Simply the best

Jag skrev att jag hade 20 viruskommentarer, helt plötsligt uppdaterades siffran under kommentarer, det har varit över 90 stycken! Det funkar inte att markera alla och välja spam utan jag måste gå igenom kommentarerna en efter en. Sen gör det mig ännu gladare att det är svårt att skriva till blogg.se sen de ändrade sidan. När jag vill skriva en egen fråga så hoppar det alltid upp till deras förskrivna frågor. Ibland kan jag bara skriva en bokstav och ändå hoppar det upp dit. Varför ska man ha möjligheten att skriva egna frågor när det inte funkar? Eller är det jag som missar något? Orkar inte ladda upp en bild till det här inlägget så tänk; ÅSKMOLN!

Har tappat lite fart igen när det gäller att blogga, eller ja i allt kan man nog säga. Jag gjorde kinagrytan i måndags och var ju dum nog att behålla den så stark som jag brukar ha den. Är huvudet dumt får kroppen lida och i det här fallet magen. Jag var jättedålig igår men tror att det beror på mer än att maten var för stark. Så orkeslös som jag blev igår brukar jag inte bli när magen säger hej då och åker berg och dalbana. När jag skulle flytta några tallrikar så tappade jag dom på resten av porslinet, när jag skulle ställa in saker i kylen hamnade det på golvet och när jag skulle göra i ordning diskstället så blev det ett hiskeligt klirrande där också. Hade turen att inget gick sönder iallafall men oj vilken dag. Bestämde mig för att jag skulle ta mig ut på en liten promenad men innan den var jag tvungen att vila för att orka klä på mig överhuvudtaget. Resten av kvällen spenderades i soffan då det inte fanns någon ork till något annat än just soffliggande. Att ha IBS är ett tungt kors att bära ibland ärligt talat. Har aldrig direkt träffat någon som har samma åkomma eller sjukdom om man nu vill kalla den för det. Får ofta frågor om vad man kan göra åt det, vad man kan och inte kan äta och så vidare. Det är problemet för mig ganska ofta, ibland tål jag viss mat jättebra och nästa gång måste jag gå på toa ett tag efter att jag har ätit. Charmerande eller hur? Ibland har jag dock bara jätteont och får int gå på toa, såna gånger vill jag verkligen gå på toa för oftast känns det ju bättre en stund. Men men, har haft problem sen jag var 18 och kommer nog att få leva med det här resten av livet så som min huvudvärk och ledvärk. Förhoppningsvis blir det bättre med tiden vilket det samtidigt har blivit, har inte dåliga perioder lika ofta nu som förr och det är ju skönt iallafall.

 

Idag har jag varit på ett enligt mig onödigt möte på arbetsförmedlingen. Har fått tre dropin tider där jag ska lämna in mina anteckningar på jobb jag har sökt och så skulle man få tips om nya jobb att söta. Kände redan innan att det inte kunde ge mig så mycket och jag hade rätt, iallafall den här gången. Jag lämnade in mina anteckningar sen skulle jag gå runt och titta på olika jobb och skriva upp minst ett. Alla jobb som låg framme har jag antigen sökt eller hoppat över att söka för att det krävs körkort och utbildning. Så, vad gav mötet? Ingenting ärligt talat. Söka jobb gör jag varje dag hemma och jag känner inget behov av att fara dit och göra det. Vet inte om det är så att dom vill ha koll på att jag söker jobb men det har ju redan sociala. Nej, mer hjälp än såhär borde man verkligen få. Ju längre tid det går ju mer oro känner jag inför framtiden. Jag hoppas verkligen att jag får nå mitt mål nu till hösten för annars vet jag faktiskt inte vad jag ska ta mig till. Det låter kanske negativt men jag vill verkligen inte gå hemma och slå dank, jag vill ha ett socialt liv där jag får känna att jag gör någon nytta.Det enda jag kan göra är att hålla huvudet över vattenytan och hoppas på det bästa, det är onödigt att låta sig dras ner även om det i framtiden kan vara oundvikligt.

