Simply the best

Snart är påsken över för i år och samtidigt känns det inte riktigt som om det har varit påsk. I fjol var jag uppe hos Johan med hans familj och det var stora middagar, mycket färger, skoter, grillning och så vidare. I år har det inte blivit riktigt samma vilket är lite tråkigt. Har haft en jättetrevlig påsk ändå även om den inte har sett ut som den brukar göra men ibland blir det ju anorlunda. Mamma flyttade nu under påskhelgen och Kajsa fick tyvärr magsjuka så planerna blev lite ändrade.

 

På långfredagen åkte jag hem till Sävar mitt på dagen, var hemma hos pappa och Kajsa en stund och åt lite helgskinka på tunnbröd innan vi gick vidare mot mammas lägenhet för att kolla hur läget var där. Efter det skulle pappa och Kajsa in till stan och jag vidare hem till familjen KPP och umgicks med dom innan jag skulle tillbaka till pappa för att äta middag.Innan jag gick tillbaka så kom pappa och Kajsa förbi en sväng med påskägg åt Emma och Agnes, jag fick välja mitt tidigare. Agnes njöt för fulla muggar av sitt påskägg vilket hennes mage inte gjorde tillslut, men tror hon tycker det var värt det iallafall. Hos pappa dukade dom upp med sill, gravlax, kallröktlax, pepparlax, ägghalvor med skagenröra, helgskinka, nötkött, prinskorv och potatis. Behöver jag säga att prinskorven var till mig? Ja, jag åt ju självklart helgskinka och ägghalvor också, åt även en liten bit pepparlax. Sill, och gravlax, rökt lax och så vidare är inte riktigt min grej, ugnsstekt lax däremot är himmelriket! Men hör och häpna ändå, jag smakade en bit sill och nej, det är fortfarande ingenting för mig. Ett tag efter middagen gick jag tillbaka till familjen KPP så jag hann träffa barnen igen innan sängdags, hade ju lovat Agnes att komma tillbaka så var ju tvungen att hinna säga god natt. Efter det gick jag och Emma hem till mamma och Emil en sväng och umgicks i soffan med lite godis och chips. Sen bar det av hem med Emma där Lars låg och såg på Little Britain, vi såg det ett tag tillsammans innan jag gick hem till pappa för att sova.

 

När jag vaknade upp på påskafton fick jag veta att Kajsa hade magsjuka så jag åt lunch och packade ihop mina saker för att rymma hem till familjen KPP, kände inte för att bli sjuk så vi får se hur det går, än så länge är jag pigg vilket jag också tror att jag kommer förbli. Hemma hos KPPs så låg hela familjen och vilade vilket jag redan visste, jag hade tänkt titta på tv men det blev så att jag la mig på deras soffa och sov nästan två timmar, se där. När alla var vakna och pigga delade vi upp oss, Lars och Agnes for till Agnes farmor medan jag, Emma och Elmer tog oss en promenad till Ica och sen även en promenad runt brånet. Blev att vi joggade små sträckor då jag ville testa hur mitt ben kändes på grund av en sträckning i vaden. Förstår inte hur Emma orkade jogga med vinterjacka och barnvagn men det gjorde hon, bra jobbat! Testade jogga en bit på helt bar asfalt och det kändes som himmelriket motför att jogga på is, snö och grus. När vi kom hem så började Emma med middagen och ett tag efter att vi hade ätit kom resten av familjen hem så det blev både bus, bokläsning och målning som stod på schemat. Lite senare på kvällen fick jag skjuts hem av pappa då han ändå skulle skjutsa hem Eve också. Hade kunnat stanna en natt till då mamma hade varit snäll och tittat till Mirabelle men nu hade ju min sängplats försvunnit så det blev att åka hem istället. När jag kom hem och hade bytt om till myskläder slog det mig att det var lördag och inte söndag. Fy vilken tråkig lördagskväll jag hade, blev snabbt uttråkad och göralösa. Tänkte blogga redan igår men jag var så uttråkad att jag inte orkade tänka. Haha, det är inte lätt alla gånger inte.

 

Ja, så kan man säga att min påsk har sett ut för nu när jag sitter ensam hemma tänker jag inte på att det fortfarande är påskhelg för jag har varken påskmat eller påskpynt hemma vilket jag brukar ha lite av iallafall. Det har varit många goda skratt, mycket bus, god mat och trevligt sällskap så egentligen kan man inte klaga. Men jag vill klaga iallafall. Jag är lite fjantig när det gäller högtider, har jag varit tillsammans med Johan under en högtid så vill jag gärna ha det så hela tiden men då vi bor som vi bor funkar det ju tyvärr inte alla gånger. Älskade Johan, om du visste hur mycket du betyder för mig.

 

 

Efter många om och men tog jag mig äntligen in i duschen. Ibland hittar man på så mycket annat att plocka med innan man kan göra det som var tänkt. Det var likadant med middagen, jag orkade egentligen inte äta så jag plockade runt lite i sovrummet innan jag tillsist värmde upp maten. Det var till och med så enkelt som att bara stoppa in en tallrik i micron men ändå så tog det över en timme, ja, jag vet inte vad problemet är ibland. Känner mig mycket fräschare nu efter duschen men har insett ännu en gång att min lugg börjar bli på tok för lång! Varje gång nu när jag duschar och ska blåsa luggen och så vidare så sticker den mig i ögonen, det är inte så skönt ärligt talat. Borde ordna en klipptid för luggen men så länge jag inte gör det så sparar jag pengar. Ja, det är billigare att göra det själv men jag är alldeles för rädd för att inte bli nöjd och då känns det bättre att gå till frisören även om det gör lös på 150 kronor, i början då jag gick dit kostade det 120 kronor och det tyckte jag räckte mer än väl.

 

Ska försöka vara duktig att inte lägga mig allt försent då det bär av hem till Sävar imorgon, blir att jag tar 11.25 bussen redan för då får man mer tid med sina nära och kära. Nu idag så har ju även mamma flyttat till den nya lägenheten på andra sidan ån så nu bor alla nästan på samma gata vilket är perfekt. Alla bor kvar i Sävar förutom jag och lillasyster tillslut tror jag även att lillebror har planer på att bli stadsbo. Börjar jag studera nu till hösten så förblir jag stadsbo annars vet jag inte riktigt vars jag hamnar, vi får helt enkelt vänta och se vad framtiden har att ge mig. Får se om jag packar med mig mina träningskläder för en promenad antigen imorgon eller på lördag, borde passa på att röra på mig nu dom här sista dagarna på veckan då jag tappade kraften till det i och med insättningen av spiralen. Jag håller verkligen tummarna för att vikten inte ska skena iväg nu i början då jag har fått min spiral eftersom den gjorde det då jag började med cerazette sen så är en av biverkningarna att man går upp. Johan ser inget problem i det utan han menar att jag klarar av att gå ner igen och visst det gör jag ju, det vet jag nu men samtidigt så vill jag inte gå upp något i vikt pågrund av något jag inte kan göra något åt. Det är en helt annan sak om jag äter godis och så vidare då är det ju bara mitt fel och ingen annans. Känns som att mina inlägg handlar mycket om vikt och pengar nuförtiden men det är ju tyvärr så livet ser ut idag. Man är ganska beroende av båda och om jag kunde skulle jag gärna byta plats på problemen, viktmängden får byta plats med pengamängden, det vore väl perfekt om man kunde göra så? Ja, min humor är inte så bra alla gånger så nu ska jag sluta svammla så mycket och göra någon nytta hära hemma.

 

Har precis diskat bort det lilla jag hade i diskhon och nästa punkt på agendan är att duscha. Samtidigt så känner jag inte för att duscha just på grund av hur det känns i kroppen. Har en dålig dag vad det gäller nacken och huvudet och vid dom dagarna så håller jag alltid på att svimma när jag duschar. Är ganska mör i kroppen överhuvudtaget idag då jag har varit duktig.

 

I och med att jag fick klar min träningsoutfit igår så kände jag mig taggad på att börja motionera lite extra. Sa redan igår till Johan att är magen och huvudet bättre idag så kör jag. Har fått tips av Hanna om hur jag kan börja men valde att testa det första tipset jag hade läst idag. Kommer att prova mig fram med olika metoder för att se vad som känns bäst för mig och min kropp. Idag promenerade jag tre minuter och joggade två i sammanlagt 20 minuter. Dock så blev det lite sämre jogging på vissa ställen för oftast kom jag fram till vattenbelagd is, där vågade jag knappt gå men jag gick sakta över och fortsatte sen att jogga. Just nu så känns mina knän väldigt mycket vilket inte är så roligt men jag är stolt över mitt pass idag. Som det skrivits tidigare, med min vikt och min kropp så ska jag inte pressa mig själv för hårt. Vissa kan väl tycka att det är ju ingenting att jogga men för mig har rädslan för att inte orka och för att synas finnas där. Det första jag tänkte idag när jag joggade och mötte folk var att dom skulle tänka något i stil med; Kolla, en tjockis försöker att jogga. Jagade bort mina hjärnspöken och tänkte istället att dom tänkte; Oj vad duktig hon är som försöker. Ja, nu är det ju inte så stor chans att någon av dom jag mötte ens tänkte något om mig men tror alltför många känner igen sig i min tankegång? Mitt självförtroende har många gånger gjort att jag har gett mig själv dåligt samvete. När jag åt på Max kunde jag till exempel tänka att folk tänkte illa om mig då, varför skulle jag som var så tjock äta skräpmat? Skrattade någon högt när jag gick förbi så tänkte jag alltid att personen skrattade åt mig. Ja, listan kan bli lång och alltför många känner igen sig i det här, det har jag fått höra. Det är bara hjärnspöken men en gång i tiden har det ju som sagt varit äkta spöken för mig i skolan och så vidare. När jag tänker tillbaka på hur jag blivit behandlad i skolan och ja på stan så mår jag faktiskt illa. Inte för min skull dock utan för dom som har varit elaka. Vad var deras syfte, vad vann dom på det? Ärligt talat så gav det nog inte dom ett skit i längden utan bara för stunden. För mig har det gett så mycket mer i längden, då var det jobbigt men nu kan jag ta det och göra något bättre av det. Åter till mitt pass, har tänkt försöka köra det här två gånger i veckan men då med några dagars mellanrum på grund av mina knän, jag måste tänka på dom också. Ska även få med mig Britt-Mari ut i joggingträsket och tillsammans har vi tänkt stötta varandra. Ska även fortsätta med mina promenader det är en självklarhet, det blir bara att två dagar i veckan så ska det kännas lite hårdare än promenader.

 

Ska strax hoppa in i duschen men först ska jag försöka reda ut några tovor. Har kvar lite tovor sen helgens lockiga hår och eftersom jag praktiskt taget hela tiden har uppsatt hår så blir det på något sätt alltid lite tjorv. Passar även på ett bjuda på en fin hissbild, ville ha en helkroppsbild och då funkar det bäst att ta i hisspegeln även om den delar mig på mitten. Jag är väldigt nöjd med min träningsoutfit, kläderna sitter som dom ska, armbandet sitter kvar på armen och skorna är sköna. Har även lagt till  arctic cat tubsjalen som jag fick på afterskoter kvällen, ja, tror dom kallas tubsjal iallafall, den är iallafall perfekt att ha vid jogging när man inte vill frysa om halsen.

