Grädde på moset

Nu har det närsom gått ännu en månad utan någon text men tja, att skriva en gång i månaden fungerar väl det med? Jag mår lite bättre nu, har börjat närma mig ytan litegrann, känner mig dock väldigt utmattad. Jag har inte brytit ihop eller gråtit lika mycket som tidigare men jag är så himla trött och vill helst bara sova. När klockan ringer på morgonen är det ofta svårt att stiga upp men det är ju bara till att göra det. Förutom min psykiska utmattning har jag även en långdragen förkylning som aldrig riktigt slår ut helt och hållet vilket tröttar ut mig ännu mer. Vissa dagar svider ögonen och det ilar i de på grund av huvudvärken som blir ännu mer ihärdig när jag inte är pigg. Känner mig som sagt väldigt värdelös många gånger då bristen på energi gör sig påmind när en inte orkar göra så mycket hemmavid eller något överhuvudtaget. Ibland lyser dock flitens lampa, försöker påminna mig själv när jag har gjort något om det så bara är att ha torkat bänkar och bord i köket. Även det lilla är ju bättre än ingenting. 
 
Lever just nu i en sova, äta och jobba bubbla men det har ändå hänt en hel del sen sist. För tre veckor sedan hade jag en tjejdag tillsammans med min svägerska Hanna med dotter, min svägerska Emma och min svågers flickvän Madde. Vi bilade till Jokkmokk och vi började våran dag med ett besök hos Stoorstålka, har alltid velat besöka den butiken då jag hittills enbart hade handlat online. Blev en mini ullo-liidni rikare, en liten ullsjal. Efter det besökte vi Ájtte, Svenskt fjäll- och samemusem, där var vi i två timmar. Tycker att alla ska åka förbi där om dem är i närheten av Jokkmokk. Något av det roligaste att se var att se olika koltar, där fanns även våran, Sorsele/Tärnaby kolten, har aldrig sett den tidigare. På museet blev jag ett par örhängen rikare, det roliga är att jag beställde hem det matchande halsbandet tidigare på morgonen, nu då örhängen fanns där kunde jag inte låta bli även om det blev en dyrare smäll. Köpte även Plupp och renkalven till lilla Victor från mig och Johan. Vi avslutade Jokkmokksdagen med kinamat på Kowloon, det var riktigt gott. 
 
Helgen efter det hade vi gäster som sov över under helgen. Mamma, Håkan, Emma och Eve åkte upp med husbilen! Det var så underbart att få träffa en del av min familj, var riktigt tråkigt att lillebror inte kände att han orkade med, hade varit roligt att få ha alla syskon här uppe samtidigt. Vi hann med att träffa nästan hela min familj här uppe och vi utforskade även lite i Purnu. Vi var till det gamla dagbrottet och så var vi även till Ainavarto, där visade vi utkiken och renhagen där vi brukar ha kalvmärkning. Det var första gången jag var dit och hagen var tom, kunde dock se hur alla renar sprang runt framför mig ändå. Vi hälsade även på Millis, våran tamren som bor hemma i hagen bakom vita huset. 
 
Förra helgen åkte jag till Malmberget på ett storloppis med morsan och svägerskan Anette, det var riktigt trevligt än om det var lite väl mycket folk för min del. Eller ja, antalet var väl kanske inte något problem men det fanns riktiga loppisrävar som skulle putta omkring en för att de skulle ha företräde. 
 
Den här helgen är väldigt lugn, igår kväll var vi förbi i min svåger Tobbis och Maddes nya hus som ligger på gångavstånd från oss. Sen hade vi även över besök hit för kaffe då det var lite tomt på möbler i deras hus då de fick åtkomst till det igår. Idag har faktiskt flitens lampa lyst litegrann också, jag har diskat, tömt bänken på kartonger och konserver, torkat bänkar och bord och dammsugat. Jag mår så mycket bättre av att få bort litegrann än om organiserat kaos är något som hör till min vardag. Apropå annat, vi fick den första snön samma vecka som min familj kom upp men den försvann snabbt, men nu har vi snö igen och nu är den nog här för att stanna. Samtidigt som det är lite jobbigt med snö är det himla underbart. Våran kolsvarta gård blir så mycket ljusare på kvällarna och min fantasi behöver inte spela mig lika många spratt, haha. 
 
Jag börjar bli ganska van med att jag bor här uppe nu, brukar inte ha så stora problem med att vänja mig. Det jobbigaste är självklart att vara långt ifrån min familj men samtidigt så går det inte en dag utan att jag tänker på hur lycklig jag är som bor ihop med Johan. Det är han, jag och djuren, det är våran lilla familj. 
 

En kropp som vill leva och ett sinne som inte vill

Jag har tappat det här med att skriva av mig och som vanligt känns det lite irriterande men samtidigt orkar jag inte lägga någon större vikt vid det. 
 
