Simply the best

Idag valde jag att sluta på beteende medicin, har varit där 1 dag av 7. Jag har märkt att fastän jag så gärna vill vara där så är jag för instabil mentalt. Är nog därför jag har ont precis hela tiden, mitt undermedvetna slår ut kroppen. Är nog många som dumförklarar mig nu eller liknande, men det är ju faktiskt mitt liv. Jag ska försöka jobba med mig själv här hemma istället. Det jag måste få in i vardagen är; Frukost, mellanmål och minst 30 min motion per dag. På något sätt ska det gå, jag vill bara slippa ha så ont.

Kommer verkligen sakna min grupp och ledarna, jättefina människor. Fått mycket stöd i mitt beslut av dom, det känns riktigt bra. Vill inte svika dom, även om jag är där för mig själv så hör vi ju ihop.

Bloggen kommer jag att fortsätta med, kommer inte handla om beteende medicin längre som centrum. Jag kommer stå i centrum på både gott och ont.

Ja, allt verkar gå käpprätt åt helvete, känns så iaf. Idag efter 2 h blev jag hemskickad, fick hemsk huvudvärk igår och den har fortfarande inte gått över. Den blir bara värre. Känns som jag sviker dom jag känner då dom varit så glad för min skull och verkligen tyckt att jag gör något bra. Och så blir det såhär, as usual. Är så arg att jag ska ha såhär ont hela tiden. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Just shoot me? Känns så just nu iaf, är jag verkligen redo?

Idag har jag varit på min första dag på beteendemedicin. Känner mig riktigt kass motför dom andra, man hör vilka förändringar dom har gjort osv. Känns inte som att jag har gjort någonting ännu, men även det kommer väl i sinom tid. Morgonen började med gympa och det gick faktiskt rätt bra förutom att jag fick världens huvudvärk som inte släppt efter två avslappningsövningar. Det känns lite surt, men även det kommer väl tillslut bli bättre det också :) Jag applåderar till mig själv iaf, första gympapasset på ca åtta år.

Det som har hänt mer idag är matlagning och promenad, på själva lektionerna så anser jag inte att jag fick veta något nytt. Men en fräsch reminder är ju inte alltid helt fel heller. Var jättekul att komma dit imorse då flera blev glad över att se mig och tyckte det var jättekul att jag var där igen. Även om jag är yngst i gruppen så känner jag sådan samhörighet med dom andra. Så jag ser det såhär, även om jag inte gör stora förändringar nu så är ju alltid små jättebra också. I längden så är en liten förändring bättre än ingen alls.

Lärde mig faktiskt en sak idag; Ilska är största orsaken till hjärtsjukdomar.
Direkt du känner hur du börjar brusa upp, ställ dig själv den här frågan: Är det här värt att dö för?

Min startmotor har inte kommit igång ännu. Det börjar med att man har en dålig kudde och vipps så är nacken dålig. Genom nacken så kommer min jobbiga huvudvärk, varit sängliggandes nu 2 dagar och knappt sovit under dessa dygn. Missat de 2 första dagarna av behandlingen och bara det gör att jag mår sämre psykiskt. Man känner sig misslyckad, man vet att andra lätt skulle klara av en sån dag. Medans jag inte kan ta av reservkrafterna, det hjälper inte att hänga läpp över det men det är så skönt att göra det. Gömma sig under täcket och låta dagen försvinna. Att det är begravning imorgon gör ju ingenting lättare heller. Men på måndag är det en ny dag och då ska jag ta nya tag, jag vill så gärna försöka.