 

 

 

Väl nere på stan så tog jag ut pengar innan jag vandrade vidare till salongen. Kom dit ganska tidigt så jag umgicks med mamma en stund innan färgerna valdes ut för dagens naglar. Eftersom jag var där så tidigt så började vi även lite tidigare men det gör inte mig något. Redan förra gången bestämde jag mig för att följa modet med att ha fyra hellackade naglar och en glittrig och redan då bestämde jag också färgerna gul och rosa i och med påsken som kommer och hälsar på imorgon. Däremot så vek jag undan lite från modet och valde att ha rosa glitter på en del av tumnageln också bara för att bryta av lite extra mycket. Känner mig som en påskgodis och glass i ett. Har alltid rynkat på näsan åt pastell färger även om många är fina, det har aldrig riktigt känts som mig men oj så glad jag är i den gula pastellfärgen. Gul rimmar på ful men det är en av mina favoritfärger. Jag och min kusin Frida är helt enkelt ett bra team, vi får se vad det blir nästa gång. Något som inte går att missa är att jag förutom starka färger också älskar glitter. När jag var klar och mamma hade packat ihop sina saker så kom Britt-Mari förbi salongen och vi vandrade vidare mot Frasses för en lunch. Blev att vi åt alla tre tillsammans idag då vi alla var klar samtidigt. När vi hade ätit så åkte mamma vidare mot ett möte och Britt-Mari gick mot bussen hem till Åsele. Själv så gick jag tillbaka till ungdomstorget, hade varit där tidigare men givetvis direkt efter att dom hade stängt för lunch. Så nu var jag helt enkelt tvungen att gå dit igen för att kunna lämna in mitt kostnadsförslag. När jag kom det var det jättemycket folk, fick nästan en chock, det är nog mycket som ska hinnas nu innan påsk skulle jag tro. Bad hon i receptionen om en kopia på papperet och sa vem som skulle ha det då jag hörde; Är det du som är Erica? Då stod min handläggare där så nu har jag fått ett ansikte på henne. Vi stod och pratade en stund och det var jättetrevligt, nu är den sociala biten i mig nöjd. Efter ungdomstorget hade jag arbetsförmedlingen inbokat eftersom jag har börjat måsta gå på drop in möten. Även där blev jag bemött med glädje då jag behövde kopia på vilka jobb jag hade sökt. Förra gången var det en kvinna som kommenterade hur fint jag skrev och idag sa hon; nej men det är ju du som skriver så fint. Ja, nu är det ju inte ordagrant men det var så hon kände igen mig iallafall. Efter det så stod vi och pratade en stund och hon var jättetrevlig. Vi pratade om jobbsök, praktik och så vidare. Hon tipsade även om ett jobb som jag precis hade skrivit ner på lappen så vi hade roligt åt att vi hade tänkt likadant. Visst är det trevligt när man blir bemött med glädje av myndigheter?

 

När myndigheterna var avklarade åkte jag vidare mot Ålidhem. Givetvis fick jag mitt andra paket idag och inte igår när jag fick det första. Passade på att handla lite mat när jag ändå var vid en mataffär och jag stötte på Lelle andra dagen på raken och han undrade varför jag börjat vara där så ofta eller något liknande. Ja, man kan ju faktiskt börja undra om jag har börjat tycka om Ålidhem men jag ville ju faktiskt bara ha mitt paket, haha. Det har varit lite som lilla julafton idag, fick både träningskoftan och sportarmbandet idag. Är jag piggare imorgon har jag tänkt inviga mina träningskläder även om det bara blir med en vanlig promenad. Idag fick jag lov att vila i två timmar innan jag kunde ta mig upp och min huvudvärk har krälat sig fram igen så får helt enkelt vänta och se tills imorgon hur jag mår i mage och huvud.

 

När jag lyssnar på Stiftelsen - Vart jag än går så tänker jag direkt på Johan. Ärligt talat så finns det många låtar som gör att jag tänker på Johan men just den här låten känns så vi då det är 45 mil mellan oss. Vart jag än går så känner jag alltid hans själ och jag tänker alltid på han. Som från en gammal GES låt så hör jag fåglar sjunga och marken börjar att gunga när jag är med Johan. Våra stunder tillsammans är så värdefulla för mig, det gör att jag orkar fortsätta gå framåt för jag vet att han alltid är med mig iallafall.

 

 

Ja, vart ska man börja? Min morgon började allt för tidigt, är så trött nu för tiden så det var en pina att kliva upp då jag blev väckt tidigare än tänkt på grund av grannar. Blev bara väckt en kvart före klockan skulle ringa men ändå lyckades jag somna om och börja drömma, jisses. När jag klev upp så gick jag direkt in i duschen då en ren kropp känns som ett måste när man ska ligga med benen i vädret.

 

Väl framme på kvinnokliniken blev jag varse om att det skulle vara med en läkarstuderande vid undersökningen vilket alltid känns lika roligt. Det gick bara bra med hans närvaro eftersom han mest tittade på och var social med mig emellanåt. Så, hur gick det? Ja, man kan nog säga att mitt besök gick bra men samtidigt så mår jag jättedåligt. Efter en diskussion om cerazette så kom vi fram till att det verkligen inte funkar för mig i och med vikten, finnarna och mina slemhinnor. Men det blev inte att byta piller utan jag fick förslaget att sätta in en hormonspiral. Jag kände mig lite mörkrädd då jag har hört skräckhistorier om när man ska ta ut en spiral men däremot så blev det mer mörkt när den skulle sättas in. Först och främst fick hon testa fyra verktyg innan det gick bra, vi fick gå tillbaka till old school verktygen i plast. Det kändes lika bra då min läkare råkade klämma mig med verktyget i stål, det kändes inombords kan jag lova. När det gäller undersökningar och så vidare så brukar jag ta väldigt lätt på dom även om det kan göra ont men idag kändes det allt annat än lätt. Först så kollade läkaren så att en spiral skulle kunna få plats och det blev tummen upp, det gjorde ont! Det kändes ungefär som att någon stampade mig i nedre delen av magen och mellan benen. Däremot så gjorde det ännu ondare när själv spiralen sattes in, jag kände hur tårarna var påväg och började tänka på Johan för att få lite styrka. Jag låtsades helt enkelt att han stod bredvid mig och höll mig i handen då gick det bättre. Så förutom hormonspiralen så fick jag även en remiss skickad till hud. Äntligen! Nu får jag kanske veta varför min hud är som den är, jag hoppas verkligen att vi hittar ett sätt att göra mitt ansikte friskare. När mitt besök var över skulle jag börja ta mig till bussen men det tog sin lilla stund. Jag hade så ont att jag bara kunde gå några meter innan det var dags att sätta sig ner. Har fortfarande jätteont och min matlust har inte hälsat på alls idag. Däremot så har jag ätit både lunch och middag idag då ingenting blir bättre av att svälta sig själv. Ringde Britt-Mari direkt när jag var klar och frågade om vi kunde äta lunchbuffe på Eurasia, kände verkligen för att skämma bort mig själv. Ja, ni såg rätt, jag betalade min egen mat. Om jag är ironisk? Nej då, min skrift får man alltid ta med en nypa salt. Efter lunchen åkte jag hem och vilade en stund medan Britt-Mari skötte lite ärenden, efter det åkte vi ner till stan och gjorde fler. Vi landade hemma hos mig och jag bjöd på chili con carne till middag, dock smakade den inte som vanligt enligt mig men det får man kanske ta. Kunde inte riktigt njuta av lunchen heller så nog har det satt sig i kroppen att det har bökats på.

 

Justja, fick tillslut tag på min handläggare idag och allt har blivit klarare. Jag blev väldigt fundersam då jag hade två överföringar på mitt konto men det visade sig att en praktikant hade gjort några små fel. Värre än så var det inte och det förstod jag ju men jag är en sån där människa som ska ha koll på det som är mitt. Planerare nästan ut i fingerspetsarna, försöker vara lite mer impulsiv ibland och oftast går det nog bra tror jag.Nej, nu klarar jag inte av att sitta upp längre, min insida gör allt för ont. Känns som om det värsta sitter i magen men det är nog även min kära livmoder som bråkar också fastän den är fin som läkaren sa idag. Det känns ju alltid bra att min livmoder ser bra ut och även äggstockarna ser bra ut eftersom dom hade försatts i viloläge av cerazette, antar att spiralen också gör det. Nej nu får jag sluta babbla som Johan sa tidigare ikväll, han höll inte på att få komma i säng bara för att min papegoja gick igång, haha. Men som sagt, imorgon är en annan dag och förhoppningsvis mår jag bättre inför nagelfixandet och drop in mötet.

 

Bilden kan nog anses stötande för många men såhär ser det iallafall ut att ha spiral. När jag ser bilden kan jag faktiskt förstå varför det gjorde och gör så ont att ha satt in en spiral. Men som sagt, det ska inte skrämma bort andra att göra det. Det onda går över och är nog värt det i slutändan.

 

Fick inte tag på min handläggare igår som planerat, vaknade upp jättetrött och helt borta. Hur det riktigt gick till vet jag inte för nog kan jag vara trött men har aldrig varit och svävat bort sådär. Jag halvsov och hörde väckarklockan men min enda tanke var; Vänder jag mig om och somnar så blir det tyst. Sen; Jag ska ju upp! Ringde iallafall när det var telefontid men då hade min handläggare kopplat vidare sina samtal till någon annan som var upptagen. Försökte ringa åter igen nu på morgonen då telefontiden började men då sitter dom i sammanträde. Varför lägger dom ett sammanträde på den tid då det är telefontid? Telefontiden är bara en timme fyra dagar i veckan så får jag inte tag på min handläggare nu utöver telefontiden så måste jag vänta till torsdag. Allt hade kunnat vara mycket lättare om dom kunde lämna ett Umeå kommun meddelande när dom har gjort sitt jobb. Tycker det är tråkigt hur opersonligt det är via sociala här i stan motför i Sävar. Nu låter det som att jag är otacksam och att jag bara har levt på sociala i hela mitt liv men så är det inte. Jag är jättetacksam för hjälpen men jag saknar den personliga känslan man fick via Sävars kontor. Då kunde jag ringa min handläggare när jag ville och lämna ett meddelande, vi träffades med jämna mellanrum och pratade om livet i sig och framtiden. Nu måste jag ringa på en telefontid och jag har aldrig ens träffat min handläggare. Jag är nog helt enkelt alldeles för social av mig som person, jag vill gärna ha ett ansikte till rösten.

 

Men men, nu ska jag alldeles strax gå ut till bussen och åka till sjukhuset för mitt möte/undersökning på kvinnokliniken. Jag uppdaterar senare idag och berättar hur det går och om vi kommer på en ny plan för mina äggstockar och framförallt mina hormoner som har blivit tonåringar.

 

Jag antar att det är många som har följt kommentarerna på det sista inlägget. Samtidigt har jag väldigt stor lust att kommentera det själv här i ett inlägg men samtidigt så har jag ingen anledning till att göra det. Det är jätteroligt med kommentarer även om jag inte alltid förstå mig på alla. Tänker inte på en speciell kommentar nu utan tänker bara allmänt. Fast nu ljög jag, jag måste kommentera det. Det här är min personliga blogg, det är som en dagbok och det betyder ju att den handlar om mig till 99 %, därför undrar jag om det finns något ni vill att jag ska skriva om?

 

Apropå annat så var det väldigt fint väder idag, jag valde att ta en promenad fastän min seghet sen igår satt i. Behöver jag säga att jackan var öppen och sjalen uuppknuten? Hej stark sol! Förhoppningsvis kommer min träningskofta och så även sportarmbandet imorgon då kommer det bli enklare att motionera mer och bättre. Annars så har det inte hänt så mycket idag, jag har diskat och dammsugat. En väldigt klassisk söndag med andra ord men det är väl lika bra kanske. Har även pratat en stund med Johan ikväll och det stärker själen, vi saknar varandra så mycket just nu så att få höra varandras röst är nog både bra och dåligt. Apropå stärkande, skrev med Emma tidigare ikväll och fick då veta att Agnes pratar om mig praktiskt taget varje dag, då brukar Emma säga till henne att jag inte kommer då men en annan dag och då brukar Agnes säga anna dah. Som jag skrev tidigare, jag är så välsignad när det gäller personerna runt omkring mig.

 

Imorgon måste jag göra några ärenden då jag är lite förvirrad angående händelserna men i slutändan är det ingenting att oroa sig över. Det är bara jag som är fjantig när det gäller pengar. På tisdag så ska jag äntligen få komma till kvinnokliniken för att prata om eventuellt byte av ppiller, mitt nykommande finnproblem men även mitt problem med luktsinnet. Jag blev antigen skengravid eller bara knäpp efter magsjukan, jag tål inte dofter alls, jisses. Eller ja, det är matdofter jag har problem med så att gå på en mataffär kan bli ganska jobbigt nu för tiden. På onsdag har jag nya naglar och ännu ett drop in besök på arbetsförmedlingen inbokat och det är väl så min veckoplan ser ut hittills. Snart knackar ju påsken på dörren så kommer nog att åka hem till Sävar någon sväng, måste kolla upp hur bussarna går ifall det blir så att man måste fråga om man kan få skjuts eller liknande. Tyvärr går Sävar bussarna inte allt för bra på röddagar och dylikt.

