Simply the best

Som jag skrev tidigare hade jag och Johan årsdag den 6/8 men en extra speciell dag detta år var den 30/7, då hade jag nämligen bott här uppe i ett år och alltså bott ihop med Johan i ett år. 

 

På sätt och vis har flytten varit väldigt lätt för tiden går ju så himla fort men samtidigt så har det varit riktigt stora omställningar också. Jag bodde ändå väldigt centralt i Umeå, det tog lite över en halvtimme för mig att promenera ner på centrum. Jag hade två mataffärer tio minuters promenad bort åt båda hållen. Bodde även väldigt nära universitetet och sjukhuset. Att besöka Umeå nu är ungefär som att vara i Stockholm, haha. Det är verkligen dag och natt. 

 

Nu bor jag i en by där vi är knappt 60 invånare och närmaste samhälle är Gällivare som ligger cirka fem mil bort. Istället för att kunna promenera till bokade tider och så vidare måste jag nu köra bil i nästan en timme. Det blir extra svårt att boka in läkartider och så vidare. Saknar att ha så nära till allting och att kunna göra vissa saker som jag var van vid t ex naglarna, fransarna och håret. Ja, ytliga saker men det var en del av mig. Det jobbigaste har dock varit och är fortfarande att bo långt ifrån min familj. Var van att träffa de nästan varje dag, jobbigast är att missa så mycket med syskonbarnen men nu när de har hälsat på här uppe förstår de nog bättre varför jag inte kan komma lika ofta som jag gjorde tidigare. 

 

Det bästa med flytten är att jag får bo ihop med Johan, det har gjort så stor skillnad för mitt mående. Från att ha drömt mardrömmar praktiskt taget hela tiden så händer det nästan aldrig nu. Min ångestproblematik är mycket bättre än om jag fortfarande får mina sämre dagar, de kommer helt enkelt inte lika ofta. Söndagar är inte längre lika ångestladdade som de var tidigare. Förstår ni hur lätta ens axlar känns? Att få komma hem till Johan varje dag är ovärderligt. Tänk att rösten jag väntade på att få höra första gången vi skulle ses är rösten som jag vill höra resten av mitt liv? Eller ja, vissa gånger vill jag faktiskt att han ska vara tyst, haha. Tror att han omedvetet känner på sig när jag inte är pigg och då kommer det massa svammel och oljud från hans sida. Det är väl kärlek i ett nötskal antar jag. 

 

Har aldrig direkt ångrat flytten, självklart har jag hunnit snudda vid tanken att flytta hem igen, ärligt talat så har det hänt en gång. Men en gång på ett år, det är ju ingenting. Det är ju även så med kärlek, den kan inte vara lull lull och rosa fluffiga moln hela tiden, ibland så kommer det som gör ont och de rosa fluffiga molnen byts ut till svarta vassa moln. Det går aldrig att vara helt överens, viktigast är ju att inse det och att ta det därifrån. I ett förhållande är en två stycken och det får en aldrig glömma bort. Jag är lycklig mer eller mindre varje dag för jag bor tillsammans med den jag älskar. Tidigare trodde jag aldrig att det skulle gå, att lida av psykisk ohälsa men att samtidigt kunna vara lycklig. Men vet ni, det går. Ovärderligt.

 

Tillslut kom min sista vecka på semestern, såg inte fram emot det samtidigt som jag gjorde det. Mitt mående levde lite rövare med mig de två sista veckorna men tror mycket beror på problemet med avloppet men även på grund av andra orsaker. 

