Simply the best

Jag vet inte vad det är med mig för tillfället men jag vill bara sova. Även om jag inte är så trött så vill jag bara sova. Känner mig lite som Skalman förutom att jag bara äter och sover, jag gör inga smarta uppfinningar och så vidare. Har haft den här perioden ett bra tag nu, kanske är det förkylningen som har ett grepp om mig än fastän jag bara är snuvig nu. Jag vet inte, men det känns så dumt när man vill sova hela tiden. Jag vaknar på morgonen och nästan planerar när jag kan vila eller så igen sen under dagen. Dock så följer jag inte mina planer alla gånger men i allafall. Förhoppningsvis går den här perioden över snart för inom en snar framtid är det dags för sista provet i företags ekonomin.

 

Det är väldigt mycket att hålla reda på nu då vi har börjat med olika slags bokföringar, verifikationer, debit och kredit. Ja det är bara en handfull av alla nya ord! När det gäller debit och kredit så ska allt ha en balans, det är väldigt logiskt men ibland är det svårt att få med allting på rätt plats i allafall, sen att kunna alla dessa BAS konto plan är också lite svårt. Det är lite svårt när man ska skriva in alla händelser i bokföringen, i facit står vissa ord och själv skriver man andra så man vet aldrig om det blir rätt gjort ändå ur lärarens synvinkel. Men men, ska klara provet i allfall, sen hur det kommer att gå vet jag inte än.

 

Jag har också allt mer blivit sugen på att utbilda mig till nagelterapeut men den drömmen är väldigt långt borta då det kostar mer än vad jag har. Betydligt mycket mer än vad jag har, haha. Men just nu känner jag; Jag vill studera och få en utbildning! Blev väldigt besviken då jag fick reda på att min utbildning på universitetet är sökbar först till hösten. Allt mitt slit har ju varit för att få börja utbilda mig nu till våren. Men så är det ju som med allt annat i livet, det är inte alla gånger det blir som man har tänkt sig. Tyvärr ogillar jag det till en väldigt stor grad. Någon där ute som förstår min frustration? Allt det här kanske också ger mig den här trötthetskänslan jag känner hela tiden.

 

 

Förkylningen har fortfarande klorna i mig men peppar peppar ta i trä, jag tror att det börjar bli bättre! Det har varit en väldigt lugn vecka i och med förkylningen, har inte haft ork till så mycket. 

 

I måndags blev jag hemma då jag kunde lägga mig först runt halv fem på morgonen, efter det fick jag sova kanske tre timmar om ens det. Tack rethosta, du vet verkligen när du ska retas. Istället för skolan så blev det ett besök till apoteket, blev inte så mycket smartare där men köpte halstabletter och en fet hudsalva till min stackars hud under näsan. Är röd än sen fjolårets förkylning så man kan nog säga att min hud är lite skadad tyvärr.

 

I tisdags gjorde jag mitt sista mystiska jobb. Har jobbat som mystery shopper och har gjort ålderskontroll på Umeå systembolag. Hur det går till? Jag gick in i butiken och handlade för en viss summa, efteråt så skickade jag en rapport som visade om expediten bett mig om min legitimation eller inte. Efteråt så lämnade jag tillbaka varorna och när jag kom hem så kryssade jag i en checklista och så fotade jag verifikationen plus alla kvitton. Vem som helst kan göra dessa uppdrag men tycker inte att det finns så många i Umeå och det är inte alltid som lönen är stor. För mina tre besök har jag tjänat 450 kronor. Nu är det ju inte bara ålderskontroller det gäller utan mycket mer! Åter till min tisdag, detta besök gjordes på Strömpilen, jag hade Britt-Mari med mig som blev en okänd person medan jag jobbade, haha. När mitt besök var klart så fortsatte vi runt på butikerna, jag hittade ett par bruna boots på Dinsko och nu kan man ju tänka; du köpte ju nyss bruna boots. Ja, jag har nyligt köpt ett par bruna boots som jag älskar! Dessa är däremot fodrade vilket är bättre nu när kylan har börjat komma men inte snön. De sitter även tusen gånger bättre om foten så det var ett välbehövligt köp. Mina andra är lite förstora och känns sladdriga, de här har hälkappa som ger hälen ett skönt stöd och ja, hela foten har ett stöd. Efter vårt besök på Strömpilen så åkte jag hem och tog hand om diskberget medan Britt-Mari gjorde naglarna, vi möttes upp igen senare och jag blev bjuden på middag på Frasses.

