Simply the best

Skulle vilja passa på att skriva lite om en kommentar som jag fick i början på januari angående Viva Komvux. Har tänkt göra det tidigare men det har tyvärr inte blivit av än. Eller ja, tyvärr och tyvärr är väl ingen som känner att de har missat något för det kanske.Kommentaren handlar i allafall om att jag får en komplimang över att jag var duktig och klarade av Komvux så pass länge som jag gjorde eftersom den här personen ansåg sig bli dumförklarad när den gick på Komvux för en kurs. Själv så har jag alltså gått tre terminer och läst elva kurser. Efter min erfarenhet av Komvux så känns det väldigt tråkigt att den här personen känner så då jag har fått känna på raka motsatsen.Förutom att skriva om min erfarenhet av Komvux vill jag även tacka för denna kommentar. Tack så mycket!

 

För mig var det den bästa skoltiden om man går utifrån studier. Självklart har jag lärt känna underbara människor nu också och man har umgåtts lika tight under skolan precis som på gymnasiet men själva studietiden har varit den bästa. För första gången någonsin kände jag att jag kunde något. I högstadiet och gymnasiet kände jag aldrig riktigt det för hur mycket jag än slet så blev det aldrig mer än G. Var ganska avundsjuk på de som inte behövde slita lika mycket som mig och ändå fick VG och högre. Men så är det ju med allt i livet, alla kan vi olika mycket. Men det var som sagt först nu på Komvux som jag kände mig duktig. Jag fick ofta höra hur bra jag skrev och hur roligt det var att läsa det jag skrivit. Förutom att mitt sätt att skriva uppskattades så uppskattades det även hur fint jag skrev skriftmässigt, det var inte jobbigt att läsa. Jag blev även kallad smart för första gången av en lärare, min historia lärare. Han fick mig att intala mig själv att jag faktiskt var duktig och jag fick MVG i historia, det låter inte ens logiskt i mina öron egentligen. Fick mina första MVG någonsin nu under min studieperiod och jag är väldigt stolt över mina MVG också för den delen.

 

Jag är allmänt stolt över mig själv när det gäller mitt beslut att studera och att jag verkligen tog mig tid att göra det. Även fast jag var påväg in i väggen igen två gånger så fortsatte jag kämpa för att få må bra och för att klara av skolan. Det känns nästan overkligt hur långt jag har kommit i och med allt det här. Vill passa på att tacka alla i min närhet för det underbara stödet jag har fått. Förutom från lärare så har jag fått höra hur duktig jag är av de i min närhet och jag har kunnat ta åt mig för en gångs skull. Jag har kunnat ta åt mig när folk säger att de är stolta över hur duktig jag är och så vidare. Det skulle jag aldrig ha gjort förut. Att studera kan vara något av det jobbigaste som finns, min skolgång har varit kantad av mobbing, depressioner och så vidare men jag valde att ta tag i det i allafall och helt enkelt skita i rädslan för att vara fel. Min dröm är ju som sagt att få en utbildning för att bli något men nu under tiden som jag har skrivit det här så har jag kommit på att jag är ju faktiskt något. Min psykolog som jag träffade efter min första träff med väggen sa en gång; Du är en fighter! Och ja, jag kan faktiskt hålla med om det; Jag är en kämpe! Med det vill jag få fram att, kan jag så kan ni. Det gäller bara att tro på sig själv vad det än gäller och blir det fel, ja då försöker man igen. Vi är alla värda att kämpa för våra egna liv.

 

Sitter som på nålar just nu, var på arbetsförmedlingen för ett möte med min nya handläggare i tisdags. Eftersom jag räknas som ungdom i snart sex månader till så har jag förflyttats över till ungdomsslussen och därav har jag mina af möten på ungdomstorget. Handläggaren jag har nu har jag haft att göra med tidigare och han är verkligen en av mina favoriter på arbetsförmedlingen. Under mötet så gjorde vi upp en ny handlingsplan och han skickade även ut förfrågningar till både jobb och praktik. Ungefär en timme efter att han hade skickat ut hade jag fått mail från ett ställe om en praktikplats. Sitter just nu och väntar på att hon ska höra sig så att vi kan bestämma en dag då vi ska träffas och prata om tjänsten. Pratade en liten stund med henne igår via telefon och då lät det som att hon skulle höra av sig idag och gör hon inte det blir det förhoppningsvis imorgon. Jag är jättetaggad på denna praktikplats och just därför sitter jag som på nålar. Känner att det kan vara något för mig då det handlar om att hjälpa sina medmänniskor. Vill inte skriva ut så mycket om själva praktiken än eftersom det inte är bestämt att jag får vara där, men efter en träff så kanske det blir så.

