Spanarna - Som gulan i ägget
Som gulan i ägget
Ett liv utan problem är en självklarhet för ens barn. Men kommer livet verkligen utan problem? Går det att missa rosens taggar när man försöker sig på att dansa fram genom livet?
Som förälder vill man sitt barns bästa, man vill skydda sitt barn från det mörker som kan bryta fram när man som minst anar det. Det är en självklarhet att man gör allt för sina barn vad det än gäller. Det kan handla om allt från skjuts till och från träningen, man städar, man lagar mat, man ger pengar och leksaker i mängder. De här curling barnen blir som gulan i ägget skyddade från allt ont. Det jag pratar om är givetvis curling föräldrar som gör allt i sin väg för att sopa isen framför sina barn så att de på sin räkmacka bara kan glida fram utan någon tanke på livet och dess händelser. Istället för att vara förälder så axlas nu rollen som ledarhund, taxichaufför, husa och bankomat allt mer. Curling föräldrar är inget nytt, det har alltid funnits men jag tror att det har vuxit fram allt mer efter att även mammorna tagit steget ut på arbetsmarknaden. Det är något bra enligt mig, tro inget annat men effekten av det är att man som förälder har mindre tid för sitt barn och på grund av det knackar skuldkänslan på axeln. Dessa skuldkänslor bidrar till de handlar som jag nämnde tidigare.
Min största dröm är att få barn och att mina barn får en bra uppväxt som formar de till bra människor som kan ta hand om sig själva och stå för sina handlingar. De ska kunna skilja på rätt och fel och veta att det finns fler än de på jorden som betyder något. Curling barn riskerar däremot att stanna kvar i barndomsbubblan och tro på att allt ordnar sig för de har ju sin mamma och pappa.
Är det någon här som såg reality serien Ung och Bortskämd? Den var ett klassiskt exempel på effekten av curling. Deltagarna var mellan 18 och 24 år gamla, de bodde hemma och rörde inte ett finger vare sig hemma eller i samhället. De lever kvar i barndomsbubblan för varför lämna något bekvämt? Att vara bekväm i den här situationen är samma sak som att vara bortskämd. Varför ska man lära sig något nytt när någon annan gör det åt en? Ett annat exempel handlar om ett sjuårigt barn som är törstig och jag anser att man är fullt kapabel att hämta dryck själv om man är en törstig sjuåring men istället så tar föräldern på sig rollen som servitris. Barnet får välja mellan ett antal drycker och bestämmer sig för choklad, men bara om den är varm och fort ska det gå! Självklart kan man servera sitt barn men tillslut kan det gå för långt. Respekten försvinner totalt och man kan tro att barnet axlat rollen som ledaren i huset och vad säger att det bara stannar där?
Ett barn som inte har fått lära sig att skilja har alltid rätt och handlar alltid därefter. Dessa föräldrar gör i grund och botten inget fel, man kan inte älska sina barn för mycket. Samma dag som man bestämmer sig för att bli förälder så bestämmer man sig för att bära hjärtat utanpå kroppen, för det är var föräldrar gör. Samtidigt som man inte kan ge för mycket kärlek så kan man ge sina barn för mycket i handlingar och saker. Allt görs med kärlek men det är samtidigt en stor björntjänst man ger sina barn genom att inte låta de leva efter försök tills du kan filosofin. Utan den blir barnen inga självständiga individer och de vet inte hur de ska bete sig och tackla alla väg gupp som man kan stöta på efter vägen.
En klassisk björntjänst curling föräldrar gör är att de lägger sig i sina barns karriärer genom att till exempel följa med in på arbetsintervjun och ta över totalt för de anser att deras barn inte är så duktig på att tala för sig själv. Då kan man ju börja undra varför det här barnet inte kan det. För vem säger att det här barnet någonsin har fått chansen att prata och stå upp för sig själv? Det är en till baksida av curling, barnet förblir ett litet barn som står utan mod och engagemang till att försöka själv. Det hela kan sluta med att dessa barn lever i en drömvärld och den dagen det är tänkt att de ska klara sig själva gör de inte det för det vet inte hur de ska göra det. Om vi då tänker på exemplet med arbetsintervjun igen, vilken chef skulle anställa någon vars mamma alltid håller hårt i handen? Kan man inte föra sin egen talan så finns det ingen plats för förtroende när det gäller individen i sig. För vem är personen bakom sina föräldrar? Ingen anställer någon med en tillhörande barnvakt, det är svårt nog att få jobb åt en själv.
Jag ryser bara av tanken på hur det här kan utvecklas i framtiden om det inte får ett slut. Tillslut kommer det nog inte finnas några vuxna alls, vem ska då sköta ruljangsen? Istället för ålderdomshem kommer det att byggas fler dagis där man praktiskt taget tuggar maten åt barnen. I en värld där barn bestämmer skulle det bli totalt kaos. Vi måste forma våra barn till självständiga individer som kan skilja mellan rätt och fel. Barnen måste även få lära sig att våga mer och vara starka. Modig är man först när man vågar försöka. Stark är man först när man ställer sig upp och försöker igen. Det är något som världen behöver, modiga, starka och självständiga individer. Vi behöver inte någon som letar efter ett kjolstyg att gömma sig bakom.
Det är dags att kläcka det jävla ägget!
Skriven av; Erica Karlsson Palm
Sv; Tack underbara du för kommentaren..Behövs fler som dig :) Kram
Beror väl på vilken vikt man är van och när man är nöjd. Jag ser väl bara till mig själv och när man är missnöjd med sig själv måste man göra något åt de.
De jobbigaste är väl att inte ha några kläder som passar eller att man inte orkar leka och ha energi med kidsen. När jag vägde 67kg så tyckte jag fortfarande jag var riktigt tjock nu har man lite andra tankar kring de.
Känns som man inte heller har brösten som kompenserar utan bara en stor röv vilket inte hjälper i byxdjungeln haha suck.