 

I onsdags så åkte jag tillbaka till Strömpilen för att köpa ut skorna jag la undan dagen innan, hade givetvis inte kontanter med mig så det fick bli så. Kvällen fortsatte med att jag fick i mig middag och tvättade en del.

 

Igår umgicks jag med mamma på stan då vi letade julklappar. Jag brukar alltid köpa en julklapp åt alla i familjen plus några vänner men i år har jag satt en gräns. Min ekonomi tillåter inte julklappar till allihopa om jag vill ha mat på bordet. Tyvärr så måste jag sätta maten framför julklappar. Visst, julklapparna är inte det viktigaste. Viktigast är att man är tillsammans med de man älskar. Jag älskar däremot att ge bort julklappar, presenter och allt vad det kan kallas. Det behöver inte vara något speciellt utan det är ju tanken bakom den som räknas. I år blir det bara Agnes och Elmer som får julklappar, ja Johan kommer också att få en då den köptes för ett tag sen. Hursomhelst så köpte både jag och mamma julklappar igår. Jag måste kolla en till sväng men handlade en julklapp till Agnes och har en hemma sen tidigare till Elmer. Nog ska det här bli en fin jul ändå!

 

Ska snart börja att göra mig i ordning för en sväng ner på stan idag också, idag är det naglarna som står på tur. Visst, där kan jag spara in pengar också men jag mår så bra av att fixa mina naglar så det känns inte som ett alternativ. Helst vill jag vinna på lotteri och kunna utbilda mig och jobba med naglar också. Ingen vet vad som händer i framtiden och att drömma är ju faktiskt gratis. Då jag kommer att komma hem ganska sent så har jag börjat förbereda middagen här hemma redan. Ikväll blir det kinagryta och ja, vi åt det förra veckan men jag vill ha något gott nu när jag ska vara hemma själv ikväll.

 

Apropå allt och ingenting. Jag är ju som sagt ganska seg på att uppdatera, därför undrar jag vad ni läsare tycker. Borde jag ta mig i kragen och börja dela upp mina inlägg mer eller går det bra att läsa mina små noveller när jag väl uppdaterar?

 

 

Häromveckan så hade jag fullt upp med ärenden som sagt. I onsdags så åkte jag, mamma och Britt-Mari till

Ersbodas handelsområde som det så fint kallas. Inhandlade en kruka till min orkidé, ljusslinga till balkongen och så chokladkalendrar till mig och Johan. I fjol fick han öppna en av mina då jag hade två, skickade även med den ena så tänkte nu ska han få en helt egen. Ja, vi är båda vuxna men vi båda gillar choklad och en chokladkalender är mysigt! Men i allafall, innan vi gick till Rusta så fick jag en varmkorv av mamma så tyvärr inte var så värst varm. Under tiden som vi åt så ringde Johan och berättade att han var påväg ner. Underbart! Går inte att förklara hur sönt det var att få vara i hans famn den natten. I torsdags följde jag, Johan och Eve med Britt-Mari på stan då hon skulle shoppa inför min fest. Det slutade med att vi tre gick på stan medan damen fick hjälp av sin kusin i en butik. Efter det åkte jag och Johan till Ålidhem för att hämta ut tre paket och så handla inför kvällens middag som blev kinagryta! Oj vilket dåligt humör jag var på, hade så ont i fötterna sen stadsturen, lägg till lite trötthet och hunger på det så blir ingenting bra. Jag tyckte att matlagningen tog hundra år och stod där och surade medan jag wokade. Johan erbjöd sig att göra resten också men jag var envis och skulle stå där och sura. Tillslut fick vi god maten i allafall och då blev jag på bättre humör. Mina paket bestod av två jackor och så en födelsedagspresent till en viss liten dam som fyller hela två år i december. Valde en av jackorna och ska ordna bild så fort som möjligt, för er som inte har sett den kan jag säga; man ser mig!

