mindre orkidé vilket passar bra i min mindre lägenhet. I början slog den ut så fint och växte på bra men sen dog allt bara av. Först i slutet på 2013 såg jag en liten stjälk som hade börjat växa men tyvärr gick den av, ännu en gång började en stjälk växa och än fast den bara blev en liten plutt så har den fått sin första blomma! Just därför har jag döpt om min orkidé till baby orchid då den är så liten och söt. Har även hunnit med att fota utvecklingen lite smått, tänkte börja med att visa en gammal bild på orkidén så att storleksskillnaden syns.

 

För tillfället är det väldigt mycket att göra studiemässigt och jag är så himla trött hela tiden. Vet inte riktigt hur de tänkte när de satt flera små uppgifter efter varandra och även vissa som är lite komplicerade. När jag väl har pluggat så har orken försvunnit för annat så kommer att vara duktig att uppdatera när den värsta stormen dragit förbi, just nu vill jag bara luta mig tillbaka och gosa med Mirabelle. Så, I'll be back!

 

I slutet på första terminen hade vi vår sista tenta i en av kurserna, nämligen PSK kursen. Tentans innehåll var specialpedagogik, ett jätteintressant ämne som tyvärr inte tas upp så mycket om och samtidigt finns det inte så mycket forskat om det om jag minns rätt. Inför våra tidigare tentor har vi alltid haft ett visst antal instuderingsfrågor att nöta in och därefter har vi fått några av de frågorna på tentan. Den här gången hade vi ett seminarium innan och alla var osäkra på vad man skulle plugga och hur, däremot så gjorde vi som vi brukar, vi nötte in dessa frågor och det kändes ändå helt ok inför tentan. Däremot så kändes det inte lika bra när jag började kolla igenom de tre frågorna, ja, fråga ett och två kändes bra, kände mig rätt så säker, men fråga tre däremot, vars kom den ifrån? Nu hade vi ju begreppet differentiering i seminariet men däremot så hade jag inte lagt något vikt vid att lära mig om pedagogisk och organisatorisk differentiering. Just då dök jag ner i ett svart hål och tänkte; Jaha, nu blir det ett U (underkänt), är det ens värt att skriva något på frågan?

 

Jag har dock fått lära mig att man alltid ska försöka, det är bara dumt att lämna blankt egentligen. Försökte tänka logiskt angående orden pedagogisk och organisatorisk och kopplade därefter samman ihop det med sådant vi gått igenom. Skrev däremot inte så mycket på själva frågan och kände efter ungefär en timme i salen att jag ville ge upp, kunde inte ge mer. Sen började den eviga väntan, vi får vänta tre veckor innan vi får resultatet och de tre veckorna känns nästan som tre månader. I fredags såg jag att en ur klassen hade kunnat hämta ut tentan innan föreläsningen så jag och några till chansade efter föreläsningen för att kunna hämta ut våra tentor. Något som irriterade mig den här gången var att de skrev ut ungefär samma vecka att vi kunde se resultatet på internet, ja, om vi kunde våra skrivningsnummer det vill säga. Vi har aldrig behövt lägga de på minnet så varför skulle vi ha gjort det nu? Kunde de inte ha sagt det vid skrivningstillfället? Hör och häpna, jag kom ihåg mitt skrivningsnummer i alla fall än om det satt långt inne. Jag lyckades även få G på den där jäkla frågan som kändes helt hopplös, hade även skrivit VG på mina två andra frågor så jag lyckades få VG på en tenta som jag trodde jag skulle få U på. Nu låter det kanske som skryt vilket det inte är, det är bara så sjukt vilken känsla man kan ha efter en tenta. Jag blev då i alla fall så glad att det blev en mini dans, fick även lusten att kyssa någon men det var ju svårt då Johan inte var där, haha.

 

Termin två består däremot mer av seminarier och inlämningsuppgifter än tentor så blir intressant att se hur man hanterar det. Ja, i alla fall början av termin två, slutet vet vi ingenting om än. Nej, det är bara att fortsätta i samma takt, tillslut står man där och går termin sex, jag längtar!

