Simply the best

Ja, jag skulle egentligen ha slängt upp benen i soffan nu men kom ju på att jag vill berätta om gårdagen. Som de flesta vet har jag problem att sköta kosten och att jag har gått upp mycket i vikt. Jag mår riktigt dåligt över det här men känner mig alldeles för trött för denna kamp många gånger. Känner även att något är tokigt i kroppen, kroppen samarbetar inte lika bra som tidigare. 

 

Igår hade jag tid på kvinnokliniken, har inte besökt dem sedan jag fick min hormonspiral. En läkarstudent var med och därför undersöktes jag dubbla gånger, är öm än i dag efter alla tryck för att känna livmodern. Allting såg dock bra ut vilket känns bra. Min läkare tycker dock inte att det ser ut som att jag har pcos om en kollar på ultraljudsresultatet. När jag åt ppiller vilade äggstockarna men det brukar visst inte vara likadant med hormonspiral men hon visste inte säkert. Mitt största problem med min pcos är vikten, har skonats från ökad behåring och acne. När det kommer till att få barn kan jag inte uttala mig ännu i och med att det inte varit eller är aktuellt just nu. Fick även ta en del hormonprover och blodtryck utöver det. Fick veta att min väg inte är spikrak, helst skulle läkaren se att jag äter kombinerade ppiller, vilket jag har gjort tidigare, var då jag fick en misstänkt ytlig blodpropp, därför slog vi bort den tanken. Dock undersöktes det aldrig närmre om det verkligen var en blodpropp, jag misstänker faktiskt att det var ett extra bråkigt åderbråck. Innan vi går vidare behöver jag ta fler prover på min vårdcentral och beroende på provsvaren ska jag testa metformin. Det är en medicin till personer med typ 2 diabetes men även till personer med pcos då den ska fungera insulinsänkande, minska sötsuget och hjälpa kroppen på traven med en viktnergång. Detta är ju dock olika hur bra det fungerar, fick även veta att lchf kosten gör i princip samma sak. Det borde peppa mig till att sköta kosten men just nu när allting snurrar hit och dit går det inte. Måste tända gnistan igen, den slocknar gång på gång. 

 

Ja, det blir spännande det här, jag hoppas på det bästa. Vi får se hur vi kan gå vidare helt enkelt. 

 

I och med min insättning av hormonspiralen Merina så började min snälla kropp att samla upp vätska. I och för sig verkar jag ha lite vätska i kroppen på heltid och samlar väldigt lätt beroende på vilken tid i månaden det är och så vidare. Nu kan jag däremot lägga ett finger ungefär i skåran som blir i benet från sockan. Fick Furix utskrivet som ska vara en av dom snällaste vätskedrivande, skulle äta dom i en vecka och sen vid behov. Jag åt dom i en vecka och kände aldrig springa på toa behovet som alla har varnat för. Däremot fick jag höra av distriktssköterskan på vårdcentralen att det kan visa sig i att vätskan hamnar rätt i kroppen också, man ska alltså inte bara kissa ut den. Dock så har jag ju inte märkt någon skillnad och har även fått ont i resterande leder. Hon började prata om att jag var övervikten och borde gå in på den vägen och ja, något liknande sa hon. Berättade då hur jag sliter med vikten sen jag gick upp mycket i och med allt strul med måendet och alla dess tabletter i form av ppiller, minipiller och antidepressiva. Just nu har jag dock gått upp i vikt men det beror på att jag tappat kosten och blivit så, ja jävla less ärligt talat. Vätskan gör ju inget under för vikten heller, den bara skvalpar runt och väger onödigt mycket. Fick även höra att jag borde börja med stödstrumpor i och med mina åderbrock och vätskan såklart, det är nu ingen nyhet för mig men det är inte så lätt att hitta i bra storlek heller. Sist jag var hos läkaren pratade jag om att jag skulle behöva special beställa men fick bara ett ja som svar. Med mina mått hamnar skostorleken på typ 44-46 och jag har ju bara 38-39. Skulle ju inte riktigt funka med så stora sockar runt foten direkt. Sen så har jag även hört att stödstrumpor under sommaren inte är så roligt då dom väldigt lätt pressar vätskan uppåt och vem vet, min ytliga blodpropp kanske får lust att vandra vidare då?

