Mina två första veckor

ina två första veckor på semestern spenderades i hemmatrakterna men två nätter spenderades även i Lycksele. Det innebär att jag har kört över 100 mil på mina två första veckor, haha, jisses. Ja, inte i sträck men i och med alla turer. 
 
Körde hem till Sävar på en söndag, det var väldigt varmt och kvavt men efter Norrfjärden vid Piteå började det att regna skurvis vilket gjorde att de sista 20 milen blev svalare, det tackade jag för än om det finns ac i bilen. Det var så obeskrivligt skönt att få komma hem och träffa barnen, jisses, är jobbigt att missa deras framsteg samtdigit som jag ändå blir uppdaterad om dessa. 
 
Dagen efter bar det i alla fall av till Lycksele och deras camping, vi hade hyrt en stuga för två nätter och oj vilket läge! Vi hade utsikt över älven och badplatsen, jag, hör och häpna, promenerade i endast baddräkt med ett badlakan slängt över axeln ner till badplatsen. Justja, bilfärden dit gick faktiskt väldigt bra, är cirka 12 mil eller något från Sävar, i en by var det dock sänkt hastighet på grund av ett cykelbansbygge, detta innebar även att vissa sträckor var enfiliga. Inget problem i sig men på ena sträckan mötte jag en stressad bil, det var min tur att köra, i vänster fil för att sedan svänga över till höger det vill säga, den mötande bilen orkar inte stanna utan börjar köra strax innan jag ska byta fil igen, denna stressade herre ligger halvt och kör i diket bara för att ta sig förbi, hujeda mig. 
 
Det blir svårt att återberätta Lycksele resan men den bestod utav mycket bad, god mat, musik, underbart sällskap, barnen hyrde trampbilar, vi spelade fotboll och bäst utav allt ett besök på Lycksele djurpark. Vi åkte tåget den här gången, en barndomsdröm blev sann! Haha, skämt åsido, har alltid velat åka tåget inne på djurparken och nu passade det perfekt i och med värmen. Vi hade aldrig orkat gå upp och ner, ner och upp i den hettan som var. Ville inte lämna campingen faktiskt, vi hade det så himla bra där. Men ja, vill en ha det bra kostar det också skjortan. 
 
Väl hemma i Sävar och Umeå igen hann jag med ganska mycket samtidigt som jag inte gjorde det men hann med både kinamat, blåbärsmjukglass, shopping, bio (Mamma Mia - Here we go again och Hotell Transylvanien 3), Sävar pizza och massa annat trevligt. Vi hann med att vara i Ivarsboda och bada bubbelpool och jag hann även få en klipp- och färgtid hos min gamla frisör, vilken lycka! Sista kvällen neröver spenderades i stan med bion, mat och kika på UFF's parad när vi var nere vid älven. Hade gärna hunnit med mer och träffat mer människor men jag är samtidigt himla nöjd med min semester hemmavid. Jag fick det bästa utav det bästa. Två veckor gick dock väldigt fort och det var tillslut dags att köra hem. 
 
Som vanligt var det skitjobbigt men så himla skönt också, jag hör hemma med Johan, så är det bara. Plus att vi hade massor att hinna med min tredje semester vecka men det får ni veta om i ett senare inlägg. 
 
Min semester hade inte kunnat börja bättre, åh, blir varm bara jag tänker tillbaka på dessa veckor.
 

Vart

Vart ska jag egentligen börja? Det har hänt så väldigt mycket sedan jag skrev sist att en knappt minns allting själv. Är i allafall inne på min sista semester vecka, tog ut fem veckor och herre jistanes vad tiden har gått fort samtidigt som den inte har gjort det. Bara det är en himla stor grej för mig, jag, Erica har haft betald semester. Efter år av sjukskrivningar har jag läst upp mitt slutbetyg, läst en högskoleutbildning, tagit körkort och fått min allra första tillsvidare anställning. Det är ju så gigantiskt stort att ja, det går inte att förklara med ord. 
 
Hade någon berättat för mig för några år sedan vart jag skulle vara nu och vad jag skulle ha klarat av skulle den personen nog ha blivit utskrattad och fått frågan om hen är allvarlig. Ni som känner mig vet ju att det bara är några år sedan som jag först då har börjat känna mig som någon och insett mitt människovärde. Som sagt, det jag har nu och det jag har avklarat fanns inte ens på kartan tidigare. Hurra för mig och min kämparglöd, hurra för att jag aldrig gav och aldrig kommer att ge upp. Ja, en ska aldrig säga aldrig men har jag för fasiken tagit mig ända hit trots kampen mot min psykiska ohälsa varje dag så är det väl ingen idé att ge upp? Kampen mot mina demoner kommer jag nog alltid att få ta, de verkar inte försvinna än om jag oftast mår mycket bättre. Just nu mår jag dock jättedåligt och det är tungt. Känner mig så tom många gånger och har ingen vidare matlust. Men vet ni, det fixar jag också, mina demoner kan bita sig i svansen och hålla käften, jag tror ändå inte på något utav vad de säger. Med det menar jag inte att jag hör röster men när måendet är sämre går tankegångarna om mig själv sämre också, det behövs inte så mycket för att en ska tro dåligt om sig själv tyvärr. 
 
Det löser sig alltid, på något vis. Jag är aldrig ensam än om hjärnan ibland vill lura en till att känna så. Det är bara jag som måste bli duktigare på att prata med de jag står nära. Få bort de gamla tankarna om att jag inte ska lägga mina bördor på någon annan, att vara en börda, det är ju egentligen bara dumheter. Tror snarare det är en börda för de som är nära mig att se när jag mår dåligt utan att jag berättar. För vad en egentlligen oftast behöver är en som lyssnar och försöker förstå. Ärligt talat förstår jag knappt sällan själv varför, då kan det vara skönare att sitta tillsammans i en båt och vara förvirrad om ni förstår vad jag menar. 
 