 

 

Igår var ärligt talat en av mina bästa kvällar på länge, känner mig så välsignad av att ha så fina människor runt om mig. Fick veta redan före jul att den 23 mars skulle jag inte boka in något för jag var redan bokad. Mitt svar på det var; Ja, det kan jag väl gå med på så länge ni påminner mig. Igår var dagen kommen och jag valde att testa en ny sminkning som ni kunde se redan igår här på bloggen, låt mig dock påpeka att den var 100 gånger snyggare i verkligheten. Färgerna fick inte komma till känna alls med hjälp av kamera. Så, tänk mer på fyrverkeri när ni ser bilderna. Åter till gårdagen, Britt-Mari kom förbi här och eftersom hon hade lyckats försova sig så fixade hon klart sig här vilket inte gjorde mig något då jag fick sällskap. När båda var klara åkte vi ner mot stan för att möta upp Sara vid Hemmakväll då hon skulle lämna tillbaka en film. Jag var lite busig och köpte lösviktsgodis när vi var där men försvarar mig med att det är svårt att få tag på bumlingar, sen så kostade mitt godis bara fem kronor, kändes nästan onödigt att behöva betala, haha.

 

När vi var klar med det gick vi vidare mot det hemliga middagsstället vilket visade sig vara Vezzo, en italiensk restaurang som ligger på Vasaplan i Mucky Ducks gamla lokaler. Jag valde en laxpasta med chili till varmrätt men tyvärr var den för tam för min smak. Den var jättegod men jag saknade verkligen hettan, jag är nog skadad sen barnsben då jag och min familj alltid har ätit starkt. Efter all pasta valde vi även att äta en efterrätt och jag valde då chokladmoussen, den var så gulligt serverad i en glasburk. Mätta och belåtna gick vi vidare till kvällens andra överraskning som visade sig vara teater! När Britt-Mari och Sara såg att På bettet skulle komma till Umeå förstod dom att det var något för mig. Det var mycket skratt, musik och som pricken över i:et så var det mycket skämt med en snuskig klang, så ja, ni hör ju att det passade mig som handen i handsken.

 

Handling;

 

 

Efter teatern så delade vi upp oss, jag och Britt-Mari gick in en sväng på Mc Donalds innan vi gick vidare mot O'learys, ja, jag var törstig och vi hade tid på oss så en sväng på gyllene måsen passade perfekt. Väl på olles så stötte vi på Stefan som är en gammal bekant sen flera år tillbaka, just då var han ensam så jag bjöd med han att sitta vid vårt bord. Lite senare kom även hans sällskap och satte sig med oss så vi blev ett gäng på fem stycken som satt och pratade tills vi kände att krogen var påväg att stänga. Det blev en riktigt trevlig pubrunda även om vår första drink smakade precis som fluorlackering hos tandläkaren, vi gjorde grimaser efter varje klunk. Väl hemma igen så blev det två husmans med korv då jag började känna ett illamående som med all säkerhet berodde på den där äckliga drinken, jisses.

 

Vill rikta mitt största tack till Britt-Mari och Sara som bjöd ut mig på en sån höjdarkväll att man nästan börjar undra vad har jag gjort för att förtjäna det här? Men som jag skrev på facebook, jag måste vara en riktigt bra vän. Ni är guld värda båda två!

 

 

 

Ikväll ska jag som sagt bli utbjuden av Britt-Mari och Sara så vi får se vad dom har hittat på ikväll. Britt-Mari är här just nu när jag skriver men hon sitter och äter en sen lunch eftersom hon fick lust att försova sig. Skämt åsido det ville hon inte men så blev det, nu är hon iallafall här och så ska hon göra sig klar om ett tag. Det är skönt att jag är klar med sminket redan då vi blir två fixande tjejer här, mitt hår tar däremot inte så lång tid att fixa så det är skönt också. Man ska inte krångla till det allt för mycket, eller hur?

 

 

Det här med vikt är ett väldigt känsligt ämne, kan man prata om det, hur ska man prata om det? Givetvis kan man prata med någon man tycker om när det gäller dens övervikt för att man bryr sig om ens hälsa, livslängd och så vidare. Men tyvärr är det väldigt vanligt att det blir negativt istället för positivt. Jag har en i min släkt som har påpekat min vikt så många gånger att jag vill spy, ja jag vet att det i grund och botten är menat för min egen skull men jag har tagit väldigt illa upp med åren. Det har varit prat om att jag borde göra en magoperation, att jag borde gå ner i vikt för att kunna köpa fina kläder och så vidare. Såna kommentarer skadar mer än vad många tror, varje gång jag ska träffa den här personen så kan jag få smått panik om jag har en dålig dag. Vad ska jag ha på mig, duger jag, är jag fin nu? En fråga blir oftast till flera och ibland känner jag mig så maktlös. Jag vet att den här personen älskar mig och jag älskar den tillbaka.

 

Jag minns än idag den första mobbningsfrasen; "Hej då tjockis". Jag var sju år gammal och jag minns än idag hur ont det gjorde i mig. Den gången berättade jag det hemma och mina föräldrar sa åt mig att prata med fröken vilket jag gjorde dagen efter. Jag, min fröken och pojken som sa det här åt mig satt oss ner på golvet och pratade om det. Han sa aldrig något till mig igen men det gjorde många andra. Än idag kan jag känna mig som den där lilla flickan när det finns dom som kan prata om min vikt. Redan sen runt fem års ålder började jag bli lite större, riktigt varför vet jag faktiskt inte. Jag åt inte onödigt mycket och jag var ju aktiv, hallå jag var en liten flicka som älskade att leka. Spelade även fotboll i runt sju års tid men ändå var jag alltid en av dom större. Med åren så ökade min vikt, speciellt när min huvudvärk kom då gick jag upp runt tio kilo på en månad. Det blev en stor skillnad motför att gå upp två till tre kilo per år.Blev nertryckt praktiskt taget hela min skolgång för min övervikt även om jag inte var så stor som jag är nu. Mitt hemskaste minne från gymnasiet är när en klasskompis petar mig i magen och frågade mig om jag inte borde ta trappen istället för hissen. Nu var det ju så att jag alltid tog trappen innan men jag blev ombedd av Britt-Mari att åka med henne då hon för tillfället inte kunde gå i trappen. Ord gör ont men att gå så långt som att kränka en genom att ta på en, klämma på en och så vidare, det gör ondare. I slutändan var det mer synd om den här killen då han blev ivägjagad av andra jag kände men än idag kan minnet svida.

 

Många kan tycka att det är så konstigt att jag blivit så pass stor som jag är då jag har blivit så nedtryckt på grund av min vikt. Många kan anse att jag borde ha gjort något åt det för att slippa höra alla elaka ord. Men sanningen är att jag inte kunde göra det, skulle jag gå ner i vikt skulle det vara för mig och ingen annan. Att kämpa med vikten när man inte mår bra psykiskt är ingenting som jag känner är hållbart. Jag ville bara duga som jag var och som jag är nu. Skulle jag ha mått bättre av att ha gått ner för att folk ville det? Jag tror faktiskt inte det. Samtidigt är jag så besviken på mig emellanåt att jag har låtit det gå såhär långt. Men idag förstår jag så mycket mer, jag mådde inte bra och jag har fysiska orsaker till att det är svårare för mig att gå ner i vikt och lättare att gå upp. Nej, jag gömmer mig inte bakom dessa punkter och jag försöker inte skylla ifrån mig. Jag vill däremot få folk att förstå att man inte alltid är överviktig för att man är lat. Det är så lätt för dom som inte har varit i samma sits att säga; Det är bara att gå ner! Mer än en gång får jag höra kommentarer om hur jag borde göra och då kan personen som påpekar min kost göra tvärtom. Varför ska jag göra det som personen själv inte gör?

 

Går man tillbaka i mitt arkiv så kan man se att jag gick ner över tio kilo 2011. Men i och med skolgången så tappade jag allt vad som hette kost, motion och så vidare. Jag var så stolt över att ha hamnat under 100 sträcket men ändå så kunde jag inte hålla mig kvar där. Mitt i allt träffade jag Johan och jag kan fortfarande inte förstå alla gånger hur han har kunnat stanna kvar i och med min viktuppgång. Han lärde känna mig som mest när jag gymmade, rörde på mig och åt efter LCHF i allmänhet. När vi träffades hade jag börjat tappa allt och det kan jag ibland skämmas för. Sen 2011 har jag gått upp väldigt mycket i vikt, förutom att jag gick upp det jag hade gått ner så gick jag upp mycket mer. Jag mår nästan illa av att skriva det så att folk kan se det men samtidigt så har ju folk i min närhet sett att min vikt har gått uppåt igen. I och med stressen i skolan så var jag nära att gå in i väggen igen vid två tillfällen, vid ett tillfälle började jag med antidepressiva igen och därför ökade även vikten. Jag tappade allt som man kan kalla motivation, nu var det bara kampen att klara av dagen som stod i fokus. Senare fick jag byta ppiller vilket gjorde att min vikt sköt i höjden ännu mer. Det borde ha gjort att jag kände för att börja jobba med vikten men det gick bara inte. Det är med tårar i ögonen som jag skriver det här inlägget, för jag vet att jag har mig själv att skylla för mycket men det är inte lätt alla gånger. Jag har haft väldigt många motgångar i mitt liv och det har gjort att jag brydde mig mer om att orka med livet i sig. När jag började må bra igen vilket också var i samband med viktnergången så ändrades också min attityd. Även om jag har misslyckats med vikten så har jag alltid tänkt steget längre. Ibland är livet piss och man kan råka ut för hemska saker, det viktigaste att prioritera då är att inte låta dessa händelser dra ner en. Ta ditt hemska minne och gör det till något bra! Det går inte att gömma sig bakom gamla minnen och tänka att livet inte kan bli bättre. Nu kan nog många tänka; Ha, det är ju så jävla lätt att tänka så! Nej, det är inte det. Men hoppet är det sista som lämnar människokroppen när vi går vidare enligt mig. Låt hoppet bli din bärande regnbåge genom dom mörka molnen, släpp fram solen och låt den skina.

 

Så, varför hamnade jag i denna långa tankegång? Jag och Johan har pratat mycket om min vikt, min hälsa, min livslängd och framtiden överhuvudtaget. I början kunde jag känna att Johan inte förstod hur svårt det är för mig att gå ner i vikt. Det är väldigt lätt att allt viktprat fastnar i huvudet och tillslut äter, sover och andas man vikt. Jag och Johan har levt så olika liv och det gör det svårt för oss att förstå varandra ibland. Några veckor innan jul bestämde vi iallafall tillsammans att vi skulle gå ner i vikt. Johan hade fått lite..ja, pojkvänskilon kan man nog kalla det och ja, jag fick flickvänskilon på min redan överviktiga kropp. Vi väger oss en gång i veckan även om jag har tappat fokus och kan väga mig mer än en gång ibland. Ja, ibland tar vikten upp mina tankar alldeles för mycket och det är fel. Det som gäller för mig är helt enkelt att fortsätta kämpa och bli glad för det lilla. Jag har till exempel snart gått ner tio kilo sen vecka 48, ligger ungefär tre kilo från det. Det gör mig riktigt glad samtidigt som jag tänker tillbaka på då jag började gå ner i vikt första gången. Fastän jag snart har gått ner tio kilo så väger jag mer än den gången då jag började gå ner i vikt. Samtidigt, vad hjälper det mig att tänka så? Ska jag vara ärlig så hjälper det inte mig ett skit men ibland kan man inte låta bli att blicka tillbaka och tänka; Tänk om...

Låt det där tänk om dra åt pärskvittje, jag ska vara stolt över mig själv som har kommit såhär långt och jag tänker fortsätta, så är det bara.

 

Samtidigt vill jag inte skriva om det här då jag är rädd för att misslyckas igen. Jag har inte tänkt misslyckas men sist när jag gick ner i vikt var folk så glada och stolta för min skull och det kändes nästan som att jag svek dom när jag gick upp i vikt igen. Jag vill inte svika någon, samtidigt så är det ju faktiskt mig det handlar om i slutändan iallafall. Jag försöker för min egen skull men även för Johans då vi vill ha en framtid tillsammans. Med hjälp av nära och kära så vet jag att tillslut kommer jag att lyckas även om jag aldrig kommer att bli smal. Vill även poängtera att jag inte eftersträvar att bli smal utan bara mer hälsosam. I slutändan får folk tycka och tänka vad dom vill, jag kan alltid välja att bara bry mig om dom som verkligen bryr sig om mig för den jag är. Med eller utan misslyckande.

