Simply the best

Nu har jag jobbat en vecka på fritids och grävandet fortsätter. Ja, försöker alltså att grotta ner mig i hur det fungerar överhuvudtaget. Då jag började i Sävar kändes det administrativa självklart, det fanns uppradade pärmar men det är inte på samma sätt här. Mycket beror nog på att det har varit mycket vikarier och så vidare men det känns så konstigt att jag inte ens har hittat något gammalt system. Samtidigt så blir ju detta en utmaning, att göra en nystart på avdelningen dock är dessa delar inte något som jag har fått ut så mycket utav utbildningen, i alla fall inte vad jag minns.

 

Jag har planering på måndag och skulle vilja börja grotta ner mig i det här men jag måste också grotta ner mig i vad som behövs ute på rasten och hur en beställer. Jag har aldrig lagt en beställning tidigare. Det är en del saker som är annorlunda här i kommunen, tillbud till exempel, det har jag tidigare fyllt i via dator, här är det på papper. Vi har inte kostavdrag på lönen vilket jag tyckte var jättepraktiskt även om jag inte åt varje dag. Något som jag tycker är extra tokigt dock är att en inte kan kolla självservice hemma, en kan enbart kolla mailen. Ja, du ska inte ta med jobbet hem och så vidare men dyker en fundering upp i skallen på kvällen eller liknande så vill jag kunna kolla upp det. Allt är som sagt vanesaker men detta är något som även kollegor tycker är dumt. 

 

Antalet barn på fritids är just nu 15 men det kan sjunka. Ett barn prövar på att gå hem, ett annat barn är enbart varannan vecka fram tills att skolskjutsen går och så vidare. Ja, nu måste en ha koll på skolskjutser också, hujeda mig. Måste även ordna en inloggning till Schoolsoft så att jag kan ha koll på tider och så vidare. I Sävar fyllde föräldrar i barnens tider på papper men här är det via detta program. Det är mycket nytt att andas in som ni märker och när en enbart har jobbat ett läsår blir en extra förvirrad. Igår drog skolan igång och som det ser ut just nu går jag mot förskoleklassen två timmar per dag, sen är jag även med på två lektioner till under veckan med f-2, idrott och so. I förskoleklassen har vi tio elever, Johans systerson Elias är en av dem. Har varnat han för att missköta sig, haha. 

 

Allt som allt så känner jag mig redan som en i gänget och det kan jag tacka min chef för. Förra veckan var vi på utbildning och jag åkte med henne in till Gällivare. När det var dags för lunch var hon tvungen att åka iväg så då raggade hon upp lunchsällskap i form av kollegor på skolan. Efter utbildningen var jag även på min första after work, Dollar Store! Skämt och sido men vi åkte dit i alla fall. Jag passade på att åka med mina kollegor för att lära känna dem bättre och vi hade det riktigt trevligt.

 

Ja, mina renar fick hänga med hit också, hehe.

 

I måndags var det ingen vanlig dag för det var min födelsedag! Hela 29 år har jag blivit på papperet än om jag känner mig som 21 i själen och 90 i kroppen.

 

Min födelsedag började med jobb, 7-15.30, dock så skickade de hem mig lite tidigare, kom hem när jag skulle ha slutat. Väl hemma låg jag på sängen i några minuter innan jag och Johan kom igång med tårtorna, vi gjorde en var. Han gjorde en marsipantårta och jag gjorde en gräddtårta, spritsat ska det vara! Vid 16.30 när sista handen läggs på spritsningen ramlar de första besökarna in med presenter och så rullar det på, vi hade besök tills efter 21 och det var även först vid 21 som vi gjorde någon mat. Kändes bättre att lägga sig med mat i magen istället för enbart fika.

 

Jag hade en väldigt tung födelsedag samtidigt som den var jättebra. Fysiskt och psykiskt var jag inte riktigt med, mådde som en urkramad trasa redan från början. Det var tungt att vara ifrån min familj, samtidigt så är jag ju välsignad med en underbar familj här uppe också och det håller en ju uppe, det stärker. Det mest slitsamma under firandet var mitt måeende, ville inte att det skulle skina igenom. Det kändes som att jag var sur hela tiden fastän jag vet att jag inte var sur ens, jag var bara väldigt slut. Johan var en stjärna och skötte serveringen hela tiden, själv så skulle jag hälla upp kaffe i termosen en gång men det slutade med att jag brände handen. Då la jag ner försöken att vara värdinna. Det går inte med ord att beskriva hur tacksam jag är över min familj här uppe. De får mig alltid att må bättre. 