 

Förutom vätskan så har jag haft problem med blödningar. Blödde små skvättar i början men sen hade jag ett uppehåll på ungefär en vecka. Efter det blödde jag varje dag i 26 dagar, 26 dagar?! Nu även i en sån mängd att jag behövde använda tamponger. Nu ikväll märkte jag lite ljusrosa efter att jag varit på toa och jag kände hur ilskan började bubbla upp. Satan heller att jag ska blöda igen! Nu kan man ha problem i upp till ett halvår i och med spiralen men kom igen, varför jag? Än en gång vill jag be PCOS dra åt pärskvittje. Försvinn ur mitt liv och kom aldrig tillbaka. Tänk så mycket bättre jag kunde ha mått utan dig som puttar omkull mig i min viktkamp om och om igen. Nej, jag skyller inte allt på min sjukdom men den gör ju allt så mycket svårare av någon idiotisk anledning.

 

Förhoppningsvis går allting till sig så att jag och min själ får lugna ner sig. Jag vet att jag inte borde tänka på det så mycket men varje dag tänker jag på det även om det inte är mycket. Har hamnat i en period då jag är spyless på alla mina krämpor och ärligt talat börjar jag fundera på vad jag levde för liv i mitt förra. Det kan ju inte ha varit något bra då jag blir så prövad nu i allt och ingenting. Jag vet, ingenting blir bättre av att gnälla och ha sig men ibland måste man få skrika ut lite innan det blir för mycket. Tror jag börjar tänka allt mer på alla mina små problem då jag vill ha barn. Har man PCOS är kan det vara väldigt svårt att få barn och för dom som känner mig så vet dom att det är mitt mål med livet. Ja, man kan adoptera, ha fosterbarn och så vidare men ja, jag har velat ha barn sen jag var sju år. Ibland sliter det så mycket i mitt hjärta att jag inte riktigt vet vars jag ska ta vägen. Samtidigt kan jag bara ta tag i en sak i taget men jag vill så gärna kunna laga allting på en gång.

 

Ja, vart ska man börja? Min morgon började allt för tidigt, är så trött nu för tiden så det var en pina att kliva upp då jag blev väckt tidigare än tänkt på grund av grannar. Blev bara väckt en kvart före klockan skulle ringa men ändå lyckades jag somna om och börja drömma, jisses. När jag klev upp så gick jag direkt in i duschen då en ren kropp känns som ett måste när man ska ligga med benen i vädret.

 

