Simply the best

Att sakna någon, hur känns det egentligen? Att sakna någon som har gått bort är väldigt naturligt och med tiden går saknaden över till att man minns allt det goda. Jag själv skulle inte vilja att de i min närhet skulle sakna mig för mycket då det blivit min tur att fara till den plats där rosorna aldrig dör. Där rosorna aldrig dör, den låten sjöngs på min farfars begravning och än idag rinner en tår då och då när jag tänker på han. Något som var jobbigt med själva framförandet av låten var att sångarens röst påminde mig så mycket om min farfars. Min farfar älskade mig, aldrig någonsin har någon låtit så glad till att se mig eller mina syskon, kusiner och så vidare. Just därför vet jag att hans önskan är att vi som stannat kvar här nere på jorden skulle gå vidare. Här nere på jorden är också en låt som blir stark för mig när det gäller farfar. Vi lyssnade på den i bilen den gång vi skulle snabba oss till farfar för att få ta farväl. Tyvärr hann vi inte fram i tid men den låten betyder mycket för mig, speciellt textraden; "Jag saknar din stämma och din ärliga röst. Du hade ett hjärta som slog så sant i ditt bröst." När den raden kommer ut ur högtalarna så tänker jag alltid på min farfar och all den fina tid vi fick tillsammans även om jag kan anse att den var för kort.

 

Det är bra att kunna känna saknad även om den ibland kan äta upp en inifrån. Det är viktigt att våga släppa taget om saknaden men det är svårt. Ibland kan man nog tro att man släpper taget om den man saknar om man gör just det, att personen försvinner i tomma intet. Samtidigt så ser jag det inte som att man släpper taget om personen, snarare så ger man personen dens frihet. Livet är orättvist många gånger, många lämnar oss helt enkelt för tidigt. Jag tror inte på Gud så därför kan jag inte se att personen ingår i Guds stora plan. Däremot så tror jag att allting sker av en orsak även om man aldrig kommer att förstå den. Ibland kan jag drömma om att någon som står mig nära dör och då kan jag få panik. Hur ska jag klara mig utan personen? Det kan vara min mamma, pappa, mina syskon, mina släktingar, mina vänner eller min pojkvän. Listan går vidare och jag inser hur många det finns i mitt liv som jag vill behålla tills den dagen det är dags för mig att lämna jorden. Men allt händer som sagt av en orsak även om vi aldrig kommer att förstå den. Det vi måste förstå är att vi får känna saknad, vi får känna sorg. Men viktigast av allt är det att vi känner att vi kan gå vidare i livet, för det är ju just det de i vår närhet önskar oss. Vi vill ju att de vi älskar är lyckliga, att de kan skratta och skämta. Vad vore livet utan glädje? Den stora sorgen vi känner ibland kan äta upp oss inifrån och då är det viktigt att tänka på den där glädjen man faktiskt förtjänar och den där glädjen som de i vår närhet vill att vi ska känna.

 

Man släpper aldrig taget om någon, man släpper någon fri.