 

Helt plötsligt var det fredag och det var dagen för min fest. Först var det dock skola som gällde, då jag sover så dåligt på grund av min förkylning satt jag mest och gapade på lektionen. Efter skolan fick Johan lov att hämta upp mig då jag var helt slut. Tillsammans så ordnade vi resten hemma inför festen och vi tog oss även en liten tupplur. Vi blev inte så många på festen så det kändes lite tråkigt men sällskapet var desto bättre i allafall. Blev lite irriterade på en granne dock, klockan var just över 20 och han gnällde på basen? Men sen att Emil gjorde sina kända skrik på natten gjorde ingenting? Kvällen bestod i allafall av skratt, skrik, sång, dans, musik och spel med mera. När alla gäster hade farit hem så skulle jag, Johan och Emil se en film för att varva ner innan vi skulle sova. Men den filmen fick inte så mycket uppmärksamhet då det var en ensam fylleskalle utomhus som ville komma in och festa. Hallååå, får jag koomma in? Jag sööker efter fest! Först trodde vi att det var en kille men det visade sig vara en tjej. Ja, vi hade väldigt roligt åt det där, speciellt Johan och Emil. Tillslut tog vi oss i säng och ja herrarna sov nog ganska bra men det gjorde inte jag.

 

Är så sur över att jag blev förkyld igen! Hann bli piggare några dagar men sen så kom det tillbaka och det med en rejäl smäll. Efter fredagens fest hade jag knappt någon röst på hela lördagen. Röstlös eller inte så for jag och Johan hem till Sävar och hälsade på hos familjen KPP. Där blev vi bjudna på hamburgare till middag och lite senare kom pappa och Kajsa ut med mums mums. Senare på kvällen åt vi även glass och syskonkaka eller vad den nu hette. Var riktigt roligt att få umgås med KPPs som vanligt och extra roligt nu då Elmer vuxit så mycket sen Johan var här nere sist. Men tyvärr så är det ju söndag efter lördag och igår var det söndag. Jag har alltid problem med att vara ensam på söndagar, blir lätt lite nedstämd. Kom fram till att det kan bero på att antigen är jag ensam eller så är det den dagen Johan åker hem. Inte så konstigt att jag ogillar söndagar. Det var lite om min vecka 46, en bra veckan fastän förkylningen tog över min kropp igen. Fick ju vara med min Johan några dagar och då blir allting så mycket bättre.

 

 

 

Ja, vad ska man säga. Just nu är ingenting som det var tänkt att det skulle vara men det får väl fungera i alla fall. För mig som är planerare svider det lite men det finns inte så mycket att göra åt det. Lite tråkigt bara då jag gått och längtat efter det här och nu blev det inte av. Det blir av men riktigt när vet jag inte, men jag kan säga det såhär; JAG SAKNAR DIG!

 

I helgen som var har jag som sagt varit hem till Sävar men jag har även varit hem till Britt-Mari och firat henne då hon fyllde år i söndags. Nu är hon lika gammal som mig, nanananana! Dagen började däremot inte lika roligt, när jag var påväg till bussen så stod en bil på min parkering. Det här var andra gången en bil stått där utan lov, sen så stod den här bilen där igen nu i måndags! Uthyrda parkeringar betyder faktiskt uthyrda, bara för att en parkering är tom nu och då kan man inte ta för givet att den är ledig. Gör som alla andra, prata med Bostaden om det finns lediga parkeringar och ställ dig i kö! Har lämnat en kärlekslapp på stolpen och förhoppningsvis slipper jag se den här BMWn igen, nu har jag dock ägarens nummer så då ringer jag han direkt eftersom UPAB inte är så snabba på att komma ut och ge böter. Men i allafall, åter till lördagen! Det blev en riktig tjejkväll full med skratt, goda miner, mat, fika, singstar, godis och så vidare. Däremot så hade vi med oss en liten herre vid namn Elmer också och när vi började fika så kom även pappan i familjen KPP förbi efter hockeymatchen. Maten var som vanligt supergod och fikat supermumsigt. Det är roligt när folk fyller år, man får alltid äta massa gott!