Nu ska inte det här bli så långrandigt tänkte jag men vill gärna skriva om min första semester. Satt nyligen och läste igenom gamla inlägg och kände att det är på tiden att jag kommer igång med skrivande igen. Det är så roligt att kunna gå tillbaka och läsa, blir påmind om så mycket. Ska försöka bli bättre, får börja med min semster men då den varit så lång får jag dela upp det, blir väl en roman annars, haha. 
 

I'm not waiting for a hero

I'm not waiting for a hero.
I saved myself for a long ago.
I don't need someone to complete me.
I'm whole alone.
 
I just want a weirdo to go
on adventures with.
 
Someone who will dance with me,
kiss me when I least expect it
and make me laugh
 
- Brooke Hampton

För ungefär...

För ungefär en månad sen åkte jag hem till familjen, den här gången följde Johan med och det gjorde så gott i själen att jag vet inte. Det var bara pappa och mamma som visste att vi skulle komma ner, resterande familjemedlemmar ville jag överraska. 
 
Jag passade på att ta ledigt klämdagen som var och på så sätt kunde vi köra ner på torsdagen och få en lite längre helg hemma med min familj. Först och främst landade vi hemma hos pappa och Kajsa innan vi gick över hem till familjen KPP. Nu blev det smygande gång, först kollade vi om de var ute på gården och sen gick vi på andra sidan gården för att de inte skulle kunna hinna se. Framme vid lägenheten så såg vi att Emma var inne i köket, hon hann även reagera på ljud och såg en rutig ärm, mer än så hann hon inte uppfatta innan jag öppnade dörren och sa högt; Hallå i stugan! 
 
Agnes och Elmer som var på väg ut på altanen med Eve stannade upp och blev lite chockade, Eve sa fint och vackert; Vad fan gör du här? Självklart i chocktillstånd, haha. Emma började gråta vilket jag faktiskt hade sett framför mig redan och även jag gjorde det. Hujja, det är så jobbigt att bo långt i från min familj än om jag har min egen här uppe som jag trivs så bra med. Men det är ju just det, det är inte enbart jobbigt för mig utan även för de andra i min familj och därför tar det lite extra hårt på mig många gånger. Jag får ju så lätt dåligt samvete många gånger fastän det inte behövs. Barnen blev överlyckliga över att Johan följde med, de ville leka på en gång och visa en massa saker. Själv landade jag i en stol ute på altanen en stund. 
 
Under den här visiten hann vi med att äta god mat då både pappa och mamma bjöd på godsaker på sitt håll. Mamma drog ihop en grillkväll huxflux vilket blev snurrigt för vissa men det var ju bara för att mamma visste att vi skulle komma ner, haha. Jag och Johan for även en sväng till Avion och shoppade nödvändigtheter plus lite annat som kanske inte var lika nödvändigt, men hur ofta är en och shoppar i gallerior nu för tiden? Vi ordnade med mobilt bredband då Telia alldeles nyligt klippte våran kopparlinje för att välkomna framtiden. Sen att flera bya förlorade sin fasta telefon och i och med det internet, vad gör det? Det erbjöds självklart andra alternativ men ja, dessa är som en fis i rymden. Men sak samma just nu, vi hann även besöka min kusin Viktoria och hennes man Johan som hade fått sitt tredje barn, mitt kusinbarn Oscar. Ville passa på att få snusa på bäbis, tror han var runt sex veckor då, minnet är inte det bästa. 
 
Vi hade riktigt tur med vädret under helgen och jag fick min haklappebränna precis som alla andra år, lär mig aldrig. Påbörjade den hemma hos Viktoria och Johan, avslutade den hemma hos familjen KPP när vi åt glass ute på altanen. Till middag åt vi pizza från puben, oj så god den var! Det finns vissa saker jag saknar i matväg från Sävar och Umeå, pubens pizza (Sävar pizza, slurp), kinamat och blåbärsmjukglass. Det blev tyvärr ingen kinamat den här gången så har redan sagt till Johan att min nästa tripp blir dyr. Har tänkt vara hemma i två veckor och ja, då hinner jag ju med att äta både kinamat mer än en gång. 
 
Den här helgen gjorde gott i själen för både mig och Johan. Lite miljöombyte skadar aldrig, det är ett bra tips. Byt miljö ibland, det mår du gott av. 
 


De två sista dagarna

Nu är det ett tag sedan jag hade tänkt uppdatera resterande dagar om min tid hemma i södern men vad fasiken, det kan jag göra nu ändå. Bättre sent än aldrig eller hur var det? 
 
Tisdagen blev ännu en stadsdag men nu blev det nere på centrum. Först bar det av till mitt andra hem i Umeå, Naildesign School. Mötte upp mamma för att äta lunch på Eurasia, ja, jag ville hinna äta där en gång till, haha. Efter lunchen gick jag till Britt-Maris jobb för att hinna träffa henne. När jag var ner till jul hade hon åkt hem och ja, samma nu till påsk. Matchar dåligt att ses när det är högtidshelger helt enkelt. Blev nere lite längre då jag var sjukskriven och då vi inte hade träffats sen i somras var det på tiden. När en har bästa vänner märks det aldrig att en har varit ifrån varandra. Spelar ingen roll om en inte pratar eller hörs vid varje dag, när en ses är allt som vanligt. Det kändes som att det var igår vi träffades. Sen bar det av hem till Sävar igen där jag först handlade åt familjen KPP då de var sjuka och sen for jag till min kusin Viktoria för att köpa några skjortor till Johan. Hann träffa alla systrar Eriksson under min visit och det var så roligt. Jag har ganska många kusiner men systrarna Eriksson är några som vi umgåtts nästan mest med under barndomen. Spenderade sen min sista kväll hemma med pappa och Kajsa. 
 