Jag har haft och har en tyngre period just nu, det är en utmaning varje dag att kliva upp och möta världen. Är äntligen frisk från min förkylning som höll i sig i över två veckor, vi har även varit kort om personal på jobbet vilket har gjort det tyngre. En förkylning kan jag dock ta, det som har varit och är jobbigast är mitt psykiska mående. Jag har bott själv sen 2009, ingen har behövt se när jag mår som dåligast så ofta, ja, förutom när jag fick min utmattningsdepression 2010, då var jag ofta hemma hos mamma eller storasyster. Sen dess har jag oftast gömt mig hemma tills det värsta har gått över. Nu har jag varit sambo i två månader och det gör extra ont i mig när Johan ska behöva se mig så här. Jag vet ju redan själv hur jobbigt det är att se någon en älskar må så dåligt men inte veta vad en kan göra för att hjälpa. Känner ju själv hur hjälplösheten sköljer över mig när jag bryter ihop. Det är extra jobbigt just nu, jag faller ofta ner i negativa tankar då jag blir så less på mig själv. Ställer så många frågor till mig själv i huvudet och jag blir så ledsen. Varför mår jag så här? Varför tar det aldrig slut? Och så vidare, jag borde få en medalj i tänkande. 
 
Förra helgen mådde jag riktigt dåligt, jag bröt ihop mer än en gång och jag var så slut. Det har dock varit slaktsäsong så jag har varit med och hjälpt till med paketering av kött vilket tog upp mycket tid av helgen. I söndags blev jag även klippt av min svägerska Hanna och även där slog ångesten till med buller och bång. Jag fick ont i kroppen när jag satt, det satt många människor runt omkring och pratade med varandra, det blev för mycket. Pulsen steg och jag ville fly, det rev så mycket i kroppen på mig. Det brukar inte vara så här, jag brukar inte vilja dra mig undan och gömma mig under en sten, inte när det gäller familjen. 
 
Men ja, det har varit mycket den senaste tiden. Jag har inte kunnat åka ner hem som tänkt och det har varit väldigt tungt ärligt talat. Det har varit problem med bilen och jag har varit rädd för att köra den, det har nog påverkat mitt mående väldigt mycket. Farsan har kollat på bilen ännu en gång och just nu mår den bättre vilket känns himla bra, vill ju kunna åka ner något snart. Jag saknar min familj där hemma så mycket, saknar speciellt mina syskonbarn så himla mycket. Jag vet att det är en vanesak och jag är samtidigt väldigt duktig på att klara av förändringar men tror den här förändringen kommer ta längre tid att bli van vid än andra.
 
Allt är inte becksvart dock, är väldigt tacksam över allt stöd jag får. Att vara omgiven av katt och hundar som alltid blir glad att se en hjälper mycket också. Jag har förövrigt skaffat gymkort tillsammans med min svägerska Anette, vi har tänkt komma igång och gymma tillsammans i Nattavaara. Det är ett väldigt litet gym, jämför en det men Iksu skulle en nog kunna kalla det för ett hemmagym. Det viktigaste finns dock där och det är så guld att gymmet finns. Med avstånden vi har är det ovärderligt. Jag vill så gärna komma tillbaka dit jag var för två år sedan, då mådde jag väldigt bra.
 

Att vara ny

Nu har jag jobbat en vecka på fritids och grävandet fortsätter. Ja, försöker alltså att grotta ner mig i hur det fungerar överhuvudtaget. Då jag började i Sävar kändes det administrativa självklart, det fanns uppradade pärmar men det är inte på samma sätt här. Mycket beror nog på att det har varit mycket vikarier och så vidare men det känns så konstigt att jag inte ens har hittat något gammalt system. Samtidigt så blir ju detta en utmaning, att göra en nystart på avdelningen dock är dessa delar inte något som jag har fått ut så mycket utav utbildningen, i alla fall inte vad jag minns.
 
Jag har planering på måndag och skulle vilja börja grotta ner mig i det här men jag måste också grotta ner mig i vad som behövs ute på rasten och hur en beställer. Jag har aldrig lagt en beställning tidigare. Det är en del saker som är annorlunda här i kommunen, tillbud till exempel, det har jag tidigare fyllt i via dator, här är det på papper. Vi har inte kostavdrag på lönen vilket jag tyckte var jättepraktiskt även om jag inte åt varje dag. Något som jag tycker är extra tokigt dock är att en inte kan kolla självservice hemma, en kan enbart kolla mailen. Ja, du ska inte ta med jobbet hem och så vidare men dyker en fundering upp i skallen på kvällen eller liknande så vill jag kunna kolla upp det. Allt är som sagt vanesaker men detta är något som även kollegor tycker är dumt. 
 
Antalet barn på fritids är just nu 15 men det kan sjunka. Ett barn prövar på att gå hem, ett annat barn är enbart varannan vecka fram tills att skolskjutsen går och så vidare. Ja, nu måste en ha koll på skolskjutser också, hujeda mig. Måste även ordna en inloggning till Schoolsoft så att jag kan ha koll på tider och så vidare. I Sävar fyllde föräldrar i barnens tider på papper men här är det via detta program. Det är mycket nytt att andas in som ni märker och när en enbart har jobbat ett läsår blir en extra förvirrad. Igår drog skolan igång och som det ser ut just nu går jag mot förskoleklassen två timmar per dag, sen är jag även med på två lektioner till under veckan med f-2, idrott och so. I förskoleklassen har vi tio elever, Johans systerson Elias är en av dem. Har varnat han för att missköta sig, haha. 
 
Allt som allt så känner jag mig redan som en i gänget och det kan jag tacka min chef för. Förra veckan var vi på utbildning och jag åkte med henne in till Gällivare. När det var dags för lunch var hon tvungen att åka iväg så då raggade hon upp lunchsällskap i form av kollegor på skolan. Efter utbildningen var jag även på min första after work, Dollar Store! Skämt och sido men vi åkte dit i alla fall. Jag passade på att åka med mina kollegor för att lära känna dem bättre och vi hade det riktigt trevligt.
 