 

 

 

Ja, då var det måndag igen. Jag är lite som katten Gustaf ibland och hatar måndagar, men oftast är det bara på låtsas egentligen. Tror det är min lasagnegen som kan strula till det ibland, ja jag är inne på katten Gustaf än. Idag har det inte hänt så mycket än men lika skönt är det. Fick ett mail från min studievägledare idag då hon har pratat med antagningsservice och enligt dom syns inte mina meriter förens 24 timmar efter att jag har sökt till universitetet. Jag kan tycka att det är lite korkat, hur ska man då vara säker på att ens meriter finns där då? Tycker även att det borde ha stått något om just det på deras sida men det kanske bara är jag som är lite korkad och har missat det. Nu är det under kontroll iallafall, nu är det bara att räkna ner dagarna till fredag då jag äntligen får söka! På fredag är även sista ansökningsdagen till praktikplatsen som jag har varit och lämnat in mitt CV till så förhoppningsvis får man kanske höra något nästa vecka. Tycker att det känns bäst när företag hör av sig och tackar nej iallafall, av alla jobb jag har sökt har jag kanske fått fem mail angående det, det är lite dåligt. Borde företagen inte kunna ha en praktikant som kan sitta hela dagarna och skicka ett nej tack mail?

 

Även om det har varit lugnt idag så har jag inte bara suttit inne, tog bussen ner till stan en sväng för att gå förbi försäkringskassan, efter det väntade disken här hemma. Vid busshållsplatsen var det en äldre karl som började prata med mig, han tyckte att det är så kallt idag, själv sa jag att det är väldigt skönt ute. Däremot så har han bara varit i Sverige i fyra månader och kommer från Etiopien, så är kanske inte så konstigt att han frös. Han berättade om vilka grader han var van, att man kunde gå i t-shirt och shorts hela tiden och så vidare. Det är ganska roligt när folk är sociala vid busshållsplatser ändå. När jag skulle ta bussen hem så höll jag på halka precis innan hållplatsen, foten gled nerför en iskant och både jag och ett äldre par gav ifrån oss ett ljud. När man håller på halka är det väldigt vanligt att man gör en utandning just för att man blir lite rädd. Var lite roligt bara att vi var tre stycken som blev lite rädd. Räcker att jag halkade igår och slog båda mina knän i början på promenaden, behöver jag säga att min promenad bestod av huvudvärk?

 

Har som sagt diskat nu efter att jag kom hem, disken väntade så snällt i diskhon i hopp om min hemkomst. Jag tycker att den hade kunnat diska sig själv och ha stått i diskstället vid min hemkomst men icket sa nicket. Så vad händer nu då? Ja, inte mycket egentligen. Jag sitter och väntar på att Britt-Mari ska komma hit och sen går vi vidare mot Ålidhem för lite post och handlingsärenden. Tänker tänka på hur jag går idag då det är lite uppför och neråt den vägen vi ska gå. Är oftast när det går nerför som mina skor tappar greppet och gör så att jag hamnar i backen. Ikväll blir det kinagryta till middag och oj så jag har längtat! Om jag någonsin blir less på den? Nej nej, jag blir nästan nedstämd varje gång jag tar sista portionen. Gottgottigottgott!

 

Min förmiddag har gått ut på att leka med smink, tyvärr har jag en dålig huddag så är fnöskigare än fnöskigast i ansiktet. Det är ju alltid lika roligt när man smörjer in ansiktet och det ser bra ut men direkt man lägger på foundation och puder så spricker huden upp. För att fräscha till det brukar jag ta bort hudflagorna med en pincett, blir så less på min hud ibland! Det är iallafall positivt att min lugg är för lång nu för då döljer den iallafall mitt värsta problemområde. Det är lite att chansa för mig när det gäller att sminka mig. Ena dagen får jag knappt en flaga medan jag får flera stycken nästa dag. Då kan man ju tycka att jag ska skita i foundation och puder men icke sa nicke. Jag är en av de som har rött ansikte dygnet runt, bara mer eller mindre. Just idag är jag inte i mitt rödaste esse men röd nog.Trivs mycket bättre med att få bort det röda även om jag kan bli extra torr. Lite måste man ju offra eller hur? I julas la jag bara foundation på halva ansiktet för att visa mamma och lillasyster vilken stor skillnad den gör för mig. Först nu har jag tagit kort på det för att kunna visa er andra också. Sen att min korta hals försvann på bilden kan vi ju hoppa över att lägga märke till.

