Simply the best

I lördags när vi kom hem från veterinären började klockan närma sig 17 och jag var bjuden på tjej kväll runt 19. Jag var så himla slut och trött, la mig och vilade en halvtimme innan det var dags att hoppa in i duschen och fixa mig. Samtidigt hade jag startat en tvätt också, ja jisses. Blev sammanlagt en timmes sömn med denna vila från vak natten. Kände att jag vågade lämna Mirabelle hemma då Johan skulle vara hemma och hon var ju så mycket piggare.

 

I alla fall, strax efter 19 gick jag hem till min kollega Tina, hon hade bjudit hem mig och de andra tjejerna på Handlarn. Tog med mig en vallmo från rabatten, älskar våra vallmos. När vi kom dit fick vi lappar och jag tänkte, nej, vad ska vi få för uppdrag nu? Haha, men så var det inte, hon hade köpt tre gåvor och vi fick lotta. Jag fick en fin glasburk där det står något i stil med; Happiness is spending the day with friends. Sa direkt till de att den verkligen var passande nu då jag fått vänner i just dem. Kvällen fortsatte med god dryck och mat, till middag bjöds vi på tacos och senare fanns det en buffé av både det ena och det andra. Under kvällens gång spelade vi lite spel, vi lyssnade på musik och vi dansade och sjöng tills klockan var mycket. Jag kom hem strax efter halv tre tror jag.

 

Hade en underbar kväll med tre underbara tjejer, är så himla glad över den vänskapen vi har fått. Redan från första dagen på jobbet så kändes det som att jag alltid varit där.

 

Vi åkte in till veterinären med Mirabelle i lördags, ja, att åka in på jour är så mycket jävla dyrare men hade aldrig kunnat förlåta mig själv om vi inte hade åkt in och hon hade blivit sämre. Hon är en sådan stor del av mig så det går bara inte att förlora henne. Väl inne på Lapplands djurklinik bestämde sig veterinären för att ta blodprov, de misstänkte diabetes på grund av symptomen jag sagt. Själv misstänkte vi värmeslag då symptomen stämde in även där men samtidigt har det inte varit så varmt. Mirabelle blev ju dålig där en sväng i början på året men det gick över så fort att vi aldrig åkte in, där hade hon också symptom som påminde om värmeslag men de kan även ha berott på stress.

 

När det kommer till blodproven var hon likadan som matte sin, det krävdes tre rakade ben och tre försök till att få blod. Ja, jag behöver ju inte raka mina armar men jag är väldigt svårstucken vilket kan resultera i nio stick eller mer på ett besök. Första försöket höll jag i henne men redan vid rakapparaten blev hon irriterad, slutade med att en kollega fick ringas in och ja, de fick hålla henne hårt i nackskinnet. Såg hemskt ut men man måste ju göra det för att det ska gå snabbare och bli bättre för båda. Blodproverna var negativa och veterinären var även imponerad över att glukosen (tror det var glukosen) var på bra då den brukar höjas mycket vid den stress som Mirabelle upplevde vid provtagningen, är visst vanligt bland katter. Som sagt, proverna såg jättebra ut och vi försökte komma fram till vad som hade kunnat orsaka att hon blev så dålig. Känner samtidigt att det inte borde vara stress på grund av hundarna till exempel då vi har varit här uppe i två veckor, vi har varit här längre perioder innan. Men ja, man vet ju aldrig helt säkert. Fick även med två sprutor hem för att kunna ge henne vatten och hålla lite mer koll på att hon får i sig något. Fick i hon tre sprutor igår sammanlagt men jisses vad arg hon blev på kvällen. Det gick snabbt över och sen tyckte hon om oss igen dock.

 

Nej, hujja, dessa dagar har varit så jobbiga. Vakade en hel natt och morgon just för att hon var så dålig, direkt hon låg helt stilla fick jag panik och trodde att hon dött. På den morgonen fick jag i henne mat och vatten, vatten genom att hälla den över maten och det gjorde susen. Veterinären hade förväntat sig en slö och lugn katt, hon fick en ganska pigg Mirabelle som sprang över hela undersökningsrummet och kollade läget. Hon påminde om sig själv men helt pigg var hon inte. Igår hade hon lite små problem med koordinationen också men inte så märkbart, vi fortsätter hålla koll här hemma och håller tummarna.

