Gotta
What's up?
Ännu en vecka som närmar sig sitt slut, tiden går så fort! I veckan har jag umgåtts med familjen, firat mamma som fyllde år i tisdags och tillbringat mycket tid i Sävar helt enkelt. Efter en månad norröver behövde jag en Sävar dos och den har jag fått i stora lass i de två veckor jag har varit hemma. Förutom Sävar så har jag faktiskt hunnit med att storstäda lägenheten och träffa Maria också. Igår var jag däremot i Sävar igen, chockerande eller hur? Jag och Emil var bjuden hem till familjen KPP på grillat, vi hade även gamla kompisar på besök vilket var riktigt roligt, tyvärr åkte de ganska tidigt eftersom de ville se OS invigningen, dock hade de kunnat göra det med oss men så blev det inte. Lars följde med till stan och vi andra åt chokladpudding till filmen 28 dagar senare. Eller ja, Emil sov i början, det gick verkligen inte att få liv i han men tillslut så satte han sig upp.
Nattbussen hem ekade tom, det var bara jag och chauffören med brytning som kallade mig för dam i ett telefonsamtal. Dam och dam tänkte jag däremot. Väl nere på stan var det ganska lugnt fastän klockan var över ett men lite rörelse var det i alla fall. Lokalbussen hem var halvfull som vanligt och vi var för ovanlighetens skull inte så många som hoppade av vid Lilljansberget. Något jag inte tycker om är mörkret som har kommit tillbaka, har inte så långt hem från hållplatsen men går alltid med hjärtat i halsgropen. Gamla skuggor i mitt liv har gjort att jag ogillar att gå ensam i mörkret. Fått tipset att gå med mp3 för att slippa höra de som går bakom mig eller så men det gör oftast allting värre för då har jag ingen koll alls om vart människorna är. Låter kanske dumt men det är jättejobbigt, har som tur är bara fått panik en gång och då var jag i goda vänners lag. Då om någon gång borde man ju inte få panik men så blev det, Britt-Mari kunde inte ens ha ett lakan på tork hemma för jag trodde verkligen att personen jag var rädd för stod bakom. Usch, en vakthund vid sin sida vore något under promenader för hem måste man ju alltid vart man än är.
Idag har jag legat så länge jag velat i sängen, ingen klocka ingenting. Slapp även det värsta av mitt ryggonda idag också vilket känns skönt. I flera nätter nu har jag på något vis haft ont i ryggen av mina drömmar och vaknat just för att jag har så ont. Gammal och grå? Förutom att vakna och kliva upp ur sängen så har jag ätit lunch och efter det målat tånaglarna. Får alltid en smärre chock då jag målar tånaglarna, speciellt om man inte har gjort det på ett tag, samtidigt som det är jättefint så känns det konstigt i början. I fjol sommare hade jag målade tånaglar hela tiden av någon anledning, tror det beror på min självförtroende boost som jag hade. Nu börjar det däremot brinna i knutarna, jag sitter i nattlinne och blir upphämtad om cirka en och en halv timme. Ikväll är det middag med Emma, mamma och Emil på Eurasia som gäller, mums!
Ännu en vecka som närmar sig sitt slut, tiden går så fort! I veckan har jag umgåtts med familjen, firat mamma som fyllde år i tisdags och tillbringat mycket tid i Sävar helt enkelt. Efter en månad norröver behövde jag en Sävar dos och den har jag fått i stora lass i de två veckor jag har varit hemma. Förutom Sävar så har jag faktiskt hunnit med att storstäda lägenheten och träffa Maria också. Igår var jag däremot i Sävar igen, chockerande eller hur? Jag och Emil var bjuden hem till familjen KPP på grillat, vi hade även gamla kompisar på besök vilket var riktigt roligt, tyvärr åkte de ganska tidigt eftersom de ville se OS invigningen, dock hade de kunnat göra det med oss men så blev det inte. Lars följde med till stan och vi andra åt chokladpudding till filmen 28 dagar senare. Eller ja, Emil sov i början, det gick verkligen inte att få liv i han men tillslut så satte han sig upp.
Nattbussen hem ekade tom, det var bara jag och chauffören med brytning som kallade mig för dam i ett telefonsamtal. Dam och dam tänkte jag däremot. Väl nere på stan var det ganska lugnt fastän klockan var över ett men lite rörelse var det i alla fall. Lokalbussen hem var halvfull som vanligt och vi var för ovanlighetens skull inte så många som hoppade av vid Lilljansberget. Något jag inte tycker om är mörkret som har kommit tillbaka, har inte så långt hem från hållplatsen men går alltid med hjärtat i halsgropen. Gamla skuggor i mitt liv har gjort att jag ogillar att gå ensam i mörkret. Fått tipset att gå med mp3 för att slippa höra de som går bakom mig eller så men det gör oftast allting värre för då har jag ingen koll alls om vart människorna är. Låter kanske dumt men det är jättejobbigt, har som tur är bara fått panik en gång och då var jag i goda vänners lag. Då om någon gång borde man ju inte få panik men så blev det, Britt-Mari kunde inte ens ha ett lakan på tork hemma för jag trodde verkligen att personen jag var rädd för stod bakom. Usch, en vakthund vid sin sida vore något under promenader för hem måste man ju alltid vart man än är.
Idag har jag legat så länge jag velat i sängen, ingen klocka ingenting. Slapp även det värsta av mitt ryggonda idag också vilket känns skönt. I flera nätter nu har jag på något vis haft ont i ryggen av mina drömmar och vaknat just för att jag har så ont. Gammal och grå? Förutom att vakna och kliva upp ur sängen så har jag ätit lunch och efter det målat tånaglarna. Får alltid en smärre chock då jag målar tånaglarna, speciellt om man inte har gjort det på ett tag, samtidigt som det är jättefint så känns det konstigt i början. I fjol sommare hade jag målade tånaglar hela tiden av någon anledning, tror det beror på min självförtroende boost som jag hade. Nu börjar det däremot brinna i knutarna, jag sitter i nattlinne och blir upphämtad om cirka en och en halv timme. Ikväll är det middag med Emma, mamma och Emil på Eurasia som gäller, mums!
Kommentarer
Trackback