Minns inte riktigt när jag började köra hem på onsdagen men kom hem vid cirka 16.30 i alla fall. Bilresan upp gick bara bra än om det är tusen gånger roligare att ha med någon i bilen. När jag kom hem var uppfarten blockerad av snö och jag såg hur en traktor var där och skottade. Givetvis nu tänkte jag, vi har en person som plogar åt oss under vintern. For och ställde mig i en korsning för att vänta, skrev sedan till Johan och undrade vars han var. Tji fick jag när det var han i traktorn, haha. Han hade lånat den för att skrapa gården, han skottade fram vägen till mig så att jag kunde få landa. 
 

Påskhelgen

Som sagt, jag och min storasyster åkte hem till Sävar på skärtorsdagen. För första gången blev det snurrigt med packningen än fast denna resa var planerad och jag har åkt på spontana resor utan problem tidigare. Problemet låg dock i att veckan inte blev riktigt som den skulle och därför försvann dagar och timmar kan en säga. Jag packade först på torsdags morgonen. Gick även och väntade på att få veta om Johan skulle med eller inte och sen for han iväg och kom aldrig hem. Ja, ibland kan jag stressa upp mig för ingenting, haha. Glömde det mesta i alla fall kändes det som.
 
Tillslut hade vi packat i alla fall men ingen Johan, visste nu att han inte skulle med men sen hade han som sagt fastnat hos sin svåger för att beställa delar. Jag hann köra till brevlådan och såg då hur hundarna sprang över vägen och in på gården så förstod att Johan kom hem då. Klev ur bilen och gick tillbaka upp till huset för att få krama och pussa han hej då. Jag och Emma for först på affären i Hakkas för att hämta ut ett paket och handla lite till resan, givetvis skulle halva Hakkas påskhandla då så vi fastnade nog i över en halvtimme på affären, haha. Blev en mellanlandning i Töre, min blåsa höll i ungefär två timmar, tack för den mamma! Där träffade vi även en släkting till Johan det var oväntat. 
 
Sen stannade vi först i Jävre där vi åt middag på MD's, deras kycklingwok är så himla god! Dock var den lite väl salt den här gången men ja, vi blev ju mätta i alla fall. Efter lite tankning och handling inne på affären som låg bredvid började vi att åka sista etappen, vi hade cirka 17 mil kvar hem. Kan inte klaga på resan, det var jätteroligt att ha med Emma i bilen, det är första gången hon åker långt med mig bakom ratten, haha. Vi åt godis, drack dricka och sjöng med i gamla klassiska låtar. Jag drack förresten dricka för första gången medan jag körde, den ni! Vågade väl testa nu då jag ändå hade sällskap. Väl framme i Sävar blev barnen överlyckliga att få träffa sin mamma igen men även mig, deras moster, sist var i julas.Stannade kvar ungefär en timme innan jag åkte vidare till gården bredvid hem till pappa och Kajsa där jag skulle bo. Kan inte med ord beskriva hur skönt det var att åter sitta hemma i fotöljen med utsträckta ben. Det blir en helt annan känsla att komma hem då en inte kan göra det så ofta. 
 
Då min farmor fyllde år på skärtorsdagen skulle pappa, Kajsa och Eve hälsa på hos farmor på långfredagen så då passade jag på att följa med. Träffade henne senast på nyårsdagen och ja, hade känts dumt att inte passa på då jag ändå var hemma. Hon blev jätteglad och överraskad över mitt besök. Vi blev bjudna på både smörgåstårta, gräddtårta och småkakor. Jag fick även träffa min faster Kia, hennes man Leif och deras yngsta dotter Angelina. Efter firandet blev jag avsläppt hemma hos mamma och Håkan, vi åkte sedan vidare till Eurasia där jag blev bjuden på middag. Jag säger bara det, Umeås kinamat är så himla mycket bättre än den i Gällivare. Maten försvann väldigt snabbt från tallriken, kändes nästen som gyllene guld som rann ner i strupen. 
 
På påskafton bar det av in till stan med pappa och Kajsa.Tanken var att köpa en bh då jag glömde nästan precis allting hemma. Det slutade däremot med två bhar, två mysbyxor, sockar, en klänning, en tunika och ett par icebugskängor. Avion är ett hemskt ställe, haha. Vi träffade även Angelina ännu en gång och hennes näst äldsta storasyster Vanessa var med, roligt! Känns alltid kul att träffa så många som möjligt fastän det sällan är planerat. Vi kom hem vid 15 tiden, då bytte jag om och piffade upp mig för att sedan tillsammans med lillasyster hämta upp lillebror i stan för att åka hem till mamma och Håkan på påskmiddag. Hade önskat mig ett påskägg och jag fick ett! Fick även en massa nagellack nu då jag inte har gelenaglar längre. 
 
Blev utfrågad hela helgen av Agnes och Elmer när och om jag skulle komma hem till dem. Fick även frågan om varför jag bara kom på kvällen. Därför lovade jag att komma ut dagen efter redan på dagen och stanna till kvällen. Påskdagen spenderades alltså hemma hos familjen KPP hela dagen och kvällen. Tror även det var då jag, Emma och Lars såg The purge 3, på väg hem var det dimma, väldigt passande...
 