 

I natt tog jag mig i säng alldeles för sent, tyvärr tog det lång tid att somna också. Kan inte riktigt somna utan Johan bredvid mig. Hundarna rusade ner en gång också vilket gjorde att jag trodde han kom hem, men ack ack, de hörde fel och lurade både mig och sig själva. Vaknade vid halv sex i morse av att han gick uppför trappan vilket visar på att jag sovit ganska tungt, märkte aldrig när han kom hem. Blev till att somna om några timmar. Något som också gör det svårt för mig att somna ensam har varit att Mirabelle är dålig, märkte i onsdags kväll att hon inte var sig själv. Från ingenstans såg hon väldigt liten och ynklig ut, hon låg på sängen i sin del av huset och hade inte någon riktig styrsel på kroppen. När hon skulle resa sig upp vek sig bakbenen, senare när hon gick runt i sängen höll hon på att ramla ner på golvet till och med. Väl nere på golvet gick hon mest runt, runt och gled omkring på framtassarna. La märke till att hon knappt ätit eller druckit och bytte därför ut all mat och vatten, gav henne även en extra vattenskål och fick i henne lite vatten. Mat vägrade hon men godis fick jag i henne. Reagerade även mycket på att hon inte var gosig alls, hon brukar alltid möta min hand för att gosa, nu drog hon sig mer undan. Igår var det likadant men hon började tillslut kurra i min famn och verkade bete sig lite mer som sig själv igen.

 

Idag när jag kollade till henne blev jag dock rädd, hon hade dreglat väldigt mycket och var blöt runt munnen och hakan, dreglet hängde även till golvet. Ringde till veterinären i Gällivare och fick en tid på måndag och skulle det bli värre nu under helgen har de jour. Fick höra att det kunde vara något med hormonerna men att det också kunde vara värmeslag som jag och Johan tänkte att det kunde vara. Idag blötte vi ner en handduk med kallt vatten och bäddade ner henne i, hon låg där utan protest en väldigt lång stund. Fortfarande så var hon inte sig själv och det gjorde bara allt mer ont i hjärtat, senare satt hon sig upp på Johans mage för att sen ställa sig upp för att gå i väg, men, det gick inte. Hon halvstod och skakade på benen, hon som brukar skutta på ens mage som en studsmatta utan problem. Nu bäddade vi även ner tassarna i handduken för att svalka henne ännu mer och tillslut verkade hon lite piggare så då åkte vi till Hakkas för att handla hem blöt mat och mer godis. Mirabelle äter bara torrfoder, ibland äter hon blöt mat men det är oftast mer vid speciella tillfällen, tänkte därför att det kanske är något hon vill äta. Efter Hakkas åkte vi till Purnu där vi ordnade med ved, jag kapade ved, den ni! Lyckades även tappa ringen sedan bland alla klabbar men Johan hittade den! Vi var fyra stycken som letade, ja om man inte räknar med alla jäkla mygg det vill säga, haha. Lite senare när Johan och Tobbi hade gjort sig i ordning åkte vi hem till Nattavaara, redan nu verkade Mirabelle lite piggare, hon kom fram till mig vilket hon inte gjort sen i tisdags. När jag gav henne blöt mat i form av paté så slängde hon sig över tallriken direkt den ställdes ner, ännu ett gott tecken! Nu är det bara att hålla koll under helgen, vet inte vad jag skulle ta mig till utan denna donna i mitt liv. Är åter ensam hemma då Johan åkt iväg till renskogen, den här gången med sin lillebror. Blir en lugn fortsatt kväll med mina pälsklingar här hemma och sedan ska jag försöka att ta mig i säng tidigare.