 

På tisdagen var det min födelsedag och än om vi hade haft en stor fest redan ville jag gärna ha fika för familjen här uppe. Men ja, energin lyste med sin frånvaro och jag visste inte riktigt hur allting skulle gå ihop, Johan jobbade även eftermiddag. Morsan visste hur jag mådde och hon hade extra energi så fick hjälp av henne med lite bakning. Jag bakade även själv en ananaspaj att bjuda på. Fick också hjälp utav Emma som gjorde en jättegod tårta fylld med dumlefluff och hallonmousse. Hanna hade även fått den briljanta idén att vi kunde ha kalaset hos morsan och farsan, det tog bort många stenar från mina axlar. Jag är så himla glad över de mina här uppe, ibland undrar jag vad jag egentligen har gjort för att förtjäna de. Blev ett jättefint kalas och jag kunde ha startat en blomsterbutik med alla buketter som jag fick. Till och med mamma, Håkan, pappa och Kajsa hade ordnat blombud åt mig. Tyvärr fick jag välja att hämta blommorna i Gällivare eller i Hakkas, hemkörning my ass. Allt som allt hade jag en jättefin födelsedag. 

 

Resten av veckan flöt på, jag hade hunnit bli less på problemet med att diska då det inte alltid var så bra väder och så vidare så klurade på hur vi skulle kunna lösa det. Frågade då Johan om det inte skulle funka att slänga ut diskmaskinens slang utanför fönstret, men då dök det upp lite att tänka på så jag tänkte vidare och kom då på att det kanske skulle fungera med en hink, och det gjorde det! Åh vilken lättnad, blev mycket enklare med det mesta. Det lilla kan göra mycket i det stora hela. 

 

På fredagen for jag på fotvård, hade tänkt tanken många gånger tidigare, till och med Johan hade skickat en bild när en gammal klasskompis till han startade upp i Hakkas med fotvård. Nu under den här veckan fick vi reklam om detta och jag såg det som ett tecken. Bokade in en behandling och valde att få det som 30 års present av Johan, fick utöver det också en bra pannlampa som är bra att ha nu när mörkret börjar komma. Men i alla fall, fotvården var gudomlig! Måste se till att åka tillbaka med jämna mellanrum för hur trötta är inte ens fötter efter att ha sprungit på betonggolv och asfalt hela dagarna? 

 

Dagen efter blev det kalas hos min yngsta svåger med sambo då Madde fyllde år då och Tobbi fyllde år dagen efter. Efter kalaset gick jag hem för att göra mig i ordning, äta middag och få med Johan en sväng tillbaka då det var fest på kvällen. Han jobbade tolv timmars men tänkte att han kunde vara med en stund. Det blev en rejäl fest och ja, jag kände mig gammal och vågar nog inte dricka med ungdomen igen, haha! Valde även att promenera hem i mörkret och regnet fastän jag blivit erbjuden skjuts men tänkte att äsch det är inte så långt. Det är långt när en är onykter, bär på saker och vädret är äckligt, det tog lång tid. Gick lite sicksack i vattenpölar och ibland var jag nära dikeskanten då sa jag åt mig själv att där skulle jag inte vara. Haha, ja jisses, satt uppe en timme innan Johan vaknade till och undrade vad jag hittade på. La mig sen i sängen och pratade på om vad som hade hänt efter att han hade gått hem. Var inte pigg på söndagen, inte alls, hujja, låg praktiskt taget hela dagen. Johan skämtade och sa att jag firat att jag skulle börja jobba igen, kontrade då med att jag hade försökt glömma att jobbet började igen. Visst hade det varit skönt att fortsätta vara ledig men självklart längtade jag tillbaka till mina barn och mina kollegor. Vi skrattar alltid så gott i personalrummet och ja, det känns så bra. 

 

Allt som allt, det blev mycket fika den här veckan, jag åt ju även tårta tillsammans med Johan senare under veckan i och med att han jobbade. Vi firade lite tillsammans än om vi redan hade gjort det tidigare och på min födelsedag. Hur ofta fyller en 30 liksom? Apropå att fylla 30, har fått så många underbara present och alla syns inte på bilden som ni ser. Utöver det på bilden har jag fått en skål målad med renar (fylld med godis och örhängen som syns på bilden), pengar, en ring med ett utskuret renhuvud och en fåtölj med tillhörande fotpall och en kudde att ha i fåtöljen. Nej, har inte plats för en just nu men älskar modellen då min storasyster fick en sådan när hon fyllde 30. Hennes är däremot ljusgrön, min är gul. Den är tänkt inför framtiden då vi har byggt ut och har ett vardagsrum. Drömmer om en läshörna. 