 

Ja, nu är klockan ganska mycket och ibland blir det så. Har varit hemma i Sävar idag och bad om skjuts hem för att kunna ha hela söndagen till att plugga på i och med allting jag har att göra. Av någon anledning fick jag för mig att börja plugga redan i natt så huxflux skrev jag en sida på en halvtimme. Känner ett flyt i kroppen just nu så varför inte fortsätta med skrivandet än om det inte är plugg?

 

Det har hänt ganska mycket egentligen på Erica sidan om man säger så, ja, nu är jag Erica på universitetet också men om man kollar utanför den världen. Förra veckan fick jag en förfrågan om att vara med på en tjejkväll av en tjej som jag känner som flyktigast. Vi pratade som mest öga mot öga när vi gick i mellanstadiet, sen har vi haft sporadisk kontakt via Apberget och nu Facebook, våra mammor har även gått i samma klass tidigare. Hade redan planer på att vara med Britt-Mari men frågade då henne i och med att hon hade varit sugen på att gå ut tidigare. Sagt och gjort, vi skulle fara på tjejkvällen och träffa tre praktiskt taget okända människor, kändes nästan som en konstig blind dejt men samtidigt kändes det roligt. Bortsett från klassfesten i höstas så var detta en av mina roligaste kvällar någonsin, vilka tjejer! Vi började med förfest hemma hos ena och sen bar det av till Olles där vi drack drinkar och hade det trevligt med folk som de kände. Något roligt under den kvällen var att jag fick höra komplimanger om mig och min kropp, att jag alltid har burit kläder som visar formerna och ja, sett ut att trivas i det. Fick även höra att jag har en väldigt fin kropp för jag har så kvinnliga former, ja nu är inte det här ordagrant men på ett ungefär. Kändes lite roligt då jag var avundsjuk på deras kroppar, så tokigt det kan bli ibland va?

 

På söndagen fick jag även besök för första gången från någon i Johans familj, min svägerska Hanna kom och sov över en natt vilket var riktigt trevligt och roligt. Förutom att jag fick träffa henne igen så fick jag visa upp mitt lilla hem. Det är ju inte så ofta ens familjemedlemmar har vägarna förbi i och med avståndet så det kändes extra roligt och nervöst. Jag vill ju egentligen ha bättre ordning än vad jag har men i och med storleken på lägenheten och förvaringsutrymmena så blir det lätt att det känns lite proppat här och var. Jag vet att jag inte behöver få någon städpanik eller så men första gången vill man ju visa upp sitt hem så som man vill ha det i grund och botten, i alla fall försöka få det så.

 

Veckan fortsatte med att jag satt igång en nutrilettkur på fyra dagar, snabb viktnedgång i sikte månntro? Nej, ärligt talat så ska jag kämpa med att lägga om kosten till LCHF igen, tappade ju det då jag var på väg in i väggen igen då jag började på Komvux. Varför började jag då med Nutrilett? Jag hade ungefär fyra dagars påsar kvar hemma sen visdomstandsoperationen och det kändes onödigt att bara kasta bort då jag ändå har betalat för det. Första dagen körde jag strikt med shakarna men de tre sista dagarna åt jag även små nypor av t ex räkor och kycklingbitar, ville inte chocka magen totalt på fredagen då jag skulle börja med mat igen. Min mage är dock chockad än så länge i och med att jag även kämpar med att behålla minskningen av magsäcken som uppstod efter dagarna av "svält". Ja, kroppen forsätts ju faktiskt lite i svält läge då man dricker shakar, därför kändes det viktigt att ändå hålla igång det litegrann. I och med det här är det ganska uppenbart att jag ska börja kämpa med vikten igen eller hur? Kommer att behöva ett jävlar anamma från mig själv och från de i min närhet men nu är det dags!

 

Till veckan ska jag även införskaffa ett gymkort på Iksu, det är lite dyrare men det är på perfekt avstånd både från universitetet och mitt hem, har även några i klassen som har skaffat på Iksu också så då har man ju fler att peppas av även på plats. Vet i alla fall att jag kommer att ha Jenny och Kickan att kunna peppa mig tillsammans med och det känns jättebra.

