Woohoo?
Gotta
Ännu en vecka som närmar sig sitt slut, tiden går så fort! I veckan har jag umgåtts med familjen, firat mamma som fyllde år i tisdags och tillbringat mycket tid i Sävar helt enkelt. Efter en månad norröver behövde jag en Sävar dos och den har jag fått i stora lass i de två veckor jag har varit hemma. Förutom Sävar så har jag faktiskt hunnit med att storstäda lägenheten och träffa Maria också. Igår var jag däremot i Sävar igen, chockerande eller hur? Jag och Emil var bjuden hem till familjen KPP på grillat, vi hade även gamla kompisar på besök vilket var riktigt roligt, tyvärr åkte de ganska tidigt eftersom de ville se OS invigningen, dock hade de kunnat göra det med oss men så blev det inte. Lars följde med till stan och vi andra åt chokladpudding till filmen 28 dagar senare. Eller ja, Emil sov i början, det gick verkligen inte att få liv i han men tillslut så satte han sig upp.
Nattbussen hem ekade tom, det var bara jag och chauffören med brytning som kallade mig för dam i ett telefonsamtal. Dam och dam tänkte jag däremot. Väl nere på stan var det ganska lugnt fastän klockan var över ett men lite rörelse var det i alla fall. Lokalbussen hem var halvfull som vanligt och vi var för ovanlighetens skull inte så många som hoppade av vid Lilljansberget. Något jag inte tycker om är mörkret som har kommit tillbaka, har inte så långt hem från hållplatsen men går alltid med hjärtat i halsgropen. Gamla skuggor i mitt liv har gjort att jag ogillar att gå ensam i mörkret. Fått tipset att gå med mp3 för att slippa höra de som går bakom mig eller så men det gör oftast allting värre för då har jag ingen koll alls om vart människorna är. Låter kanske dumt men det är jättejobbigt, har som tur är bara fått panik en gång och då var jag i goda vänners lag. Då om någon gång borde man ju inte få panik men så blev det, Britt-Mari kunde inte ens ha ett lakan på tork hemma för jag trodde verkligen att personen jag var rädd för stod bakom. Usch, en vakthund vid sin sida vore något under promenader för hem måste man ju alltid vart man än är.
Idag har jag legat så länge jag velat i sängen, ingen klocka ingenting. Slapp även det värsta av mitt ryggonda idag också vilket känns skönt. I flera nätter nu har jag på något vis haft ont i ryggen av mina drömmar och vaknat just för att jag har så ont. Gammal och grå? Förutom att vakna och kliva upp ur sängen så har jag ätit lunch och efter det målat tånaglarna. Får alltid en smärre chock då jag målar tånaglarna, speciellt om man inte har gjort det på ett tag, samtidigt som det är jättefint så känns det konstigt i början. I fjol sommare hade jag målade tånaglar hela tiden av någon anledning, tror det beror på min självförtroende boost som jag hade. Nu börjar det däremot brinna i knutarna, jag sitter i nattlinne och blir upphämtad om cirka en och en halv timme. Ikväll är det middag med Emma, mamma och Emil på Eurasia som gäller, mums!
Fullt upp
Helt plötsligt var det torsdag och kvällens planer var middag och bio med Britt-Mari, vi gick och såg Cockpit vilket är en jätterolig svensk film. Den rekommenderas varmt! Jonas Karlsson är en av mina favoritskådespelare så har ni inte sett filmen, gör det! Nästa dag mötte vi upp varandra igen för att grilla och äta gott, då var även Sara med vilket var jättemysigt. Helt klart något vi borde göra fler gånger. Igår blev det grillat hemma hos mamma eftersom hon fyller år på tisdag så det var full rulle med släkt och vänner, underbart! Köpte fina och ovanligt stora rosor till mamma på Ica så hon fick en tidig födelsedagspresent, köpte även skavsårsplåster då jag fått ett som heter duga. Maten var som vanligt jättegod och Agnes var som vanligt supersöt! I början på firandet var hon lite blyg men sen sprang hon runt och njöt för fulla muggar av all uppmärksamhet hon fick. Jag stannade kvar i Sävar över natten och fick därför äta grillat till lunch idag vilket inte satt helt fel efter en blöt kväll.
Imorgon bär det av till Sävar igen, passar på då mamma har ärenden i stan för då sparar jag in lite på bussresor, passar på att umgås med familjen då det bär av uppåt snart igen. Kommer inte att stanna uppe lika länge som sist, allt för mycket händer i augusti för att jag ska kunna det. Mini är beräknad 12e, jag fyller år 14e och skolan börjar 20e. Men den 6e firar jag och Johan ett år tillsammans vilket känns jättekonstigt. Det känns nästan som igår vi träffades men så är det ju inte.