Ja, mina renar fick hänga med hit också, hehe.
 

I måndags

I måndags var det ingen vanlig dag för det var min födelsedag! Hela 29 år har jag blivit på papperet än om jag känner mig som 21 i själen och 90 i kroppen.
 
Min födelsedag började med jobb, 7-15.30, dock så skickade de hem mig lite tidigare, kom hem när jag skulle ha slutat. Väl hemma låg jag på sängen i några minuter innan jag och Johan kom igång med tårtorna, vi gjorde en var. Han gjorde en marsipantårta och jag gjorde en gräddtårta, spritsat ska det vara! Vid 16.30 när sista handen läggs på spritsningen ramlar de första besökarna in med presenter och så rullar det på, vi hade besök tills efter 21 och det var även först vid 21 som vi gjorde någon mat. Kändes bättre att lägga sig med mat i magen istället för enbart fika.
 
Jag hade en väldigt tung födelsedag samtidigt som den var jättebra. Fysiskt och psykiskt var jag inte riktigt med, mådde som en urkramad trasa redan från början. Det var tungt att vara ifrån min familj, samtidigt så är jag ju välsignad med en underbar familj här uppe också och det håller en ju uppe, det stärker. Det mest slitsamma under firandet var mitt måeende, ville inte att det skulle skina igenom. Det kändes som att jag var sur hela tiden fastän jag vet att jag inte var sur ens, jag var bara väldigt slut. Johan var en stjärna och skötte serveringen hela tiden, själv så skulle jag hälla upp kaffe i termosen en gång men det slutade med att jag brände handen. Då la jag ner försöken att vara värdinna. Det går inte med ord att beskriva hur tacksam jag är över min familj här uppe. De får mig alltid att må bättre. 
 
Blev firad med presenter, blommor, trisslotter och massvis med kärlek, kan det bli bättre? Ja, tänk om hela min familj hade varit här, det hade varit grejer. Nästa år fyller jag 30, vi får väl se vad som händer då. 
 

Början på mitt nya jobb

Är inne på min andra vecka på mitt nya jobb, dock blir det mer nytt från och med nu på torsdag. Den här första tiden har jag nämligen jobbat på förskolan i och med ihopslagningen med fritids under sommarlovet. Det har inte varit så mycket barn vilket har varit skön, en mjukstart. Som mest har vi haft cirka 8-10 barn. Något nytt för mig den här korta tiden har fått vara att jobba med små barn, vi har till exempel två ett åringar. Det har varit riktigt mysigt att få rå om dem små samtidigt som jag känner att valet att jobba med äldre självständigare barn är ett bra val. På sätt och vis har det dock varit lite jobbigt att vara på förskolan först av allt, för nu har jag lärt mig deras rutiner och lokaler men efter onsdag börjar fritidsarbetet. Torsdag och fredag har vi dock samverkans dagar så det är först nästa vecka fritids drar igång. Eller ja, jobbigt och jobbigt, det är väl mest min lägre självkänsla som talar litegrann där. För samtidigt är det bra att jag har jobbat på förskolan då vi har gemensamma öppningar och stängningar just på förskolan. Är väldigt tacksam över de kollegor jag har haft den här tiden, vilka stjärnor, det är inte jobbigt att fara till jobbet.
 
Det har varit och är ganska tungt att börja jobba igen.Huvudet tar mycket stryk och jag vet att det kommer att fortsätta så ett tag i och med alla förändringar och innan allt är under kontroll. Ja, nu kan ju inte allt vara under total kontroll men det ska bli skönt att få veta mer om tider och så vidare. Det kommer att bli bra tillslut bara det får ta sin tid. 
 

En av de bästa kvällarna någonsin

nnan jag flyttade upp ville jag hinna försöka köra min morbrors jänkare, en buick wildcat. Han har haft jänkare sen jag var liten och det är något som jag alltid har älskat. Med åren har jag fått åka med mycket och drömmen har ju så klart alltid varit att kunna köra en själv och därmed gärna även raggen i Umeå. I många gamla jänkare går det inte att justera sätet och detta har ju varit ett orosmoment i och med min korta ståtliga längd men i denna gick det att flytta fram sätet. 
 
Jag pratade med min morbror om min dröm innan flytten och det var inget problem för mig att låna bilen. Hade mamma med mig som stöd och handledare då hon har kört jänkare åt min morbror i flera år. Hör och häpna, jag nådde fram även om magen var i vägen men det ska väl lösa sig i framtiden. Min första körtur blev inte så lång, körde från Ivarsboda till Sävar och for runt litegrann innan det bar av tillbaka. Jag vågade köra fram till stugan och parkera buicken! Fick blodad tand och kände, det här vill jag göra igen och igen och igen. Strax innan vi körde tillbaka kom jag på tanken att få skjutsa Agnes och Elmer men då klockan började bli ganska mycket slöt jag bort det. Ångrade det väldigt fort och fick dåligt samvete fastän dem inte ens visste om det, men ja, så är jag tyvärr byggd. 
 