Väl framme på kvinnokliniken blev jag varse om att det skulle vara med en läkarstuderande vid undersökningen vilket alltid känns lika roligt. Det gick bara bra med hans närvaro eftersom han mest tittade på och var social med mig emellanåt. Så, hur gick det? Ja, man kan nog säga att mitt besök gick bra men samtidigt så mår jag jättedåligt. Efter en diskussion om cerazette så kom vi fram till att det verkligen inte funkar för mig i och med vikten, finnarna och mina slemhinnor. Men det blev inte att byta piller utan jag fick förslaget att sätta in en hormonspiral. Jag kände mig lite mörkrädd då jag har hört skräckhistorier om när man ska ta ut en spiral men däremot så blev det mer mörkt när den skulle sättas in. Först och främst fick hon testa fyra verktyg innan det gick bra, vi fick gå tillbaka till old school verktygen i plast. Det kändes lika bra då min läkare råkade klämma mig med verktyget i stål, det kändes inombords kan jag lova. När det gäller undersökningar och så vidare så brukar jag ta väldigt lätt på dom även om det kan göra ont men idag kändes det allt annat än lätt. Först så kollade läkaren så att en spiral skulle kunna få plats och det blev tummen upp, det gjorde ont! Det kändes ungefär som att någon stampade mig i nedre delen av magen och mellan benen. Däremot så gjorde det ännu ondare när själv spiralen sattes in, jag kände hur tårarna var påväg och började tänka på Johan för att få lite styrka. Jag låtsades helt enkelt att han stod bredvid mig och höll mig i handen då gick det bättre. Så förutom hormonspiralen så fick jag även en remiss skickad till hud. Äntligen! Nu får jag kanske veta varför min hud är som den är, jag hoppas verkligen att vi hittar ett sätt att göra mitt ansikte friskare. När mitt besök var över skulle jag börja ta mig till bussen men det tog sin lilla stund. Jag hade så ont att jag bara kunde gå några meter innan det var dags att sätta sig ner. Har fortfarande jätteont och min matlust har inte hälsat på alls idag. Däremot så har jag ätit både lunch och middag idag då ingenting blir bättre av att svälta sig själv. Ringde Britt-Mari direkt när jag var klar och frågade om vi kunde äta lunchbuffe på Eurasia, kände verkligen för att skämma bort mig själv. Ja, ni såg rätt, jag betalade min egen mat. Om jag är ironisk? Nej då, min skrift får man alltid ta med en nypa salt. Efter lunchen åkte jag hem och vilade en stund medan Britt-Mari skötte lite ärenden, efter det åkte vi ner till stan och gjorde fler. Vi landade hemma hos mig och jag bjöd på chili con carne till middag, dock smakade den inte som vanligt enligt mig men det får man kanske ta. Kunde inte riktigt njuta av lunchen heller så nog har det satt sig i kroppen att det har bökats på.

 

Justja, fick tillslut tag på min handläggare idag och allt har blivit klarare. Jag blev väldigt fundersam då jag hade två överföringar på mitt konto men det visade sig att en praktikant hade gjort några små fel. Värre än så var det inte och det förstod jag ju men jag är en sån där människa som ska ha koll på det som är mitt. Planerare nästan ut i fingerspetsarna, försöker vara lite mer impulsiv ibland och oftast går det nog bra tror jag.Nej, nu klarar jag inte av att sitta upp längre, min insida gör allt för ont. Känns som om det värsta sitter i magen men det är nog även min kära livmoder som bråkar också fastän den är fin som läkaren sa idag. Det känns ju alltid bra att min livmoder ser bra ut och även äggstockarna ser bra ut eftersom dom hade försatts i viloläge av cerazette, antar att spiralen också gör det. Nej nu får jag sluta babbla som Johan sa tidigare ikväll, han höll inte på att få komma i säng bara för att min papegoja gick igång, haha. Men som sagt, imorgon är en annan dag och förhoppningsvis mår jag bättre inför nagelfixandet och drop in mötet.

 

Bilden kan nog anses stötande för många men såhär ser det iallafall ut att ha spiral. När jag ser bilden kan jag faktiskt förstå varför det gjorde och gör så ont att ha satt in en spiral. Men som sagt, det ska inte skrämma bort andra att göra det. Det onda går över och är nog värt det i slutändan.

 

Kvinnor har två äggstockar som sitter på varsin sida av livmodern. De är ovala och ungefär tre centimeter stora. Äggstockarnas huvuduppgifter är att producera ägg och utsöndra hormoner, bland annat könshormonerna östrogen och progesteron, så kallat gulkroppshormon.

I äggstocken omsluts ägget av en vätskefylld blåsa, en äggblåsa, som också kallas follikel. Äggblåsan växer successivt från början av mensen och under menscykelns första hälft. Vid tidpunkten för ägglossning, alltså mitt emellan två menstruationer, går det vanligtvis hål på äggblåsan och den faller ihop när ägget skjuts ut från blåsan och börjar sin vandring mot livmodern. Efter ägglossningen omvandlas den hopfallna äggblåsan till en så kallad gulkropp.