 

Som ni kanske vet har jag planer på att börja jogga? Ja, i början blir det självklart väldigt lugnt, det är onödigt att skada sig själv bara för att man vill känna sig duktig. Jag tycker att man är duktig bara man tar steget till ett bättre liv, eller har jag fel? Kommer att börja med intervall träning vilket faktiskt också är det bästa man kan göra. Har läst runt lite och hittade tipset att är man nybörjare ska man jogga i två minuter och gå i tre minuter, när det har gått tio minuter ska man vända och fortsätta i tio minuter till. Allt som allt så ska man köra ett pass på 20 minuter helst två gånger i veckan. När man sen börjar bli van kan man öka successivt. Tycker helt klart att det låter som en bra mall att utgå ifrån. Det roliga i det hela är också att jag inte blir ensam, har fått med mig Britt-Mari på det hela då vi båda vill röra på oss mer aktivt än bara promenader även om det inte är något fel på bara promenader. Vi vill helt enkelt orka mer och tillslut kommer vi ju att nå det målet. Vi har även börjat funderat på om vi ska anmäla oss till Blodomloppet som går av stapeln den 28 maj, finns en sträcka på fem km och en på tio km. Båda sträckorna finns med och utan tidtagning så vi funderar på att ta den längsta sträckan och så blanda promenad med jogging. Man får som sagt vara med vare sig man promenerar, joggar eller springer. Jag vet att vi klarar av sträckan promenadmässigt men vi ska som sagt satsa på att jogga också. Vi har även tänkt höra med Sara om hon är sugen på att följa med oss. Jag är väldigt peppad på att komma igång och det är även Britt-Mari så det ska bli kul när båda vi har våra utstyrslar klara. Jag borde ha min klar till veckan i och med att min kofta äntligen är påväg! Igår beställde jag även ett sportarmband till telefonen så att jag ska kunna ha med mig den och en nyckel på ett så lätt sätt som möjligt. Skulle aldrig klara av att börja jogga om jag ska oroa mig för att tappa mobilen eller nyckeln, eller vars jag överhuvudtaget skulle stoppa sakerna. Det här med jogging är väldigt nytt för mig så det ska bli intressant och se hur det kommer att gå. Jag kommer att låta allt ta sin tid, då jag är så pass överviktig som jag är och inte alltid har dom bästa knäna så kan jag inte göra annat. Man vinner ingenting på att pressa sig för hårt, jag får lyssna på kroppen och pressa när jag känner att det går. Jag har som sagt köpt nya träningskläder för det här och det kan man behöva för att peppa sig själv. Att man känner sig fin gör ju allting bättre, dock så har jag gått mycket efter att känna mig bekväm och det ska vara praktiska kläder.

 

 

Oj, nu har det blivit småtomt igen, tiden bara försvinner när man är arbetslös! Egentligen borde man ha all tid i världen till att laga mat, städa, blogga och så vidare när man bara drar fötterna efter sig men så är det inte. Istället fastnar man i en ställning nästan hela dagen. När man är göralös har man inte samma motivation som när man är i farten konstigt nog. Det borde ju vara tvärtom kan man tycka? Men men nu är det ju som det är, inte går jorden under för det inte.

 

Igår kom Britt-Mari förbi här efter hennes möten, vi åkte ner på stan för att jag skulle kunna fylla på mitt kära månadskort och väl framme nere på stan så möttes vi av en ganska stor kö. Jag förstår mig inte riktigt på dom som inte har bytt busskort än. Det har varit mycket gnäll hit och dit om att reklamen har varit dålig, att det är krångligt och så vidare. Hallå! Jag bytte busskort redan för över en månad sen och sen när det började gälla så funkade det på en gång. Vet inte riktigt vad alla tänker med, många är säkerligen bara lata och dom flesta vill nog bara ha något att gnälla på. Det finns mer i livet än att bry sig om småskit saker, det är ju inte så att vi har förlorat något på det nya systemet. Förutom att jag fyllde på busskortet träffade jag även farmor som också hade ärenden där, vi pratade en stund innan vi skiljdes åt och jag och Britt-Mari åkte vidare mot Ålidhem. Jag fick hem en rosa kofta förra veckan som sagt men efter någon dags användning av den så åkte den tillbaka. Beställde koftan i storleken 50/52 och i början satt den bra men sen hade jag kunnat använda den först när jag är gravid. Beställde en mindre storlek och valde expressfrakt så den borde komma samtidigt som min sweatshirt som jag också beställde för stor. Jag kanske borde börja med att beställa en liten storlek hädanefter? Det verkar så i allafall. När vi var på Ålidhem passade vi även på att äta pizza, det går ju inte att låta bli när den är ursäkta språket så jävla god. Kvällen fortsatte med att slappa i varsin soffa och bara ha det lugnt tillsammans. Eller ja, lugnt och lugnt. Våra munnar går ju i ett kör hela tiden.

 

Idag har jag och Britt-Mari umgåtts igen, är ni chockade? Vi möttes upp vid Renmarkstorget då jag skulle gå till ungdomstorget och lämna in lite papper. Efter det gick vi in en sväng på Indiska och Kappahl innan vi gick vidare ner mot strandpromenaden. Vi tog en promenad på sisådär nästan en timme innan vi skulle gå in en snabb sväng på Lindex då vi hade bokat bord klockan 16 på Costas. Vi hade all tid i världen tyckte vi för när klockan slog 16 stod vi fortfarande inne på Lindex. Vi brukar aldrig missa tider på det sättet, men det gick ju bra i slutändan iallafall. Jag har kommit fram till att jag måste vara en bra vän som blir bjuden på lyx mitt i veckan. Det är inte helt fel för själen, tack så jättemycket Britt-Mari! Till förrätt åt vi vitlöksbröd som hade överdrivet mycket oregano för direkt vi skulle ta en tugga råkade vi andas ut oregano lite överallt. Det hamnade på insidan av glas, över bort och även i min urringning. Till varmrätt valde vi gyro som är marinerad karre, marinerad kyckling, tortillabröd, potatisklyftor, tzatsiki och grönsaker, vi avslutade maten med en chokladterrin med vaniljglass och kolasås. Kolasåsen såg vi knappt men däremot såg vi att det var mycket fruktsås på terrinen. Behöver jag säga att jag har ätit för några veckor framöver? Bara för att stilla sinnet så gick jag upp för alla trappor här hemma hos mig efteråt.

 

Imorgon är det fredag och imorgon ska jag umgås med..trumvirvel; Britt-Mari! Om vi gillar att umgås? Ja, det har ni väl aldrig förstått? Ska umgås med henne på lördag också, så det blir fyra dagar på raken. Fast, nu kom jag på att det blir faktiskt 5 dagar, jag åkte ju faktiskt till Britt-Mari i tisdag och blev bjuden på middag. Man kan ju nästan börja undra om vi är särbos. Däremot på lördag så ska vi umgås med Sara också, hon och Britt-Mari har ordnat med en överraskning till mig. Vi ska träffas vid middagstid och sen får vi se vad mina bustroll har hittat på. Kan man ha bättre vänner? Jag undrar jag.

 

 

Nu är jag sådär kola seg igen, vet inte vad det är med mig. Det kanske är som mamma säger, magsjukan sitter i än, hon är inte pigg heller. Johan har även blivit sjuk i magsjuka igen så vem vet. Jag har fortfarande svårt med dofter och när jag skulle mosa mogna bananer till kakan hemma hos mamma i söndags så ville jag nästan spy. Har även hamnat i en period då jag har ont i kroppen. Det sitter mycket i nacken, ryggen, huvudet och knäna. Min kropp har helt enkelt börjat gå sönder. Igår slet jag av en nagel riktigt rejält, fy attans vad ont det gjorde! Ville säga massa fula ord men Agnes satt mittemot mig så jag gjorde roliga ljud istället och det föll då damen i smaken för hon började att fnissa åt mig. Sen idag när jag promenerade ner på stan så flådde mina byxor upp ett litet sår på magen. Liksom, hur går det till? Flärpen på byxan är inte vass eller någonting men ändå så har den gjort så att jag började blöda.

 

När jag kom hem från mina stadsärenden så hamnade jag på soffan för min andra vilostund för dagen. Var tvungen att ligga ner innan jag gick ner på stan också. Det känns väldigt roligt att man är såhär seg när det är soligt ute och man vill bara uppfyllas av känslan att man vill skutta runt. Lite senare gjorde jag middag och ett tag efter att jag hade ätit så kom mamma förbi en sväng med lite lingonsylt och två fina påsklyktor som jag hade pratat om. Bild på dom kommer upp en annan dag då det är lite för mörkt för att ta bilder nu. Resten av kvällen går i lugnets tecken, jag halvligger i soffan och sitter upp ibland bara för att ungefär. Får invänta morgondagen och se hur jag mår och hur mycket jag orkar. Ska försöka ta mig iväg på affären iallafall och köpa en grillad kyckling, har världens sug efter det. Måste se om Mariehems duger, inget kan slå Sävars grillade kyckling och rostbiff, jisses alltså! Nej, känner att jag måste lägga mig igen, höll knappt på att kunna sträcka ut benen nu då jag blivit så stel. Yippie kay yay...

 

 

Nej, jag har inte försvunnit men jag har tagit en mini weekend. I fredags blev jag upphämtad av mamma och lillasyster och sen dess har jag sovit hemma i Sävar.

 

I fredags blev jag bjuden på pannkaka med jordgubbssylt och grädde till middag, underbart! Jag älskar pannkakor men har bara försökt att göra det en gång själv men ärligt talat så blev det bara pannkaka av allting och då menar jag alltså att det gick dåligt. Brukar passa på att be Johan göra det ibland då han är hos mig och ja, ibland mamma också som ni märker. Senare efter middagen duschade jag håret för att kunna fläta det innan lördagens äventyr. Hann bli klar en stund innan filmen Eat Pray Love började, jättebra film men den kändes väldigt lång. Jag tänkte att den skulle ta slut en viss tid men då var det visst kvar mer över en timme. Fick dock med mig ett väldigt bra ordspråk som jag vill tillägna en kär vän, du vet vem du är; "Man kan bara läka om man vågar visa tillit."Jag vet själv hur svårt det är att våga lita på någon igen men hade jag inte vågat så hade jag ju inte träffat Johan och jag har aldrig träffat någon som han. Det är mer än en gång att jag får höra från han att han har svårt att förstå hur jag orkar med vårt förhållande, ja med avståndet, våra olikheter och så vidare. Det är inte alla gånger jag förstår hur han orkar med mig och mina krämpor heller, psykiska som fysiska. Det är inte många som skulle kunna acceptera att jag helt plötsligt kan bli dålig och så finnas där för mig. Det gör Johan och för det är han min hjälte.

 

 

 

 

Om jag var nervös innan så är jag mer nervös nu. Nu har jag skickat in min anmälan till universitetet, jag hoppas att det går vägen. Den 12 juli får jag veta om jag kommer in eller inte, iallafall om jag går efter det som står på antagning.se. Själv hade jag velat veta tidigare men när det gäller universitetet så är det ju inte bara ett fåtal personer som söker. Ja, vad säger man, break a leg?

 

Om nio minuter öppnar portarna, känner mig lite nervös!

 

Jag skrev att jag hade 20 viruskommentarer, helt plötsligt uppdaterades siffran under kommentarer, det har varit över 90 stycken! Det funkar inte att markera alla och välja spam utan jag måste gå igenom kommentarerna en efter en. Sen gör det mig ännu gladare att det är svårt att skriva till blogg.se sen de ändrade sidan. När jag vill skriva en egen fråga så hoppar det alltid upp till deras förskrivna frågor. Ibland kan jag bara skriva en bokstav och ändå hoppar det upp dit. Varför ska man ha möjligheten att skriva egna frågor när det inte funkar? Eller är det jag som missar något? Orkar inte ladda upp en bild till det här inlägget så tänk; ÅSKMOLN!

