Simply the best

Mitt lilla hjärta Agnes har kommit in i en väldigt rolig period. Hon är så villig att lära sig nytt att hon har börjat härma och ta efter. När jag var på besök i förra veckan hade hon ett av sina utbrott, hon la sig platt på golvet och var så arg. Jag härmade henne för att bryta det men det hjälpte inte. Fine tänkte jag och la huvudet på armarna och låtsades sova. För att få hennes uppmärksamhet låtsades jag snarka och plötsligt var hon inte lika arg längre. Jag hörde att hon började skratta och tittade upp och fick se henne stå på huk brevid mig med huvudet på sne. Efteråt när jag fortsatte snarka så försökte Agnes också för det var ju ett jätteroligt ljud! Än är hon dock inte där blir lite mer väs aktigt men oj så roligt!

När de var här hemma hos mig på besök ville Agnes så gärna leka med Mirabelle för katter och hundar är något av det bästa hon vet. Det blir utbrott här också men glädjeutbrott, ibland kan de roligaste glädjetjuten komma ifrån henne och det värmer ens hjärta så mycket. Vi försökte lära henne att locka på Mirabell ifall hon skulle tycka det kändes bättre då hon inte är van småbarn. Vi sa åt Agnes att hon skulle säga; kss kss kss. Då gick Agnes med pekfingret utsträckt efter Mirabelle och sa; sssss! Det här måste ju vara en av de roligaste perioderna? Kan ju passa på att berätta om min lördag också nu när vi ändå är inne på ämnet. Jag bjöd på vanilj/blåbär vetelängd som är underbart god enligt mig, små tigermuffins och svartvinbärssaft. Pappan i familjen fick kaffe. Agnes fick smaka våran saft också med hjälp av ett sugrör då mina glas var lite för stora och oj vad hon såg vuxen ut. När vi hade packat undan for vi och hämtade upp Lars mamma för att äta på Eastern Palace. Som vanligt var det underbart gott! Efter middagen smet jag och Emma in på Hemmakväll där jag fått höra av en bekant att det finns bumlingar som jag letat så mycket och det gjorde det! Blev lite annat smågodis också men mest bumlingar, mums mums mums. När vi kom hem till Sävar kom pappa och Eve förbi, när pappa hade gått hem så började vi flickor att spela spel men lillasyster valde att åka till stan sen. Jag och Emma spelade några vändor Uno tills vi valde att se filmen Trassel. Kan man annat än att älska den?

Slurp!

Livet går sin stilla gång efter lovet som vanligt men jag kan inte göra något annat än att tänka tillbaka. Som det redan är sagt så spenderade jag och Johan lovet tillsammans hemma hos mig och det var underbart, nästan för underbart. Min lägenhet börjar bli bättre och bättre tack vare Johan då jag fått smått och gott inredningsmässigt men det kommer jag att ta upp mer om sen då jag har fotat, vet inte riktigt när det blir. Har även fått filmer till min Disney samling så den växer sig starkare! Vi hade fullt upp med att bara vara med varandra och njuta av tillvaron. Vi hann med ganska mycket under våran vecka tillsammans. Johan hjälpte Maria med hennes spotlights, vi firade Johan tidigt och sen firade vi lillasyster Evelina som fyllde 20 år den 14 april, tokigt att hon börjar bli så gammal, hur gammal är inte då jag?

Vet inte om jag kan avslöja så mycket då det finns föräldrar, syskon och så vidare som läser min blogg. Skämt åsido men mycket kramar och pussar har det blivit kan jag lova. Det är alltid lika tungt när vi far ifrån varandra, den här gången var det extra tungt, ovissheten om när vi skulle ses igen och den långa perioden som varit mellan oss blev för mycket. När Johan hade gått ut genom dörren brast det och det gjorde så ont att jag ville skrika! Första veckan blev väldigt svår då det ärligt talat kändes som om min livsgnista försvunnit, blev tårar direkt jag tänkte på eller pratade om Johan. Vad om det är inte kärlek?