 

I söndags bar det av hem till pappa då det var fars dag om ni inte missade det. Vaknade och insåg att bussen till Sävar gick om ungefär en timme så det blev att klä på sig och gå ut. Väl nere på stan så köpte jag en Agent X9 i fardag present då det är en tidning han ofta fick av oss barn som små vid jul eller liknande. Jag och mina syskon har ärvt tidnings genen av vår far och därför vet jag hur roligt det är med nya tidningar hur många man än har hemma. Dagen fortsatte med godfika och en supermumsig middag. Middagen bestod av kyckling, ris och hemmagjord currysås. Inget slår min pappas currysås, minns när jag var liten och bad om en sjö på tallriken då mamma eller pappa skulle ge mig sås. Så gott? Ja!

 

Åter till nu tid, även om den här veckan inte blev som planerat så har jag fullt upp ändå. Idag har jag varit hemma hos familjen KPP praktiskt taget hela dagen, imorgon ska jag åka till Coop Forum för ett litet jobb på en affär i området, sen blir det att gå några små ärenden till Rusta då jag behöver en ljusslinga. Britt-Mari ska följa med mig och vi ska även umgås på torsdag då jag ska hjälpa henne att shoppa. Sen fortsätter min torsdag med att städa litegrann inför min fest på fredag. Känns jättekonstigt att ha fest då det är i allafall två år sedan jag hade en fest men roligt ska det bli!

 

 

Idag, eller igår om vi ska vara duktiga och gå efter klockan så var jag hemma i Sävar. Eftersom jag nyligt var borta en vecka så behövdes det självklart en Sävar dos. Kom fram runt 14 tiden till familjen KPP, där möttes jag av en sovande Elmer och en sovande Agnes även om hon låg på övervåningen. Efter en liten stund så vaknade Elmer vilket resulterade i att Agnes också vaknade. Jag bar ner henne till vardagsrummet och allting var lugnt men när jag satt ner hon på golvet så blev hon som Blyger. Hon stod på samma fläck en väldigt lång stund, tillslut fick jag igång henne genom att stöka ner med hennes mjuka klossar. Som Emma sa; Du stökar ju ner mer än Agnes. Ja, nu är det kanske inte helt ordagrant men tror ni förstår. Tog mig även fram på golvet medan jag satt ner och såg allmänt dum ut men samtidigt så blev det ju ett litet träningspass. Det är nog inte många som ror en båt genom att sitta ner på ett parkettgolv?

 

När jag väl hade tagit mig upp från golvet så bar det av till Ica för mig, Emma och Elmer. Vi handlade lite till middagen och så handlade jag hem lite, sånt som kattmat till exempel, påsen här hemma började gapa tom och min Mirabelle kan ju inte gå utan mat.När vi började närma oss hemmet så mötte pappa och Eve upp oss och de följde med tillbaka till KPP en stund för att sedan gå hem till sin egen middag. Till middag åt vi grillad kyckling och pommes, inget slår Ica Sävars grillade kyckling, det är något jag saknar med att bo i stan. Efter middagen så dansade jag och Agnes bort lite kalorier och oj vad damen kan dansa. Vi gjorde till och med nästan en dubbelpannkaka, nu är ju hon för kort för att vi ska kunna göra en riktig men hon skötte sin snurr väldigt bra. Förhoppningsvis kommer hon att fortsätta med att dansa, det är alltid roligt!