På annandag påsk bar det av in till stan igen med Emma och Eve. Vi hamnade på Avion och ja, jag lyckades att shoppa igen. Denna gång två bhar till och två slags koftor. Efter stadsbesöket var det påskmiddag hemma hos pappa och Kajsa. Efter middagen avslutade jag kvällen tillsammans med Emmao och Eve hemma hos henne med en filmkväll. 
 
Det fanns många lugna stunder än om det inte verkar så. Passade dock på att kunna göra så mycket som möjligt innan jag skulle åka hem. Dock så åkte jag hem först på onsdagen så har två dagar kvar hemma men dessa hör ju inte till påskhelgen. Blev lite annorlunda än tänkt dock dessa två sista dagar då alla i familjen KPP förutom Elmer fick magsjuka natten till tisdagen. Det får bli en annan novell. 
 

Vad händer?

Att komma igång med bloggandet igen går sisådär, livet sätter ärligt talat käppar i hjulet för mig. Den senaste tiden har varit väldigt jobbig men inte enbart för mig och därför väljer jag att inte skriva mer om det. Jag vill ju kunna ventilera som vanligt men i och med att det inte bara handlar om mig så går det inte. Därför väljer jag att göra en halvdan ventilering. Min tanke är inte att väcka nyfikenhet men jag måste som sagt få ur mig en del. 
 
Den 25 mars kom Emma upp, jag hämtade henne från tåget i Nattavaara. Det var första gången jag hämtade någon från tåget, det var en konstig men härlig känsla. På tisdagen testade vi på något helt nytt, nämligen seans. På förmiddagen hade vi varsin privat seans med Pehr Trollsveden, med hjälp av kort läste han hur vår framtid skulle se ut i ett år framåt. Det första han sa när jag skulle sätta mig var att han såg mycket skratt omkring mig. Sedan började han att lägga ut korten och först la han själva grunden. Fick höra att det finns mycket mental ohälsa runtomkring mig och att jag tar väldigt mycket ansvar, jag skulle släppa mammarollen. Så här skulle det alltid se ut runt omkring mig. 
 
Sedan gick allt väldigt fort, minns inte precis allt han sa om månaderna men minns en del. På jobbfronten såg det bra ut, jag skulle inte förlora det och skulle nog tyvärr jobba kvar i flera år. Ja, nu är det hans ord, inte mina, haha. Utöver det så skulle någon större aktivitet hända på jobbet. Augusti månad skulle vara bra men i oktober och november kunde det bli tyngre. 
 
Det blev även funderingar kring vårt hus och om vi ville göra något med det. Berättade att vi ville bygga ut och han sa att till hösten skulle vi skriva på ett dubbel kontrakt så skulle vi ta lån var det bara att göra det nu. Vi skulle även bestämma oss för om vi skulle göra allt arbete själv eller om vi skulle anlita någon och isåfall skulle vi anlita en liten firma med lång erfarenhet. Han kollade även hur det var med Johan och kunde konstatera på en gång att han var väldigt kär i mig. Att han var en person som vill ut och göra saker, att han inte kan sitta stilla. Något som var väldigt viktigt var att Johan behöver bli pappa, att han skulle bli en fantastisk pappa. Även jag behövde bli mamma. Min stöttning av Johans val i livet, det vill säga renskogen är väldigt viktigt. Där går det inte att säga att jag inte stöttar honom iallafall, vi stöttar varandra helt enkelt. Pehr tyckte att vi skulle gifta oss och det snart, ville Johan ha samiskt bröllop så var det så det skulle bli. Min känsla efter pratet om Johan och det ekonomiska är att mannens behov är väldigt viktiga och att ekonomi spelar stor roll. Vet inte om det bara är jag som uppfattade det så men ja, både kvinnans och mannens behov är lika viktiga enligt mig. Pengar skulle vi ha så att vi klarade oss och kunde unna oss saker och det kan jag väl leva med. Allt som allt skulle mitt år se bra ut än om vissa månader skulle bli tyngre. 
 
På kvällen mötte vi upp morsan (Johans mamma), syster Emma och svägerskorna Madde och Alexandra i Hakkas Folkets hus på en stor seans med Pehr Trollsveden. Vi var ganska många vilket jag tyckte var roligt. Träffade även på kvinnan som var med i Sveriges fetaste hundar. Såg det programmet i och med att en från Gällivare var med och nu träffade jag även henne, tog tillfället i akt och pratade lite om programmet, det var roligt. Men i alla fall stor seansen gick till så att Pehr satt framför oss alla och valde ut olika personer som han såg döda människor runtomkring. Sen berättade han om tre personer han såg och den utvalda personen fick välja en person som hen ville få prata med. Han valde ut morsan och hörde på henne att alla tre var på pricken folk som hon har förlorat. Det var väldigt spännande. Enligt många är medium och så vidare bara ett påhitt, bluff, båg och allt vad en kan höra. Tja, jag vet inte. Jag vet inte om det finns något där ute men samtidigt vill jag tro att det gör det. Jag hade hoppats på att få prata med min farfar Göran, någon dag kanske jag får göra det. 
 
Dagarna gick väldigt fort och plötsligt var det skärtorsdag och det var dags för mig och Emma att åka hem till Sävar. Lyckades inte locka med Johan vilket var tråkigt då jag vet att min familj i Sävar saknar honom men nästa gång får han väl lov att följa med helt enkelt. Jag som är så envis annars backade, haha. Var hemma torsdag till onsdag men det får bli ett annat inlägg.
 