Efter mitt hemska tandläkarbesök fick jag skjuts hem till Emma då jag tänkte passa på att hälsa på där då Lars ändå skulle på hockey under kvällen. Innan Agnes och Lars kom hem så hann vi med lite Elmer bus och så en promenad på det. Han har varit lite kinkig vår Elmer idag och ikväll men det har gått bra iallafall. Lite senare under dag såg jag när Lars och Agnes kom in på gården så jag ställde mig i dörren för att möta upp dom. Lars sa till Agnes att jag stod där och att se hur glad hon blev värmde mitt hjärta. Hon sa mitt namn och började skratta och sen började hon springa emot mig för att kunna möta mig i dörren. Underbart! Lite senare när vi åt middag så kom även Emil in på gården och när Agnes såg han utanför fönstret så skrek hon hans namn av glädje och räckte upp armarna och sa jaaa! Då sa jag woohoo och Agnes var inte sen att också säga woohoo! Att se hennes små armar uppe i luften medan hon säger woohoo var jätteroligt. Det är underbart hur mycket glädje och kärlek det finns i de små liven. Jag längtar verkligen tills den dag jag kan få egna barn och få känna samma kärlek som Emma och Lars känner för sina barn och den kärlek dom får. Jag har verkligen fått underbara syskonbarn, världen blir en bättre plats när dom finns i den. Tidigare under dagen så fick Elmer äta lite gröt och puré som efterrätt, passade därför på att fota han lite efteråt då han var så glad. Sen att han får mosa runt med en majskrok gör ju ingenting sämre.

 

 

Idag var dagen som man aldrig ser fram emot, kan nästan höra musiken från filmen Hajen. Jag var hos tandläkaren! Ja, ska vi vara petiga så träffade jag en tandhygienist eftersom min tandläkare fick värkar igår. Jag verkligen hatar att röntga tänderna, det gör ju så ont att bita fast röntgenplåten eller vad man ska kalla det. Jag fick även göra det sex gånger då två bilder blev dåliga och de två sista var försök att få med rötterna på min ena visdomstand. Så varför dödsdom? Ja, jag har sju hål, sju hål! Samtidigt var jag beredd på att det skulle vara illa men kanske inte så illa. Sist jag var hos tandläkaren var 2010 någon gång, det är alltså tre år sen. Redan då hade jag små hål som jag behövde sköta om. 2010 var även året som jag gick in i väggen, därmed tappade jag allt vad tandhygien hette, lägg sen till mediciner på det som jag även har ätit 2011 och så även all min dricka. Räknar man ihop allt det så är det inte så konstigt att min mun har gått ner sig så som den har gjort. Ja, visst borde man alltid tänka på att sköta munnen men ibland är inte ens de lätta sakerna lätta. Fick även veta att jag har lite tandsten på baksidan av tänderna som behöver tas bort, som tur är så är det bara lite. Däremot så har jag inte lika tur med mina visdomständer. Kan bli att jag måste dra ut ena tanden som har växit ut snett, tuggytan ligger mot kinden. Har även en visdomstand som inte har kommit ut än men den är mer än sne, den är liggande. Tuggytan på den tanden ligger mot sidan av min andra tand. Den växer alltså vågrätt istället för lodrätt. Nu kan jag bara hålla tummarna att jag kan få hjälp med min tandvård så att det inte blir värre så att man kanske måste åka in akut istället. Ritar en väldigt vacker bild så ni på ett ungefär får se hur snäll min visdomstand är. Nej, jag är ingen konstnär och ja, jag ska kämpa för mina tänder!

 

 

 

Loggade in på min blogg för en liten stund sedan och såg att jag hade 20 nya kommentarer. 20, har jorden gått under eller? Kommentarerna innehåller väldigt många länkar och direkt jag såg det blev jag misstänksam. Såg att en annan här på blogg.se har fått liknande även om det inte varit lika många. Läste under hennes kommentarer och där var det en annan bloggare vars pappa eller hur det nu var, en som är datakunnig iallafall. Han kollade igenom kommentarerna och sa att det är ett virus. Så, ni som får såna och ni som ser såna, klicka inte på dom! Lägger upp en bild som visar lite på hur mina kommentarer ser ut. Visar två stycken, har alltså 18 till som ser praktiskt taget likadana ut.

 

Efter mitt så kallade möte idag så åkte jag vidare till Ålidhem då jag fick ett sms imorse om att mitt paket kommit fram. Har glömt nämna det tidigare men i paketet finns en rosa kofta också. Tack vare rabatter så fick jag den till ett väldigt bra pris, passade på då jag inte har något kofta som passar till mina turkosa byxor. Ja, egentligen är det väl inte så viktigt men dom koftor jag har här hemma går liks sönder under armarna hela tiden. Jag får sy och tråckla om och om igen och nej dom är inte för små. Ena koftan vars söm ska vara runt armhålan är oftast inte ens där. Men iallafall, väl på Ålidhem så passade jag på att handla lite också då jag ändå hade ryggsäcken. Köpte hem lite mjölk, fil, flingor och en kalle tidning givetvis. Min kalle trav har vuxit till sig rejält och ibland kan jag tänka att summan är onödig men samtidigt känner jag att jag kan unna mig den då jag väldigt sällan köper dricka, godis och chips till exempel. Förut drack jag ju trocadero praktiskt taget varje dag, åt även gotta väldigt ofta. Det händer som sagt ibland att jag köper en liten chokladkaka eller liknande men det är väldigt sällan, ibland kan man inte motstå suget helt enkelt. Visste vore det bättre för min vikt om jag motstod men jag mår ändå inte bättre av att bli helt fanatisk.

 

Åter till mitt paket, jag testade högerskon en snabbis då min högra fot är större och det känns då som att skorna ska passa bra. Har även testat koftan som sitter jättefint även när den är knäppt, känns även som att den här modellen kommer hålla bra, så får väl se med tiden hur det går.

 

Just nu sitter jag och dricker ett glas halvgammal saft, är så trött att jag kände att jag behövde få i mig lite socker. Bara synd att saften smakar lite roligt men tror inte den är så hemsk för det. Har somnat två omgångar idag och vaknat halvt i panik varje gång så nog tror jag att det är något lurt i kroppen nu. Min kväll ska dock inte bara bestå av soffliggande ikväll tyvärr. Jag håller på att rengöra kattlådorna, ja lådorna, Mirabelle började kissa inne i samband med löpen, tyvärr fortsatte hon med det efter steriliseringen också. Kom på idén att testa två lådor för i slutändan funkar det ju inte att hon kissar på golvet även om det är vid duschen. När jag började med två lådor hade hon en kiss och en bajs låda, så långt gick det bra även om det är drygt med två då sanden är dyr. När jag flyttade hit till stan bestämde jag mig dock för att testa ha bara en låda, success! I nästan ett år gick det bra men sen började hon kissa på badrumsmattan, låg den inte på golvet så gick hon i lådan. Vet inte alls varför hon blev dålig på det där igen men drygt är det iallafall. Får se om sanden räcker till båda lådorna ikväll annars får jag bara fylla på litegrann och så köpa ny sand imorgon även om jag kommer måsta slita med mig den från Sävar. Min tandläkar tid imorgon blev flyttad, min tandläkare har med all säkerhet fått barn idag, så stort grattis! Det sköna var att min tid bara flyttades fram 20 minuter men då får jag gå till en annan. Det gör inte mig så mycket eftersom det bara är en undersökning. Börjar bli lite nervös inför undersökningen då jag inte har varit världsbäst på att borsta tänderna. Blir tyvärr sämre på det när jag har mina dåliga omgångar. Nu på senaste tiden har jag dock börjat bli bättre med att borsta två gånger per dag, försöker även komma ihåg att ta fluortablett varje gång jag har borstat tänderna. För er som inte gillar fluortabletter så kan jag rekommendera dom jag har, dom har en smak av hallon.

 

 

Har tappat lite fart igen när det gäller att blogga, eller ja i allt kan man nog säga. Jag gjorde kinagrytan i måndags och var ju dum nog att behålla den så stark som jag brukar ha den. Är huvudet dumt får kroppen lida och i det här fallet magen. Jag var jättedålig igår men tror att det beror på mer än att maten var för stark. Så orkeslös som jag blev igår brukar jag inte bli när magen säger hej då och åker berg och dalbana. När jag skulle flytta några tallrikar så tappade jag dom på resten av porslinet, när jag skulle ställa in saker i kylen hamnade det på golvet och när jag skulle göra i ordning diskstället så blev det ett hiskeligt klirrande där också. Hade turen att inget gick sönder iallafall men oj vilken dag. Bestämde mig för att jag skulle ta mig ut på en liten promenad men innan den var jag tvungen att vila för att orka klä på mig överhuvudtaget. Resten av kvällen spenderades i soffan då det inte fanns någon ork till något annat än just soffliggande. Att ha IBS är ett tungt kors att bära ibland ärligt talat. Har aldrig direkt träffat någon som har samma åkomma eller sjukdom om man nu vill kalla den för det. Får ofta frågor om vad man kan göra åt det, vad man kan och inte kan äta och så vidare. Det är problemet för mig ganska ofta, ibland tål jag viss mat jättebra och nästa gång måste jag gå på toa ett tag efter att jag har ätit. Charmerande eller hur? Ibland har jag dock bara jätteont och får int gå på toa, såna gånger vill jag verkligen gå på toa för oftast känns det ju bättre en stund. Men men, har haft problem sen jag var 18 och kommer nog att få leva med det här resten av livet så som min huvudvärk och ledvärk. Förhoppningsvis blir det bättre med tiden vilket det samtidigt har blivit, har inte dåliga perioder lika ofta nu som förr och det är ju skönt iallafall.

 

Idag har jag varit på ett enligt mig onödigt möte på arbetsförmedlingen. Har fått tre dropin tider där jag ska lämna in mina anteckningar på jobb jag har sökt och så skulle man få tips om nya jobb att söta. Kände redan innan att det inte kunde ge mig så mycket och jag hade rätt, iallafall den här gången. Jag lämnade in mina anteckningar sen skulle jag gå runt och titta på olika jobb och skriva upp minst ett. Alla jobb som låg framme har jag antigen sökt eller hoppat över att söka för att det krävs körkort och utbildning. Så, vad gav mötet? Ingenting ärligt talat. Söka jobb gör jag varje dag hemma och jag känner inget behov av att fara dit och göra det. Vet inte om det är så att dom vill ha koll på att jag söker jobb men det har ju redan sociala. Nej, mer hjälp än såhär borde man verkligen få. Ju längre tid det går ju mer oro känner jag inför framtiden. Jag hoppas verkligen att jag får nå mitt mål nu till hösten för annars vet jag faktiskt inte vad jag ska ta mig till. Det låter kanske negativt men jag vill verkligen inte gå hemma och slå dank, jag vill ha ett socialt liv där jag får känna att jag gör någon nytta.Det enda jag kan göra är att hålla huvudet över vattenytan och hoppas på det bästa, det är onödigt att låta sig dras ner även om det i framtiden kan vara oundvikligt.

 

 

 

Ja, då var det måndag igen. Jag är lite som katten Gustaf ibland och hatar måndagar, men oftast är det bara på låtsas egentligen. Tror det är min lasagnegen som kan strula till det ibland, ja jag är inne på katten Gustaf än. Idag har det inte hänt så mycket än men lika skönt är det. Fick ett mail från min studievägledare idag då hon har pratat med antagningsservice och enligt dom syns inte mina meriter förens 24 timmar efter att jag har sökt till universitetet. Jag kan tycka att det är lite korkat, hur ska man då vara säker på att ens meriter finns där då? Tycker även att det borde ha stått något om just det på deras sida men det kanske bara är jag som är lite korkad och har missat det. Nu är det under kontroll iallafall, nu är det bara att räkna ner dagarna till fredag då jag äntligen får söka! På fredag är även sista ansökningsdagen till praktikplatsen som jag har varit och lämnat in mitt CV till så förhoppningsvis får man kanske höra något nästa vecka. Tycker att det känns bäst när företag hör av sig och tackar nej iallafall, av alla jobb jag har sökt har jag kanske fått fem mail angående det, det är lite dåligt. Borde företagen inte kunna ha en praktikant som kan sitta hela dagarna och skicka ett nej tack mail?