Den 6/4 åkte jag äntligen upp till Johan efter att vi inte setts på 86 långa dagar. Som vanligt åkte jag tåg då jag anser det vara mest bekvämt och det är det ju verkligen. För vanlighetens skull så var tåget försenat och eftersom jag åkte på långfredagen så kan ni ju gissa hur mycket folk som skulle åka uppåt med skidor och allt vad det heter. Hann med tåget i Boden den här gången däremot vilket fick mig att vilja glädjetjuta litegrann men jag ville bara av tåget! Under resan stod en äldre man bakom mitt säte, antog att han inte hade någon plats och ville kolla på filmen jag satt och kollade på. Vid två tillfällen tyckte jag att han tog kort med sin mobil men då tänkte jag; Nej, det kan han ju inte ha gjort. Eller? Lite senare började han fråga ut mig om mitt namn och om han fick fota mig. Jag sa att jag inte ville vara med på kort och då avslöjade han att han hade smygfotat min urringning två gånger, han undrade om det var ok. Jag sa till han att det verkligen inte passade sig! Vid dessa stunder borde man ha en knapp vid sätet så att en tågvärd kan komma för att kunna ta tag i det hela. Då det var mycket småbarn i närheten och den här mannen stank alkohol vågade jag inte heller utmana ödet genom att ryta åt han. Efter många om och men var jag äntligen framme i Gällivare hos mitt hjärta. Mina fjantiga tankar om att Johan inte skulle anse mig fin och allt det där längre flög sin kos på en gång, kändes som om vi aldrig varit ifrån varandra.

Den dagen spenderade vi tillsammans i lägenheten med god middag, god dryck och varandra. Går inte att beskriva med ord hur glad både jag och Johan var åt att få hålla om varandra igen, bara att få se han ansikte mot ansikte fick mig att vilja utbrista i ett glädjetjut.

Lördagen spenderade vi i Purnu då vi var bjudna på påskmiddag och vi var hela gänget där. Var riktigt härligt att få träffa gänget igen. Det bjöds på mycket god mat och många goda skratt och så fortsatte våran helg. På söndagen åkte vi tillbaka till Purnu för att grilla, när vi kom fram hade de varit och lämnat en skoter åt oss så vi begav oss till de andra en bit bort inne i skogen. Ungdomarna åkte tefat nerför en backe men jag höll mig gärna kvar på skotern då det var skare nästan överallt. Hej elefant på porslins fat kände jag ungefär. Lite senare ville Johan åka hem för att hämta kompispulkan och visste kunde jag följa med. Däremot hade han en elak plan, han skulle få mig att antigen köra skoter eller tolka. Jag valde det senare fastän jag aldrig gjort det då skoterkörande kändes osäkert då jag aldrig kört i det området. Johan hade i alla fall väldigt roligt åt mig och fotade några bilder. Väl framme blev jag lämnad nedanför backen för jag VÄGRADE åka uppför backen, jisses! Vi krälade oss uppför backen, eller ja i alla fall jag krälade. Fick verkligen känna mig som en elefant på porslinsfat senare då jag skulle ta mig upp bakom Emma på skotern, sjönk ner om och om igen och satan vad ont jag fick. Fick ett väldigt fint ömmande blåmärke på benet. Bakom skotern skulle Johan, Axel och Sebban tolka och det gick väl sådär, men tillslut var vi framme vid elden igen. Vi la oss på en fäll var och njöt av det fina påskvädret samtidigt som det började grillas korv, Tobbi skulle försöka sig på att grilla ägg men det gick väl sådär. En tanke som slog mig med ganska rejäl kraft var; Det här är deras vardagsliv, de har allt runt knuten. För mig kändes det som att vara på semester i fjällen. Det säger ganska mycket om hur olika vi lever. Vi avslutade dagen med Megamind och sen blev det goda tårtor hos Hanna och Peter i deras stuga. Blev en sen middag men vilken middag sen vi blev bjuden på. Man behöver aldrig gå hungrig!

Måndagen spenderade vi ett tag hemma hos Emma och Sebban där vi spelade en snabb version av monopol innan det bar iväg till jobbet för Emma. Jag och Johan åkte hem till lägenheten till middag och sen åkte vi till Purnu där jag var inbjuden på alpnaerings party som innehöll kryddor och dylikt. Blev en trevlig kväll med kvinnorna i familjen Örtstam plus en av deras släktingar. Eftersom Emma jobbade kunde hon tyvärr inte närvara. Klockan slog ganska mycket innan vi tog oss hem och morgonen därpå ringde klockan 06.30. Det var nu dags att åka hem till Umeå men på vägen gjorde vi ett snabbt stopp på Ikea i Haparanda då jag hade sett att de hade en rullgardin i rätt mått för mitt sovrum! Vi köpte även ut en barnmatsstol till mamma som hon kan ha hemma när Agnes hälsar på och tillslut även Mini som vi alla längtar efter. Vårat Ikea besök blev sammanlagt en timme ungefär och då hade vi hunnit köpa korv också! Värre var det för Maria som var på Ikea någon dag senare i Sundsvall, de var där i 10 timmar! Hujja hujja säger jag bara.