 
Någon som blev väldigt glad över Emmas besök, ja, förutom jag och Johan då...och hundarna

Jag lever, jag lovar

Jo då, jag lever än om det inte kanske verkar så alla gånger. Det mesta har blivit annorlunda sen jag flyttade, sitter sällan vid datorn och jag orkar inte blogga via telefonen. Jag har även blivit sämre på att lägga upp bilder på till exempel instagram. Eller ja, sämre och sämre, jag lägger fortfarande upp något nästan varje dag men om en jämför med tidigare så är mina uppdateringar nu en fis i rymden. Vad gör det om 100 år egentligen? Förutom uppdateringar är jag otroligt dålig på att höra av mig till familj och vänner, messenger fungerar ganska bra men att ringa är jättesvårt. Riktigt varför vet jag inte för samtidigt som mitt psykiska måeende är 100 gånger bättre nu för tiden så finns inte riktigt energin där i alla fall. Det kan ju i och för sig bero på att jag har varit sjuk till och från sen i höstas. Går runt och är småförkyld hela tiden, ibland blir det värre men det bryter aldrig riktigt ut, antar att det äter ganska mycket energi. 
 
Som det ser ut just nu gör jag inte så mycket mer än att jobba, orkar knappt laga mat heller men jag lovar att jag äter varje dag än om det kanske bara blir varma mackor eller liknande. 
 
Vad har egentligen hänt sedan i oktober? Ja, väldigt mycket egentligen men då dagarna går så fort hänger inte riktigt minnet med. Jul och nyår firade jag iallafall hemma i Sävar och det var underbart. Det var så himla skönt att få komma hem och bara vara. Innan julen hann jag även vara på Gällivare kommuns personalfest med två av mina svägerskor, det var riktigt trevligt att få en inblick i Gällivares uteliv. Innan personalfesten var jag även ut och åt med ett större sällskap för att fira/sörja att höstens älgjakt var slut. Äsch, det blir för hackigt att försöka komma ihåg så långt tillbaka, på instagram kan en se mer om vad som har hänt. Jag tycker att vi återvänder till nuet, det är lite lättare. I torsdags fick vi tillbaka clion efter att ha haft den på verkstaden i en vecka ungefär. Det började lysa lite lampor så jag vågade inte köra med den. Efter ett kamremsbyte och lite underhåll så är den lika pigg som vanligt. Det var väldigt jobbigt att vara utan bil så länge nu då en är van att ha sin frihet. 
 
Äsch, det här får duga för den här gången, varsågod Jenny! 
 

Grädde på moset

Nu har det närsom gått ännu en månad utan någon text men tja, att skriva en gång i månaden fungerar väl det med? Jag mår lite bättre nu, har börjat närma mig ytan litegrann, känner mig dock väldigt utmattad. Jag har inte brytit ihop eller gråtit lika mycket som tidigare men jag är så himla trött och vill helst bara sova. När klockan ringer på morgonen är det ofta svårt att stiga upp men det är ju bara till att göra det. Förutom min psykiska utmattning har jag även en långdragen förkylning som aldrig riktigt slår ut helt och hållet vilket tröttar ut mig ännu mer. Vissa dagar svider ögonen och det ilar i de på grund av huvudvärken som blir ännu mer ihärdig när jag inte är pigg. Känner mig som sagt väldigt värdelös många gånger då bristen på energi gör sig påmind när en inte orkar göra så mycket hemmavid eller något överhuvudtaget. Ibland lyser dock flitens lampa, försöker påminna mig själv när jag har gjort något om det så bara är att ha torkat bänkar och bord i köket. Även det lilla är ju bättre än ingenting. 
 
Lever just nu i en sova, äta och jobba bubbla men det har ändå hänt en hel del sen sist. För tre veckor sedan hade jag en tjejdag tillsammans med min svägerska Hanna med dotter, min svägerska Emma och min svågers flickvän Madde. Vi bilade till Jokkmokk och vi började våran dag med ett besök hos Stoorstålka, har alltid velat besöka den butiken då jag hittills enbart hade handlat online. Blev en mini ullo-liidni rikare, en liten ullsjal. Efter det besökte vi Ájtte, Svenskt fjäll- och samemusem, där var vi i två timmar. Tycker att alla ska åka förbi där om dem är i närheten av Jokkmokk. Något av det roligaste att se var att se olika koltar, där fanns även våran, Sorsele/Tärnaby kolten, har aldrig sett den tidigare. På museet blev jag ett par örhängen rikare, det roliga är att jag beställde hem det matchande halsbandet tidigare på morgonen, nu då örhängen fanns där kunde jag inte låta bli även om det blev en dyrare smäll. Köpte även Plupp och renkalven till lilla Victor från mig och Johan. Vi avslutade Jokkmokksdagen med kinamat på Kowloon, det var riktigt gott. 
 
Helgen efter det hade vi gäster som sov över under helgen. Mamma, Håkan, Emma och Eve åkte upp med husbilen! Det var så underbart att få träffa en del av min familj, var riktigt tråkigt att lillebror inte kände att han orkade med, hade varit roligt att få ha alla syskon här uppe samtidigt. Vi hann med att träffa nästan hela min familj här uppe och vi utforskade även lite i Purnu. Vi var till det gamla dagbrottet och så var vi även till Ainavarto, där visade vi utkiken och renhagen där vi brukar ha kalvmärkning. Det var första gången jag var dit och hagen var tom, kunde dock se hur alla renar sprang runt framför mig ändå. Vi hälsade även på Millis, våran tamren som bor hemma i hagen bakom vita huset. 
 
Förra helgen åkte jag till Malmberget på ett storloppis med morsan och svägerskan Anette, det var riktigt trevligt än om det var lite väl mycket folk för min del. Eller ja, antalet var väl kanske inte något problem men det fanns riktiga loppisrävar som skulle putta omkring en för att de skulle ha företräde. 
 
