Simply the best

I och med min insättning av hormonspiralen Merina så började min snälla kropp att samla upp vätska. I och för sig verkar jag ha lite vätska i kroppen på heltid och samlar väldigt lätt beroende på vilken tid i månaden det är och så vidare. Nu kan jag däremot lägga ett finger ungefär i skåran som blir i benet från sockan. Fick Furix utskrivet som ska vara en av dom snällaste vätskedrivande, skulle äta dom i en vecka och sen vid behov. Jag åt dom i en vecka och kände aldrig springa på toa behovet som alla har varnat för. Däremot fick jag höra av distriktssköterskan på vårdcentralen att det kan visa sig i att vätskan hamnar rätt i kroppen också, man ska alltså inte bara kissa ut den. Dock så har jag ju inte märkt någon skillnad och har även fått ont i resterande leder. Hon började prata om att jag var övervikten och borde gå in på den vägen och ja, något liknande sa hon. Berättade då hur jag sliter med vikten sen jag gick upp mycket i och med allt strul med måendet och alla dess tabletter i form av ppiller, minipiller och antidepressiva. Just nu har jag dock gått upp i vikt men det beror på att jag tappat kosten och blivit så, ja jävla less ärligt talat. Vätskan gör ju inget under för vikten heller, den bara skvalpar runt och väger onödigt mycket. Fick även höra att jag borde börja med stödstrumpor i och med mina åderbrock och vätskan såklart, det är nu ingen nyhet för mig men det är inte så lätt att hitta i bra storlek heller. Sist jag var hos läkaren pratade jag om att jag skulle behöva special beställa men fick bara ett ja som svar. Med mina mått hamnar skostorleken på typ 44-46 och jag har ju bara 38-39. Skulle ju inte riktigt funka med så stora sockar runt foten direkt. Sen så har jag även hört att stödstrumpor under sommaren inte är så roligt då dom väldigt lätt pressar vätskan uppåt och vem vet, min ytliga blodpropp kanske får lust att vandra vidare då?

 

Förutom vätskan så har jag haft problem med blödningar. Blödde små skvättar i början men sen hade jag ett uppehåll på ungefär en vecka. Efter det blödde jag varje dag i 26 dagar, 26 dagar?! Nu även i en sån mängd att jag behövde använda tamponger. Nu ikväll märkte jag lite ljusrosa efter att jag varit på toa och jag kände hur ilskan började bubbla upp. Satan heller att jag ska blöda igen! Nu kan man ha problem i upp till ett halvår i och med spiralen men kom igen, varför jag? Än en gång vill jag be PCOS dra åt pärskvittje. Försvinn ur mitt liv och kom aldrig tillbaka. Tänk så mycket bättre jag kunde ha mått utan dig som puttar omkull mig i min viktkamp om och om igen. Nej, jag skyller inte allt på min sjukdom men den gör ju allt så mycket svårare av någon idiotisk anledning.

 

Förhoppningsvis går allting till sig så att jag och min själ får lugna ner sig. Jag vet att jag inte borde tänka på det så mycket men varje dag tänker jag på det även om det inte är mycket. Har hamnat i en period då jag är spyless på alla mina krämpor och ärligt talat börjar jag fundera på vad jag levde för liv i mitt förra. Det kan ju inte ha varit något bra då jag blir så prövad nu i allt och ingenting. Jag vet, ingenting blir bättre av att gnälla och ha sig men ibland måste man få skrika ut lite innan det blir för mycket. Tror jag börjar tänka allt mer på alla mina små problem då jag vill ha barn. Har man PCOS är kan det vara väldigt svårt att få barn och för dom som känner mig så vet dom att det är mitt mål med livet. Ja, man kan adoptera, ha fosterbarn och så vidare men ja, jag har velat ha barn sen jag var sju år. Ibland sliter det så mycket i mitt hjärta att jag inte riktigt vet vars jag ska ta vägen. Samtidigt kan jag bara ta tag i en sak i taget men jag vill så gärna kunna laga allting på en gång.