Simply the best

Hujja vad jag känner mig gammal efter denna helg, är fortfarande helt slut. I torsdags kom jag som sagt hem vid midnatt, la mig för att sova där vid två tiden. Dagen efter hade jag stängning på jobbet därav gjorde det ingenting att jag kom hem så pass sent som jag gjorde. Dock var tröttheten ett faktum redan efter en timme på jobbet. Efter jobbet åkte jag förbi affären en sväng innan jag mellanlandade hemma hos Emma och Lars. Värmde upp middag där innan det var dags för oss att åka vidare in till stan. De fick åka med hem till mig och därefter åka vidare med buss då jag behövde upp till mig för att göra mig i ordning. Eve hade nämligen bjudit in oss till en födelsedagsfest då hon fyllde 25 den 14e. Kände mig lite stressad men tänkte samtidigt att viktigast är ju att jag kommer överhuvudtaget. Sminkningen gick ganska fort men insåg sen att jag knappt hade någonting att ha på mig i och med att jag har gått upp allting som jag gick ner tidigare. Ville börja gråta samtidigt som paniken kom smygande, var nära att bara lägga mig ner och bli en blöt hög. Hittade tillslut en tunika som inte blev för tight eller kort så tillslut kom även jag mig iväg. 

 

Framme på festen fanns det en liten presentpåse med kaka och godis, det fanns även snacks och häftiga blinkande ballonger som hon hade beställt på Wish. Har själv tittat på dessa men har inte haft någon anledning att beställa men nu vet jag ju att ballongerna är värt det. Lite senare kom mamma och Håkan hem och mamma var även snäll och skjutsade oss i två omgångar ner på stan då vi hade planerat att gå på Olles. Hör och häpna, jag fick äntligen dansa med sällskap! Två omgångar! Första omgången dansade jag med Emma och vi råkade ut för tre äckliga killar, vi var iväg till en vakt och jag blev riktigt imponerad över att en av vakterna stod inne på dansgolvet och höll uppsikt där inne. Senare när jag dansade med Eve hade vi även en gammal vän med oss, Stefan, då var inte killarna lika närgångna, såg tyvärr hur de for runt över dansgolvet och gjorde likadant mot andra som de hade gjort mot oss tidigare. Dessa killar hamnade även precis bakom mig i kön till garderoben och ena killen frågade mig massa saker om mitt boende och så vidare. Först nu lyssnade han på att jag hade kille, hade påtalat detta tidigare. Allt som allt var det en riktigt trevlig kväll, nötter på dansgolvet kommer det tyvärr alltid att finnas. Tidigare under kvällen fick jag en försenad grattis till körkortet present av Eve, ett jättefint halsband med en mening som står för min kamp till körkortet, ja, kampen om mitt liv. En stärkande text, de som känner mig vet att jag älskar klockarena texter som tilltalar mig och betyder något. 

 

Igår låg jag i soffan hela dagen, orkade inte göra någonting och kroppen värkte som när jag föll för ett tag sedan. Ja, jag halkade och ramlade baklänges och slog mig i huvudet. Efter det var min kropp väldigt mör och jag har känt av liknande värk nu i helgen. Inte så konstigt i och med min långa resa i torsdags. jobb, stress och festande i fredags, men ja, hujja. Idag blev det lite mera gjort, körde iväg hem till mamma och Håkan för att få hjälp med att byta till sommardäck. Vilket team vi var! Efter däckbytet åkte vi vidare till macken mitt emot deras område för att tvätta bilen och fylla på luft i däcken. Efter det bjöd jag på middag som tack för hjälpen, blev en riktigt trevlig eftermiddag. När jag kom hem tog jag tag i garderoben som blev ännu stökigare än tidigare efter paniken i fredags, har tömt ut kläder som är alldeles för små. Samtidigt har jag ingenstans att ha dessa kläder heller, har redan en påse på golvet med plagg som jag vill ha kvar tills de passar igen. Men ja, samtidigt känns det sjukt onödigt att ha de i garderoben också. Får se, måste ta tag i att rensa här hemma. Är inte klar med garderben men orkar fasiken inte så mycket mer ikväll. 