Den här helgen är väldigt lugn, igår kväll var vi förbi i min svåger Tobbis och Maddes nya hus som ligger på gångavstånd från oss. Sen hade vi även över besök hit för kaffe då det var lite tomt på möbler i deras hus då de fick åtkomst till det igår. Idag har faktiskt flitens lampa lyst litegrann också, jag har diskat, tömt bänken på kartonger och konserver, torkat bänkar och bord och dammsugat. Jag mår så mycket bättre av att få bort litegrann än om organiserat kaos är något som hör till min vardag. Apropå annat, vi fick den första snön samma vecka som min familj kom upp men den försvann snabbt, men nu har vi snö igen och nu är den nog här för att stanna. Samtidigt som det är lite jobbigt med snö är det himla underbart. Våran kolsvarta gård blir så mycket ljusare på kvällarna och min fantasi behöver inte spela mig lika många spratt, haha. 
 
Jag börjar bli ganska van med att jag bor här uppe nu, brukar inte ha så stora problem med att vänja mig. Det jobbigaste är självklart att vara långt ifrån min familj men samtidigt så går det inte en dag utan att jag tänker på hur lycklig jag är som bor ihop med Johan. Det är han, jag och djuren, det är våran lilla familj. 
 

En kropp som vill leva och ett sinne som inte vill

Jag har tappat det här med att skriva av mig och som vanligt känns det lite irriterande men samtidigt orkar jag inte lägga någon större vikt vid det. 
 
Jag har haft och har en tyngre period just nu, det är en utmaning varje dag att kliva upp och möta världen. Är äntligen frisk från min förkylning som höll i sig i över två veckor, vi har även varit kort om personal på jobbet vilket har gjort det tyngre. En förkylning kan jag dock ta, det som har varit och är jobbigast är mitt psykiska mående. Jag har bott själv sen 2009, ingen har behövt se när jag mår som dåligast så ofta, ja, förutom när jag fick min utmattningsdepression 2010, då var jag ofta hemma hos mamma eller storasyster. Sen dess har jag oftast gömt mig hemma tills det värsta har gått över. Nu har jag varit sambo i två månader och det gör extra ont i mig när Johan ska behöva se mig så här. Jag vet ju redan själv hur jobbigt det är att se någon en älskar må så dåligt men inte veta vad en kan göra för att hjälpa. Känner ju själv hur hjälplösheten sköljer över mig när jag bryter ihop. Det är extra jobbigt just nu, jag faller ofta ner i negativa tankar då jag blir så less på mig själv. Ställer så många frågor till mig själv i huvudet och jag blir så ledsen. Varför mår jag så här? Varför tar det aldrig slut? Och så vidare, jag borde få en medalj i tänkande. 
 
Förra helgen mådde jag riktigt dåligt, jag bröt ihop mer än en gång och jag var så slut. Det har dock varit slaktsäsong så jag har varit med och hjälpt till med paketering av kött vilket tog upp mycket tid av helgen. I söndags blev jag även klippt av min svägerska Hanna och även där slog ångesten till med buller och bång. Jag fick ont i kroppen när jag satt, det satt många människor runt omkring och pratade med varandra, det blev för mycket. Pulsen steg och jag ville fly, det rev så mycket i kroppen på mig. Det brukar inte vara så här, jag brukar inte vilja dra mig undan och gömma mig under en sten, inte när det gäller familjen. 
 
Men ja, det har varit mycket den senaste tiden. Jag har inte kunnat åka ner hem som tänkt och det har varit väldigt tungt ärligt talat. Det har varit problem med bilen och jag har varit rädd för att köra den, det har nog påverkat mitt mående väldigt mycket. Farsan har kollat på bilen ännu en gång och just nu mår den bättre vilket känns himla bra, vill ju kunna åka ner något snart. Jag saknar min familj där hemma så mycket, saknar speciellt mina syskonbarn så himla mycket. Jag vet att det är en vanesak och jag är samtidigt väldigt duktig på att klara av förändringar men tror den här förändringen kommer ta längre tid att bli van vid än andra.
 
Allt är inte becksvart dock, är väldigt tacksam över allt stöd jag får. Att vara omgiven av katt och hundar som alltid blir glad att se en hjälper mycket också. Jag har förövrigt skaffat gymkort tillsammans med min svägerska Anette, vi har tänkt komma igång och gymma tillsammans i Nattavaara. Det är ett väldigt litet gym, jämför en det men Iksu skulle en nog kunna kalla det för ett hemmagym. Det viktigaste finns dock där och det är så guld att gymmet finns. Med avstånden vi har är det ovärderligt. Jag vill så gärna komma tillbaka dit jag var för två år sedan, då mådde jag väldigt bra.
 

Att vara ny

Nu har jag jobbat en vecka på fritids och grävandet fortsätter. Ja, försöker alltså att grotta ner mig i hur det fungerar överhuvudtaget. Då jag började i Sävar kändes det administrativa självklart, det fanns uppradade pärmar men det är inte på samma sätt här. Mycket beror nog på att det har varit mycket vikarier och så vidare men det känns så konstigt att jag inte ens har hittat något gammalt system. Samtidigt så blir ju detta en utmaning, att göra en nystart på avdelningen dock är dessa delar inte något som jag har fått ut så mycket utav utbildningen, i alla fall inte vad jag minns.
 