 

Även om det har varit lugnt idag så har jag inte bara suttit inne, tog bussen ner till stan en sväng för att gå förbi försäkringskassan, efter det väntade disken här hemma. Vid busshållsplatsen var det en äldre karl som började prata med mig, han tyckte att det är så kallt idag, själv sa jag att det är väldigt skönt ute. Däremot så har han bara varit i Sverige i fyra månader och kommer från Etiopien, så är kanske inte så konstigt att han frös. Han berättade om vilka grader han var van, att man kunde gå i t-shirt och shorts hela tiden och så vidare. Det är ganska roligt när folk är sociala vid busshållsplatser ändå. När jag skulle ta bussen hem så höll jag på halka precis innan hållplatsen, foten gled nerför en iskant och både jag och ett äldre par gav ifrån oss ett ljud. När man håller på halka är det väldigt vanligt att man gör en utandning just för att man blir lite rädd. Var lite roligt bara att vi var tre stycken som blev lite rädd. Räcker att jag halkade igår och slog båda mina knän i början på promenaden, behöver jag säga att min promenad bestod av huvudvärk?

 

Har som sagt diskat nu efter att jag kom hem, disken väntade så snällt i diskhon i hopp om min hemkomst. Jag tycker att den hade kunnat diska sig själv och ha stått i diskstället vid min hemkomst men icket sa nicket. Så vad händer nu då? Ja, inte mycket egentligen. Jag sitter och väntar på att Britt-Mari ska komma hit och sen går vi vidare mot Ålidhem för lite post och handlingsärenden. Tänker tänka på hur jag går idag då det är lite uppför och neråt den vägen vi ska gå. Är oftast när det går nerför som mina skor tappar greppet och gör så att jag hamnar i backen. Ikväll blir det kinagryta till middag och oj så jag har längtat! Om jag någonsin blir less på den? Nej nej, jag blir nästan nedstämd varje gång jag tar sista portionen. Gottgottigottgott!

 

 

Vi började att promenera mot Nydalahöjd och sen ville Britt-Mari att vi skulle gå ner mot Nydalasjön, sagt och gjort det gjorde vi. Vi gick ut till en udde vid en grillplats och det var så härligt att se mycket folk på isen. Folk promenerade, åkte skidor, hoppade på kryckor, pimplade och så vidare. Jag sa; vi går ner på isen, då kan jag säga att jag har stått på isen. Ja, det låter lite barnsligt men ibland får man såna ryck och oftast går man jag längre än så. När vi gick ner på isen fylldes min kropp med ett lyckorus, jag kände mig väldigt lycklig. Det fanns inga fjäll men det påminde mig om fjällen och där tycker jag om att vara. Man fylls med en frihetskänsla som är väldigt stark. Vi valde att promenera över sjön och kom tillslut fram till själva badområdet. Efter det gick vi vidare mot Mariehem för att kolla vilken väg jag skulle kunna ta om jag skulle få för mig att cykla till Sävar. Johan har redan cyklat fram och tillbaka till Sävar en gång och har sagt att vi borde göra det tillsammans. Jag har bestämt mig för att försöka cykla iallafall till Sävar så fort jag har fått en cykelrumpa. Med cykelrumpa menar jag självklart att jag inte ska få ont av att cykla vilket man kan få i början. Efter vår långa promenad så mellanlandade vi hemma hos mig för en toapaus och ett glas vatten innan vi tog bussen hem till Britt-Mari för att äta middag och bara umgås. Blev bjuden på en jättegod biffstroganoff så hör av er till Britt-Mari om ni känner suget. Senare på kvällen fastnande vi med att kolla på bröllopsklänningar och ja, jag har redan min utstyrsel färdig, haha. Kan verka idiotiskt att redan veta vilken klänning och så vidare som man vill ha men jag ser verkligen en framtid med Johan. Det är han och jag.

 

Kvällen fortsatte i lugnhetens tecken då vi båda var trötta efter dagens promenad. Sol vind och vatten har den påverkan på en. Ja, vattnet var fruset jag ville bara låta lite snitsig. Börjar bli dags att försöka sova, veckan som kommer är fylld av små ärenden som hur onödiga dom är känns måste göras. Imorgon, eller idag om ni tycker det låter bättre så ska jag och Britt-Mari promenera till Ålidhem för att posta sweatshirten som blev alldeles för stor. Ska även passa på att handla där till kvällens middag som kommer att bli kinagrytan. Blev som sagt väldigt sugen på den i lördags då jag åt på Eurasia och tidigare då jag var magsjuk så gjorde Hanna den grytan vilket jag fick en bild på. Även Johan berättade att han hade ätit den och då blev jag väldigt avundsjuk eftersom jag var just sjuk. Men nu är jag frisk och nu ska jag göra den! Förutom Ålidhem ska jag ner en sväng på stan och lämna in ett papper på försäkringskassan. Måste även ringa till Antagningsservice för att höra om när mina meriter kommer att vara registrerade. Imorgon är det två veckor sen min studievägledare skickade mitt slutbetyg till dom och dom har ju redan godkänt filen så tycker att det borde vara registrerat snart. Jag ska ju för banne mig söka till universitetet på fredag!

 

 

Igår hade jag en väldigt lugn dag, vaknade när jag vaknade kan man säga och gjorde i ordning en god lunch ett tag efter. Jag brukar inte bli hungrig direkt jag kliver upp men efter ungefär en halvtimme var jag jättehungrig, blev nästan rädd för min hunger, haha. Till lunch blev det prinskorv och äggröra vilket är något jag älskar! Borde även börja tillaga det oftare då det är så simpelt som det är. Senare på dagen började jag sminka mig vilket jag redan har skrivit ett inlägg om men jag är fortfarande smått i chock över att jag tillägnade ett enda inlägg till just smink. Men så kan det vara ibland och det är helt okej, jag vill ju lära mig mer och därav kommer det nog komma mer sminkinlägg med tiden.

 

Blev upphämtad strax efter 17.30 och vi åkte ner mot stan och Eurasia. Maten var god som vanligt och sällskapet var snäppet bättre. Det är alltid lika roligt att äta tillsammans med så många i familjen. Jag gillar verkligen julafton då vi oftast är hela familjen. Det är trevligt när vi kan umgås hela familjen även om vi inte bor tillsammans längre. Det tråkiga med att äta på restaurang är dock att maten alltid smakar olika, den är alltid god ja, men den smakar alltid olika mycket. Blir ofta att jag börjar tänka på min egen gryta och så börjar snålvattnet rinna. Är samtidigt kul att man har hittat en rätt man älskar att göra hemma. Var som sagt en trevlig middag förutom bordssällskapet bakom och framför oss det vill säga. Tre stora högljudda karlar, en karl lät nästan full så som han överröstade, upprepade och ja, bara sättet han pratade på lät onyktert. Det är lite tråkigt att det blir så på restauranger faktiskt. Jag har aldrig förstått varför man ska dricka så man blir väldigt onykter och sen gå ut och äta. Njuter man verkligen av maten då? Nu tänker jag bara allmänt, tänker inte på karlarna igår. Från ett till annat, tack så jättemycket för den goda maten mamma!

 

Efter middagen åkte jag vidare hem till Britt-Mari där vi såg på melodifestivalen. Jag tyckte att Robin skulle vinna och så gjorde han det. Kan det bli bättre? Ja det kan det nog, skrattmässigt iallafall. Jag är så in i norden less på alla klagomål angående om att vi har en utländsk jury, svenskarna borde få rösta fram den svenska vinnaren och jadajadajada. Det är visst jättesynd om Yohio som inte vann då han skulle ha vunnit med svenskarnas röster. Bu fucking hu säger jag. Vi har tagit in en utländsk jury just för att det har gått så DÅLIGT för Sverige tidigare år i eurovision. Sverige vill ha en chans att vinna och därför tar de hjälp av en utländsk jury för att kunna veta vad som går hem ute i Europa. Vad är viktigare, att rätt person vinner melodifestivalen eller att rätt land vinner eurovision? Jag är egentligen inte så brydd om de här tävlingarna men jag blir så less på allt gnäll. Många svenskar börjar bli rena rama bitterfittor som gnäller på precis allting. Se, nu fick dom även mig att tillhöra gänget bitterfittor. Det gnälls på dittan och dattan och folk blir förbannade för praktiskt taget en fis i rymden. Hade vi varit som USA hade stämningarna börjat hagla för länge sen. Det finns viktigare saker att bry sig om och höja rösten för. Jag har fått lära mig att man ska tänka på hur mycket ilska kan skada oss. Ilska kan utlösa en hjärtattack om man har otur. När man brusar upp ska man helt enkelt tänka; Är det värt att dö för? Jag tyckte ju som sagt att Robin skulle vinna och när man såg hans reaktion vid resultatet så visste man ju att det var rätt vinnare.

 

Glöm inte bort vad jag skrev om ilskan, tänk alltid efter för ibland blir man irriterad och upprörd över någonting som man egentligen inte borde bry sig om. Det finns nog med energitjuvar i våra liv låt inte ilskan vara en av dom.

 

 

Min förmiddag har gått ut på att leka med smink, tyvärr har jag en dålig huddag så är fnöskigare än fnöskigast i ansiktet. Det är ju alltid lika roligt när man smörjer in ansiktet och det ser bra ut men direkt man lägger på foundation och puder så spricker huden upp. För att fräscha till det brukar jag ta bort hudflagorna med en pincett, blir så less på min hud ibland! Det är iallafall positivt att min lugg är för lång nu för då döljer den iallafall mitt värsta problemområde. Det är lite att chansa för mig när det gäller att sminka mig. Ena dagen får jag knappt en flaga medan jag får flera stycken nästa dag. Då kan man ju tycka att jag ska skita i foundation och puder men icke sa nicke. Jag är en av de som har rött ansikte dygnet runt, bara mer eller mindre. Just idag är jag inte i mitt rödaste esse men röd nog.Trivs mycket bättre med att få bort det röda även om jag kan bli extra torr. Lite måste man ju offra eller hur? I julas la jag bara foundation på halva ansiktet för att visa mamma och lillasyster vilken stor skillnad den gör för mig. Först nu har jag tagit kort på det för att kunna visa er andra också. Sen att min korta hals försvann på bilden kan vi ju hoppa över att lägga märke till.

 

Förutom foundation och puder så har jag även lagt på ett rouge. Till ögonen har jag använt mig av tre ögonskuggor, en lila, en gulvitaktig och en svart. Den svarta har jag bara lagt som ett tunnt suddat streck ovanför fransraden dock. Har även använt mascara och världens minsta kajalpenna. Jag borde köpa en ny kajalpenna men tycker inte att någon jag har testat sitter lika bra som den här tyvärr och den har flera år på nacken. Jag är verkligen inget proffs på att sminka men det är roligt att hålla på ibland ändå. Skulle vilja kunna göra snygga sminkningar på mig själv men då behövs det säkerligen mer sminkverktyg och liknande. Men jag är inte direkt känd för att lägga pengar på smink och annat till ansiktet. Jag brukar kalla det för pjöller även om jag älskar det, men har man inte råd så är det inte lika roligt att hålla på alla gånger. Det roligaste med att sminka ögonen är att se vilken stor skillnad det blir. Har ordnat ett kort på ögonskillnaden också som ni får se.

 

Om ett tag ska jag släppa ut flätan och fixa mina lockar, får se om jag lyckas ta ett bra kort på när jag är helt klar med smink och hår.