 

Förutom foundation och puder så har jag även lagt på ett rouge. Till ögonen har jag använt mig av tre ögonskuggor, en lila, en gulvitaktig och en svart. Den svarta har jag bara lagt som ett tunnt suddat streck ovanför fransraden dock. Har även använt mascara och världens minsta kajalpenna. Jag borde köpa en ny kajalpenna men tycker inte att någon jag har testat sitter lika bra som den här tyvärr och den har flera år på nacken. Jag är verkligen inget proffs på att sminka men det är roligt att hålla på ibland ändå. Skulle vilja kunna göra snygga sminkningar på mig själv men då behövs det säkerligen mer sminkverktyg och liknande. Men jag är inte direkt känd för att lägga pengar på smink och annat till ansiktet. Jag brukar kalla det för pjöller även om jag älskar det, men har man inte råd så är det inte lika roligt att hålla på alla gånger. Det roligaste med att sminka ögonen är att se vilken stor skillnad det blir. Har ordnat ett kort på ögonskillnaden också som ni får se.

 

Om ett tag ska jag släppa ut flätan och fixa mina lockar, får se om jag lyckas ta ett bra kort på när jag är helt klar med smink och hår.

 

Bild 1 Foundation resultat

Bild 2 Ögon skillnad

Bild 3 Slutresultatet, bjuder på att ni får se min fnöskiga panna, den är nu dold under luggen

 

Så var det med det, blev ingen praktikplats som jag hade hoppats på. Pratade med butikschefen över telefon igår och han ville som sagt hålla praktikfrågan öppen innan han sa bu eller bä. Idag åkte jag ut till butiken och fick både ett bu och bä kan man säga. Jag passade inte in i hans praktikantmall då jag står utan erfarenhet inom den branschen och visst det kan jag ta. Det jag blir lite irriterad över är att han kunde ha sagt det redan igår i telefon istället för att dra en liten historia om hur bra det är med erfarenhet när jag står mittemot han i butiken. Han var inte otrevlig eller så, men det var en pina för mig att stå där. Tappade musten totalt och hade tårar rinnande nerför kinderna hela vägen hem på bussen. Ja, man ska kunna ta ett nej tack är inte det som är problemet här. Jag är bara så innerligt less på att vara hemma, jag vill duga till någonting. Känner mig ärligt talat värdelös idag, tankar som att jag inte kan någonting rusar fram och tillbaka i huvudet. Jag har ju skrivit tidigare om att jag vill bli någon men att jag samtidigt kom fram till att jag är något. Jag är en kämpe, idag däremot känns den kämpen väldigt liten och drömmen om att komma in på universitetet ännu större.

 

Jag kan inte låta bli att tänka på hur mitt liv hade kunnat se ut om mitt förflutna varit annorlunda. Hur det hade sett ut om jag hade kunnat gå klart gymnasiet utan att bli hindrad av det onda. Fast det onda har ju nästan alltid funnits där om vi bortser från det fysiska. Ibland kan man inte låta bli att tänka; varför jag? Det dummaste man kan göra är att skylla på sig själv när det gäller vissa saker i ens liv. Jag valde inte att bli mobbad, jag valde inte att bli deprimerad, jag valde inte att få ont i kroppen. Jag kan välja att inte tänka såhär men det är svårt, jag har levt i ett negativt ekorrhjul så länge att jag nästan sitter fast där. Jag står utanför hjulet men det är väldigt lätt att ramla baklänges och hamna där igen även om jag inte vill vara där och vet att det inte är min plats längre. Jag har fått höra mer än en gång att jag är duktig på att skriva, jag tror det beror på att jag tänker så mycket. Skulle jag inte skriva ut mina tankar, känslor och så vidare så skulle nog mitt huvud sprängas. Det är skönt att få skriva av sig sina tankar och känslor ibland för det är nog inte alltid allt kommer fram när man pratar med någon. Då är det inte för att man vill dölja det utan mer att tankarna ligger aldrig kvar på samma ställe.