Jag har planering på måndag och skulle vilja börja grotta ner mig i det här men jag måste också grotta ner mig i vad som behövs ute på rasten och hur en beställer. Jag har aldrig lagt en beställning tidigare. Det är en del saker som är annorlunda här i kommunen, tillbud till exempel, det har jag tidigare fyllt i via dator, här är det på papper. Vi har inte kostavdrag på lönen vilket jag tyckte var jättepraktiskt även om jag inte åt varje dag. Något som jag tycker är extra tokigt dock är att en inte kan kolla självservice hemma, en kan enbart kolla mailen. Ja, du ska inte ta med jobbet hem och så vidare men dyker en fundering upp i skallen på kvällen eller liknande så vill jag kunna kolla upp det. Allt är som sagt vanesaker men detta är något som även kollegor tycker är dumt. 
 
Antalet barn på fritids är just nu 15 men det kan sjunka. Ett barn prövar på att gå hem, ett annat barn är enbart varannan vecka fram tills att skolskjutsen går och så vidare. Ja, nu måste en ha koll på skolskjutser också, hujeda mig. Måste även ordna en inloggning till Schoolsoft så att jag kan ha koll på tider och så vidare. I Sävar fyllde föräldrar i barnens tider på papper men här är det via detta program. Det är mycket nytt att andas in som ni märker och när en enbart har jobbat ett läsår blir en extra förvirrad. Igår drog skolan igång och som det ser ut just nu går jag mot förskoleklassen två timmar per dag, sen är jag även med på två lektioner till under veckan med f-2, idrott och so. I förskoleklassen har vi tio elever, Johans systerson Elias är en av dem. Har varnat han för att missköta sig, haha. 
 
Allt som allt så känner jag mig redan som en i gänget och det kan jag tacka min chef för. Förra veckan var vi på utbildning och jag åkte med henne in till Gällivare. När det var dags för lunch var hon tvungen att åka iväg så då raggade hon upp lunchsällskap i form av kollegor på skolan. Efter utbildningen var jag även på min första after work, Dollar Store! Skämt och sido men vi åkte dit i alla fall. Jag passade på att åka med mina kollegor för att lära känna dem bättre och vi hade det riktigt trevligt.
 
Ja, mina renar fick hänga med hit också, hehe.
 

I måndags

I måndags var det ingen vanlig dag för det var min födelsedag! Hela 29 år har jag blivit på papperet än om jag känner mig som 21 i själen och 90 i kroppen.
 
Min födelsedag började med jobb, 7-15.30, dock så skickade de hem mig lite tidigare, kom hem när jag skulle ha slutat. Väl hemma låg jag på sängen i några minuter innan jag och Johan kom igång med tårtorna, vi gjorde en var. Han gjorde en marsipantårta och jag gjorde en gräddtårta, spritsat ska det vara! Vid 16.30 när sista handen läggs på spritsningen ramlar de första besökarna in med presenter och så rullar det på, vi hade besök tills efter 21 och det var även först vid 21 som vi gjorde någon mat. Kändes bättre att lägga sig med mat i magen istället för enbart fika.
 
Jag hade en väldigt tung födelsedag samtidigt som den var jättebra. Fysiskt och psykiskt var jag inte riktigt med, mådde som en urkramad trasa redan från början. Det var tungt att vara ifrån min familj, samtidigt så är jag ju välsignad med en underbar familj här uppe också och det håller en ju uppe, det stärker. Det mest slitsamma under firandet var mitt måeende, ville inte att det skulle skina igenom. Det kändes som att jag var sur hela tiden fastän jag vet att jag inte var sur ens, jag var bara väldigt slut. Johan var en stjärna och skötte serveringen hela tiden, själv så skulle jag hälla upp kaffe i termosen en gång men det slutade med att jag brände handen. Då la jag ner försöken att vara värdinna. Det går inte med ord att beskriva hur tacksam jag är över min familj här uppe. De får mig alltid att må bättre. 
 
Blev firad med presenter, blommor, trisslotter och massvis med kärlek, kan det bli bättre? Ja, tänk om hela min familj hade varit här, det hade varit grejer. Nästa år fyller jag 30, vi får väl se vad som händer då. 
 

Början på mitt nya jobb

Är inne på min andra vecka på mitt nya jobb, dock blir det mer nytt från och med nu på torsdag. Den här första tiden har jag nämligen jobbat på förskolan i och med ihopslagningen med fritids under sommarlovet. Det har inte varit så mycket barn vilket har varit skön, en mjukstart. Som mest har vi haft cirka 8-10 barn. Något nytt för mig den här korta tiden har fått vara att jobba med små barn, vi har till exempel två ett åringar. Det har varit riktigt mysigt att få rå om dem små samtidigt som jag känner att valet att jobba med äldre självständigare barn är ett bra val. På sätt och vis har det dock varit lite jobbigt att vara på förskolan först av allt, för nu har jag lärt mig deras rutiner och lokaler men efter onsdag börjar fritidsarbetet. Torsdag och fredag har vi dock samverkans dagar så det är först nästa vecka fritids drar igång. Eller ja, jobbigt och jobbigt, det är väl mest min lägre självkänsla som talar litegrann där. För samtidigt är det bra att jag har jobbat på förskolan då vi har gemensamma öppningar och stängningar just på förskolan. Är väldigt tacksam över de kollegor jag har haft den här tiden, vilka stjärnor, det är inte jobbigt att fara till jobbet.
 
Det har varit och är ganska tungt att börja jobba igen.Huvudet tar mycket stryk och jag vet att det kommer att fortsätta så ett tag i och med alla förändringar och innan allt är under kontroll. Ja, nu kan ju inte allt vara under total kontroll men det ska bli skönt att få veta mer om tider och så vidare. Det kommer att bli bra tillslut bara det får ta sin tid. 
 