 

Tror också att min trötthet beror på att det är så mycket tankar och funderingar nu. Imorgon börjar till exempel min sista vecka på jobbet. Det känns jättejobbigt, vill inte skiljas från mina barn eller mina kollegor. Det kommer vara jättesvårt på fredag. Det är även många barn som har snappat upp att min tid med dem börjar rinna ut och jag får höra även från dem att jag inte får sluta. Det gör det lite extra jobbigt samtidigt som det värmer mitt hjärta ofantligt mycket, det betyder ju att jag har gjort någonting rätt. Vet inte riktigt hur min närmaste framtid ser ut, blir att vikariera hitan och ditan antar jag. Flytten norröver börjar också närma sig, det blir någon gång mot slutet av sommaren. Det är ju inte konstigt att jag är helt slut, det är så mycket just nu som rusar runt som en stormvind inuti mig. Tillslut blir det bara starka vindar för att senare bli en vindpust som sakta sakta tynar bort. Jag är inte mycket för förändringar samtidigt som jag är det. Vi får helt enkelt se vad som händer och fötter. 

 

Livet har rullat på som vanligt, har jobbat, ätit, umgåtts och sovit. Förra veckan var väldigt speciell dock, jag körde nämligen upp till Johan. Tog ledigt skärtorsdagen och tre dagar under denna vecka också så att jag kunde vara norröver i en vecka. 

 

Det var väldigt nervöst att ens tänka tanken att köra 45 mil plus ensam, jag har inte ens hunnit ha körkortet i fyra månader. Ville dock väldigt gärna hälsa på min familj norröver då vi inte har träffats sen i somras, några i min närhet tyckte att jag skulle ta tåget men vad fasiken tänkte jag och såg körturen som ännu en utmaning. Jag har nog utvecklat en Pippi Långstrump inom mig de senaste åren, det var som dags, "Det har jag aldrig provat förut, så det klarar jag säkert." Det blev en ganska lång biltur i och med en felkörning som gav mig smått panik, löste det dock med google maps och en krampande rygg. Viktigast av allt var att jag kom fram, jisses vad konstigt det kändes att köra in hemma på gården och stanna utanför huset med två hundar och en Johan väntandes inomhus. Med mig på resan hade jag även Mirabelle som fick göra sitt premiärbesök i Skolådan, hon verkar trivas mycket bättre än i Kråkslottet vilket säkerligen beror på att vi alla är på samma våning hela tiden. Mitt besök var en överraskning för resterande familjemedlemmar därför var det lite roligt att kunna överraska redan på torsdagen. Jag hade hunnit vara hemma kanske en timme och så fick Johan besök av Anette och barnen, såg hur Elias stod ute på gården och kikade mot den okända bilen, fåården, hehe. Lite senare kom även morsan och farsan ut, oj vad de blev överraskade. Fick tre hårda kramar av morsan som även fick tårar i ögonen, även jag fick det då. 

 

Har hunnit med en hel del när jag har varit borta. Förutom det viktigaste av allt, att jag har träffat min familj där uppe har jag även hunnit träffa vänner. Vilken jävla frihet det är att ha körkortet, Johan som jobbade natt kunde sova vidare utan problem medan jag for på äventyr. Jag har bjudits på påskmiddag, fika och massvis med god mat, jag har åkt skoter, varit ute flera timmar i solen och legat på en renhud. Jag har även hunnit träffa nyfödda valpar och ja, jag blev valpsjuk än om vi har pratat om att inte skaffa en plott igen, men nu, ja, vi får se. Jag är besatt av djur, skulle lätt ha hur många som helst av alla dess olika sorter om det gick. Snabbt gick min vecka norröver och i förrgår var det dags för att köra hem. Det har aldrig varit så svårt, tidigare har jag ju haft ett tåg att passa. Det spelade även in att Johan jobbade natt och därför sov under dagen och att han även fyllde år då. Min hemresa började först strax efter 18 men denna gång gick det mycket bättre än om sista biten från Skellefteå och ner var kolsvart. Det var otroligt skönt att vara framme men ja, hade gärna haft en viss person med mig. 

 

Förra veckan kom Johan ner, oj så underbart! Vi hade inte setts sedan julhelgen så ni kan ju tänka er. Var så härligt att ha han i närheten. Vanligtvis brukar vi ta det ganska lugnt och hänga mycket i Sävar men den här gången var det annorlunda. Kvällen efter att Johan kom ner gick vi på bio tillsammans med Eve och såg Sameblod, den kändes som ett måste att se tillsammans med Johan. Filmen var väldigt bra än fast jag hade sett både början och slutet tidigare i en annan dokumentär, filmen var en utveckling av denna. Dock saknades det vissa delar för att filmen skulle kännas ännu bättre. Är väldigt glad över att filmen går på bio så att fler får vakna till liv och inse hur det har varit och fortfarande kan vara för samer. Ja, själva rasforskningen finns ju inte kvar men fördomar och hat gör det fortfarande. På fredagen blev det att umgås med familjen KPP, jag stannade kvar och Johan kom ut senare. När jag kom sa Agnes; Är det bara Erica? Jag vill att Johan ska komma, kommer inte Johan? Jisses vad jag tog illa upp, eller inte, haha. Förstår att barnen längtar efter Johan då han leker så himla mycket med dem, det snurras och lyfts hit och dit, något som denna tant inte klarar av i samma liga. 