 

Blev firad med presenter, blommor, trisslotter och massvis med kärlek, kan det bli bättre? Ja, tänk om hela min familj hade varit här, det hade varit grejer. Nästa år fyller jag 30, vi får väl se vad som händer då. 

 

Är inne på min andra vecka på mitt nya jobb, dock blir det mer nytt från och med nu på torsdag. Den här första tiden har jag nämligen jobbat på förskolan i och med ihopslagningen med fritids under sommarlovet. Det har inte varit så mycket barn vilket har varit skön, en mjukstart. Som mest har vi haft cirka 8-10 barn. Något nytt för mig den här korta tiden har fått vara att jobba med små barn, vi har till exempel två ett åringar. Det har varit riktigt mysigt att få rå om dem små samtidigt som jag känner att valet att jobba med äldre självständigare barn är ett bra val. På sätt och vis har det dock varit lite jobbigt att vara på förskolan först av allt, för nu har jag lärt mig deras rutiner och lokaler men efter onsdag börjar fritidsarbetet. Torsdag och fredag har vi dock samverkans dagar så det är först nästa vecka fritids drar igång. Eller ja, jobbigt och jobbigt, det är väl mest min lägre självkänsla som talar litegrann där. För samtidigt är det bra att jag har jobbat på förskolan då vi har gemensamma öppningar och stängningar just på förskolan. Är väldigt tacksam över de kollegor jag har haft den här tiden, vilka stjärnor, det är inte jobbigt att fara till jobbet.

 

Det har varit och är ganska tungt att börja jobba igen.Huvudet tar mycket stryk och jag vet att det kommer att fortsätta så ett tag i och med alla förändringar och innan allt är under kontroll. Ja, nu kan ju inte allt vara under total kontroll men det ska bli skönt att få veta mer om tider och så vidare. Det kommer att bli bra tillslut bara det får ta sin tid. 

 

Innan jag flyttade upp ville jag hinna försöka köra min morbrors jänkare, en buick wildcat. Han har haft jänkare sen jag var liten och det är något som jag alltid har älskat. Med åren har jag fått åka med mycket och drömmen har ju så klart alltid varit att kunna köra en själv och därmed gärna även raggen i Umeå. I många gamla jänkare går det inte att justera sätet och detta har ju varit ett orosmoment i och med min korta ståtliga längd men i denna gick det att flytta fram sätet. 

 

Jag pratade med min morbror om min dröm innan flytten och det var inget problem för mig att låna bilen. Hade mamma med mig som stöd och handledare då hon har kört jänkare åt min morbror i flera år. Hör och häpna, jag nådde fram även om magen var i vägen men det ska väl lösa sig i framtiden. Min första körtur blev inte så lång, körde från Ivarsboda till Sävar och for runt litegrann innan det bar av tillbaka. Jag vågade köra fram till stugan och parkera buicken! Fick blodad tand och kände, det här vill jag göra igen och igen och igen. Strax innan vi körde tillbaka kom jag på tanken att få skjutsa Agnes och Elmer men då klockan började bli ganska mycket slöt jag bort det. Ångrade det väldigt fort och fick dåligt samvete fastän dem inte ens visste om det, men ja, så är jag tyvärr byggd. 