Började senare diskutera med Lars om min tanke och hörde återigen av mig till min morbror om jag kunde låna buicken. Det började närma sig motorveckan i Lycksele så jag var osäker på om det skulle kunna gå men det gick! Barnen visste ingenting mer än att jag och Lars skulle hämta en överraskning. Vilken känsla det var att köra in buicken på deras gård och se barnen och Emma stå spänt och vänta. Elmer ville springa fram på en gång medan Agnes blev lite förvirrad. Älskade hennes fråga; Vad är det här egentligen? Jag hade inte planerat något mer än en tur i Sävar då Lars undrade om vi skulle köra in till stan och köpa glass. På en gång hälsade osäkerheten på men jag blev peppad och vi åkte iväg in mot stan. Först körde vi raggen för att senare köra till donken och köpa glass. Efter glassen blev det en till sväng ner på stan och Agnes som varit osäker från början ville aldrig fara hem. Båda barnen lärde sig fort hur en äkta raggare åker och oj vad de njöt! Det blev extra roligt när Umeå fotbollsfestival hade invigning nere på kajen och där körde vi förbi och fick all uppmärksamhet, det tyckte barnen var spännande. Vi mötte några jänkare under våran körtur och jag fick hälsa på flera förare och oj vilken känsla det var. Haha, låter säkert jättefjantigt men jag var så jävla stolt över att jag kunde och vågade köra till och i stan. Efter våran stadstur blev det även att köra raggen i Sävar, där fick vi även en till jänkare som följde med oss, vi blev en liten konvoj! 
 
Den här kvällen är oförglömlig och ovärderlig. Är så himla lycklig över att jag kunde göra det här med barnen innan jag flyttade upp hit till Purnu. Tänk att även få vara den som skjutsar barnen för första gången i en jänkare. Blev även extra roligt att göra det med hela familjen KPP då jag var väldigt mycket hos dem den sista tiden. Ja, kan leva länge på den här kvällen. Är så tacksam att Emma och Lars dokumenterade kvällen med både foto och film.
 
 

Mickelbogård & O'learys

Mamma och Eve skulle åka till Mickelbogård med Agnes och Elmer även jag följde med då det kändes roligt att få göra något speciellt med barnen i och med flytten. Kan verkligen rekommendera ett besök på Mickelbogård, såg att de även har aktiviteter under de olika årstidssäsongerna. 
 
Vi började vårt besök med att äta våfflor till lunch, därefter gick vi runt och hälsade på alla djuren, åh, himmelriket för mig. Utöver våra vanliga svenska djur så finns det även kameler, åsnor, alpackor, jakar och så vidare. Min favorit var helt klart åsnorna, hade väldigt svårt för att dra mig därifrån. Märkte sen att det fanns två inhägnader med åsnor, vilken tur för mig va? Agnes provade att sitta på deras jaktjur Eldvin, vilken tjej alltså! Senare red hon på en shetlandsponny medan Elmer trampade runt på en John Deere traktor. Utöver detta provade barnen även på att hålla i en kaninunge, ett marsvin och en tamråtta. Mickelbogård är helt klart ett ställe jag kommer att besöka fler gånger. Det ligger i Mickelsträsk, cirka 3-4 mil utanför Umeå. 
 
Efter besöket på gården åkte jag hem och gjorde mig i ordning för en middag med Kickan. Vi hade båda pratat om att umgås men som vanligt rann dagarna iväg och nu tog vi tjuren vid hornen för att hinna träffas innan jag skulle flytta. Även fast det var länge sen vi sågs kändes det som igår när hon mötte upp mig utanför Olles. Vi åt en jättegod middag och pratade om allt mellan himmel och jord. Kickan föreslog senare att vi kunde gå ner till älven och köpa glass ifall kiosken var öppen. Den var öppen och glass fick vi, jag provade jordgubbsmjukglass för första gången och den var god men inget slår blåbärsmjukglass. I många år köpte jag blandad och åt vaniljen först för att spara det godaste till sist. Hallå, varför inte bara köpa enbart blåbär? Haha, har hunnit med att äta enbart blåbär i några år nu, var alldeles för skadad från barndomens mjukglassköp, men samtidigt så var det ju så fint när glassen hade två färger också. Det blev en riktigt underbar kväll med en underbar vän. 
 
Tänk att en kan vara så lyckligt lottad att få ha en sån här fin heldag?
 

Vet inte riktigt

Vet inte riktigt vart jag ska börja, det har hänt väldigt mycket sen sist. Jag har inte haft ro i kroppen till att sätta mig ner och skriva än fast det är just skrivandet som brukar ge mig ro. 
 
Midsommarveckan körde jag i alla fall upp till Purnu för att hämta hem Luna, kortfattat så fungerade det tråkigt nog inte för mig att ha en valp ensam. Efter ungefär en vecka fick Johan komma ner och hämta upp henne till byn. Min sömnbrist påverkade mig direkt, det small till som en blixt.Tanken var att jag inte skulle fokusera allt för mycket på flytten i och med Luna men nu klarade jag inte av någonting. Jag är dock glad över den veckan jag hade henne hemma hos mig i alla fall, den tiden var bättre än ingen alls. 
 
