Simply the best

Mirabelle blev dålig i slutet på juni, proverna hos veterinären visade ingenting och hon började bli lite bättre. La märke till att hennes matintag och toalettbesök minskade och här skulle vi åka till Finland. Som tur var kunde jag åka utan att oroa mig då jag visste att Tina med sin katterfarenhet skulle göra allt hon kunde för att få i henne mat och vatten. Började som andra misstänka att det kanske var hundarna och att det skulle hjälpa henne att få semester ifrån de några dagar. Har dock egentligen aldrig misstänkt vare sig hundarna eller att vi är här uppe då vi har varit längre perioder här uppe tidigare och hundarna är alltid med hemma hos oss också. Självklart blir hon arg på de ibland men hallå, även de blir ju arga på varandra ibland.

 

Mirabelle fortsatte vara dålig när vi kom hem från Finland, jag började tvångsmata henne och oj så irriterad hon blir på mig efter en stund men vad ska man göra? Det lilla man får i henne är ju bättre än ingenting alls. I sommar har hon tappat 1,7 kg vilket är väldigt mycket och det gör så ont i hjärtat att se henne. Att gå från en frisk fluffig katt till en sliten hemlösliknande katt under en sommar, det är otroligt. Idag var vi hos veterinären igen, de misstänkte någon infektion eller liknande så de tog blodprover igen. Förra gången var hennes värden väldigt bra, den här gången var glukosen lägre men det kunde bero på stressen att ta blodprov, hennes levervärde var däremot högt, det har stigit oroande mycket på bara en månad. Riktigt varför vet de inte och då levern kan återhämta sig är det svårt att göra så mycket. Det är ju ett av de största problemen med en katt som matvägrar, organkollaps, levern kan ge upp totalt och det är en dödsdom. Mirabelles lever är förstorad men hon verkar inte ha ont i den. Då hon inte är så gammal tyckte veterinären att vi kunde avvakta över helgen och om det inte är bättre skickar vi serum till Stockholm där de får utreda vidare. Vi köpte med oss a/d foder hem som är väldigt näringsrikt, hundar och katter brukar få det vid sjukdom, efter sjukdom eller efter en operation till exempel. Blir att fortsätta med tvångsmatning om hon inte kommer igång själv, idag har hon ätit litegrann själv och jag blev så glad även om det var lite.

 

Apropå de uteblivna toalettbesöken, vem om inte Mirabelle kissar världens största pöl på Johans täcke? I natt när vi skulle sova la jag henne där som vanligt då hon får sova i sängen nu då han jobbar natt. Medan jag är på toa själv hör jag något ljud och när jag kommer ut är Mirabelle inte där, bara en stor pöl med kiss. Hittade Mirabelle på nedervåningen och hon smet väldigt fort med skammen i ögonen. Stackarn kissade nog med all säkerhet på sig. Håller på att tvätta det från sängen nu, blev en del då det gick igenom det mesta. Får se i natt hur hon gör med toalettbesöken, får inte bli någon vana att hålla sig tills det inte går längre.

 

Allt som allt är jag väldigt glad över att jag fick ta med mig Mirabelle hem igen. Medan vi väntade på blodprovssvaren var jag orolig över att det skulle visa sig dödsdömt på en gång. Det spelades upp en film i mitt huvud om hennes liv, från att hon var liten till nu. Vissa anser att man inte ska vara så blödig, man ska inte bry sig alldeles för mycket men ja, alla är vi olika. För mig är Mirabelle en stor del av livet, att förlora henne skulle vara väldigt tungt. Hoppas på det bästa nu och att min älskade vän piggnar till. Vill inte förlora henne, inte nu, hon har många år kvar.