 

Började senare diskutera med Lars om min tanke och hörde återigen av mig till min morbror om jag kunde låna buicken. Det började närma sig motorveckan i Lycksele så jag var osäker på om det skulle kunna gå men det gick! Barnen visste ingenting mer än att jag och Lars skulle hämta en överraskning. Vilken känsla det var att köra in buicken på deras gård och se barnen och Emma stå spänt och vänta. Elmer ville springa fram på en gång medan Agnes blev lite förvirrad. Älskade hennes fråga; Vad är det här egentligen? Jag hade inte planerat något mer än en tur i Sävar då Lars undrade om vi skulle köra in till stan och köpa glass. På en gång hälsade osäkerheten på men jag blev peppad och vi åkte iväg in mot stan. Först körde vi raggen för att senare köra till donken och köpa glass. Efter glassen blev det en till sväng ner på stan och Agnes som varit osäker från början ville aldrig fara hem. Båda barnen lärde sig fort hur en äkta raggare åker och oj vad de njöt! Det blev extra roligt när Umeå fotbollsfestival hade invigning nere på kajen och där körde vi förbi och fick all uppmärksamhet, det tyckte barnen var spännande. Vi mötte några jänkare under våran körtur och jag fick hälsa på flera förare och oj vilken känsla det var. Haha, låter säkert jättefjantigt men jag var så jävla stolt över att jag kunde och vågade köra till och i stan. Efter våran stadstur blev det även att köra raggen i Sävar, där fick vi även en till jänkare som följde med oss, vi blev en liten konvoj! 

 

Den här kvällen är oförglömlig och ovärderlig. Är så himla lycklig över att jag kunde göra det här med barnen innan jag flyttade upp hit till Purnu. Tänk att även få vara den som skjutsar barnen för första gången i en jänkare. Blev även extra roligt att göra det med hela familjen KPP då jag var väldigt mycket hos dem den sista tiden. Ja, kan leva länge på den här kvällen. Är så tacksam att Emma och Lars dokumenterade kvällen med både foto och film.

 

Mamma och Eve skulle åka till Mickelbogård med Agnes och Elmer även jag följde med då det kändes roligt att få göra något speciellt med barnen i och med flytten. Kan verkligen rekommendera ett besök på Mickelbogård, såg att de även har aktiviteter under de olika årstidssäsongerna. 

 

Vi började vårt besök med att äta våfflor till lunch, därefter gick vi runt och hälsade på alla djuren, åh, himmelriket för mig. Utöver våra vanliga svenska djur så finns det även kameler, åsnor, alpackor, jakar och så vidare. Min favorit var helt klart åsnorna, hade väldigt svårt för att dra mig därifrån. Märkte sen att det fanns två inhägnader med åsnor, vilken tur för mig va? Agnes provade att sitta på deras jaktjur Eldvin, vilken tjej alltså! Senare red hon på en shetlandsponny medan Elmer trampade runt på en John Deere traktor. Utöver detta provade barnen även på att hålla i en kaninunge, ett marsvin och en tamråtta. Mickelbogård är helt klart ett ställe jag kommer att besöka fler gånger. Det ligger i Mickelsträsk, cirka 3-4 mil utanför Umeå. 

 

Efter besöket på gården åkte jag hem och gjorde mig i ordning för en middag med Kickan. Vi hade båda pratat om att umgås men som vanligt rann dagarna iväg och nu tog vi tjuren vid hornen för att hinna träffas innan jag skulle flytta. Även fast det var länge sen vi sågs kändes det som igår när hon mötte upp mig utanför Olles. Vi åt en jättegod middag och pratade om allt mellan himmel och jord. Kickan föreslog senare att vi kunde gå ner till älven och köpa glass ifall kiosken var öppen. Den var öppen och glass fick vi, jag provade jordgubbsmjukglass för första gången och den var god men inget slår blåbärsmjukglass. I många år köpte jag blandad och åt vaniljen först för att spara det godaste till sist. Hallå, varför inte bara köpa enbart blåbär? Haha, har hunnit med att äta enbart blåbär i några år nu, var alldeles för skadad från barndomens mjukglassköp, men samtidigt så var det ju så fint när glassen hade två färger också. Det blev en riktigt underbar kväll med en underbar vän. 

 

Tänk att en kan vara så lyckligt lottad att få ha en sån här fin heldag?

 

Vet inte riktigt vart jag ska börja, det har hänt väldigt mycket sen sist. Jag har inte haft ro i kroppen till att sätta mig ner och skriva än fast det är just skrivandet som brukar ge mig ro. 