Det här var min påskhelg i stora drag och det har varit underbart!

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

© UNICEF/Asselin

Jag ska vara duktig och uppdatera mer om påsken och påsklovet men det får vänta ett tag till. Bättre sent än aldrig heter det va? Har så mycket annat att tänka på i skolväg och livet så längre seriösa uppdateringar får vänta. Igår så var jag med Britt-Mari och vi trotsade blåsten genom att grilla! Just nu är familjen KPP påväg hem till mig för första gången, ja Emma har ju varit här men inte resten så det ska bli kul!

Kärlek

Den 29 april år 1995 hände något stort i min familj, efter tre döttrar kom det en liten pojke som med sin lilla späda kropp trollband oss alla. Den här lilla pojken föddes fem veckor för tidigt och var därför extra känslig, ett starkt minne vi alla minns är att vi inte fick kittla honom för då kunde han tappa andan. Man hör än idag skräckhistorier om småbröder som busar, stör och även förstör. Visst stämmer även det in på den här lilla pojken men ändå har ett starkt band funnits sen han föddes.

Idag vill jag hylla min lillebror Emil, en stark själ med ett brinnande intresse för musiken. Ett intresse som får många att tappa andan och bli hänförda för livet, för musik är något som följer med en på livets väg. Är man glad, ledsen, kär eller arg så finns musiken alltid där. Det är kanske omanligt att jämföras med en blomma men det är just vad min lillebror är. En blomma som under dessa år har slagit ut med kraft och styrka. Från att sitta instängd skrikandes framför en dator till att ta sig upp på en scen och spela det hjärtat slår, vad om inte bara det gör att man tappar andan? för att göra det lite manligare kan man jämföra Emil med en liten flamma som blossat upp till en kolossal eld som inte går att släcka. När han först kom och berättade att han ville ha en elgitarr blev inte reaktionerna så starka men i och med hur Emil har vuxit med sitt gitarrspelande så har även reaktionerna vuxit sig större och starkare. Det brinnande intresset för musiken smittar lätt av sig och man vill inte göra något annat än att stötta.

Det krävs mycket för att nå det man vill och till och med komma på vad man vill. Att ta steget från en men åh attityd till att visa mer uthållighet och gå till handling är ett väldigt stort steg. Det steget har Emil tagit och han rör på sig fortfarande. Ibland krävs det mycket mod att göra det man vill, i vissa familjer finns inte det stöd som många behöver för att växa, därför är det viktigt att finnas där. Fördomarna mot Emils musikstil har omsänder haglat i stora skurar. Det är ett skränande oljud där man inte hör vad sångaren släpper ut ur sitt bröst. Detta skränande oljud heter med sitt rätta namn thrash metal, metal om något är en musikstil som inte slagit igenom lika mycket i Umeå som andra musikstilar. Umeå växer däremot allt mer och mer alltså gör också musiken det. Min lillebrors musik växer också allt mer, han är medlem i ett band som mognat med tiden och deras glöd går inte att missa. I början byttes replokal efter replokal och bara det kan vara påfrestande för ett band som bara vill spela och lära sig mer.

Min lillebrors band gick ifrån det eviga flyttandet och tränar nu på Mariehemsgården, de har även lämnat sitt högstadienamn Heavy Metal Goat bakom sig. Under en lång period har allt förändrats från något litet till något stort. Bandet heter numera Extrakt, med sitt nya namn har nya tider skapats. Mycket tack vare min lillebrors intresse, tålmodighet och iver har de nu spelat in sin första demo Stuck in the trash och de har även haft sin första spelning på Umeå underground håla Verket. Inom snar framtid kommer de att trycks upp bandtröjor och de har också två spelningar klara inför Kulturnatta nu i maj. Under tidens gång har man fått se hur alla har utvecklats, speciellt min lillebror. Gemenskapen inom den här genren är kolossal, det har visats mycket stöd från andra band och deras kontakter.Att få se hur de äldre och mer erfarna slår sina vingar om nykomlingar är väldigt mäktigt för det är inte alltid att man får den chans man vill ha och behöver för att utvecklas. Så jag hyllar inte bara min lillebror idag utan även de som funnits där och stöttat Emil och hans band på vägen. Att vara 17 år gamla och mestadels självlärda är något som är värt att beundra. All denna tid, all denna svett som läggs ner med en brinnande kärlek är något för många ofattbart och onödigt.