Ibland händer det att äggblåsan inte faller ihop efter ägglossningen eller att ägglossningen uteblir. Då kan äggblåsan dra till sig vätska från den omgivande vävnaden och öka i storlek, och en så kallad funktionell cysta bildas. Cystan kan finnas kvar under flera menscykler, men försvinner oftast av sig själv efter någon eller några månader. Under de år man har mens är det ganska vanligt med sådana cystor.

 

Många små cystor - PCO

 

Hos en del kvinnor är en eller båda äggstockarna fyllda av många små cystor som har bildats av äggblåsor. Det kallas för polycystiska ovarier, som betyder "äggstockar med många cystor". Många kvinnor har det utan att märka något. Det syns bara på ultraljud.

 

PCO och hormonrubbning är PCOS

 

Om man har PCO, alltså många små cystor på äggstockarna, och samtidigt en hormonrubbning kallas det för polycystiskt ovarialsyndrom eller PCOS.

Hormonrubbningen består i att man har för mycket av det manliga könshormonet testosteron i förhållande till kvinnligt könshormon. Eftersom de kvinnliga könshormonerna styr menscykeln, leder en sådan rubbning till att man får glesa menstruationer eller att mensen uteblir helt.

Att mensen blir oregelbunden eller uteblir beror inte på att det saknas anlag för att bilda ägg, utan på att äggen inte utvecklas tillräckligt mycket så att det kan bli en ägglossning.

 

Kvinnor har också testosteron

 

Alla kvinnor har nästan lika höga nivåer av testosteron i kroppen som män, men det mesta är bundet till proteiner i blodet så att det inte märks. Om man har PCOS har man mindre mängd bindande protein och då blir det mer testosteron i blodet. Det kan leda till att man får akne och ökad kroppsbehåring av manlig typ, det vill säga på magen, bröstet, låren och i ansiktet.

 

Vanligaste hormonrubbningen

 

Det är inte helt klarlagt vad som orsakar PCOS, men det finns en viss ärftlighet. Man har en något större risk att få PCOS om man har en mamma eller syster som har sjukdomen.

PCOS är den vanligaste hormonrubbningen hos kvinnor i barnafödande ålder, men alla får inte besvär av den.

Det är vanligast att man får diagnosen PCOS i åldern 20 till 30 år. Ibland uppfattar man besvären som ett problem först om man får svårt att bli gravid.

 

Problem med vikten

 

Vilka besvär man får om man har PCOS varierar, det kan också variera mellan olika perioder i livet. Ungefär hälften av alla med PCOS får problem att hålla vikten och kan med tiden bli kraftigt överviktiga. Troligtvis beror viktökningen på att man är känslig för effekten av testosteron. Testosteron kan göra att man blir hungrig, vilket ökar risken för att gå upp i vikt.

 

Svårt att bli gravid

 

Om man har PCOS och oregelbunden ägglossning kan man ha svårt att bli gravid på vanligt sätt. Men oftast blir menstruationerna så småningom mer regelbundna av sig själv, och möjligheterna att bli gravid ökar.

Har man PCOS brukar man komma i klimakteriet senare än andra.

 

PCOS kan ge andra sjukdomar

 

PCOS gör att man får en ökad risk för följdsjukdomar som typ 2-diabetes och hjärtinfarkt. Risken är större om man är överviktig, men om man lyckas gå ner i vikt blir effekten av insulinet bättre och risken för följdsjukdomar minskar.

Om man har PCOS och mensen uteblir helt eller kommer mer sällan än var tredje månad kan det på lång sikt finnas risk för livmodercancer. Risken minskas om man får behandling med gulkroppshormon eller p-piller, som gör att man får regelbundna blödningar.

 

PCO behöver inte leda till PCOS