 

Men praktik? Det ger ingen lön som många säger och nej det gör det ju inte. Helst av allt vill jag ha ett jobb och tjäna mina egna pengar men en praktik är ju en bit på vägen. Det viktigaste för mig är ärligt talat att jag får göra något som känns värdefullt som mig sen om det är praktik eller jobb spelar ingen roll. Så, håll tummarna!

 

Avslutar med en fin bild från i somras då jag spenderade en månad norröver med mitt hjärta.

 

Jag blir lite lätt irriterad på mig själv när det uppdateras så dåligt. Tid är något jag har gott om nuförtiden men ändå tar jag mig inte tid. Däremot så spelar det stor roll om jag har tid eller om jag har flyt i fingrarna. Ibland när jag börjar skriva kan jag inte sluta men är det tvärtom så vill jag inte skriva för då blir jag inte nöjd med min skrift även om det bara är en text om min vardag.

 

Jag söker fortfarande jobb och nu har det även ordnat sig med sociala. Trodde aldrig att det skulle bli något problem där men av någon anledning så är allt med ekonomi jobbigt och nervositetframkallande för mig. Men så är det ju också i dagens samhälle, det mesta handlar om pengar. Antigen om hur mycket man har eller om hur mycket man kan köpa. Jag skulle till exempel jättegärna vinna en stor vinst och få göra det jag verkligen vill men nu är ju inte det så lätt. De som känner mig vet precis vad jag skulle lägga en stor vinst på, körkort, bil och en nagelterapeut utbildning. Finns mycket man skulle vilja göra, köpa och så vidare men just nu är min framtid väldigt viktig för mig. Tack vare att jag kom igång med att studera och läsa upp till slutbetyget så fortsätter mina planer framåt i tiden. Samtidigt ska man ju leva i nuet och det gör jag också men det skadar ju inte att veta vad man vill heller.

 

Så, vad har hänt sen sist? Inte mycket mer än det gamla vanliga, jag har umgåtts med vänner och familj. Det har varit goda måltider, goda skratt och allt som hör till. Jag och Britt-Mari har även börjat träna zumba via hennes Wii och igår var även Emma med så nu är hon också biten av zumba flugan. Jag själv har blivit jättesugen på att köpa ett Wii men det är ju först när man kan spara ihop till det och först och främst sparar jag till en större säng här hemma så att jag och Johan kan få sova med varandra när vi får vara med varandra. Idag for jag hem till Sävar och umgicks med familjen KPP, har även träffat pappa och mina småsyskon. Det är så roligt att se hur mycket Agnes växer från dag till dag, fysiskt som psykiskt. Hon börjar bli jätteduktig på att säga namn nu även om jag får heta E..ica och Johan får heta Oohaa ungefär. Ikväll sa hon mitt namn om och om igen då hon ville ha min uppmärksamhet så hon börjar självklart lära sig att säger hon någons namn så lyssnar den personen bättre också,

 

Även om jag lever i nuet så kan jag inte låta bli att tänka på min drömframtid ibland. Vill som sagt utbilda mig till fritidspedagog men funderar även på att söka till förskolelärarutbildning också, kan vara bra att ha två alternativ istället för bara ett. Efter utbildningen vill jag självklart börja jobba som det jag är utbildad till. Vill även ha körkort och bil som sagt för det blir lättare för min och Johans relation. Även om vi har flyttat ihop när jag är utbildad så behövs ju alltid ett körkort vart jag än bor. Min och Johans relation, ja även den vill jag ska växa vilket de i min närhet redan vet. Min dröm är att vi får vara nära varandra och bilda en egen familj. När det händer? Det får vi se, det kommer när det kommer och när det kommer så blir det fest!