 

Så kommer min framtid att se ut, särbo men ändå sambo, eller ja, nu kanske jag överdriver lite, haha. Är dock så det känns, jag och Johan kommer säkerligen jobba om varandra och sen har han ju skogen också. Kommer att bli många timmar ensam men ja, gråter inte blod för det även om jag kommer att gråta blod för att ha långt till familjen sen när jag väl flyttar upp. Börjar komma in så mycket mer i Nattavaara nu tack vare jobbet och jag har ju inte min familj här uppe så långt bort när jag väl har körkort. Just nu är Johan i renskogen, han for redan igår vid 23 tiden, kom hem vid 11 tiden idag och for sen igen vid 18 tiden. Själv kunde jag knappt sova, blev även väckt av våran gråhund några gånger, vi misstänker att hon är skendräktig och därför extra stollig. Låg i alla fall fortfarande kvar i sängen när Johan kom hem så jag sov lite till med han, klev sedan upp vid 15 tiden men mådde så dåligt att jag la mig igen vid 16.20 ungefär. Har varit riktigt dålig i huvudet idag och även i kroppen i överlag, går inte att förklara hur men har varit halvt yr och ja, bara stum och orkeslös. Direkt jag har stått upp har jag velat sjunka ihop. Ungefär en timme efter att Johan hade åkt tog jag mig ut på en promenad med Nikka, tänkte se hur hon reagerar på att få vara ensam och utanför sitt lilla björnide som hon har bosatt sig i. Förutom myggen och den kvava luften betedde hon sig som vanligt och vi fick en fin promenad. När vi kom hem blev Ira, Iris och Moa tokiga vilket är ganska självklart, när de hade lugnat ner sig gick jag på mygg jakt med dammsugaren. Överdriver inte om jag säger att hundarna drar med sig 20 mygg var in när de går in, det blir väldigt mycket mygg då det är i alla fall tre hundar just nu som springer in och ut hela tiden. Nikka ligger som sagt i sitt björnide praktiskt taget 24/7. Avskyr verkligen mygg, usch fy och blä!

 

Blev en dusch efter jagandet, sen har jag plockat ur och i diskmaskinen. Borde egentligen göra något mer men är inte riktigt pigg än så jag tar det bara lugnt istället. På jobbfronten är det också väldigt lugnt just nu, ska ju som sagt bara jobba halvtid och denna vecka hade jag tre dagars arbete. Förra veckan hade jag också det men jobbade som sagt fyra då jag inte kunde hålla mig ifrån på två års firandet. Till veckan var det tänkt att jag inte skulle jobba alls då de har full bemanning men ska jobba tre timmar på lördagen. Är ganska passande att få vara ledig nu då det börjar dra ihop sig till kalvmärkning, hoppas ju få hinna vara med i alla fall en natt ute i renskogen, det är min terapi. Vecka 28 ska jag, hör och häpna jobba sex dagar, fortfarande halvtid dock så är några timmar per dag, men det ska bli roligt och intressant att se hur jag klarar det. Är så tacksam över mitt jobb och mina kollegor, har fått nya vänner och jag verkligen älskar att gå dit varje arbetsdag. Besöker ju affären ganska mycket annars också när jag är här uppe just för att få vara social när Johan är på jobbet så hur mycket tur har inte jag som får jobba där nu? Trivs jättebra och personalen säger detsamma till mig så det känns super, fast, would you trust me? Haha

 

Läste precis några tankar kring ätstörning på en mammas blogg angående sin dotter, hon skriver att man ska prata med sina barn om att det inte är okej att säga elaka saker som till exempel att kalla någon tjock eller fetto. Kom då att tänka på något jag började tänka på under praktiken. Vi vuxna kommer med dubbla budskap till barnen när det kommer till ordet tjock. Jag och många andra förespråkar att alla människor är olika men lika värdefulla men...När det kommer till ordet tjock så är det negativt. Men så ser det ju också ut i vårat samhälle tyvärr, det är inte bra att vara tjock, det är något fult och skamfullt. Så, tillbaka till de dubbla budskapen, vi berättar för barnen att vi alla är olika men lika mycket värda men när ett barn kallar ett annat barn för tjock så säger vi; Så får man inte säga. Ja, det är ju inte roligt att få höra att man är tjock, har själv blivit retad för det hela min barndom och ja uppåt. Var ju själv med om några situationer då ett barn på mitt fritids kommenterade min kroppstorlek på ett mer rått sätt än ett vanligt konstaterande. Jag bara undrar, hur ska man göra egentligen? Det är ju inget fel på en människa om den är tjock, men att kalla någon tjock är fel. Vilken bild ger vi barnen då?