Därefter började jag att packa ner lägenheten, mamma hjälpte mig ofantligt mycket genom att hjälpa till med den värsta packningen, glas och porslin. Att göra i ordning inför flytten var väldigt tungt samtidigt som det inte var det. Men ja, att flytta överhuvudtaget är väldigt jobbigt än om det är över 40 mil eller bara några kvarter bort. Veckorna innan Johan kom ner bestod mest av packning och att hinna träffa och umgås med människor innan flytten. Hann inte med allt som jag ville men så är det ju oftast, dagarna går så himla fort och plötsligt stod transiten parkerad utanför lägenheten. Dagarna innan Johan kom ner skänkte jag bort det mesta av mina möbler då vi inte skulle ha någon användning för dessa. Kändes bättre att kunna ge bort istället för att bara slänga på återvinningen. Under själva flyttdagen hjälpte min svåger Lars till, han och Johan fick ta det tyngsta lasset. Själv tog jag på mig att vara den yra hönan som plockade i småsaker. Uppe i Purnu fick Johan hjälp att lasta ur transiten. Jag valde att stanna kvar ett tag, i och med den tömda lägenheten bodde jag hemma hos pappa och Kajsa hemma i Sävar. På det sättet fick jag kvalitetstid med barnen. Bodde nästan hemma hos familjen KPP än om jag inte sov där. 
 
Är väldigt tacksam över all hjälp som jag har fått med flytten. Det har varit ett väldigt stort steg att ta än om det har varit dags för det länge. På söndag har jag och Johan varit ihop i sex år, det är på tiden att han och jag får bygga ett liv tillsammans, att vi två äntligen blir en fullt ut. I söndags kväll rullade jag in på gården för att bo här och på måndag börjar jag på mitt nya jobb. I påskas när jag körde upp för första gången var jag även på en arbetsintervju. Jag ska jobba som "huvudansvarig" fritidslärare på en F-9 skola med cirka 70 elever, skiljer sig mycket från min gamla arbetsplats med cirka 625 elever sammanlagt. Jag hade ju även 73 elever inskrivna enbart på min fritidsavdelning. Det ökade ansvaret känns väldigt väldigt för stort men samtidigt så har ju ingen dött av att utmana sig själv. Var ju "uppkäftig" nog att höra av mig till Hakkas och säga; Hej, jag har sett eran annons, jag kan inte börja jobba nu snarast som ni eftersöker men jag vill väldigt gärna börja jobba hos er. Många är positiva till att jag ska börja jobba där och det känns riktigt kul. Fick höra bara nu i veckan att det är folk som känner igen mig från Handlarn i Nattavaara som blev glada, bara det peppar ju mig ofantligt mycket. Än om jag kommer att vara en utböling från Västerbotten så kommer jag ändå inte att vara en utböling. 
 
Utöver allt det här har jag hunnit med mycket underbart i sommar och det kan jag leva på länge. Tänker att min sommar får ett eget eller rent utav flera inlägg. Förhoppnings kan jag komma igång lite med skrivandet igen men det kan nog fortsätta att eka ett tag till nu i början då jag har så mycket nytt att omfamna.
 
Avslutar detta inlägg med den passande låttexten som jag la upp dagen efter att jag anlände till Purnu. Att den låten och texten spelades under min biltur gjorde mycket.
 
 "Det krävs styrka, det krävs mod, så lätt att gå förbi. För kärlek rör sig, kan stå framför dig, den lovar ingenting och när en känsla börjar gry kan vi ramla eller fly. Ta en chans och satsa högt, lägg allt på samma kort. Våga ge i livets spel och bara vi gör rätta drag, jackpot kan bli du och jag." 
 
 
Mitt nya hem i Purnu

Pastell och glitter

Jag hann med att göra ett sista set naglar på salongen innan min flytt norröver. Tyvärr fick jag en spricka redan efter en vecka så får se hur länge den håller. Jag ville så gärna vara hel och mig själv nu i början på mina nya äventyr. Ska kolla runt och se om det finns möjligheter att göra naglar här uppe men det beror lite på hur det finns med salonger, tider och så vidare. Men i alla fall, dessa naglar gjorde min kusin Annie. Vi valde pastellfärger och glitter!
 

HH - Rullande åska

Ja, nu börjar det ju vara ett tag sedan jag var och såg Håkan Hellström men vad gör det om 100 år? Den 17 juni var dagen med stort D. Innan den dagen var jag lite av ett nervvrak, ville hinna få lägenheten gästvänlig, speciellt då några av gästerna knappt varit här tidigare, en vill ju visa upp sitt hem som en alltid egentligen vill ha det eller hur?
 
Dagen började med besök av min svägerska med dotter och två kompisar. De kom hit och tog det lugnt en stund innan det bar av till hotellet och diverse ärenden. När de for vidare var det dags för mig att börja göra mig i ordning då jag senare skulle få middagssällskap av mina systrar och en svåger. Vi gjorde oss i ordning samtidigt som en tacogratäng åkte in i ugnen, i samma veva kom Hanna med flickor förbi en sväng igen. Kände mig lite osäker på kvällens väder då det regnade, åskade och blixtrade om vartannat, passande dock då turnén hette Rullande åska men ja, utomhuskonsert och regn faller mig inte riktigt i smaken. Innan vi började vandra mot konserten som var på Campusarenan kom en kusin förbi som också skulle följa med. Kön var riktigt lång, vi gick förbi konsertområdet och upp mot MIT fontänen för att senare gå samma väg tillbaka, haha. Men vi hade tur med vädret, precis innan vi började komma in på området slutade det regna och solen sken resten av kvällen. Jag blev dock tyvärr less redan efter första låten och kunde inte riktigt njuta av hela konserten. Fick jätteont i fötterna och i ländryggen, stod och bytte fot om vartannat och böjde mig framåt. Kunde knappt stå på fötterna och det kändes som att ryggen skulle gå av och där skulle jag stå i tre timmar bland folk som skulle tränga sig framför en och så vidare. Såg konserten ganska dåligt men jag hörde den ju i alla fall och jag blev så himla glad när Håkan äntligen sjöng min låt, Din tid kommer. Den låten kom i in i mitt liv i samma veva som slutet på utbildningen och ja, den betyder mer än vad ord kan beskriva. En rad som säger allt; "Res dig efter varje smäll, du har en ängel på din axel. Din tid kommer, din tid kommer." Just där och då hade jag inte ont. 
 