 

Borde ta mig iväg på affären, hade tänkt åka dit på en gång med bussen bara för att men jag behövde hoppa av hemma för en toapaus som jag fortfarande inte har tagit.Ogillar att fara till Ica egentligen, tycker det går så mycket pengar ibland fast man knappt köper något. Just nu ogillar jag det mest för att jag har hamnat i en period där jag inte vet vad jag vill äta eller liknande, har knappt något i kylskåpet och lika tomt ekar det i handlingsdelen i huvudet. Jisses säger jag bara.

 

Hej huvudvärken, du är så älskad! Mitt huvud spränger av smärta och tankar. Nog för att det heter att man blir starkare av det som inte dödar en men come on, har jag inte fått spänna musklerna nog nu?

 

 

Min kropp har börjat säga emot mig. Jag blir tokig! Mellan 2007 och februari 2012 åt jag ppillerna yasminelle, även kallade bara yasmine. Jag som är överviktig ska ju egentligen inte äta ppiller på grund av den förhöjda risken att få en blodpropp även om det inte ligger i släkten. Yasminelle hörde också till en riskgrupp som kunde ge blodproppar. I och med min pco så ville alltså min läkare fördubbla risken att jag skulle få en blodpropp. Ja, min läkare vill väl inte att jag ska få en blodpropp men ni förstår kanske hur jag menar. Från första början åt jag cerazette och en diabetes medicin som skulle vara bra för vikten, jag har alltså inte diabetes. Men sen träffade jag den här läkaren som sa att jag inte skulle äta minipiller eller diabetes medicinen, det var onaturligt för kroppen att inte få mens och så vidare. Så där hade vi fått lägga ut dyra pengar på en diabetes medicin som bara skulle vara luft för mig. Det här var alltså år 2007 och då fick jag byta till ppillrena yasminelle som sagt. Vad är då skillnaden mellan ppiller och minipiller? Ppiller innehåller det kvinnliga könshormonet östrogen, det gör inte minipiller. Februari 2012 var jaq på kvinnokliniken för ett återbesök då mitt recept hade gått i graven och då fick jag veta att mitt nyaste åderbrock som jag även har mest problem med är en ytlig blodpropp. Det har inte vidtagits några åtgärder ännu men jag ska som sagt prata med min läkare igen då mina problem inte verkar försvinna, de blir snarare fler.

 

Fick dock höra något positivt den dagen, tyvärr såg de bara min högra äggstock under ultraljudet men den såg fin ut. Var helt utan cystor på den då och det kändes jätttebra. Det är väl tack vare ppillret och inget annat, blev samtidigt sugen att vara utan ppiller ett tag för att sen göra ett ultraljud igen och se. Nu blev det ju inte så för samtidigt orkar jag inte med min ojämna mens som jag får utan piller. Fick börja med cerazette igen och de äter man till synes varje dag och därför uteblir mensen. Man kan få småblödningar dock men första omgången jag åt de så var jag helt utan och även nu har jag varit utan problem i just över ett år. Förra veckan märkte jag av att jag hade väldigt småblödningar, precis som det vore i början eller slutet på en period. Det blev bättre någon dag och sen var det tillbaka igen och idag är det precis som att jag har mens även om det inte är så mycket. Har tänkt ringa kvinnokliniken igen väldigt länge men som det mesta så skjuter man upp det på grund av kostnaden men nu är jag för trött. Små blödningar hit och dit är inget man vill ha för man mår inte bra av det på något vis. Har ju även fått tillbaka finnarna på ryggen och jag har ganska många. Jag har inte haft finnar på ryggen sen september 2007 då jag gjorde min första tatuering. Så som ni säkert kan förstå så är de inte välkomna nu heller. Jag vill helt enkelt veta om det här kan bero på mitt byte av piller och ifall man kan göra något åt det.