 

Bild 1 Foundation resultat

Bild 2 Ögon skillnad

Bild 3 Slutresultatet, bjuder på att ni får se min fnöskiga panna, den är nu dold under luggen

 

Idag steg jag upp tidigare än vanligt, det är som sagt väldigt lätt att vända på dygnet när man är göralös. Fastän jag är trött så får jag aldrig riktigt ron till att gå och sova. Imorse steg jag iallafall upp 08.30 för att kunna hinna med en telefontid, visst telefontiden är mellan 08.45-09.45 så egentligen har man ju en timme på sig. Jag tycker dock att man kan ringa direkt telefontiden börjar för att vara på den säkra sidan. Idag har jag ordnat en tandläkar tid då jag från och till har problem antigen med en gammal lagning eller så är det en visdomstand som spökar. Ibland har jag så ont att jag blir grinig så kan vara bra att kolla upp det innan det kanske blir värre. Fick en tid redan nästa vecka men fick också höra att den kanske blir avbokad då min tandläkare praktiskt taget ska föda inom de närmsta dagarna. Förstår inte hur hon orkar jobba in i det sista men det kan nog gå beroende på vilken sorts graviditet man har. Efter frukosten som bestod av två polarbröd med ost så begav jag mig ner på stan. Först av allt gick jag till biblioteket för att skriva ut mitt CV efter det gick jag och lämnade in det på Pressbyrån. Fick prata med chefen och hon blev positivt överraskad över att jag var så snabb på att lämna in det. Vi pratade lite om min yrkeserfarenhet och så kommenterade hon hur bra det var att jag har bild då det säkert är många som kommer att söka platsen. Fick ett varmt adjö med ord som rara du och så vidare så det kändes positivt. Förhoppningsvis kommer hon ihåg mig extra mycket då hon går igenom ansökningarna. En snabb tjej i knallrosa jacka, går det att glömma? När det var gjort så gick jag vidare till Sävars busshållsplats och väntade på en sen buss för att kunna ta mig hemåt. Ja, jag bor i stan nu men Sävar är och kommer förbli hemma för mig vart jag än på jorden hamnar.

 

Väl framme i Sävar så var det väldigt tyst då mestadels av familjen hade gått upp för sin förmiddagsvila, efter en stund kom Emma ner och vi småpratade lite slött framför tvn då båda vi var trötta. Efter ett tag så vaknade Elmer så han fick komma ner och busa med oss medan pappa och storasyster snusade vidare en stund. Tillslut var alla vakna och planerade. Herrn i huset gjorde sig redo för hockey medan vi andra gjorde oss redo för en promenad till Ica. Hujja vilka isvindar det var ute! Solen sken som bara den men blåsten, ja den var kall. Lilla Agnes har inte riktigt lärt sig att kisa än så det blev lite tårar på grund av vinden men även händer som hölls för ansiktet då hon åkte pulka. Det kommer en dag då hon lär sig det med, tills dess funkar det ju att skydda sig med sina händer eller hur? Dagen och kvällen fortsatte med middag, bus och lite fredagsmys. Blev även att mamma kom ut lite senare för att få hjälp med att välja tapeter och golv till den nya lägenheten men usch så svårt det är. Det finns inte så jättemycket att välja mellan då Bostaden är så tråkiga och vägrar fondvägg. Finns många tapeter med ett mönster som gör sig bättre som fondvägg än på hela väggar men men. Jag tycker att man borde få välja att ha fondvägg så länge resterande matchar färgerna i fondväggen.

 

Tog den sista bussen hem som fortfarande är 21.15, ni suger! Om jag är irriterad på att nattbussen från Sävar är borta? Nej då, verkligen inte. Lägg märke till att min skrift dryper av ironi. Kom hem efter 22 någon gång och har inte hunnit med så mycket sen dess egentligen. Har duschat, flätat håret och såna saker. Blev erbjuden sovplats i Sävar men kändes bättre att åka hem och duscha och så vidare hemmavid. Imorgon ska vi barn och mamma gå ut och äta på Eurasia om inget ändras. Det ska bli riktigt roligt och gott om inte annat. Rätt 59 here I come! Får se om Jenny jobbar så jag blir utan meny igen, men vem vet de andra kanske lär sig det också. De senaste gångerna jag har ätit på Eurasia så har jag inte fått någon meny. Elakt kan vissa tro men det är humor! Jag har beställt samma rätt sen jag var 16, har till och med lovat att höra av mig och förvarna ifall jag skulle få en knäpp och ta något annat. Det är mer än en gång som personalen har haft roligt åt mig men det bjuder jag väldigt gärna på. 

 

Min dåliga dag blev bättre tillslut, när Britt-Mari var klar med sin dag kom hon ut och umgicks med mig. Vi for på Ica och handlade till middag, vi lyxade till det med lövbiff och pommes frites då vi båda var irriterade angående praktiken. Det var väldigt skönt att ösa ur sig alla tankar just för att jag vet att jag kan säga vad jag tycker och tänker utan att hon hoppar på mig. Min kväll har även bestått av att tvätta och så har jag tagit tummen ur och beställt ett par walking/jogging skor. Ja, det är egentligen bättre att testa i butik och så men det här priset kändes bra, det gör inte allt för ont i plånbokshjärtat. Jag vet ju som sagt inte om jogging är något för mig heller men ska ge mig fan på att försöka smått iallafall. Blir roligare att varva promenaderna med små jogginginslag också. Det roliga är att jag också ska få med mig Britt-Mari ut också då vi båda vill börja röra på oss mer. Blir skönt att ha någon med sig då jag har tänkt försöka mig på att jogga seriöst, blir ju roligare att vara två som skrattar. Det är bara att höra av sig om det är någon som är sugen på att gå en runda med mig. Än så länge är jag ju som sagt mest hemmavid så det är ju bara bra att komma sig ut extra mycket för att inte tappa farten sen när man har en daglig sysselsättning. Jag hoppas att skorna passar och att sweatshirten sitter bättre i storleken mindre. Så fort jag har fått hem allt så är jag redo! Eller ja, redo och redo. Skulle även vilja ha ett armband för telefonen, dock får jag nog sätta mitt runt underarmen då jag har kokerskearmar eller vad de nu sa på vårdcentralen för något år sedan. Själv så tycker jag att mina armar och ben ser ut som kycklingklubbor i formen men det är väl bara jag det. Gör inte mig så mycket, vem gillar inte kyckling? Finns ju alltid småsaker inom träning som man vill ha men det viktigaste är ju faktiskt kläderna.

 

Så var det med det, blev ingen praktikplats som jag hade hoppats på. Pratade med butikschefen över telefon igår och han ville som sagt hålla praktikfrågan öppen innan han sa bu eller bä. Idag åkte jag ut till butiken och fick både ett bu och bä kan man säga. Jag passade inte in i hans praktikantmall då jag står utan erfarenhet inom den branschen och visst det kan jag ta. Det jag blir lite irriterad över är att han kunde ha sagt det redan igår i telefon istället för att dra en liten historia om hur bra det är med erfarenhet när jag står mittemot han i butiken. Han var inte otrevlig eller så, men det var en pina för mig att stå där. Tappade musten totalt och hade tårar rinnande nerför kinderna hela vägen hem på bussen. Ja, man ska kunna ta ett nej tack är inte det som är problemet här. Jag är bara så innerligt less på att vara hemma, jag vill duga till någonting. Känner mig ärligt talat värdelös idag, tankar som att jag inte kan någonting rusar fram och tillbaka i huvudet. Jag har ju skrivit tidigare om att jag vill bli någon men att jag samtidigt kom fram till att jag är något. Jag är en kämpe, idag däremot känns den kämpen väldigt liten och drömmen om att komma in på universitetet ännu större.

 

Jag kan inte låta bli att tänka på hur mitt liv hade kunnat se ut om mitt förflutna varit annorlunda. Hur det hade sett ut om jag hade kunnat gå klart gymnasiet utan att bli hindrad av det onda. Fast det onda har ju nästan alltid funnits där om vi bortser från det fysiska. Ibland kan man inte låta bli att tänka; varför jag? Det dummaste man kan göra är att skylla på sig själv när det gäller vissa saker i ens liv. Jag valde inte att bli mobbad, jag valde inte att bli deprimerad, jag valde inte att få ont i kroppen. Jag kan välja att inte tänka såhär men det är svårt, jag har levt i ett negativt ekorrhjul så länge att jag nästan sitter fast där. Jag står utanför hjulet men det är väldigt lätt att ramla baklänges och hamna där igen även om jag inte vill vara där och vet att det inte är min plats längre. Jag har fått höra mer än en gång att jag är duktig på att skriva, jag tror det beror på att jag tänker så mycket. Skulle jag inte skriva ut mina tankar, känslor och så vidare så skulle nog mitt huvud sprängas. Det är skönt att få skriva av sig sina tankar och känslor ibland för det är nog inte alltid allt kommer fram när man pratar med någon. Då är det inte för att man vill dölja det utan mer att tankarna ligger aldrig kvar på samma ställe.

 

Borde ta mig iväg på affären, hade tänkt åka dit på en gång med bussen bara för att men jag behövde hoppa av hemma för en toapaus som jag fortfarande inte har tagit.Ogillar att fara till Ica egentligen, tycker det går så mycket pengar ibland fast man knappt köper något. Just nu ogillar jag det mest för att jag har hamnat i en period där jag inte vet vad jag vill äta eller liknande, har knappt något i kylskåpet och lika tomt ekar det i handlingsdelen i huvudet. Jisses säger jag bara.

 

Hej huvudvärken, du är så älskad! Mitt huvud spränger av smärta och tankar. Nog för att det heter att man blir starkare av det som inte dödar en men come on, har jag inte fått spänna musklerna nog nu?

 

 

Blev ju som sagt ingenting av praktikplatsen som jag skrev om tidigare, när jag väl är positiv så går det åt pipsvängen. Idag har jag ringt till ett företag angående en praktikplats och jag tänkte fara dit imorgon och prata mer då jag har fått lite mer information om vilka datum min handläggare säger vore bra. Känns det bra för butikschefen och handelsavdelningen ger tummen upp så borde jag kanske ha en praktik inom en snar framtid. Då jag var positiv angående min förra preliminära plats så tänker jag inte vara positiv den här gången, det hjälper ju ändå inte, haha. Har även ringt till kvinnokliniken idag och har fått en tid där för ett återbesök i och med mina små problem som i längden blir stora och jobbiga. Får se om jag får byta piller eller om jag får fortsätta med de jag har. Samtidigt vill jag inte byta och ha mig heller eftersom man kan få olika biverkningar från märke till märke men vill inte gå som jag gör nu heller. Vilket krångel det ska vara att vara tjej ibland, eller har jag fel?

 

Händelserik dag eller hur? Har även tagit mig en skön dusch och bara tagit det lugnt. Är väldigt trött nu på grund av huvudvärken som har börjat krypa fram från sin mörka håla så får se när den går över. Kvällen fortsätter i ett lugnt tempo i soffan med Mirabelle som sällskap. Hade gärna haft Johan här nu, fått krama han, ja bara att få sitta bredvid honom skulle göra allt så mycket bättre.

 

Kvinnor har två äggstockar som sitter på varsin sida av livmodern. De är ovala och ungefär tre centimeter stora. Äggstockarnas huvuduppgifter är att producera ägg och utsöndra hormoner, bland annat könshormonerna östrogen och progesteron, så kallat gulkroppshormon.

I äggstocken omsluts ägget av en vätskefylld blåsa, en äggblåsa, som också kallas follikel. Äggblåsan växer successivt från början av mensen och under menscykelns första hälft. Vid tidpunkten för ägglossning, alltså mitt emellan två menstruationer, går det vanligtvis hål på äggblåsan och den faller ihop när ägget skjuts ut från blåsan och börjar sin vandring mot livmodern. Efter ägglossningen omvandlas den hopfallna äggblåsan till en så kallad gulkropp.

Ibland händer det att äggblåsan inte faller ihop efter ägglossningen eller att ägglossningen uteblir. Då kan äggblåsan dra till sig vätska från den omgivande vävnaden och öka i storlek, och en så kallad funktionell cysta bildas. Cystan kan finnas kvar under flera menscykler, men försvinner oftast av sig själv efter någon eller några månader. Under de år man har mens är det ganska vanligt med sådana cystor.

 

Många små cystor - PCO

 

Hos en del kvinnor är en eller båda äggstockarna fyllda av många små cystor som har bildats av äggblåsor. Det kallas för polycystiska ovarier, som betyder "äggstockar med många cystor". Många kvinnor har det utan att märka något. Det syns bara på ultraljud.

 

PCO och hormonrubbning är PCOS

 

Om man har PCO, alltså många små cystor på äggstockarna, och samtidigt en hormonrubbning kallas det för polycystiskt ovarialsyndrom eller PCOS.

Hormonrubbningen består i att man har för mycket av det manliga könshormonet testosteron i förhållande till kvinnligt könshormon. Eftersom de kvinnliga könshormonerna styr menscykeln, leder en sådan rubbning till att man får glesa menstruationer eller att mensen uteblir helt.

Att mensen blir oregelbunden eller uteblir beror inte på att det saknas anlag för att bilda ägg, utan på att äggen inte utvecklas tillräckligt mycket så att det kan bli en ägglossning.