Efter konserten var det tänkt att vi skulle gå ut på krogen, vi hade även vinat hemma hos mig innan men det gick dåligt med alla gamla trasiga kroppar. Det var riktigt skönt att bara få komma hem, dricka något och äta lite gott innan det blev soffläge och ipren.
 

Butterfly Kisses

 

Sista veckan på jobbet och lite till

Sista veckan på jobbet var väldigt tung att genomföra samtidigt som den var väldigt lätt, en ser väl alltid fram emot ledighet eller hur?
 
I tisdags kväll hade min avdelning skolavslutning och oj så fint det var. Först möttes vi upp utanför Klockargården för att gå in tillsammans på led i kyrkan. Kändes väldigt konstigt att för första gången gå med i ledet som fröken kan jag lova. Barnen satte sångerna perfekt och min favorit av Lahles Goliat, kunde hålla mig från att gråta, det tackar jag genrepet för. Efteråt samlades vi på en äng en liten bit ifrån där vi kramade om varandra ordentligt och efter det var det picknick för de som ville.Veckan flöt senare på med fritids, jag hade min sista dag redan på torsdagen då det kändes onödigt att vara med på stängningsdagen i och med flytten. Torsdagen blev väldigt tung, flera av barnen klamrade sig fast i mig och sa att jag inte fick flytta. Jag slutade strax innan mellis och i och med att det var utemellis samlades alla barnen i ett led och ropade Hej då Erica efter mig, jisses, då kom tårarna litegrann och jag var snabb att sätta mig i bilen. 
 
Min torsdag fortsatte senare med soffan en stund innan det bar av till besiktningen, som tur är kunde mamma följa med. Det blev en ombesiktning på fåården men vi slapp i alla fall direkt körförbud, haha. Senare bar det av hem en snabb sväng där jag gick på toa för att sen åka ner till stan. Jag och Bim hade bokat in en middag på Olles för att fira min semester och ja, att vi är vi. Det är väldigt viktigt att fira. Min köttbit var riktigt fin, pommesen riktigt friterade och min starka bearnaise var riktigt stark, ingenting att klaga på där inte. Vi avslutade middagen med en drink som steg direkt upp i huvudet, haha. Det märktes att jag hade varit vaken sen före fem och var väldigt trött. 
 
I fredags var det äntligen dags för mina naglar, jisses vad framtunga de hade hunnit bli. Min kusin överträffade även sig själv denna gången när hon gjorde handmålade fjärilar. När vi var färdiga mötte Bim upp mig och vi tog bussen upp till mig där vi senare tog bilen för att göra ärenden åt oss båda. Vi körde hem med mina saker och senare tog Bim över ratten och körde hem till sig. Jag hade nämligen frågat om jag kunde ha bilen där till på söndagen då Hanna, Iddi och hennes två kompisar skulle komma ner på lördagen och se Håkan Hellström de också. Ville göra det lättare med parkering för dem då och så fick även Bim låna bilen och vi kunde passa på att brumma lite. Blev en ganska tidig kväll då jag ville fortsätta få lite ordning hemma i lägenheten inför lördagens gäster. Johan var nämligen ner förra helgen och vi flyttade ut förrådet, vi tömde även lite i lägenheten vilket innebar att saker flyttades runt. Visst är det roligt, nu ser lägenheten mer ut som jag har velat. Har aldrig tagit mig i kragen tidigare att fixa sådant som gick så fort. Varför skjuter en upp sådant? 
 
Håkan kommer att få sitt eget inlägg, det var en händelserik dag och kväll, jisses vilken lördag.
 

Full rulle

Ja jisses vad tiden springer iväg. Har fullt upp samtidigt som jag inte gör någonting. Orkar inte göra så mycket för tillfället och försöker att skita i om inte livet planeras till punkt och pricka. Tror det kan vara bra att bara låta allting hända ibland också eller vad tror ni? 
 
Jobbar i två veckor till, ja, sju arbetsdagar sammanlagt, av dessa är det kvar fem skoldagar, det är inte klokt vad tiden springer iväg. Flytten börjar närma sig också men innan dess är det mycket som ska hinnas med som jag ser fram emot. Nu på tisdag ska jag fira en av mina mostrar som fyller 70 år, ska se min lillebrors band spela en sista gång, tanken är också att jag ska hinna ha en tjejdag/kväll med Emma och Agnes, vill köpa inneskor till skolan åt Agnes då hon börjar nu till hösten, vill vara med på ett litet hörn i alla fall. Till veckan som kommer därpå ska jag se Håkan Hellström vilket ska bli riktigt roligt då jag förutom Emma, Lars och Eve kommer att få träffa Hanna och Iddi med kompis. När det gått ännu en vecka ska jag köra upp en snabb visit till Johan då vi ska skaffa en valp. Vi sa aldrig mer en plott praktiskt taget men ja, ni vet ju vad en säger, en ska aldrig säga aldrig. Jag har lite svårt för att säga nej när det gäller djur, haha, hade ett namn på hundrackarn samma kväll som jag hade sett henne några timmar gammal, Luna. Ska ta med Luna hit ner innan det bär av norrut igen med flyttlasset. Ska bli roligt att bli med valp samtidigt som det är mycket jobb, kanske är dumt att låsa upp sig ordentligt nu sista tiden här nere men samtidigt känns det också bra att ha något att fokusera på. Det bästa med valet att ta ner Luna är att jag äntligen får vara med helt från början, har inte kunnat vara det med våra andra hundar. Låter som att vi har 1000 hundar, det har vi inte, bara nästan, haha, vem vet hur det ser ut om några år, haha. Blir också spännande att se vad Mirabelle tycker om en valp men tänker att det är bra även för henne att få vara med från början, vi får se vem av dessa damer som kommer att bestämma här hemma på berget. 
 