 

Helst av allt skulle jag vilja vara utan mina piller, det är en summa man ska lägga ut och det är något man ska komma ihåg varje dag och så vidare. För mig är dock inte mina piller ett preventivmedel först och främst utan det är en medicin för mig i och med min PCO. Vi är väldigt många som har just PCO, eller ja jag har väl snarare PCOS, det finns två varianter. Även om vi är många så är det många som inte vet vad det innebär och jag har fått höra många roliga kommentarer om tillståndet från folk som tror sig veta mycket. Ska försöka göra ett inlägg enbart om PCO och PCOS senare idag så får ni som vill veta lite mer ingående vad det är.

 

Nu är tiden inne för min trötthet igen, sover helt okej men drömmer så mycket att jag inte riktigt kan slappna av. Visst, jag har nyss varit sjuk och var alldeles slut på grund av sjukdomen men det blir en annorlunda trötthet nu då man räknas som frisk. Jag tycker inte om att drömma för oftast så är det inga roliga drömmar. Sen jag mådde dåligt 2010 så drömmer jag ofta mardrömsliknande mardrömmar som kan förstöra en hel dag. Då kan man ju undra hur en dröm kan förstöra en hel dag. Mina känslor från drömmen sitter kvar när jag vaknar, drömmer jag att jag har ångest så vaknar jag med ångest. En gång blev jag så dålig av min dröm att jag knappt vågade gå utanför dörren för när jag gjorde det var det väldigt nära att jag gick ut framför en bil. Det är så konstigt hur dessa känslor kan sätta sina klor i mig för det behöver inte ha hänt något i mitt liv som utlöser dessa känslor annars. Jag kan ha haft världens bästa dag men ändå så förstörs nästa dag på grund av en dröm. Ibland minns jag mina drömmar, ibland inte. Det räcker att det är många människor i drömmen för att det ska etsa sig fast.Jag brukar kalla det här för en biverkning av mitt dåliga måeende. Ibland blir jag faktiskt rädd, blev jag känsligare efter att mina tankar och måeende fick ta över mitt liv?

 

Redan som tonåring räknades jag som deprimerad, jag fick höra att jag hade en långvarig depression, en depression som gjorde mig nedstämd men jag kunde hantera den. När jag gick in i väggen 2010 kunde jag inte hantera mina känslor eller tankar längre, jag visste att jag skulle dö om jag inte gjorde någonting åt det. Varför blev det så starkt? Jag har alltid gömt undan mina tankar och känslor från mitt förflutna, innan jag var 18 så var jag med om saker som jag inte önskar någon annan. Men livet fortsatte, jag låtsades inte om mitt förflutna. Min kropp började säga emot mig, när jag var 16 fick jag problem med huvudvärk, när jag var 18 fick jag diagnosen IBS, när jag var 21 gick jag in i väggen. Mitt förflutna och mitt dåvarande nu blev för mycket. Även fast jag mår bra nu har jag samma gamla problem som huvudvärken, magfelet och som sagt dessa drömmar som kan förstöra så mycket. Jag blir som sagt rädd då jag tänker på det, är jag känsligare nu, kan jag ha lättare för att må dåligt igen? Samtidigt så vet jag att det inte behövs mycket för att jag ska komma tillbaka dit jag var 2010, har varit nära två omgångar nu under min skolgång just för att jag lät stressen och pressen ta över. Jag har lärt känna min kropp och de flesta signalerna men det jag måste lära mig är nog att acceptera att jag är känslig. Det är mitt banesår från mitt eget krig. Kan jag acceptera det så kan jag tog lära mig att ta bättre val. Kommer jag till exempel in på universitetet så måste jag tänka på att inte pressa mig själv för hårt, viktigast är ju att jag fullföljer utbildningen inte att jag får en femma i alla kurser.