 

Kan inte sätta mig in i hur det är att vara smal och ha en ätstörning som gör att man känner sig tjock och hur det då känns att bli kallad tjock, därför vill jag inte fokusera på det för jag har ingen aning. Däremot så blir jag väldigt ledsen när det alltid ska kommenteras hur man ser ut. Är vi någonsin nöjda? Vi lever i en värld full av vikthets men även där kan det enligt folk med pekpinnar går för långt. Antigen så äter man för mycket eller så äter man för lite. Man är för tjock eller så är man för smal. Jag själv kan ju bara relatera till hur det är att vara tjock, har varit större sen jag var ungefär sex år gammal. Har alltid känt mig dubbel så tjock i smala kompisars närvaro också, inte för att de någonsin har påpekat min kroppsform utan för att man har ju fått höra hela sin uppväxt om hur stor och fel man är. Förutom att det är något fult med att vara tjock så är det något roligt med det också. Ni vet apparna där man kan göra sig fetare i ansiktet? Att fota när man låtsas ha dubbelhaka är visst också väldigt roligt, själv har jag aldrig förstått det för jag som har skiten skulle inte vilja något annat än att få bort den. Nu vet jag ju inte om denna dubbelhake grej är för att håna tjocka eller för att håna sig själva, vet som sagt inte riktigt vad det går ut på. Vet dock att det har använts för att reta människor på sociala medier. Är just den delen jag verkligen ogillar, man låtsas ha dubbelhaka för att håna de som har det. Jag vet att alla inte gör det på grund av det så drar inte alla över en kam här, känner att jag vill förtydliga det.

 

Nu blev det väldigt snurrigt men kände för att släppa ut lite tankar. Bäst vore om vi människor bara kunde få vara oss själva utan att några andra jävlar ska komma och säga vad som är rätt eller fel men det är något vi bara kan drömma om. Kan ju bara säga så här, låt oss vara tjocka, låt oss vara smala, låt oss vara mitt emellan och låt oss vara vad vi vill så länge vi mår bra.

Har som sagt haft min introduktionsvecka på Handlarn, nu har allvaret dragit igång. Hade introduktion och spelutbildning måndag till torsdag förra veckan, från och med i fredags började jag alltså räknas som anställd. Första veckan jobbade jag 31 timmar, kommer att jobba ungefär hälften hädanefter men mer vid behov. Denna vecka skulle jag bara jobba måndag till onsdag, sammanlagt 15 timmar men kunde inte hålla mig ifrån jobbet jag och igår jobbade jag även över två timmar på grund av en jättestor leverans. Idag firade Handlarn två år och därför ville jag gå dit och umgås med mina kollegor men även med våra kunder. Piffade upp mig rejält bara för att och cyklade dit efter att Johan hade åkt till jobbet. Ganska fort hamnade jag i kassan på eget bevåg, det slutade med att jag jobbade ända fram tills stängning. Vi hade mycket kunder idag och det var mycket som skulle fixas i samband med firandet. Vi bjöd på fika, kaffe och barnen fick även isglass och chokladmjölk. Handlade man för 300 kronor kunde man även vara med i utlottningen av en varukorg till värde av samma summa. Fastän jag inte jobbar heltid så är jag väldigt slut kroppsligt efter jobbet. Mycket beror nog på att det fortfarande är mycket att ta in, man vill göra ett sådant bra jobb som möjligt och så vidare. Hittills har jag dock bara fått höra positiva saker och jag känner mig så himla välkommen. Tar till mig detta men snabbt känner jag mig kass som inte orkar göra så mycket här hemma. Finns tusen saker jag skulle vilja fixa men ja, orken finns ju inte riktigt till. Av någon anledning känner jag att jag vill kunna göra det för att Johan ska bli glad, men ärligt talat, han skiter i om jag inte orkar plocka undan, vi delar ju faktiskt på hushållet, men av någon anledning vill jag ta på mig allt ändå, kanske för att han jobbar heltid, jag vet inte. Nej, jag får göra så mycket som jag orkar även om det bara är lite nu och då, det lilla man gör är ju bättre än ingenting alls faktiskt.