 

Vilket avslut på semestern va?

 

Mitt inlägg om mina två sista semesterveckor försvann som sagt, alla mina ord glider väl runt ute i periferin någonstans. Sak samma, jag försöker igen men nu blir det uppdelat. Det går inte att skriva om ett helt inlägg som en satt med i över en halvtimme. 

 

Min näst sista vecka startade med ett viktigt datum, nämligen den 6/8, det vill säga min och Johans årsdag. Sju år rättare sagt, tänk att det har varit vi i hela sju år. Vi har även varit sambos i ett år nu i sommar, wow. Men i alla fall, den här dagen jobbade Johan förmiddag men jag var ändå inte ensam då familjen KPP hade bestämt sig för att stanna en extra dag. Fick umgås lite extra och det känns riktigt bra. Jag är även väldigt imponerad över barnen som aldrig klagade över att behöva gå på utedass. Tror de tycker att det var spännande med utedass, speciellt då vårt är ett dubbelsitsigt. Är väldigt glad över att det gamla utedasset stod kvar på gården, dock var det fullt med bråte så Johan har med hjälp tömt det, grävt en grop och flyttat utedasset. Senare på kvällen rev vi kåtan, var skönt att ha något att göra. Blir alltid lite nere när familjen åker hem. 

 

Att avloppet gick kaputt stal väldigt mycket av min energi om jag ska vara ärligt. Utedass på min ära men när det började bli kallt på nätterna var det jobbigt och jag kan tyvärr inte bara huka mig vid husknuten. Men ja, en lär sig ju att uppskatta det en har extra mycket vid tillfällen som dessa. Att jag har en uppfinningsrik sambo är även det väldigt uppskattat. Huxflux hade vi en diskstation och en värmavatten station ute på gården. Vi kunde diska och tvätta oss utomhus. Jag däremot ville verkligen inte tvätta mig utomhus. Bekväm? Tja, lite, plus att jag verkligen mig obekväm med tanken att stå där joddlandes med löddar och en bil rullar in. Vi fick hursom duscha och tvätta hemma hos morsan och farsan vilket var ovärderligt. Vi har fått väldigt mycket hjälp med det här dilemmat, både Johan och Peter har jobbat dubbelskift kan en säga. Först har de varit på jobbet och sen har de fortsatt här hemma med att gräva upp avloppet och rensa bort det som grävts. Från huset och till brunnen så är det en sträcka på cirka 35 meter, det är inte ett litet jobb. 

 

Jag själv försökte att sköta om jobben inomhus men ja, att inte kunna diska vare sig i vasken eller diskmaskinen gjorde att en blev lite grönhårig. Kunde inte riktigt göra det jag helst ville men tja, ibland måste en ju ändra på sina planer eller hur? 

 

Blev en ganska lugn vecka, förutom det vanliga dagliga bestyret så läste jag mycket. Låg rent utav på mage på sängen, det händer typ aldrig. Var även en tur till tandläkaren men ja, jag har bara otur där känner jag. Lagar gamla lagningar men sen blir något fel och jag får ont vilket jag inte hade innan. Men men, det löser sig det med. Måste bara bli bättre på att boka en ny tid när det gäller såna problem. Fick höra det sist, hör av dig direkt, gå inte och ha ont igen. Ja, så bra gick det, haha. 

 

Åh, jag blir ju grönhårig!

 

Jag har alldeles nyss suttit och skrivit ett inlägg om mina två sista veckor på semestern. Jag infogar bilder och publicerar inlägget. Vad händer? Det enda som finns kvar är rubriken, bilderna ligger dock snällt kvar i mitt bildarkiv men vart försvann själva inlägget? 

 

Åh, hade ju skrivit jättemycket...