 

 

 

Känns nästan som en helgdag idag, när jag vaknade såg jag Hem till gården och sen gick jag ut på en promenad som jag nämnt tidigare. Efter det åkte jag ner till stan för att fylla på mitt busskort och efter det så åkte jag och handlade. Min lunch intogs alltså först vid 16 tiden. Nu kanske man inte kan kalla det lunch heller men jag ska äta en sen middag ikväll. Min kompis Sara fyller år idag så jag och Britt-Mari ska tillsammans med henne äta mat och fira. Britt-Mari slutar klockan 20 så det blir som sagt middag först därefter. Därav sen lunch och sen middag, men så kan det bli ibland. Ska alldeles strax hoppa in i duschen och sen göra mig i ordning litegrann. Ska bli roligt att få komma ut litegrann och prata om allt möjligt tillsammans med tjejerna. Grattis igen Sara!

 

 

Jag hade som tanke att bli bättre på att uppdatera min blogg nu då jag ändå är arbetslös men vi ser ju hur det gick. Ärligt talat så är jag lika trött som när jag inte var så pigg tidigare i vinter. Nu beror det ju självklart på att jag inte har så mycket att göra, då blir man lätt slö. Har i allafall börjat försöka promenera igen, varje dag vore ju självklart bra men försöker börja med varannan dag. Givetvis börjar jag få skavsår av vinterskorna igen och det sätter ju självklart lite käppar i hjulet. Har nyss varit ute en sväng och började fundera lite på om man skulle kunna tejpa inne i skon för att den värsta biten inte ska kännas. Skulle det fungera måntro?

 

Apropå jobbsökandet så går det väl lika dåligt som jag förväntade mig. Allt för många jobb kräver erfarenhet, utbildning eller körkort. När det gäller erfarenhet kan jag tycka att vi utan borde få en chans för annars får vi ju aldrig någon erfarenhet. Däremot så finns det kanske inte tid till att lära ut allt från grunden. Just nu så söker jag ett jobb varje dag förutom på lördagar och söndagar då för tillfället. Måste väl säkert söka då också men fick inget bra svar på sociala om hur mycket jobb som krävs för att man ska vara aktiv. Ska träffa min handläggare på sociala för första gången på måndag så får höra vad hon säger. Ska även träffa min handläggare på AF för första gången på måndag. Förhoppningsvis blir jag smartare angående min ekonomi och mitt jobbsökande.

 

Nu kanske vissa anser att man inte ska skriva ut att man söker försörjningsstöd men vad är det att skämmas för egentligen? Har haft det tidigare pågrund av sjukskrivning och eftersom jag bara har varit sjukskriven och studerande så har jag ingen rätt till Akassa. Jag har fått väldigt mycket skit för att jag gick på soc och rätt och slätt snodde pengar från skattebetalarna och från de som behövde hjälpen. Det den här åsnan inte förstod var ju att jag var en av de som behövde hjälpen. När jag var liten var inte min dröm att gå på soc det första jag gjorde som åsnan verkade tro. När jag hade förklarat min situation om och om igen och förklarat vilka åtgärder som höll på att göras förändrades attityden på en gång. Jag hade ingen skyldighet att försvara mig själv och förklara men jag blev så arg, inte bara för min skull men för alla andras som också får skit. Jag blev till exempel jämförd med en som gått på soc i över tio år just för att han inte ville jobba. Vad har det med mig att göra? Allt jag ville var att må bra och kunna tjäna mina egna pengar. Åsnor och rötägg finns ju tyvärr överallt, det gäller bara att man skiter i de för vem vet bäst om inte jag? Det kommer alltid att finnas människor som tror sig veta bättre och därför lägger sig i andras liv för då mår de bättre själv. Åt pärskvittje med de säger jag.

 

Hur ofta svär man inte över all skräppost man får på sin mail? Oftast får man inget annat än reklam och liknande men idag hade jag ett underbart mail från min studievägledare. Mitt slutbetyg fanns redo att hämtas upp på Viva vägledning, underbart! Självklart så har jag hämtat det och nu känns det så jävla bra, ursäkta språket. Det betyder väldigt mycket för mig att jag äntligen har ett slutbetyg och jag är så stolt över mig själv. Jag har verkligen förtjänat det här. Jag är ett steg närmre mitt mål att få en utbildning och efter det kan det bara fortsätta gå framåt.