Apropå berget, denna helg håller Yran igång, det är riktigt spännande att bo bredvid festivalområdet, ja, eller så inte. Jag sov dock över i Sävar igår för att rymma en del av helgen i alla fall. Var lite orolig över att min parkering skulle vara stulen men se på fan, den stod och gapade efter forden. Det är lugnt just nu på mitt område vilket är skönt, det enda jag hör är musiken från festivalområdet och polishelikoptern som snurrar runt för att kolla läget. Imorgon blir det till att bara ta det lugnt, ska väl försöka göra någon nytta här hemma dock. Har tagit ledigt på måndag vilket ska bli riktigt skönt, tänker passa på att gå till frisören då och bli fin inför sommaren, jag börjar bli så himla långhårig nu att jag blir spyless. Blir hos en helt ny frisör, ska bli spännande att se slutresultatet, har ju som tur är ingen komplicerad frisyr. Jisses vad jag babblar, ska ta och slänga upp benen i soffan ett tag innan jag ska försöka sova. 
 

Ändrade planer

Ja, jag skulle ju som sagt ha min sista arbetsdag den 28 april och så blev det också samtidigt som det inte blev det. På vad jag trodde var min sista fredagsmorgon fick jag förfrågan om att jobba på Bävern veckan därpå, en stund senare blev jag förfrågad om en månad och huxflux blev det två månader då en kollega blev sjukskriven i tre månader. Det kändes riktigt roligt att bli förfrågad för det visar ju på att de är nöjd med mitt arbete under skoltid, nu var det ju även en fördel att jag hade lärt känna alla barn och även hade en tom agenda. En klasslärare ville ha tillbaka mig till personalrummet för att få se min min när jag fick frågan om att jobba där skol- och fritidstid, tog det som ett riktigt gott tecken. 
 
Det är annorlunda att få jobba på en fritidsavdelning som ligger på skolområdet, har inte haft det så sedan min VFU. Torpet ligger ju som sagt en promenad bort. Nu jobbar jag även med förskoleklass och årskurs ett, på Torpet har vi årskurs två. Denna gång är jag även kopplad till endast ett klassrum och oj vilken skillnad det är. Jag har trivts i alla tre klassrum men det är väldigt skönt att ha något mer stabilt och känna att en har mer koll på läget i överlag. Har haft mer ansvar vissa dagar också beroende på hur personalstyrkan ser ut för dagen i och med kurser, frånvaro och så vidare. Jag har fått hålla i lektioner med förskoleklass, nu har det varit så enkelt att jag fått veta i förväg vad som ska göras och så vidare men det känns ändå som ett stort steg för mig. Trivs riktigt bra med att ha lektioner och hade kunnat se mig själv som lärare i förskoleklass men samtidigt har jag också sett hur klasslärarna sliter med det ena och det andra. Nu är inte mitt yrke en dans på rosor, men det känns ändå som ett bättre val för mig. Vet inte om jag hade kunnat släppa jobbet, det hade nog följt med hem på ett mer stressat sätt än vad mitt jobb gör idag. Tiden går som vanligt fort och snart är min tid på Bävern över också, känns väldigt roligt att jag kommer att vara med på skolavslutningen som fritidslärare. Annars hade jag självklart farit dit ändå för att titta. Det är en annorlunda känsla att vara med som vuxen istället för som elev. Blir spännande att hålla sig för gråt denna kväll, en av låtarna som barnen ska sjunga ger mig rysningar i kinderna rent utav, den är så himla fin och underbar. 
 
Min trötthet håller fortfarandes fast i mig med sina klor men det är något jag får leva med. Vilar ibland men vissa gånger blir det kaos av allting istället. Har en period med ännu mer ångest och oro som väcks till liv ännu mer just när jag vilar av någon dum anledning. Blir sällan piggare av att vila heller men ibland behövs verkligen stunderna på soffan under filten. Det är mycket på gång i och med flytten norröver, jag har inte hunnit börja rensa eller liknande men har sagt till Johan att jag skiter i om det blir en flytt där vi bara packar ner allt och kör upp. Det är fortfarande inte bestämt precis när jag flyttar men det blir i juli någon gång. Det känns faktiskt helt ok, att inte ha planerat allt i minsta detalj alltså. Kanske är det en slags försvarsmekanism, det blir vad det blir och jag behöver inte tänka på det allt för mycket, samtidigt som jag försöker att släppa taget lite om att känna mig tvungen att planera. Det känns väldigt konstigt att jag flyttar om två månader. Samtidigt som det känns underbart att äntligen få bo ihop med Johan känns det som ett helvete att flytta ifrån allting jag har här. De senaste åren har jag utvecklats och vuxit så ofantligt mycket, tror flytten kan hjälpa mig att fortsätta med det. Även om jag "lämnar" allting så finns ju allting kvar. 
 