Tidigare nämndes det om mycket fördomar och det är mycket på grund av det som jag valt att hylla min lillebror. Han tar ingen skit och han går sin egen väg. Det är en lång väg att gå och mycket tid som måste läggas ner men Emil visar med sitt engagemang för musiken att han vill nå det han vill ha och att inget kan stå i hans väg. Att få se hur Emil växer och växer är helt otroligt. Den här lilla sjuka pojken är varken liten eller sjuk länge, han har vuxit upp till en målmedveten och långhårig ung kille på god väg att bli vuxen. Minnet från då han var liten och hjälplös kommer alltid att följa med men så kommer även minnet om då han som äldre kommer fram med sin gitarr och drar ett intro samtidigt som han undrar om det är bra. Att han hade suttit och skrivit det på plats gav en chockerande reaktion och förståelsen för hans intresse växte allt mer.

Min lillebror är och förbli min idol, det kan ingen ta ifrån mig!

Skriven av; Erica Karlsson Palm
 

I och med att Johan fyller år nu på fredag så passade jag på att fira han fredagen som var. Blev en underbar kväll som började med middag hos mamma och lillebror. Efter middagen bar det iväg till Landa Mjukt som är ett litet spa i Sävar. Var där tidigare i år med mamma och fick genast idén om att bjuda min älskling på 30 minuters rygg/nack massage och två timmar i jacuzzi, bastu och relax. Med oss hade vi chokladdoppade jordgubbar, chips och trocadero. Johan är inte så förtjust i överraskningar så givetvis pratade jag om kvällen ofta utan att nämna detaljer.

<3

Nu är det dags för äventyr! Har blivit bjuden på middag hos en granne på området så det ska bli trevligt. Tanken är en thai rätt med kalkon så jag ser ju vad det blir. Sen blir det raka vägen hem till duschen och lite annat smått och gott innan sängdags. Imorgon ringer klockan 04.30 eller tidigare.

Glad Påsk!

Den här veckan har inte börjat bra, den har kantats att ryggont och trötthet. Har somnat på soffan varje dag i minst två timmar och tyvärr blir man inte mycket piggare av det. Som de flesta vet åker jag till Gällivare imorgon bitti och alla kan nog inte förstå hur jävla glad jag är! Samtidigt känns det nervöst, vi har inte setts på 86 dagar. Då kommer de fula tankarna om att man kanske inte är lika fin som sist och så vidare. Jag vet, fjantig tanke då Johan älskar mig för den jag är. Men ibland måste man väl ha lov att få tillfälligt tuppjuck?

Idag hade vi bara en lektion vilket var riktigt skönt, tyvärr är jag nyvaknad som vanligt nu. Morgonens lektion bestod i alla fall av dissektion. Vi dissikerade maskar, nu kan man ju tro att maskar inte har något annat än segment men det har de! Var väldigt pillrigt att klippa upp masken utan att förstöra några organ, vi råkade tyvärr klippa sönder tarmkanalen men dissektionen gick bra i alla fall. Efter lektionen for jag på Ica och handlade med mig ett lager till tågresan. På första turen har jag en xl risifrutti, ramlösa granat äpple och två polarmackor med ost. Efter bytet laddar jag upp med en mix sallad med kyckling, kycklingspett, kräftstjärtar, melon, majs och mangocurry dressing. Har även med mig en påse godis och en liten trocadero. Är det påsklov så är det?

Igår hade jag mitt biologiprov vilket inte kändes så bra, man lär sig alltid det som knappt är med på provet. Kan bara hålla tummarna på att jag har lyckats få G i alla fall. Vet inte vad det är men har en period då inget jag läser fastnar. Förhoppningsvis får jag mer energi nu när jag får vara med Johan men som Annica sa igår; Du ska klara av att gå också. Nu blev det inte ordagrant men någon mer än jag som fnissar åt den raden?

Jag och Johan åker nog neråt på tisdag, om vi överlever Ikea i Haparanda det vill säga. Jag bad om att få åka förbi då Ikea har en rullgardin med rätt mått för mina konstiga sovrums fönster.  Äntligen kanske jag kommer att få sova lite bättre? Vi hörs i alla när vi hörs, jag kan nog inte nås på telefonen så ofta men det ordnar sig.

Puss och kärlek på er andra och ha en trevlig påsk!

Två favoriter på samma bild, kärlek!