 

Apropå bättre än ingenting. Testade på reiki i söndags, healing. Hade inte så mycket tankar om det innan men efteråt, jisses. Fick ligga på en massagebänk och därefter få handpåläggning på kroppen. Redan på huvudet kände jag hur Maria koncentrerade sig. När hon kom till bröstet, där känslorna sitter så kände jag av kraften från hennes händer. Fastän hon knappt nuddade mig kändes det som att hon satt på mig, fick nästan känslan av att inte kunna andas. Än så länge var min kropp ganska lugn, senare när hon jobbade på baksidan av kroppen började dock oro och panikångest dyka upp inom mig. Var en häftig men skrämmande känsla att känna hur insidan ville fly i panik samtidigt som utsidan var lugnare än någonsin. Under denna stund hörde jag även hur Ira och Iris kom fram till sovrumsdörren och gnällde, de kände min energi och ville komma till stöd. Direkt efter att vi var färdiga och jag öppnade dörren sprang de fort in och ställde sig lugnt vid min sida, lugnare än någonsin förr. Sen gick de ut igen precis som att, så matte, nu har vi hjälpt dig. Innan jag öppnade dörren pratade jag och Maria dock om behandlingen. Fick höra att jag är värdefull och bra precis som jag är, det var ett meddelande som hon fick väldigt snabbt. Därefter fick jag dra en ängel, fick en ljusängel som berättade för mig att jag inte är ensam. Därefter fick jag dra ett annat kort, kommer inte ihåg namnet just nu och inte ordagrant vad som stod men det handlade om att jag är den jag ska vara. Väldigt klockrena träffar, än om kanske de andra korten också skulle kännas så. Men ja, känner ju en väldig press på att vara bra, att duga till. De som känner mig vet ju om min känsla av att inte ha varit någon, är ju inte länge sen jag började känna att jag är någon. Har kommit långt på den vägen men samtidigt känner jag ju den här pressen fortfarande. När det kommer till ensamheten och ljusängeln kan ju det förklaras med att jag ofta har klarat mig själv. Jag drar inte in onödigt många i mina bekymmer och jag hjälper gärna andra istället för mig själv. Här kan man komma in på känslan jag fick i bröstet, Maria förklarade att mitt inre inte var redo att släppa in henne, redan då började hon undra om jag har problem med stress, oro och panikångest. Bingo kände jag på en gång när hon frågade. Kommer självklart att testa på detta någon fler gång innan jag åker hem till mitt för att se om kroppen känner sig mer redo att öppna sig. Som hon sa, man kan prata om sina problem om och om igen med olika personer men det läker inte alltid själen och ja, min själ behöver få läka, det kanske är den delen som hämmar mig i att må riktig bra i mig själv?

 

Nu blev detta som många av mina nära skulle kalla för en novell, men så får det vara. Har inte orken att skriva så ofta och när jag väl skriver så kan detta hända. 1000 tankar och 1000 ord rusar genom mitt huvud. Men nu tänkte jag runda av och gå ner i källaren för att elda. Har börjat lyckas på första försöket nu att få upp en eld, får se om det går bra nu, haha. Efter det ska jag vänta på Johan och få krama han tills vi ska sova. Imorgon blir det att fara hem till byn, min svärmor kommer att hämta mig då Johan jobbar eftermiddag, han jobbar hela helgen så jag får se vad som händer resterande dagar. Kanske blir någon fler sväng till byn eller så kommer jag att vara hemma i huset och försöka göra någon nytta. Nej, nu ska jag ta och gå ner i källaren.

 

Igår påbörjade jag min utbildning för Svenska spel, något som jag fått höra skulle ta tre till fyra timmar, jag satt fem timmar igår och är fortfarande inte klar. Har ungefär en timme kvar beroende på hur grötig jag blir i huvudet av alla sportspel. När jag först kom till jobbet fick jag följa med och se vart man startar kylarna och lite andra viktiga detaljer. Fick en liten rundtur i källaren för att se lite mer lager och vart proppskåpet sitter ifall någon säkring skulle gå. Fick även hjälpa till och se hur man gör när man retunerar tidningar som inte blivit sålda. Efter det tog vi lite fika, ett härligt kallt glas vatten, två ostskivor och två gurkskivor fick det bli för mig. Tjoff så hade två timmar gått och det var dags att hitta webbutbildningen. Satt som sagt i flera timmar och i slutet kände jag mig nästan sjuk så det blev en burk cola light för att pigga upp litegrann. Försökte hinna så mycket som möjligt igår så det blev en timmes övertid, efter det promenerade jag hem med en kollega som hade stängningen. 