 

Tantvarning?

Hujja vad jag känner mig gammal efter denna helg, är fortfarande helt slut. I torsdags kom jag som sagt hem vid midnatt, la mig för att sova där vid två tiden. Dagen efter hade jag stängning på jobbet därav gjorde det ingenting att jag kom hem så pass sent som jag gjorde. Dock var tröttheten ett faktum redan efter en timme på jobbet. Efter jobbet åkte jag förbi affären en sväng innan jag mellanlandade hemma hos Emma och Lars. Värmde upp middag där innan det var dags för oss att åka vidare in till stan. De fick åka med hem till mig och därefter åka vidare med buss då jag behövde upp till mig för att göra mig i ordning. Eve hade nämligen bjudit in oss till en födelsedagsfest då hon fyllde 25 den 14e. Kände mig lite stressad men tänkte samtidigt att viktigast är ju att jag kommer överhuvudtaget. Sminkningen gick ganska fort men insåg sen att jag knappt hade någonting att ha på mig i och med att jag har gått upp allting som jag gick ner tidigare. Ville börja gråta samtidigt som paniken kom smygande, var nära att bara lägga mig ner och bli en blöt hög. Hittade tillslut en tunika som inte blev för tight eller kort så tillslut kom även jag mig iväg. 
 
Framme på festen fanns det en liten presentpåse med kaka och godis, det fanns även snacks och häftiga blinkande ballonger som hon hade beställt på Wish. Har själv tittat på dessa men har inte haft någon anledning att beställa men nu vet jag ju att ballongerna är värt det. Lite senare kom mamma och Håkan hem och mamma var även snäll och skjutsade oss i två omgångar ner på stan då vi hade planerat att gå på Olles. Hör och häpna, jag fick äntligen dansa med sällskap! Två omgångar! Första omgången dansade jag med Emma och vi råkade ut för tre äckliga killar, vi var iväg till en vakt och jag blev riktigt imponerad över att en av vakterna stod inne på dansgolvet och höll uppsikt där inne. Senare när jag dansade med Eve hade vi även en gammal vän med oss, Stefan, då var inte killarna lika närgångna, såg tyvärr hur de for runt över dansgolvet och gjorde likadant mot andra som de hade gjort mot oss tidigare. Dessa killar hamnade även precis bakom mig i kön till garderoben och ena killen frågade mig massa saker om mitt boende och så vidare. Först nu lyssnade han på att jag hade kille, hade påtalat detta tidigare. Allt som allt var det en riktigt trevlig kväll, nötter på dansgolvet kommer det tyvärr alltid att finnas. Tidigare under kvällen fick jag en försenad grattis till körkortet present av Eve, ett jättefint halsband med en mening som står för min kamp till körkortet, ja, kampen om mitt liv. En stärkande text, de som känner mig vet att jag älskar klockarena texter som tilltalar mig och betyder något. 
 
Igår låg jag i soffan hela dagen, orkade inte göra någonting och kroppen värkte som när jag föll för ett tag sedan. Ja, jag halkade och ramlade baklänges och slog mig i huvudet. Efter det var min kropp väldigt mör och jag har känt av liknande värk nu i helgen. Inte så konstigt i och med min långa resa i torsdags. jobb, stress och festande i fredags, men ja, hujja. Idag blev det lite mera gjort, körde iväg hem till mamma och Håkan för att få hjälp med att byta till sommardäck. Vilket team vi var! Efter däckbytet åkte vi vidare till macken mitt emot deras område för att tvätta bilen och fylla på luft i däcken. Efter det bjöd jag på middag som tack för hjälpen, blev en riktigt trevlig eftermiddag. När jag kom hem tog jag tag i garderoben som blev ännu stökigare än tidigare efter paniken i fredags, har tömt ut kläder som är alldeles för små. Samtidigt har jag ingenstans att ha dessa kläder heller, har redan en påse på golvet med plagg som jag vill ha kvar tills de passar igen. Men ja, samtidigt känns det sjukt onödigt att ha de i garderoben också. Får se, måste ta tag i att rensa här hemma. Är inte klar med garderben men orkar fasiken inte så mycket mer ikväll. 
 
Tror också att min trötthet beror på att det är så mycket tankar och funderingar nu. Imorgon börjar till exempel min sista vecka på jobbet. Det känns jättejobbigt, vill inte skiljas från mina barn eller mina kollegor. Det kommer vara jättesvårt på fredag. Det är även många barn som har snappat upp att min tid med dem börjar rinna ut och jag får höra även från dem att jag inte får sluta. Det gör det lite extra jobbigt samtidigt som det värmer mitt hjärta ofantligt mycket, det betyder ju att jag har gjort någonting rätt. Vet inte riktigt hur min närmaste framtid ser ut, blir att vikariera hitan och ditan antar jag. Flytten norröver börjar också närma sig, det blir någon gång mot slutet av sommaren. Det är ju inte konstigt att jag är helt slut, det är så mycket just nu som rusar runt som en stormvind inuti mig. Tillslut blir det bara starka vindar för att senare bli en vindpust som sakta sakta tynar bort. Jag är inte mycket för förändringar samtidigt som jag är det. Vi får helt enkelt se vad som händer och fötter. 
 
 

RSS 2.0