 

 

Har under två veckors tid försökt få tag på en kvinna angående mitt tjänstgöringsintyg från sommarjobbet i somras. Har jagat, jagat och blivit dåligt bemött av fel personer på löneavdelningen. Eller dåligt och dåligt, tillräckligt för att jag ska bli irriterad i allafall. Fick aldrig prata till punkt, fick höra kommenterarer som att jag måste ju prova ringa, så de gångerna jag ringt innan är inte att ha provat? Hann knappt höra allting som sas heller då samtalet mest gick ut på att lägga på luren i örat. Efter många om och men så visar det sig att jag har fått fel nummer, är två siffror som bytt plats. Jag har jagat en fastighetsskötare istället för en på löneavdelningen. När jag sen då väl kommer fram till rätt person så visar det sig att jag ska prata med en annan om just tjänstgöringsintyg. Så, efter många om och men så är det ordnat, nu får jag bara hoppas att jag får hem det i tid innan jag ska meritera mina intyg och betyg på arbetsförmedlingen. I måndags tog jag även kontakt med min studievägledare angående mitt slutbetyg. Vi tog bort två kurser som enligt henne inte kommer bli användbara i framtiden och la in företagsekonomin i slutbetyget. Längtar så mycket tills jag får hem mitt slutbetyg att jag skulle kunna rama in det! Konstigt? Kanske, men ändå inte. Jag har slitit som ett djur för mitt slutbetyg och det är så stort för mig att äntligen ha ett.

 

Apropå arbetsförmedlingen så borde jag bli kontaktad av min handläggare snart vilket vore skönt. Alltid skönt att kunna sitta ner och prata med någon om vilka jobb jag borde söka och om jag ska fortsätta ha en kod som visar på att jag inte kan ta för tunga jobb. Ska som sagt även ta kontakt med sociala eftersom jag inte har rätt till A-kassa och när jag gör det ska jag uppge något annat namn än min handläggare då jag ännu tillhör ungdomsslussen i ett halvår till ungefär. Ska bli förflyttad över till ungdomstorget från arbetsförmedlingen, dock så jobbar ju folk från arbetsförmedlingen där också så det är helt enkelt mer riktat mot oss ungdomar. Dock är jag visst bara ungdom fram tills den 14e augusti. När jag fyller 25 faller domen på arbetsmarknaden då är jag vuxen. För att ha rätt till ekonomiskt stöd och även stöd från arbetsförmedlingen så kräver det ett aktivt arbetssökande. Jag var in på sociala för att fråga vilken gräns de har när det gäller jobbsökande. Fick som svar att bara man är aktiv så går det rätt till. Men betyder det ett jobb per dag eller ett visst par jobb per vecka, månad? Är det någon som varit med om det och vet hur det går till? Känns konstigt att vara både arbetslös och arbetssökande. Jag har antigen varit sjukskriven eller studerande så är i en helt ny värld för tillfället. Jag hoppas på tur i den nya världen och att jag i allafall får komma på någon intervju. Vill verkligen jobba och tjäna egna pengar.

 

Kände inte att jag hade en passande bild till inlägget så istället visar jag upp en av mina fina julklappar. Önskade mig en snusnäsduk och åtdragare eller vad man nu ska kalla det av Johan i julklapp då han brukar göra såna. Fick ett jättefint hjärta som ni kan se, han är bra han min Johan.

 

 

 

 

Förhoppningsvis kommer jag igång med att röra på mig igen också. Häromveckan så köpte vi hem 3 kilos hantlar och jag har redan börjat försöka komma igång med det. Igår fick jag även härdsmälta och joggade ungefär halva vägen hem från Ica Berghem. Joggade två lyktstolpar, gick två och så vidare. Johan hejade på mig och gjorde likadant han så det var ju bara att kämpa. Joggade även uppför backen hit dit jag bor och då var jag helt slut! Fick iallafall en sån kick att jag tränade lite extra med hantlarna och suget efter att få gymma dök upp. Kände hur jag ville köra benpressen och rodden, jisses! Är även lite smått sugen på att uppdatera mina träningskläder så att jag kan fortsätta som igår utomhus. Däremot så får både kläder och gym vänta ett tag då det inte är så billigt tyvärr. Är ju som sagt arbetssökande just nu, blir att söka till höstterminen på universitetet. De på komvux funderade på om jag skulle gå där en termin till men hade problem att välja kurser bara till höstterminen. Sen så känner jag att motivationen inte riktigt finns då jag slet som ett djur för att ha chansen att läsa på universitetet till våren. Men tji fick jag när utbildningen som sagt inte är förens till våren. Håll tummarna för att jag får ett jobb för då blir det gymmet på en gång. Hade varit perfekt nu under arbetslösheten men den summan lägger jag hellre på mat nu i början i allafall.