 

Väl på Ålidhem så blev det en pizza med Magnus och nej Britt-Mari kommer fortfarande inte ihåg vad han studerar fastän jag frågade nu idag. Det där var ett litet internt skämt, min kompis Britt-Mari har frågat mig mer än gång just för att jag aldrig kommer ihåg vad han går för utbildning. Pizzan var riktigt god som vanligt, åt en calzone. Jag älskar verkligen deras calzone just för att den påminner om min barndoms calzone. Låter fjantigt kanske men jag är en sucker för nostalgi. Nu blir det däremot ingen pizza på ett tag, visst är inte så farlig på det annars heller men ska försöka vara mer duktig än vanligt den närmsta tiden. När jag kom hem hälsade världens huvudvärk på och lite senare somnade jag i soffan. Ett stort tack till Lars som väckte mig med ett sms!

 

Har testat mina nya träningskläder och givetvis var tröjan alldeles för stor, varför kan man aldrig vara positiv och beställa mindre storlekar? Måste alltså tillbaka till Ålidhem för att posta tröjan för att kunna få en ny. Blir alltså fram och tillbaka till Ålidhem mer än en gång men det är väl inget dåligt med det, kan ju se till att promenera dit någon av gångerna.

 

Ikväll blir det att fara till Ålidhem en sväng och hämta upp ett paket med kläder! Ja, jag älskar kläder men den här gången har jag beställt för att det är praktiskt inte för att jag tycker att det är snyggt. Har beställt ett par långa träningsleggings då mina kortare är alldeles för kalla att promenera ute i än så länge. Har även beställt en sweatshirt i längre modell som kan funka som en tunnare jacka. Förhoppningsvis kan jag ha båda plaggen även om en hade kommenterat på Ellos sida att en människa med mage och rumpa inte riktigt passade i sweatshirten jag beställt, iallafall inte om man tar en storlek mindre. Jag har både och men det gör mig ingenting om jag måste framhäva det i början, det är ju påväg att försvinna litegrann. Har tänkt ordna nya skor till våren, förhoppningsvis kan det komma en bra kampanj. Skulle vilja få tag på ett par skor som funkar bra till både promenad och lätt jogging så vi ser väl vad jag hittar. Är även sugen på att köpa de nya gångstavarna som finns, finns med både sex kilos motstånd och så fyra kilos. Har ju inte råd med ett gymkort för tillfället så kan ju vara bra att få tag på något hjälpmedel när man motionerar.

 

Idag fyller Mirabelle 3 år! Det är inte klokt vad fort tiden springer iväg, känns nästan som igår då hon var liten och vinglade runt med bara en mage till kropp. Hon må vara en tokkatt men hon är min tokkatt.

 

När förkylningen äntligen börjar att gå över så kommer magsjukan och hälsar på istället. Krafterna sinar rejält då jag bara kan sitta upp kortare stunder. Att stå upp eller gå runt här hemma är nästan helt uteslutet då jag känner av ett tryck runt nacken och yrseln hälsar på.Huvudvärken har också börjat hälsa på vilket nog kan bero på febern som jag verkar ha. Jag flyttade hemifrån 2009 och har fortfarande ingen febertemp mätare, jisses. Har fått i mig mat idag i form av fiskbullar och potatis, känns som en ganska snäll maträtt mot magen och äta bör man. Samtidigt så vill jag inte äta då mitt illamående blir ännu värre men samtidigt så klarar jag mig inte utan energin heller. Förhoppningsvis går den här sjukan över fort men tills dess kommer jag nog inte att orka vara så aktiv. Mitt schema just nu är att läsa Sagan om isfolket och vila så mycket som möjligt. Går även ifrån, ja diet kanske man inte kan kalla det men idag fick pappa komma förbi med en pepsi efter jobbet. Som liten fick jag alltid coca-cola eller pepsi när jag var magsjuk, det sägs vara bra. Riktigt varför vet jag faktiskt inte. Förstår inte varför pappa inte ville stanna en stund och umgås med mig, hehe. Är det någon sjukdom som gör att folk håller avstånd så är det magsjuka. Ibland kan man nästan känna hur vissa gör korstecknet mitt i ansiktet på den. Förutom magen så har jag även ont under tungan, på en strängen så hänger det en slamsa så jag är väldigt öm. Spelar ingen roll om jag pratar, äter eller dricker ont gör det. Förhoppningsvis går det över snart också innan jag tappar humöret helt och hållet.