 

Kvällen fortsatte med lite mys och gotta tillsammans framför början av You don't mess with the Zohan, varför bara början? Ja, jag skulle hem och då går bussen 21.15 som sagt. Ingen större skada skedd för mig som har sett filmen mer än en gång då det är en av både min och Johans favorit. På bussen hade jag sällskap med Eve som skulle på Emils spelning på Verket. Kände mig lite elak som inte for men ärligt talat så ville jag bara hem och ta det lugnt. Har återigen hamnat i en trött period men den tar vi oss igenom! Väl hemma så har jag duschat och försökt få till en bra fläta men den blev väl som den vart. Imorgon ska jag nämligen fara och fira Britt-Mari då hon fyller 24 år på söndag. Nu du, nu är du lika gammal som mig snart. Hur känns det?

 

Att sakna någon, hur känns det egentligen? Att sakna någon som har gått bort är väldigt naturligt och med tiden går saknaden över till att man minns allt det goda. Jag själv skulle inte vilja att de i min närhet skulle sakna mig för mycket då det blivit min tur att fara till den plats där rosorna aldrig dör. Där rosorna aldrig dör, den låten sjöngs på min farfars begravning och än idag rinner en tår då och då när jag tänker på han. Något som var jobbigt med själva framförandet av låten var att sångarens röst påminde mig så mycket om min farfars. Min farfar älskade mig, aldrig någonsin har någon låtit så glad till att se mig eller mina syskon, kusiner och så vidare. Just därför vet jag att hans önskan är att vi som stannat kvar här nere på jorden skulle gå vidare. Här nere på jorden är också en låt som blir stark för mig när det gäller farfar. Vi lyssnade på den i bilen den gång vi skulle snabba oss till farfar för att få ta farväl. Tyvärr hann vi inte fram i tid men den låten betyder mycket för mig, speciellt textraden; "Jag saknar din stämma och din ärliga röst. Du hade ett hjärta som slog så sant i ditt bröst." När den raden kommer ut ur högtalarna så tänker jag alltid på min farfar och all den fina tid vi fick tillsammans även om jag kan anse att den var för kort.

 

Det är bra att kunna känna saknad även om den ibland kan äta upp en inifrån. Det är viktigt att våga släppa taget om saknaden men det är svårt. Ibland kan man nog tro att man släpper taget om den man saknar om man gör just det, att personen försvinner i tomma intet. Samtidigt så ser jag det inte som att man släpper taget om personen, snarare så ger man personen dens frihet. Livet är orättvist många gånger, många lämnar oss helt enkelt för tidigt. Jag tror inte på Gud så därför kan jag inte se att personen ingår i Guds stora plan. Däremot så tror jag att allting sker av en orsak även om man aldrig kommer att förstå den. Ibland kan jag drömma om att någon som står mig nära dör och då kan jag få panik. Hur ska jag klara mig utan personen? Det kan vara min mamma, pappa, mina syskon, mina släktingar, mina vänner eller min pojkvän. Listan går vidare och jag inser hur många det finns i mitt liv som jag vill behålla tills den dagen det är dags för mig att lämna jorden. Men allt händer som sagt av en orsak även om vi aldrig kommer att förstå den. Det vi måste förstå är att vi får känna saknad, vi får känna sorg. Men viktigast av allt är det att vi känner att vi kan gå vidare i livet, för det är ju just det de i vår närhet önskar oss. Vi vill ju att de vi älskar är lyckliga, att de kan skratta och skämta. Vad vore livet utan glädje? Den stora sorgen vi känner ibland kan äta upp oss inifrån och då är det viktigt att tänka på den där glädjen man faktiskt förtjänar och den där glädjen som de i vår närhet vill att vi ska känna.

 

Man släpper aldrig taget om någon, man släpper någon fri.

Tiden går snabbt, den rentav flyger iväg. Förra veckan var det som sagt höstlov och jag passade därför på att åka upp till Purnu till Johan och hans familj, underbart! Under veckans gång kom jag på att det var prick ett år sedan att jag åkte upp dit första gången och träffade de, hujja vad tiden flyger iväg som jag skrev tidigare.Jag kom faktiskt på det då jag satt hemma hos Anette och Jonas och åt tårta då Jonas fyllde år, fick en flashback från då jag åt tårta där förra året.