En av de bästa kvällarna någonsin

Innan jag flyttade upp ville jag hinna försöka köra min morbrors jänkare, en buick wildcat. Han har haft jänkare sen jag var liten och det är något som jag alltid har älskat. Med åren har jag fått åka med mycket och drömmen har ju så klart alltid varit att kunna köra en själv och därmed gärna även raggen i Umeå. I många gamla jänkare går det inte att justera sätet och detta har ju varit ett orosmoment i och med min korta ståtliga längd men i denna gick det att flytta fram sätet. 
 
Jag pratade med min morbror om min dröm innan flytten och det var inget problem för mig att låna bilen. Hade mamma med mig som stöd och handledare då hon har kört jänkare åt min morbror i flera år. Hör och häpna, jag nådde fram även om magen var i vägen men det ska väl lösa sig i framtiden. Min första körtur blev inte så lång, körde från Ivarsboda till Sävar och for runt litegrann innan det bar av tillbaka. Jag vågade köra fram till stugan och parkera buicken! Fick blodad tand och kände, det här vill jag göra igen och igen och igen. Strax innan vi körde tillbaka kom jag på tanken att få skjutsa Agnes och Elmer men då klockan började bli ganska mycket slöt jag bort det. Ångrade det väldigt fort och fick dåligt samvete fastän dem inte ens visste om det, men ja, så är jag tyvärr byggd. 
 
Började senare diskutera med Lars om min tanke och hörde återigen av mig till min morbror om jag kunde låna buicken. Det började närma sig motorveckan i Lycksele så jag var osäker på om det skulle kunna gå men det gick! Barnen visste ingenting mer än att jag och Lars skulle hämta en överraskning. Vilken känsla det var att köra in buicken på deras gård och se barnen och Emma stå spänt och vänta. Elmer ville springa fram på en gång medan Agnes blev lite förvirrad. Älskade hennes fråga; Vad är det här egentligen? Jag hade inte planerat något mer än en tur i Sävar då Lars undrade om vi skulle köra in till stan och köpa glass. På en gång hälsade osäkerheten på men jag blev peppad och vi åkte iväg in mot stan. Först körde vi raggen för att senare köra till donken och köpa glass. Efter glassen blev det en till sväng ner på stan och Agnes som varit osäker från början ville aldrig fara hem. Båda barnen lärde sig fort hur en äkta raggare åker och oj vad de njöt! Det blev extra roligt när Umeå fotbollsfestival hade invigning nere på kajen och där körde vi förbi och fick all uppmärksamhet, det tyckte barnen var spännande. Vi mötte några jänkare under våran körtur och jag fick hälsa på flera förare och oj vilken känsla det var. Haha, låter säkert jättefjantigt men jag var så jävla stolt över att jag kunde och vågade köra till och i stan. Efter våran stadstur blev det även att köra raggen i Sävar, där fick vi även en till jänkare som följde med oss, vi blev en liten konvoj! 
 
Den här kvällen är oförglömlig och ovärderlig. Är så himla lycklig över att jag kunde göra det här med barnen innan jag flyttade upp hit till Purnu. Tänk att även få vara den som skjutsar barnen för första gången i en jänkare. Blev även extra roligt att göra det med hela familjen KPP då jag var väldigt mycket hos dem den sista tiden. Ja, kan leva länge på den här kvällen. Är så tacksam att Emma och Lars dokumenterade kvällen med både foto och film.
 
 

Mickelbogård & O'learys

Mamma och Eve skulle åka till Mickelbogård med Agnes och Elmer även jag följde med då det kändes roligt att få göra något speciellt med barnen i och med flytten. Kan verkligen rekommendera ett besök på Mickelbogård, såg att de även har aktiviteter under de olika årstidssäsongerna. 
 
Vi började vårt besök med att äta våfflor till lunch, därefter gick vi runt och hälsade på alla djuren, åh, himmelriket för mig. Utöver våra vanliga svenska djur så finns det även kameler, åsnor, alpackor, jakar och så vidare. Min favorit var helt klart åsnorna, hade väldigt svårt för att dra mig därifrån. Märkte sen att det fanns två inhägnader med åsnor, vilken tur för mig va? Agnes provade att sitta på deras jaktjur Eldvin, vilken tjej alltså! Senare red hon på en shetlandsponny medan Elmer trampade runt på en John Deere traktor. Utöver detta provade barnen även på att hålla i en kaninunge, ett marsvin och en tamråtta. Mickelbogård är helt klart ett ställe jag kommer att besöka fler gånger. Det ligger i Mickelsträsk, cirka 3-4 mil utanför Umeå. 
 
Efter besöket på gården åkte jag hem och gjorde mig i ordning för en middag med Kickan. Vi hade båda pratat om att umgås men som vanligt rann dagarna iväg och nu tog vi tjuren vid hornen för att hinna träffas innan jag skulle flytta. Även fast det var länge sen vi sågs kändes det som igår när hon mötte upp mig utanför Olles. Vi åt en jättegod middag och pratade om allt mellan himmel och jord. Kickan föreslog senare att vi kunde gå ner till älven och köpa glass ifall kiosken var öppen. Den var öppen och glass fick vi, jag provade jordgubbsmjukglass för första gången och den var god men inget slår blåbärsmjukglass. I många år köpte jag blandad och åt vaniljen först för att spara det godaste till sist. Hallå, varför inte bara köpa enbart blåbär? Haha, har hunnit med att äta enbart blåbär i några år nu, var alldeles för skadad från barndomens mjukglassköp, men samtidigt så var det ju så fint när glassen hade två färger också. Det blev en riktigt underbar kväll med en underbar vän. 
 
Tänk att en kan vara så lyckligt lottad att få ha en sån här fin heldag?
 

RSS 2.0