 

Imorgon ska jag möta upp Britt-Mari nere på stan, ska även gå en sväng på biblioteket och skriva ut mitt CV. Tänkte gå och lämna in den personligen även om jag redan skickat in den. Ibland måste man helt enkelt visa framfötterna för att ha en chans att få det man vill. Däremot så är ju chansen att få jobb inte så jättestor men bara för det ska man ju inte hänga läpp och inte försöka.

 

Idag har jag äntligen städat bort julen, man känner nästan stressen komma när man ser att de flesta grannarna redan har gjort det. Varför vet jag inte men det kan ju vara bra samtidigt att få bort det i tid. Men än om julen är borta så kan man ju ha ett vinter tema. Ljusfatet med hjärtat är från mamma, snöbollsljuset är från familjen Örtstam och ljusen med glasblommor är från lillasyster. Visst blev det en fin kombination?

 

Ja, julen var ju inte sen i år men jag är sen med att skriva om den. Pratade nyligt med Johan att jag skriver vad jag har fått i julklapp varje år här på bloggen. Tji fick jag när jag kollade igenom mina inlägg, missade tydligen att skriva om det i fjol. Det kan nog bero på att jag firade julen med Johan här och sen åkte han hem till nyår. Vi kan skylla på det i allafall! Då kan man ju undra varför jag är så sen med julen nu då, det beror helt enkelt på att Johan kom ner för att fira nyår är med mig och de våra här. Har som vanligt inte suttit så mycket vid datorn då han varit här, konstigt va?Julen 2012 började redan kvällen före julafton kan man säga. Jag umgicks med mamma och spelade bingolotto, tyvärr vann vi inte även om vi var väldigt nära mer än en gång. Fortfarande lite sur över att det drog 16 och 19 istället för 11 så att jag kunde ha fått vinna 500 000, men men. På julaftonsmorgon begav vi oss hem till mamma där vi gjorde oss i ordning. Lite senare hämtade hon upp Eve och Emil så vi kunde äta vår årliga julgrötslunch. Efter lunchen så roade vi oss även med att spela coronne eller hur det nu stavas. Sen bar det vidare hem till familjen KPP där hela familjen möttes upp. Det blev fika, Kalle Anka, julmiddag, julklappar och julgodis.Behöver jag berätta att jag halsade julmust hela julen?

 

Juldagen bestod även av det vanliga, man gjorde sig i ordning och åt julmiddag hemma hos pappa. Efter det for jag, mamma och Eve vidare hem till Putte på förfest inför kvällens julpub. Det var väldigt lite folk hemma hos Putte och även lite på puben för att vara juldagen. Jag hade i allafall jätteroligt på puben och var ganska trött dagen efter som bevis.Apropå julklappar så ska jag i allafall ge mig på att försöka skriva vad jag har fått i julklapp, är det något som saknas får ni som läser säga till.

 

Ugly Betty 2, 3 och 4

Skärbräda

Filt med armar

Två par örhängen

Två smyckesset

En mascara

Pengar

Julprydnader

En ögonskugga

Två parfymer

Sport bh

Thermo leggings

Snöbollsljus

Tupperware låda

Chili flakes

After Eight

Ice Age 1, 2, 3 och 4

Snusnäsduk + tillhörande åtdragare gjord av renhorn

Spargris

En ring

Tjocksockar

Presentkort Kappahl

 

Som varje år verkar jag ha varit väldigt snäll och det känns ju inte så dumt. Jag hoppas att jag inte har missat någon julklapp nu men i såfall får jag uppdatera det senare. Tack så mycket för alla fina julklappar!

 

 

Bättre sent än aldrig, min variant av ett nyårstal.

 

För 24 år sedan kom ett nytt liv till världen, den 14 augusti 1988 föddes jag.

 

Jag var inte ensam, min familj som då bestod av mamma, pappa och storasyster fanns alltid vid min sida. Tillslut bestod min familj av mamma, pappa, jag och mina tre syskon. På den tiden var vi en stor familj och folk kunde kolla konstigt på oss när vi gick ut på promenader hela familjen. Jag har aldrig reflekterat så mycket över det då jag alltid varit glad och stolt över min familj.

 

För mig var det speciellt då min lillebror kom till världen, det är nog mycket för att jag var stor nog att hålla i honom. Han blev min bebis och mamma fick säga åt mig att han faktiskt tillhörde mina systrar också. Redan då formades min framtid. 1995 var jag sju år gammal och redan då väcktes drömmen om en egen familj, den drömmen lever kvar än idag. Jag var även sju år gammal när en nio års period av mobbning började. Det var alltid mer eller mindre men det formade mig. Än idag får jag höra att jag är tjock, fel och annorlunda men idag kan jag låta det gå ut genom andra örat, jag hör det inte.