Aj!
Avslutar med något vackert
Honey I'm home!
Efter nästan en månads tid har jag äntligen landat hemma igen. Samtidigt som det var underbart att åka hem så kändes det konstigt att göra det, men så är det ju när man har två hem. Fotade en passande prydnad som pryder min vägg så fint i hallen, fick den av min storasyster Emma. Älskar den jättemycket då den har ett rejält sentimentalt värde, vi växte upp med en sån här prydnad hemma på väggen i huset, nu hänger den i pappas lägenhet. Men den här, den är min!
Kentajärvi
Framme vid renhagen var det ett himla liv eftersom alla vajor (renkor) och kalvar försökte hitta varandra. Det var en riktigt mäktig syn att se de springa runt i hagen med alla sina individuella läten. Jag tycker att renar låter lite som en hundleksak jag har i form av en gris. Eftersom vi kom fram ganska sent så missade vi indrivningen vilket Johan var besviken över då han verkligen älskar det där livet. De började med att driva in renarna i hagen och senare kalvarna i en mindre hage där alla fick varsin nummer lapp. Därefter så släpptes alla lös i den stora hagen och då började det eviga letandet mellan vaja och kalv. Renägare gick runt och höll ögonen öppna efter att se om just deras renar hade en kalv vid sin sida, efter det skulle kalvarna märkas men det var vi inte med på heller då allt tar sån tid. Tyvärr så är det väldigt få kalvar då det är mycket björn, först nu tror ju myndigheterna på det efter att samerna fick tillgång till sändare som visade hur mycket björn det faktiskt finns. Det är så tråkigt att de inte har trott på samerna, varför skulle de ljuga? De är ett med naturen och gör ett jättefint jobb med sina renar. När klockan började närma sig 3 började vi packa ihop inför ännu en färd med fyrhjulingen och denna gång åkte vi allihop då Johans pappa Bertil har svetsat ihop ett fint släpp till så funkade det jättebra. Även om turerna var skumpiga och lite hårda så hann man njuta av naturen och midnattssolen. Underbart!
Fördomar mot samer har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Diskussioner kring renar växer sig stora runt omkring i Sverige och det är lite skrattretande ibland att folk anses att renar ska behandlas som kor. Nu är ju faktiskt kor mer tamdjur än vad renar är, finns undantag ja men de flesta anses vilda. Det är mycket arga kommentarer om priset på en påkörd ren och så vidare, både på bilväg och järnvägar. Då kan man ju anse att det här med viltstängsel är en bra idé, speciellt mitt i skogen där en järnväg kan gå eller hur? Det är väldigt lätt att köra på en ren och ilskan över att de är på vägarna är stor men samtidigt kan man ju anse att vet man om renarna så kan man ju tänka på farten också? Nu menar jag inte att alla kör som idioter men många gör det och då händer olyckor ännu lättare för kör man för fort så kan man inte reagera lika snabbt som annars. Jag har som sagt alltid gillat renar och varit intresserad av det samiska då jag själv har 1/8 del i blodet som jag nämnt tidigare och kanske därför blir jag extra irriterad på folks idiotiska kommentarer. Många kommentarer kommer ifrån folk som inte vet någontin om vad samerna gör och hur de jobbar. Varför ska man då tro att man vet något genom att klaga och vara arg? Historien om fördomar går långt tillbaka, redan innan kristendomen kom och bara det bevisar ju att samerna var här långt före många andra. Vi välkomnar folk från andra länder nu som har det svårt men vad gör vi mot folket som varit här länge? Nu låter det jag skriver kanske dumt, men jag tycker att vi ska värna om det Sverige vi haft och faktiskt har. Vi borde värna om det fina samspelet med naturen som finns.
Eftersom vi inte kunde vara med vid själva märkningen kan jag visa bilder från Johans kamera från deras tidigare kalvmärkning hemmavid.
Här kollar de upp vilket kön kalvarna har
Kalven fångas in och blir märkt
Kentajärvi:
Minstingen nr 49
Uppdatering från Norrbotten
Nu har jag varit uppe i Norrbotten i 18 dagar vilket är ganska lång tid. Under den här tiden har jag även gjort mycket saker så blir kanske svårt att få med allting. Färden uppåt började runt halv 4 på morgonen den 17e juni, blev upphämtad av Johan och Peter som varit i Västerås och köpt ett grävagregat. Resan tog sin tid då bilen var lite ledsen men tillslut var vi framme och vi välkommnades med mackor och yoghurt! Resan upp med bil gick jättebra för Mirabelle då hon inte pep till en enda gång och hon har fått utforska både huset i byn och Peter och Hannas stuga där vi landade först av allt. Men varken katt eller hund var poppis för Mirabelle så de fick vara utomhus eller i något annat rum för att Mirabelle skulle få röra på sig.