 

Det bar av hem lite tidigare än vanligt då vi skulle iväg på lördag och jisses vad jag hade sett fram emot detta. På lördagen körde vi nämligen på Lycksele där vi skulle på bo hotell över natten. I flera år har Pistvakt uppträtt på Hotell Lappland och jag har alltid velat fara. Kändes perfekt att fara då jag har jobb nu och Johan var ledig. Vi pratar i Pistvakt termer väldigt ofta så det kändes som ett måste att fara. Kändes även väldigt roligt att få göra något annorlunda och extra speciellt tillsammans, vi har till exempel aldrig bott på hotell tillsammans. Vi började vår Lycksele visit med en promenad runt "stan", sen gjorde vi oss iordning inför kvällens middag och show. Enligt mig som inte är jättevan finare mat fick vi så kallad snobbmat, det var gott. Till förrätt var det en räk- och kräft ballotine, till varmrätt var det timjanstekt oxfilétournedous med cognacdoftande pepparsås, fylld tomat, bacon och purjolökspotatis. Det märktes att det var mycket folk och mycket stress för vi fick tillbehöret men fick vänta på köttet i kanske 20 minuter eller mer. Till efterrätt köpte vi till Lapplandscheesecake med hallonglaze, jisses, hade kunnat dricka den hallonsåsen, oj så god! En detalj jag reagerade på under middagen var en familj som kom ganska sent, pojken på kanske åtta år rullar in på en hoverboard. Alltså, hallå? Det var jättemycket folk, trångt mellan borden och fullt med personal som sprang runt. Hur tänkte föräldrarna där? Jag blev nästan arg. Utöver det var jag bara glad under middagen, vi blev även bra placerade, precis bredvid det stora golvet och scenen så vi kunde snabbt på en bra plats. Vi valde att gå fram ganska tidigt för att långa och ståtliga jag skulle se något, haha. Sen när showen började var jag som ett barn på julafton. oj vad jag njöt. I slutet fick jag även skaka hand med Sven E, stod näst längst fram så varför inte. Behövde inte tränga mig direkt heller utan sträckte bara fram armen lite extra. Blev inte så mycket sömn för mig denna natt, började bli förkyld under veckan och jag blev även skrämd två gånger. Först så är det ett gäng fulla killar som försöker få upp fel dörr, fick panik då jag hade börjat somna och någon timme senare välter Johan ut sin termos, jisses vad det small! Klarade dock av att köra hem till stan fastän jag kände mig som en blöt svamp, var nöjd över valet att inte dricka, hade ju säkerligen mått ännu sämre då. 

 

Även denna helg har det varit fullt upp, är helt slut nu och det har blivit tidiga nätter. I fredags umgicks jag med Bim ett tag, vi for på Coop och så vidare, vi passade även på att äta middag på plats, senare skjutsade jag hem henne och efter det var det soffan för mig. Bytte dock även i kattlådorna och skrubbade en resväska som Mirabelle tyckte skulle stinka kiss. Förhoppningsvis har doften försvunnit. Sen hon var sjuk är hon olika känslig mot sina lådor, vet inte riktigt varför och det skiljer sig ganska mycket åt. Fick då sova sju timmar i sträck fredag natt, det är ett bevis på hur slut jag verkligen var. Igår bar det av till andra sidan stan för att fira farmor som har fyllt 75 år nu under veckan. Först var det fika och senare var det även middag. Jisses, minns inte när jag var på ett stort kalas senast, snacka om att det stal mycket energi. Samtidigt gav det mycket energi, träffade människor som jag inte har träffat på ungefär tio år, det var riktigt roligt. De kände igen en bra fastän en har ändrat utseende rejält sedan dess. Idag körde jag hem till Sävar, hade tänkte åka ut dit igår efter kalaset mem var så slut så jag sköt upp det tills idag. Blev inte många knop gjorda men vi hade det trevligt ändå, jag vill ju helst bara sova på söndagar nu för tiden så, haha. Apropå farmors kalas, på jobbet har jag börjat lära mig att göra pompom bollar och pompom blommor av silkespapper. Gjorde en röd ros som fick smycka farmors paket, det blev för himla fint om jag får säga det själv.