 

1998 var jag nio år gammal, då skildes mina föräldrar. Min familj gick sönder och år av att flytta emellan började. Med åren så märkte jag allt mer att min familj var trasig, det var inget jag insåg när jag var mindre. Men än om min familj inte var perfekt så fanns glädjen och stoltheten kvar. Ibland förstod jag inte alltid vissa val som gjordes av mina föräldrar. Varför valde de att göra något som skadade mig och mina syskon?  Idag förstår jag mer och ilskan som har funnits har tynat bort. Min familj är min familj och min kärlek till dem går inte att beskriva.

 

2001 var jag 14 år gammal. Jag blev våldtagen och min bild av min egen identitet försvann. Vem var jag? Var jag värd något? När mitt letande efter min identitet började så gick jag vilse på vägen mer än en gång. Mitt straff blev att förebrå mig själv för allting i min närhet. Aldrig någonsin skulle jag vara värd någonting igen.

 

Som många andra levde jag vidare och gömde allting djupt inom mig. Skulle folk få veta skulle även de skadas, speciellt min familj. Tillslut fick folk veta men om de någonsin förstod vet jag inte.

 

2005 var jag 16 år gammal. Det var slutet på första terminen i årskurs ett i gymnasiet och jag såg fram emot semestern i Göteborg. En morgon när jag var på väg till skolan så började mitt huvud att bulta, jag som aldrig hade haft huvudvärk har nu haft det mer eller mindre varje dag i åtta år. Påverkan av huvudvärken blev så stor att jag gick ut gymnasiet med ett samlat betygsdokument. Har nog aldrig känt mig så värdelös i skolan som då.

 

År av depressioner och sjukskrivningar avlöste varandra, jag klarade varken av att studera eller att jobba. Det jobbigaste var däremot inte att må dåligt utan det jobbigaste var att folk inte förstod. Mitt liv inleddes med solsken men de gråa molnen tog över allt mer. Ibland sken solens strimmor igenom men lika snabbt var molnen där och täckte för. Plötsligt kom det en regnbåge som motade bort molnen så att solen kunde komma fram igen. Hur det gick till vet jag inte men jag älskar den där regnbågen.

 

2010 var jag 22 år gammal. Ett nytt liv kom till världen i form av min systerdotter Agnes. Större sol går inte att få i sitt liv.

 

2011 var jag 23 år gammal. Hösten 2011 började jag på Komvux, nu var jag tillräckligt stark att ta upp kampen med min gamla skoldemon. Nu skulle jag ta studenten på riktigt och hör sen! I samma veva träffade jag min Johan. Även om jag mådde bra så fanns ingen bild av mig själv som någon man kunde älska. Kunde aldrig drömma om att hitta en andra hälft som älskar mig och stödjer mig i allt. I och med Johan har jag även fått se en helt ny värld. En värld full av renar, finska, samiska och ett liv jag aldrig varit med om. Då jag själv är en åttondels same så är det något jag alltid har varit nyfiken på så för mig är det något stort. Från att ha en familj har jag gått över till att ha två. Min tanke som 14åring då jag trodde att det inte fanns något värde i mig har försvunnit allt mer.

 

2012, jag är 24 år gammal. Nu i augusti blev jag moster igen till en liten pojke som heter Elmer. Jag har alltså fått dubbelt med kraft att möta mina demoner som kan dyka upp.

 

Idag står jag här framför er på grund av jakten på mitt slutbetyg. Drömmen är fångad, idag tar jag studenten på riktigt. Glädjen går inte att beskriva men den är väldigt stark. Mitt liv har inte alltid varit lätt alla gånger men jag har börjat ana ett mönster. Ju äldre jag blir så mycket bättre blir allt. 2012 har erbjudit så mycket i tro, hopp och kärlek. Jag tror verkligen på orden efter regn kommer solsken och utan regn så skulle ju inte den där regnbågen som jag berättade om tidigare dyka upp.

 

Jag är helt redo för 2013 och allt som kommer med det året. Låt klockan ringa, jag är redo.

 

Gott nytt år!

 

Skriven av; Erica Karlsson Palm