Morgonen den 18e blev jag upphämtad av Johans mamma Aila då jag fått turen att sommarjobba med henne i två veckor och de veckorna har givetvis redan tagit slut. Jag har storstädat på ett dagis i Mellanområdet och förlorat tre naglar på köpet men det är det värt. Första veckan gick väldigt fort, fick ofta höra att jag skulle ta det lugnt men det kunde jag ju självklart inte. När man väl jobbar vill man ju visa att man kan ta i och jobba självständigt, speciellt när man jobbar med sin pojkväns mamma. Kan lova att jag var väldigt trött och öm varje kväll men jag jobbade och tog i ändå. Den här gången fick inte värken stoppa mig och det känns väldigt bra.
Under min vistelse här har vi även hunnit med att fira Axel, Ida-Maria och Aila som alla har hunnit fylla år. Det har varit mycket gott fika och god mat. Midsommarafton firade vi i byn med god mat, gott sällskap, kubb och lite alkohol vid sidan om. Men det är inte allt, jag har även fått äran att vara med på Johans storasyster Emmas bröllop, hon och Sebban är ett jättefint par. Bröllopet var hemma på Kullen, ja det heter egentligen Koskullskulle men det är så in i norden drygt att säga så vi säger Kullen. Ungefär som ett annat ställe som heter Tjautjas, det kallas för Tjotti. Dessa konstiga namn är många men så länge jag håller Johan hårt i handen villar jag inte bort mig. Åter till bröllopet, det var en borgerlig vigsel så själva bröllopet var över på några minuter men det var riktigt fint ändå. Emma såg ut som en prinsessa i sin marängklänning som gnistrade i kapp med hennes ögon, även Sebban var väldigt stilig i sin kostym. Till middag fick vi aptitretare och en jättegod gryta som Sebbans mamma hade gjort och givetvis fick vi smaka en supergod bröllopstårta som de äldsta systrarna i familjen Örtstam hade gjort, Hanna och Anette gjorde ett superjobb! Kvällen fortsatte med vin i mängder och ja, jag tvingade i mig vitt vin och det märktes några gånger på mig. Spillde på klänningen ett antal gånger och övertröttheten gjorde så att jag inte kunde sluta skratta, fick väldigt ont i kinderna. På grund av mitt tillstånd hade nog många väldigt roligt men det bjuder jag på. Kvällen fortsatte med dragspel, bas och mycket dans. En magisk kväll helt enkelt. Jag har fått se många fina ställen och varit med om många roliga saker.
När jag åkte fyrhjuling inne i skogen, när jag såg renarna med deras kalvar mitt på vägen och när jag lyssnar på samisk musik så känner jag att det börjar bråka i hjärtat. Jag har alltid levt i en värld och nu har jag börjat känna på en annan värld och det är väldigt jobbigt samtidigt som det är underbart. Vill jag leva här uppe? Kan jag leva här uppe? Allt är så annorlunda motför hemma och familjen hemma är det som ligger mig närmast hjärtat men nu har jag en till familj som också betyder allt för mig. Vet inte vilken väg jag kommer att ta i framtiden men dessa två världar och dessa två familjer kommer alltid att betyda allt för mig. Låter kanske roligt men när jag är här uppe snöar jag in på det här samiska. Jag har bara 1/8 dels sameblod men jag har alltid varit stolt över det, har alltid känt att det är något speciellt. Nu är jag inne i den världen och får lära mig mer, jag får känna naturen och dess rikedom. Ja, myggorna hatar jag ju, men allt annat är så vackert att man får tårar i ögonen.
Var planerat att jag skulle åka hem idag, men planerna ändrades då det är kalvmärkning nu i veckan och det är något jag verkligen inte vill missa. Det här med två världar är jobbigt, samtidigt som jag vill hem så vill jag inte det. Men jag saknar min familj så in i norden och hade jag kunnat trolla hade alla varit här uppe just nu tillsammans och fått uppleva det jag upplever. Jag hade nog aldrig kunnat drömma om att träffa en sån fin pojkvän som jag har och att få ännu en jättefin familj som jag bryr mig så mycket om.
Kan man ha det bättre?
Lite bilder från norröver
Rolig ko idé i Malmberget
Purnu sjön
Gamla gruvan i Purnu
