Blandade känslor

Vet inte riktigt vad man ska tycka. Haft en lite annorlunda helg, det som hände var något jag aldrig trodde skulle hända. Helt plötsligt så står idiot på puben i Sävar..i Sävar!? Hade väldigt stor lust att gå fram och be han dra åt helvete, men jag kände att det var bäst att inte ställa till en scen. Annars så började kvällen bra, Sandra och Britt-Mari kom hit och så följdes vi åt med min mamma hem till min morbror på förfest. Sen fortsatte våran kväll på puben då vi först åt middag där och sen dansade och skrattade. Sen kom han..försökte dock ha väldigt kul iaf fastän han verkade vilja ha tag på mig. Usch..

Helgen fortsatte med räkmackor och massa jävla skitsnack, en riktig kväll helt enkelt. Bara ätit gott i helgen; Kycklingwok, Filé mignon, rödvinssås, potatisgratäng och rostade grönsaker, räkmackor och kina mat. Kan det bli mycket lyxigare?

Ikväll kollade vi även på gamla bilder på Lillan, min kisse som jag fick av min kompis Sandra :) Hon blir snart 4 månader och växer så det knakar, så var väldigt kul att se när hon var en pluttinutt kisse.





Älskar min bäbis






I'm not ready...

Idag valde jag att sluta på beteende medicin, har varit där 1 dag av 7. Jag har märkt att fastän jag så gärna vill vara där så är jag för instabil mentalt. Är nog därför jag har ont precis hela tiden, mitt undermedvetna slår ut kroppen. Är nog många som dumförklarar mig nu eller liknande, men det är ju faktiskt mitt liv. Jag ska försöka jobba med mig själv här hemma istället. Det jag måste få in i vardagen är; Frukost, mellanmål och minst 30 min motion per dag. På något sätt ska det gå, jag vill bara slippa ha så ont.

Kommer verkligen sakna min grupp och ledarna, jättefina människor. Fått mycket stöd i mitt beslut av dom, det känns riktigt bra. Vill inte svika dom, även om jag är där för mig själv så hör vi ju ihop.

Bloggen kommer jag att fortsätta med, kommer inte handla om beteende medicin längre som centrum. Jag kommer stå i centrum på både gott och ont.

Jag blir så arg på mig själv

Ja, allt verkar gå käpprätt åt helvete, känns så iaf. Idag efter 2 h blev jag hemskickad, fick hemsk huvudvärk igår och den har fortfarande inte gått över. Den blir bara värre. Känns som jag sviker dom jag känner då dom varit så glad för min skull och verkligen tyckt att jag gör något bra. Och så blir det såhär, as usual. Är så arg att jag ska ha såhär ont hela tiden. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Just shoot me? Känns så just nu iaf, är jag verkligen redo?

Första dagen

Idag har jag varit på min första dag på beteendemedicin. Känner mig riktigt kass motför dom andra, man hör vilka förändringar dom har gjort osv. Känns inte som att jag har gjort någonting ännu, men även det kommer väl i sinom tid. Morgonen började med gympa och det gick faktiskt rätt bra förutom att jag fick världens huvudvärk som inte släppt efter två avslappningsövningar. Det känns lite surt, men även det kommer väl tillslut bli bättre det också :) Jag applåderar till mig själv iaf, första gympapasset på ca åtta år.

Det som har hänt mer idag är matlagning och promenad, på själva lektionerna så anser jag inte att jag fick veta något nytt. Men en fräsch reminder är ju inte alltid helt fel heller. Var jättekul att komma dit imorse då flera blev glad över att se mig och tyckte det var jättekul att jag var där igen. Även om jag är yngst i gruppen så känner jag sådan samhörighet med dom andra. Så jag ser det såhär, även om jag inte gör stora förändringar nu så är ju alltid små jättebra också. I längden så är en liten förändring bättre än ingen alls.

Lärde mig faktiskt en sak idag; Ilska är största orsaken till hjärtsjukdomar.
Direkt du känner hur du börjar brusa upp, ställ dig själv den här frågan: Är det här värt att dö för?

Vila i frid farfar <3

Idag var begravningen för min älskade farfar. Det var väldigt fint och han som sjöng var väldigt duktig, det sjuka var dock att han sjöng precis som farfar brukade göra.

Något du älskade mest av allt var julen, 100 tals tomtar har du fått.  Blev så glad då jag fick veta att dom lagt ner en tomte i din kista och lite annat som är delar av dig.

"Jag saknar din stämma och din ärliga röst
Du hade ett hjärta som slog så sant i ditt bröst"

Du har farit dit rosen aldrig dör.

* 14/1 1930  † 11/8 2008














Trögstartad

Min startmotor har inte kommit igång ännu. Det börjar med att man har en dålig kudde och vipps så är nacken dålig. Genom nacken så kommer min jobbiga huvudvärk, varit sängliggandes nu 2 dagar och knappt sovit under dessa dygn. Missat de 2 första dagarna av behandlingen och bara det gör att jag mår sämre psykiskt. Man känner sig misslyckad, man vet att andra lätt skulle klara av en sån dag. Medans jag inte kan ta av reservkrafterna, det hjälper inte att hänga läpp över det men det är så skönt att göra det. Gömma sig under täcket och låta dagen försvinna. Att det är begravning imorgon gör ju ingenting lättare heller. Men på måndag är det en ny dag och då ska jag ta nya tag, jag vill så gärna försöka.

Varsågod Sandra, mitt första inlägg

Nu har min kompis Sandra fått glädjas över att även jag har börjat blogga. Min blogg kom mest till för att jag ska börja på beteendemedicin, det handlar inte om tabletter eller om studier som många tror. Eller ja, på ett sätt handlar det om att studera sig själv. Beteendemedicin är en gruppbehandling som går ut på att förebygga livsrelaterade sjukdomar, t.ex hjärt- och kärlsjukdomar.

Det som jag tycker är bra med själva behandlingen är att där har dom ett helhetsperspektiv, man får arbeta med beteende, tankar och sina känslor. Man får lära sig om hälsosammare matvanor, ökad fysiskt aktivitet och även mental träning som meditation är en stor del av behandlingen. En läkare rekomenderade det här för mig och jag tyckte redan då att det lät intressant. Så min blogg ska till stor del handla om min kamp till ett bättre och längre liv. För vem vill inte leva livet och kunna njuta av varje sekund? I nuläget så klarar jag inte av det pga värk som till stor del säkert beror mest på min övervikt. Vill även kunna motivera andra att försöka. Allt som krävs är att försöka, man behöver inte vara bäst på allting.

Min blogg kommer givetvis handla om hela mitt liv vardagligt och inte bara om min behandling även om det är tänkt att den ska få stå i centrum. Kommer vara väldigt öppen känslomässigt, både bra och dåliga dagar kommer det kunna läsas om. Följ med mitt liv och njut.

Mycket kärlek, Erica


RSS 2.0