 

På väg hem mötte vi Johan och Iris som var ute och cyklade, han hade även varit ut med Ira och Nikka, så när han kom hem igen for han ut med Moa en sväng och jag gjorde i ordning sallad till våran middag. Efter middagen åt vi jordgubbar och vispgrädde, oj så gott det var! Tillslut gjorde vi lite nytta hemma och både vek och hängde upp tvätt. Innan jag gick och la mig halvlåg jag i soffan och såg på Trolltider, ville försöka ha annat i huvudet innan sängdags istället för 1 X 2, haha. 

 

Idag kommer jag nog att avsluta utbildningen förhoppningsvis, dock börjar jag mitt i en leverans så det kommer att vara fullt upp då. Måste se till att skriva upp leveransdagar och tider för allting så att jag har lite koll. Det är verkligen 1000 saker man ska lära sig men alla låter positiva till att jag kommer att fixa det så varför inte. Är ju tyvärr väldigt duktig på att inte ha tilltro till mig själv alla gånger, prestationsångestmonstret hälsar på alldeles för ofta. Annars i överlag så trivs jag väldigt bra på mitt sommarjobb, får vara med ett härligt gäng och vi skrattar flera gånger varje dag. Kan man egentligen begära mer? 

 

Som ni sagt redan vet så är jag uppe i Nattavaara nu och igår började jag på mitt alldeles nya sommarjobb. Det var riktigt nervöst att promenera till byns lilla Handlarn för att jobba då jag inte har någon erfarenhet av butik tidigare. Eller ja, jag hade praktik på Ica Ålidhems fruktavdelning i högstadiet, men det räknas inte, haha. Apropå den praktiken, istället för att bara sköta frukt fronten funderade de på att jag och en kille skulle byta, han skulle sköta frukten och jag packa upp och ner i frysboxar, dock kom de fram till att det var ju alldeles för tungt för mig...suck. Men i alla fall, när jag kom fram till Handlarn igår fick jag en liten rundvisning och information, efter det fick jag börja lära mig kassan så stod i den nästan hela dagen. Blev några små missar och utmaningar men som tur var blev ingen kund irriterad, de uppskattade att se någon ny i butiken. Gillar att denna butik fungerar som en mötesplats för byborna, de hämtar posten, de kan sitta ner vid ett bord och köpa kaffe eller te med en kaka till och så vidare. Är väldigt nöjd över gårdagen och när jag kom hem hade jag svårt att sluta prata. Hade så ont i kroppen och tänkte lägga mig i soffan men ja, pratet tog nästan aldrig slut. Hade ju pratat praktiskt taget hela dagen så var svårt att stänga av.

 

Idag ska jag gå en utbildning för Svenska spel och det är jag lite nervös över. Den tar några timmar och avslutas med ett prov som jag måste ha alla rätt på, hej prestationsångest. En kollega på butiken tyckte dock att det skulle jag klara, så ja, vi ser väl. Utbildningen kommer ta nästan hela min arbetsdag så jag fortsätter nog som igår och sedan kommer jag få lära mig om varubeställning och liknande. Är himla mycket att tänka på och komma ihåg, vet inte ens om jag minns hälften från igår men tillslut är man inne i ruljangsen och då kommer det bara att flyta på. Går 12-18 idag så kommer nog att vara ganska seg när jag kommer hem, inte på grund av timmarna men på grund av tiden. Är inget stort fan av att komma hem senare på dagen ännu, dock har jag inget problem med det alls men ja, blir lite extra trött bara, men det botar ju en soffa, eller hur? Ska ta och slänga upp benen i soffan nu innan jag ska äta lunch och sen göra mig i ordning för min andra arbetsdag. Ser fram emot den även fast jag inte gör det på grund av nervositet, men hallå, jag är himla bra, detta kommer att gå vägen, om det är några bulor på vägen så lär jag mig ju bara mer.