 

Åter till starten på mitt lov, tåget skulle rulla 06.03 från stationen, hör och häpna det kom precid i tid. Sammanlagt så åker jag fyra tåg och denna resa så var precis alla fyra i tid! Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta men riktigt skönt var det i allafall. På tågen upp var det relativt folktomt på tågen så därav kunde jag känna lugnet och njuta av filmerna Spring Breakdown och What's love got to do with it. Väl framme i Gällivare så mötte Johan upp mig och vi åkte vidare till Malmberget då jag längtat ihjäl mig efter Lagunas kycklingkebabtallrik, hallelujah säger jag bara, mums! Efter det for vi vidare till Coop Forum och inhandlade lite finsk grillkorv, långkalsonger och så vidare. Jag var även in en sväng på apoteket och köpte tabletter för min rethosta, nu i skrivande stund kommer jag på att de ligger på micron hemma i byn men men, jag mår ju bättre så det gör ingenting. Väl hemma i byn blev jag välkomnad av familjen och hundarna, den här gången tre istället för två. Nykomlingen heter Nikka, hon är en gråhundsvalp på cirka sex månader nu skulle jag tro. Redan då hon köptes så sa jag till Johan att hon kan få vara min hund eftersom han redan har Bullen. Så, enligt mig är hon min hund, sen om det bara är i min egen värld spelar inte så stor roll.

 

Veckan har bestått av att få träffa nästan alla i min familj där uppe och god mat i mängder! Vi har även roat oss med Sons of anarchy och tv spel. Det sista vi spelade var ett fotbollsspel med Mario, gubbarna åkte hit och dit och man bytte plats på planen lika snabbt. Jag drömde om spelet i två omgångar, jag stressad av spelet? Nej då! Har varit underbart att ha varit uppe igen och fått träffat alla de fina där uppe, har ju saknat de och det så mycket. Har även spelat sällskapsspel, kortspel och fått se gamla hemma filmade filmer. Har fått se Johan som en liten pjuk och oj så söt han var och är.

 

Tillslut så kom ju dagen ingen gillade, jag skulle åka hem. När jag låg i sängen och höll om Johan kramade jag om extra hårt och kände, jag vill inte fara hem! Men det finns ju två sidor av varje mynt. Samtidigt som man vill stanna så vill man åka. Någon som förstår hur jag tänker? Dessa två tåg var också i tid som sagt men resan till Boden sög. Ett ungdomsgäng med killar och ett gäng med småtjejer, ni kan ju gissa vad som hände. Massa gnäll, skrik, skratt, tjat, retande och så vidare. Har väl varit lika idiotisk själv en gång i tiden men jag orkade verkligen inte. Det räckte ju att jag inte var med Johan längre. Framme i Boden så skulle jag äta varmkorv till middag, ja, det var så det var tänkt i allafall. När jag börjar prata om varmkorv så får jag veta att de inte har det längre. What?! Fick köpa dyr färdigmat istället, den var god men för dyr då jag hade planerat en billig middag. Om resan uppåt varit folktom så var denna motsatsen, tåget var överbokat och många fick gå runt i tåget eller stå på samma fläck. Ganska så nöjd över att jag alltid planerar mina resor i bra tid så att jag slipper sådant. Hade aldrig orkat vara platslös vill jag lova, usch och fy.

 

Väl hemma så blev jag välkomnad av en liten katt som verkar ha saknat mig riktigt mycket även om jag vet att hon har haft det jättebra med sin kompis Britt-Mari. Tack så mycket för kattvakten! Fick även lägga märke till att min kropp behövde sömn. Sover man med en vacker karl och tre hundar i samma rum så kan man ju inte sova allt för mycket faktiskt. Första natten hemma så sov jag nästan åtta timmar i sträck, tror inte det har hänt sen jag var tonåring ärligt talat.

 

Nu blev inlägget långt som mina brukar bli i och för sig men nu har jag faktiskt som mest dragit en resume av mitt lov. Skulle jag skriva precis allt skulle det nog bli en bok som pappa brukar kalla mina inlägg för.