 

Har pratat med min lillasyster om ögonskuggorna och hon tipsade om tradera. Har varit in och kollat så jag länkar precis den paletten jag har. Är inte helt hundra på att det är den jag har men allt ser väldigt likt ut. Finns även flera sorter att titta på. Hoppas du blir nöjd ifall du testar Lisa!

 

 

 

Min sömn har varit helt okej nu den här natten som varit och morgonen som gått. Fastän jag har sovit bra så är jag kolaseg iallafall, men som sagt, har man inget att göra blir man lätt trött. Idag tog jag en kortare promenad, gick till Mariehem centrum och tillbaka. Det finns en mysig cykel/gång bana som går genom mitt område och så upp till Mariehem men tyvärr så är den inte mysig alla gånger. Speciellt nu när det börjar töa och när det är blött ute så luktar det väldigt hemskt just på en plats. Idag luktade det en blandning mellan avlopp och hundbajs ungefär, började nästan må illa så starkt luktade det.Vet inte riktigt varför det luktar så illa där och så bara på ett ställe, något måste det ju bero på. Det var riktigt skönt ute idag också men tyvärr är min vinterjacka alldeles för varm att promenera i vid sånt här väder. Jag blev kokhet efter några minuter vilket inte var så konstigt då jag hade solen i ryggen hela tiden. Jag skulle behöva köpa en tunn jacka som andas och så ett par tunna mjukisbyxor som jag kan promenera i. Tyvärr är det såna summor som man inte riktigt har råd med så det får väl komma så småningom. Skulle behöva ett par nya motionsskor också, just nu har jag ett par promenadskor, skulle behöva ett par som funkar vid promenader och lätt jogging istället då mina gamla skor har börjat sjunga på sista versen.

 

 Idag åt jag upp min sista parisare till middag, som sagt jag och korv överhuvudtaget. Synd att korv inte är så nyttigt att äta allt för ofta under en vecka. Någon mer än jag som älskar att äta det? Parisare, varmkorv, grillkorv, prinskorv, chorizo, falukorv är något av det jag äter mest. Kände mig lite onyttigt när jag åt min parisare eftersom jag alltid har räksallad på så nu ikväll har jag gjort en frukt/bärsallad som består av jordgubbar, kiwis och bananer, mums! När man äter sånt så längtar man verkligen till sommaren. För mig så betyder grillat, potatissallad, potatisgratäng, frukt, bär och ja korv såklart sommar. Nu kan man ju tro att jag är hungrig då det blev mycket ätbart skrivet men jag är faktiskt rätt nöjd med att surpla på min ramlösa med smak av jordgubbe och lime.

 

Har som sagt inte hänt så mycket idag, har varken städat toaletten eller duschat som jag hade tänkt. Ska duscha lite senare men toaletten får vänta då jag har lite ont i kroppen. Känner inte att det går att göra båda delarna pågrund av det. Det händer väldigt ofta att jag håller på att svimma när jag duschar, antigen pågrund av värmen eller så pågrund av nacken. Värst är när det händer uppe i byn för då är ju duschen på övervåningen och min och Johans säng på nedervåningen. Jag ser nog ganska rolig ut när jag ska försöka ta mig ner för trappen halvt påklädd. Hittills har jag sluppit svimma helt och hållet men att jag måste lägga mig ner så fort som möjligt är viktigt. Men hey, vem har sagt att livet ska vara lätt?

 

 

Sex onödiga saker ni kanske inte visste om mig;

 

1. Jag är vänsterhänt (inte så ovanligt egentligen men folk reagerar varje gång)

2. Jag ogillar ojämna siffror (vid volym har jag nästan alltid jämna)

3. När jag äter polly så vill jag ha en ljus och en mörk i munnen

4. Jag ogillar att döda insekter/kryp (ryser nästan av ljudet, brukar hålla koll på vart jag går)

5. Jag brukar lyssna på barnband när jag ska sova (har börjat bli van att sova utan nu dock)

6. Av någon anledning blir jag alltid sugen på varmkorv och bröd vid åsynen av det, spelar ingen

roll om det är en reklambild eller en korvkiosk

 

Har ni något onödigt vetande att dela med er av?