 

Midsommarveckan körde jag i alla fall upp till Purnu för att hämta hem Luna, kortfattat så fungerade det tråkigt nog inte för mig att ha en valp ensam. Efter ungefär en vecka fick Johan komma ner och hämta upp henne till byn. Min sömnbrist påverkade mig direkt, det small till som en blixt.Tanken var att jag inte skulle fokusera allt för mycket på flytten i och med Luna men nu klarade jag inte av någonting. Jag är dock glad över den veckan jag hade henne hemma hos mig i alla fall, den tiden var bättre än ingen alls. 

 

Därefter började jag att packa ner lägenheten, mamma hjälpte mig ofantligt mycket genom att hjälpa till med den värsta packningen, glas och porslin. Att göra i ordning inför flytten var väldigt tungt samtidigt som det inte var det. Men ja, att flytta överhuvudtaget är väldigt jobbigt än om det är över 40 mil eller bara några kvarter bort. Veckorna innan Johan kom ner bestod mest av packning och att hinna träffa och umgås med människor innan flytten. Hann inte med allt som jag ville men så är det ju oftast, dagarna går så himla fort och plötsligt stod transiten parkerad utanför lägenheten. Dagarna innan Johan kom ner skänkte jag bort det mesta av mina möbler då vi inte skulle ha någon användning för dessa. Kändes bättre att kunna ge bort istället för att bara slänga på återvinningen. Under själva flyttdagen hjälpte min svåger Lars till, han och Johan fick ta det tyngsta lasset. Själv tog jag på mig att vara den yra hönan som plockade i småsaker. Uppe i Purnu fick Johan hjälp att lasta ur transiten. Jag valde att stanna kvar ett tag, i och med den tömda lägenheten bodde jag hemma hos pappa och Kajsa hemma i Sävar. På det sättet fick jag kvalitetstid med barnen. Bodde nästan hemma hos familjen KPP än om jag inte sov där. 

 

Är väldigt tacksam över all hjälp som jag har fått med flytten. Det har varit ett väldigt stort steg att ta än om det har varit dags för det länge. På söndag har jag och Johan varit ihop i sex år, det är på tiden att han och jag får bygga ett liv tillsammans, att vi två äntligen blir en fullt ut. I söndags kväll rullade jag in på gården för att bo här och på måndag börjar jag på mitt nya jobb. I påskas när jag körde upp för första gången var jag även på en arbetsintervju. Jag ska jobba som "huvudansvarig" fritidslärare på en F-9 skola med cirka 70 elever, skiljer sig mycket från min gamla arbetsplats med cirka 625 elever sammanlagt. Jag hade ju även 73 elever inskrivna enbart på min fritidsavdelning. Det ökade ansvaret känns väldigt väldigt för stort men samtidigt så har ju ingen dött av att utmana sig själv. Var ju "uppkäftig" nog att höra av mig till Hakkas och säga; Hej, jag har sett eran annons, jag kan inte börja jobba nu snarast som ni eftersöker men jag vill väldigt gärna börja jobba hos er. Många är positiva till att jag ska börja jobba där och det känns riktigt kul. Fick höra bara nu i veckan att det är folk som känner igen mig från Handlarn i Nattavaara som blev glada, bara det peppar ju mig ofantligt mycket. Än om jag kommer att vara en utböling från Västerbotten så kommer jag ändå inte att vara en utböling. 

 

Utöver allt det här har jag hunnit med mycket underbart i sommar och det kan jag leva på länge. Tänker att min sommar får ett eget eller rent utav flera inlägg. Förhoppnings kan jag komma igång lite med skrivandet igen men det kan nog fortsätta att eka ett tag till nu i början då jag har så mycket nytt att omfamna.

 

Avslutar detta inlägg med den passande låttexten som jag la upp dagen efter att jag anlände till Purnu. Att den låten och texten spelades under min biltur gjorde mycket.

 

 

Jag hann med att göra ett sista set naglar på salongen innan min flytt norröver. Tyvärr fick jag en spricka redan efter en vecka så får se hur länge den håller. Jag ville så gärna vara hel och mig själv nu i början på mina nya äventyr. Ska kolla runt och se om det finns möjligheter att göra naglar här uppe men det beror lite på hur det finns med salonger, tider och så vidare. Men i alla fall, dessa naglar gjorde min kusin Annie. Vi valde pastellfärger och glitter!