 

Kvinnor har också testosteron

 

Alla kvinnor har nästan lika höga nivåer av testosteron i kroppen som män, men det mesta är bundet till proteiner i blodet så att det inte märks. Om man har PCOS har man mindre mängd bindande protein och då blir det mer testosteron i blodet. Det kan leda till att man får akne och ökad kroppsbehåring av manlig typ, det vill säga på magen, bröstet, låren och i ansiktet.

 

Vanligaste hormonrubbningen

 

Det är inte helt klarlagt vad som orsakar PCOS, men det finns en viss ärftlighet. Man har en något större risk att få PCOS om man har en mamma eller syster som har sjukdomen.

PCOS är den vanligaste hormonrubbningen hos kvinnor i barnafödande ålder, men alla får inte besvär av den.

Det är vanligast att man får diagnosen PCOS i åldern 20 till 30 år. Ibland uppfattar man besvären som ett problem först om man får svårt att bli gravid.

 

Problem med vikten

 

Vilka besvär man får om man har PCOS varierar, det kan också variera mellan olika perioder i livet. Ungefär hälften av alla med PCOS får problem att hålla vikten och kan med tiden bli kraftigt överviktiga. Troligtvis beror viktökningen på att man är känslig för effekten av testosteron. Testosteron kan göra att man blir hungrig, vilket ökar risken för att gå upp i vikt.

 

Svårt att bli gravid

 

Om man har PCOS och oregelbunden ägglossning kan man ha svårt att bli gravid på vanligt sätt. Men oftast blir menstruationerna så småningom mer regelbundna av sig själv, och möjligheterna att bli gravid ökar.

Har man PCOS brukar man komma i klimakteriet senare än andra.

 

PCOS kan ge andra sjukdomar

 

PCOS gör att man får en ökad risk för följdsjukdomar som typ 2-diabetes och hjärtinfarkt. Risken är större om man är överviktig, men om man lyckas gå ner i vikt blir effekten av insulinet bättre och risken för följdsjukdomar minskar.

Om man har PCOS och mensen uteblir helt eller kommer mer sällan än var tredje månad kan det på lång sikt finnas risk för livmodercancer. Risken minskas om man får behandling med gulkroppshormon eller p-piller, som gör att man får regelbundna blödningar.

 

PCO behöver inte leda till PCOS

Min kropp har börjat säga emot mig. Jag blir tokig! Mellan 2007 och februari 2012 åt jag ppillerna yasminelle, även kallade bara yasmine. Jag som är överviktig ska ju egentligen inte äta ppiller på grund av den förhöjda risken att få en blodpropp även om det inte ligger i släkten. Yasminelle hörde också till en riskgrupp som kunde ge blodproppar. I och med min pco så ville alltså min läkare fördubbla risken att jag skulle få en blodpropp. Ja, min läkare vill väl inte att jag ska få en blodpropp men ni förstår kanske hur jag menar. Från första början åt jag cerazette och en diabetes medicin som skulle vara bra för vikten, jag har alltså inte diabetes. Men sen träffade jag den här läkaren som sa att jag inte skulle äta minipiller eller diabetes medicinen, det var onaturligt för kroppen att inte få mens och så vidare. Så där hade vi fått lägga ut dyra pengar på en diabetes medicin som bara skulle vara luft för mig. Det här var alltså år 2007 och då fick jag byta till ppillrena yasminelle som sagt. Vad är då skillnaden mellan ppiller och minipiller? Ppiller innehåller det kvinnliga könshormonet östrogen, det gör inte minipiller. Februari 2012 var jaq på kvinnokliniken för ett återbesök då mitt recept hade gått i graven och då fick jag veta att mitt nyaste åderbrock som jag även har mest problem med är en ytlig blodpropp. Det har inte vidtagits några åtgärder ännu men jag ska som sagt prata med min läkare igen då mina problem inte verkar försvinna, de blir snarare fler.

 

Fick dock höra något positivt den dagen, tyvärr såg de bara min högra äggstock under ultraljudet men den såg fin ut. Var helt utan cystor på den då och det kändes jätttebra. Det är väl tack vare ppillret och inget annat, blev samtidigt sugen att vara utan ppiller ett tag för att sen göra ett ultraljud igen och se. Nu blev det ju inte så för samtidigt orkar jag inte med min ojämna mens som jag får utan piller. Fick börja med cerazette igen och de äter man till synes varje dag och därför uteblir mensen. Man kan få småblödningar dock men första omgången jag åt de så var jag helt utan och även nu har jag varit utan problem i just över ett år. Förra veckan märkte jag av att jag hade väldigt småblödningar, precis som det vore i början eller slutet på en period. Det blev bättre någon dag och sen var det tillbaka igen och idag är det precis som att jag har mens även om det inte är så mycket. Har tänkt ringa kvinnokliniken igen väldigt länge men som det mesta så skjuter man upp det på grund av kostnaden men nu är jag för trött. Små blödningar hit och dit är inget man vill ha för man mår inte bra av det på något vis. Har ju även fått tillbaka finnarna på ryggen och jag har ganska många. Jag har inte haft finnar på ryggen sen september 2007 då jag gjorde min första tatuering. Så som ni säkert kan förstå så är de inte välkomna nu heller. Jag vill helt enkelt veta om det här kan bero på mitt byte av piller och ifall man kan göra något åt det.

 

Helst av allt skulle jag vilja vara utan mina piller, det är en summa man ska lägga ut och det är något man ska komma ihåg varje dag och så vidare. För mig är dock inte mina piller ett preventivmedel först och främst utan det är en medicin för mig i och med min PCO. Vi är väldigt många som har just PCO, eller ja jag har väl snarare PCOS, det finns två varianter. Även om vi är många så är det många som inte vet vad det innebär och jag har fått höra många roliga kommentarer om tillståndet från folk som tror sig veta mycket. Ska försöka göra ett inlägg enbart om PCO och PCOS senare idag så får ni som vill veta lite mer ingående vad det är.

 

Äntligen ska jag få köra zumba igen! Jag och Britt-Mari hade som sagt börjat försöka zumba två gånger i veckan hemma hos henne. Vi började komma igång och tyckte det var jätteroligt men då slogs båda omkull av en förkylning. När förkylningen väl hade lämnat oss båda och vi hade planerat en zumba kväll så blev jag som sagt sjuk i magsjuka samma dag. Men ikväll ska vi köra! Förra veckan skulle jag ha blivit bjuden på korvstroganoff och jag var så sugen på det men givetvis blev jag sjuk. Snäll som Britt-Mari är ska hon bjuda mig på korvstroganoff ikväll stället, det ska bli gott. Det ska bli roligt att se hur bra det går ikväll, sist blev jag ju dålig och kunde därför inte alls hänga med, förhoppningsvis hänger kropp och själ med ikväll. Ska strax börja göra mig i ordning för att möta upp Britt-Mari med buss. Ikväll kör vi!

 

Nu är tiden inne för min trötthet igen, sover helt okej men drömmer så mycket att jag inte riktigt kan slappna av. Visst, jag har nyss varit sjuk och var alldeles slut på grund av sjukdomen men det blir en annorlunda trötthet nu då man räknas som frisk. Jag tycker inte om att drömma för oftast så är det inga roliga drömmar. Sen jag mådde dåligt 2010 så drömmer jag ofta mardrömsliknande mardrömmar som kan förstöra en hel dag. Då kan man ju undra hur en dröm kan förstöra en hel dag. Mina känslor från drömmen sitter kvar när jag vaknar, drömmer jag att jag har ångest så vaknar jag med ångest. En gång blev jag så dålig av min dröm att jag knappt vågade gå utanför dörren för när jag gjorde det var det väldigt nära att jag gick ut framför en bil. Det är så konstigt hur dessa känslor kan sätta sina klor i mig för det behöver inte ha hänt något i mitt liv som utlöser dessa känslor annars. Jag kan ha haft världens bästa dag men ändå så förstörs nästa dag på grund av en dröm. Ibland minns jag mina drömmar, ibland inte. Det räcker att det är många människor i drömmen för att det ska etsa sig fast.Jag brukar kalla det här för en biverkning av mitt dåliga måeende. Ibland blir jag faktiskt rädd, blev jag känsligare efter att mina tankar och måeende fick ta över mitt liv?

 

Redan som tonåring räknades jag som deprimerad, jag fick höra att jag hade en långvarig depression, en depression som gjorde mig nedstämd men jag kunde hantera den. När jag gick in i väggen 2010 kunde jag inte hantera mina känslor eller tankar längre, jag visste att jag skulle dö om jag inte gjorde någonting åt det. Varför blev det så starkt? Jag har alltid gömt undan mina tankar och känslor från mitt förflutna, innan jag var 18 så var jag med om saker som jag inte önskar någon annan. Men livet fortsatte, jag låtsades inte om mitt förflutna. Min kropp började säga emot mig, när jag var 16 fick jag problem med huvudvärk, när jag var 18 fick jag diagnosen IBS, när jag var 21 gick jag in i väggen. Mitt förflutna och mitt dåvarande nu blev för mycket. Även fast jag mår bra nu har jag samma gamla problem som huvudvärken, magfelet och som sagt dessa drömmar som kan förstöra så mycket. Jag blir som sagt rädd då jag tänker på det, är jag känsligare nu, kan jag ha lättare för att må dåligt igen? Samtidigt så vet jag att det inte behövs mycket för att jag ska komma tillbaka dit jag var 2010, har varit nära två omgångar nu under min skolgång just för att jag lät stressen och pressen ta över. Jag har lärt känna min kropp och de flesta signalerna men det jag måste lära mig är nog att acceptera att jag är känslig. Det är mitt banesår från mitt eget krig. Kan jag acceptera det så kan jag tog lära mig att ta bättre val. Kommer jag till exempel in på universitetet så måste jag tänka på att inte pressa mig själv för hårt, viktigast är ju att jag fullföljer utbildningen inte att jag får en femma i alla kurser.

 

Väl på Ålidhem så blev det en pizza med Magnus och nej Britt-Mari kommer fortfarande inte ihåg vad han studerar fastän jag frågade nu idag. Det där var ett litet internt skämt, min kompis Britt-Mari har frågat mig mer än gång just för att jag aldrig kommer ihåg vad han går för utbildning. Pizzan var riktigt god som vanligt, åt en calzone. Jag älskar verkligen deras calzone just för att den påminner om min barndoms calzone. Låter fjantigt kanske men jag är en sucker för nostalgi. Nu blir det däremot ingen pizza på ett tag, visst är inte så farlig på det annars heller men ska försöka vara mer duktig än vanligt den närmsta tiden. När jag kom hem hälsade världens huvudvärk på och lite senare somnade jag i soffan. Ett stort tack till Lars som väckte mig med ett sms!

 

Har testat mina nya träningskläder och givetvis var tröjan alldeles för stor, varför kan man aldrig vara positiv och beställa mindre storlekar? Måste alltså tillbaka till Ålidhem för att posta tröjan för att kunna få en ny. Blir alltså fram och tillbaka till Ålidhem mer än en gång men det är väl inget dåligt med det, kan ju se till att promenera dit någon av gångerna.

 

Ikväll blir det att fara till Ålidhem en sväng och hämta upp ett paket med kläder! Ja, jag älskar kläder men den här gången har jag beställt för att det är praktiskt inte för att jag tycker att det är snyggt. Har beställt ett par långa träningsleggings då mina kortare är alldeles för kalla att promenera ute i än så länge. Har även beställt en sweatshirt i längre modell som kan funka som en tunnare jacka. Förhoppningsvis kan jag ha båda plaggen även om en hade kommenterat på Ellos sida att en människa med mage och rumpa inte riktigt passade i sweatshirten jag beställt, iallafall inte om man tar en storlek mindre. Jag har både och men det gör mig ingenting om jag måste framhäva det i början, det är ju påväg att försvinna litegrann. Har tänkt ordna nya skor till våren, förhoppningsvis kan det komma en bra kampanj. Skulle vilja få tag på ett par skor som funkar bra till både promenad och lätt jogging så vi ser väl vad jag hittar. Är även sugen på att köpa de nya gångstavarna som finns, finns med både sex kilos motstånd och så fyra kilos. Har ju inte råd med ett gymkort för tillfället så kan ju vara bra att få tag på något hjälpmedel när man motionerar.