 

 

 

 

Igår gick dopet av stapeln som planerat, finns det något finare? Det är väldigt mycket tjat om att man inte borde döpa sina barn och tvinga in de i en religion de kanske inte vill tillhöra i framtiden. Det är även tjat om att varför gör man en kristen handling när man själv inte är troende? Jag kan säga att jag inte är direkt troende men dopet, konfirmationen, bröllopet och begravningen är något som jag ändå vill göra. Det dummaste jag har hört om dop är däremot att det är en våldtäkt gentemot religionen och barnet i sig. Snälla nån, ingen blir tvingad till att tro på Gud, Jesus och så vidare, ett barn blir inget "tvingat" till att betala kyrkskatt förens den blir 18 år gammal och har börjat jobba. När man fyller 18 år kan man välja att gå ur kyrkan och mer än så är det inte med det egentligen. Jag är uppvuxen med dessa traditioner även om tron inte har följt med i paketet. Med eller utan tro, det är ett fint paket. Jag diskuterar det inte mer än så, alla gör vi våra egna val.

 

För att återgå till dopet så kände jag mig lite stressad, vi kom till kyrkan en stund innan det skulle börja. Jag som är planerare hade gärna kommit dit tidigare då jag nog skulle fota det här dopet också. Jag fotade Agnes dop med Emma och Lars systemkamera och tänkte att det nog skulle bli så nu igen. Agnes var jätteduktig i kyrkan, hon gick fram och tillbaka, fnissandes, skrattandes och ibland lät det som att hon försökte härma prästen. Ibland blev hon lite uttråkad och ville komma upp i famnen hos sin mamma fastän Elmer var där men då fanns det ju lego att leka med och oj så kul det var! Det fanns även en liten gris som var rolig, den fick gå runt på kyrkbänkarnas kant grymtandes. Det är alltid lika roligt att se hur ett litet barn reagerar på att bli döpt då det inte är så roligt att få vatten på sig alla gånger. Elmer stortrivdes! Han plaskade och hade sig i dopfunten och verkade nästan lite irriterad då han inte fick fortsätta. Gladare unge på ett dop har jag nog aldrig sett ärligt talat. Efter dopet gick vi vidare till klockargården där det var dopfika på schemat. Vi blev bjudna på olika kakor, bullar, smörgåstårta och daimmarängtårtor, bortskämd? Ja! Var jättetrevligt att träffa alla människor även om man blev väldigt trött i slutet, blev ju att man gick runt ganska mycket vare sig med kameran eller barnen. Jag hoppas bara på att det finns några fina dopkort, jag gillar att fota men det är inget jag är van vid att göra då jag inte har någon bra kamera själv. Är även väldigt ovan att använda en systemkamera så vi får se vad det blir. Har lånat Johans kamera men tyvärr blev det lite för mörkt inne i kyrkan för att jag skulle lyckas bra. Snabbfotade även lite med telefonen så det får duga tills jag har fått ta del av bilderna från systemkameran. Nu heter iallafall vår lille pojke Elmer Lillebror Persson.

 

Kvällen fortsatte hemma hos familjen KPP med middag, Britt-Mari fick agera lektant några gånger och jag tog det ganska lugnt faktiskt. Lite senare kom även mamma ut igen och vi såg Melodifestivalen. När den var slut var det bara massa prat som det hör sig till när det är mer än en tjej i rummet. Lite senare blev jag och Britt-Mari skjutsade hem till mig av Lars och där fortsatte pratet med lite jordgubbar. Det låter väl inte som en dålig dag?

 

Sen små barnsben har jag älskat krambjörnarna, kan man göra annat? För några år sedan när jag var i Göteborg så köpte jag faktiskt en egen krambjörn på Toys r us. Jag valde krambjörnen Lovealot, en rosa björn med två hjärtan på magen, kan det bli bättre? Ikväll kände jag mig som en riktig krambjörn när jag hade min rosa vinterjacka och mina nya turkosa byxor. Glöm inte att älska varandra hur långt ifrån varandra ni än är.