Simply the best

Har som sagt haft min introduktionsvecka på Handlarn, nu har allvaret dragit igång. Hade introduktion och spelutbildning måndag till torsdag förra veckan, från och med i fredags började jag alltså räknas som anställd. Första veckan jobbade jag 31 timmar, kommer att jobba ungefär hälften hädanefter men mer vid behov. Denna vecka skulle jag bara jobba måndag till onsdag, sammanlagt 15 timmar men kunde inte hålla mig ifrån jobbet jag och igår jobbade jag även över två timmar på grund av en jättestor leverans. Idag firade Handlarn två år och därför ville jag gå dit och umgås med mina kollegor men även med våra kunder. Piffade upp mig rejält bara för att och cyklade dit efter att Johan hade åkt till jobbet. Ganska fort hamnade jag i kassan på eget bevåg, det slutade med att jag jobbade ända fram tills stängning. Vi hade mycket kunder idag och det var mycket som skulle fixas i samband med firandet. Vi bjöd på fika, kaffe och barnen fick även isglass och chokladmjölk. Handlade man för 300 kronor kunde man även vara med i utlottningen av en varukorg till värde av samma summa. Fastän jag inte jobbar heltid så är jag väldigt slut kroppsligt efter jobbet. Mycket beror nog på att det fortfarande är mycket att ta in, man vill göra ett sådant bra jobb som möjligt och så vidare. Hittills har jag dock bara fått höra positiva saker och jag känner mig så himla välkommen. Tar till mig detta men snabbt känner jag mig kass som inte orkar göra så mycket här hemma. Finns tusen saker jag skulle vilja fixa men ja, orken finns ju inte riktigt till. Av någon anledning känner jag att jag vill kunna göra det för att Johan ska bli glad, men ärligt talat, han skiter i om jag inte orkar plocka undan, vi delar ju faktiskt på hushållet, men av någon anledning vill jag ta på mig allt ändå, kanske för att han jobbar heltid, jag vet inte. Nej, jag får göra så mycket som jag orkar även om det bara är lite nu och då, det lilla man gör är ju bättre än ingenting alls faktiskt.

 

Apropå bättre än ingenting. Testade på reiki i söndags, healing. Hade inte så mycket tankar om det innan men efteråt, jisses. Fick ligga på en massagebänk och därefter få handpåläggning på kroppen. Redan på huvudet kände jag hur Maria koncentrerade sig. När hon kom till bröstet, där känslorna sitter så kände jag av kraften från hennes händer. Fastän hon knappt nuddade mig kändes det som att hon satt på mig, fick nästan känslan av att inte kunna andas. Än så länge var min kropp ganska lugn, senare när hon jobbade på baksidan av kroppen började dock oro och panikångest dyka upp inom mig. Var en häftig men skrämmande känsla att känna hur insidan ville fly i panik samtidigt som utsidan var lugnare än någonsin. Under denna stund hörde jag även hur Ira och Iris kom fram till sovrumsdörren och gnällde, de kände min energi och ville komma till stöd. Direkt efter att vi var färdiga och jag öppnade dörren sprang de fort in och ställde sig lugnt vid min sida, lugnare än någonsin förr. Sen gick de ut igen precis som att, så matte, nu har vi hjälpt dig. Innan jag öppnade dörren pratade jag och Maria dock om behandlingen. Fick höra att jag är värdefull och bra precis som jag är, det var ett meddelande som hon fick väldigt snabbt. Därefter fick jag dra en ängel, fick en ljusängel som berättade för mig att jag inte är ensam. Därefter fick jag dra ett annat kort, kommer inte ihåg namnet just nu och inte ordagrant vad som stod men det handlade om att jag är den jag ska vara. Väldigt klockrena träffar, än om kanske de andra korten också skulle kännas så. Men ja, känner ju en väldig press på att vara bra, att duga till. De som känner mig vet ju om min känsla av att inte ha varit någon, är ju inte länge sen jag började känna att jag är någon. Har kommit långt på den vägen men samtidigt känner jag ju den här pressen fortfarande. När det kommer till ensamheten och ljusängeln kan ju det förklaras med att jag ofta har klarat mig själv. Jag drar inte in onödigt många i mina bekymmer och jag hjälper gärna andra istället för mig själv. Här kan man komma in på känslan jag fick i bröstet, Maria förklarade att mitt inre inte var redo att släppa in henne, redan då började hon undra om jag har problem med stress, oro och panikångest. Bingo kände jag på en gång när hon frågade. Kommer självklart att testa på detta någon fler gång innan jag åker hem till mitt för att se om kroppen känner sig mer redo att öppna sig. Som hon sa, man kan prata om sina problem om och om igen med olika personer men det läker inte alltid själen och ja, min själ behöver få läka, det kanske är den delen som hämmar mig i att må riktig bra i mig själv?

 

Nu blev detta som många av mina nära skulle kalla för en novell, men så får det vara. Har inte orken att skriva så ofta och när jag väl skriver så kan detta hända. 1000 tankar och 1000 ord rusar genom mitt huvud. Men nu tänkte jag runda av och gå ner i källaren för att elda. Har börjat lyckas på första försöket nu att få upp en eld, får se om det går bra nu, haha. Efter det ska jag vänta på Johan och få krama han tills vi ska sova. Imorgon blir det att fara hem till byn, min svärmor kommer att hämta mig då Johan jobbar eftermiddag, han jobbar hela helgen så jag får se vad som händer resterande dagar. Kanske blir någon fler sväng till byn eller så kommer jag att vara hemma i huset och försöka göra någon nytta. Nej, nu ska jag ta och gå ner i källaren.