 

Samtidigt känner jag ett lugn i allt det här men samtidigt vet jag hur stressad jag kan bli och hur lätt allt kan krackelera. Den här gången vill jag kämpa för att finna en balans mellan studier, kost och träning utan att känna att jag överger något av det. Nu är balans något av det svåraste att finna men nu vet jag ju att jag har mina stöttande famnar som tar emot mig, nu har jag lärt mig att säga till när det börjar bli sämre och då plockas jag upp mycket lättare även av mig själv. Jag använder mig av den gamla dängan; Det kanske är mitt år? Det här kommer inte från något nyårslöfte utan snarare bara ett löfte till mig själv. Jag vill må bättre, jag vill orka mer och jag vill bevisa för mig själv att jag kan klara det igen och även klara av att stanna där. Några små dippar hit och dit är egentligen bara en fis i rymden så länge jag vet att jag kan ta mig tillbaka.

 

I förrgår var jag på en föreläsning med Elza Dunkels, hon pratade om sociala medier. Det mesta av det hon sa har fastnat på hjärnan och det blev mycket tankar om min barn- och ungdom. Det gör nästan ont i hjärtat när man tänker tillbaka men som jag brukar säga så ska man vända det dåliga till något bra. Jag kan använda min bakgrund och mina händelser i livet i mitt framtida yrke med barn. Mina dåliga minnen och tankar blir lite som en ledstjärna och det känns ärligt talat väldigt bra även fast det är tungt ibland.

 

Hon pratade mycket om nätmobbning och även om hur äldre manipulerar yngre på internet väldigt lätt. Mycket av det hon sa kände jag igen och jag kände inte riktigt för att sitta kvar inne på föreläsningen. Det kändes nästan som att hon pratade om mig som tonåring. Just delen med nätmobbning var väl inget som precis passade in då hon förklarade om varför många mobbade och så men resten. Jag vet fortfarande inte än idag varför jag blev så utsatt som jag blev, kanske var jag ett lätt offer? Det är ju tyvärr så att man gärna ger sig på de som redan ligger ner för det är lättare. Började även tänka på att det är ett tag sedan jag la in mer under kategorin Min historia och det finns mer som ska upp, det får dock komma när det kommer.

 

Som sagt, det här kan tynga ner mig så jävla mycket ibland men direkt jag tänker på hur jag kan vända det till min fördel så blir det bättre. Om jag så bara kan nå ut till en person så räcker det. Jag är så himla tacksam över de jag har i min närhet som aldrig har dömt mig, för samtidigt varför skulle någon behöva döma mig när det var något jag gjorde själva varje dag, varje timme, varje minut och varje sekund. Ibland känns det inte som att det är mig det handlar om länge utan det handlar om en ung tjej och jag tycker så synd om henne ibland, men mer än så, jag tar hand om henne.

 

Idag är det ingen vanlig dag för det är den samiska nationaldagen. Samernas nationaldag som även rubriken betyder har firats sedan 1992.

 

Jag kan som sagt verka lite insnöad på det här med samer i och med mitt förhållande men så är det inte. I och med mitt sameblod har mitt intresse alltid funnits men i och med mitt förhållande så har det vuxit. Det är ganska svårt att skriva om det här för det finns så vitt skilda åsikter och jag är inte så kunnig inom området som jag skulle vilja vara.

 

För mig är det viktigt att lyfta fram nationaldagen då samer är Sveriges ursprungsbefolkning och förutom det räknas samer även till en av Sveriges minoritetsgrupper. Vi måste bevara och värna om vårt ursprung, vem vi än är och vart vi än är. Just därför gillar jag den samiska flaggan. Samerna är uppdelade i olika länder och den samiska flaggan är en symbol för det samiska folket. Än fast man inte bor i samma land så hör man ihop, det är fint.

 

Cirkeln i flaggan representerar solen och månen. Den röda halvcirkeln representerar solen och den blå halvcirkeln representerar månen. Ringen i flaggan är även en symbol för andlighet som bygger ihop de olika elementen.

 

Färgerna kommer i grund och botten från den samiska kolten men färgerna har även tolkats som viktiga element.

 

Gul representerar solen,

Röd representerar elden och värmen,

representerar naturen och växtligheten,

Blå representerar vattnet

 

Tänkte bjuda på några bilder som jag tog under min promenad i Sävar med mamma sist jag var där.  En gång Sävar alltid Sävar. Några bilder kan nog ses som ganska många, men det gillar vi väl?