Diagnos

Vi åkte in till veterinären med Mirabelle i lördags, ja, att åka in på jour är så mycket jävla dyrare men hade aldrig kunnat förlåta mig själv om vi inte hade åkt in och hon hade blivit sämre. Hon är en sådan stor del av mig så det går bara inte att förlora henne. Väl inne på Lapplands djurklinik bestämde sig veterinären för att ta blodprov, de misstänkte diabetes på grund av symptomen jag sagt. Själv misstänkte vi värmeslag då symptomen stämde in även där men samtidigt har det inte varit så varmt. Mirabelle blev ju dålig där en sväng i början på året men det gick över så fort att vi aldrig åkte in, där hade hon också symptom som påminde om värmeslag men de kan även ha berott på stress.
 
När det kommer till blodproven var hon likadan som matte sin, det krävdes tre rakade ben och tre försök till att få blod. Ja, jag behöver ju inte raka mina armar men jag är väldigt svårstucken vilket kan resultera i nio stick eller mer på ett besök. Första försöket höll jag i henne men redan vid rakapparaten blev hon irriterad, slutade med att en kollega fick ringas in och ja, de fick hålla henne hårt i nackskinnet. Såg hemskt ut men man måste ju göra det för att det ska gå snabbare och bli bättre för båda. Blodproverna var negativa och veterinären var även imponerad över att glukosen (tror det var glukosen) var på bra då den brukar höjas mycket vid den stress som Mirabelle upplevde vid provtagningen, är visst vanligt bland katter. Som sagt, proverna såg jättebra ut och vi försökte komma fram till vad som hade kunnat orsaka att hon blev så dålig. Känner samtidigt att det inte borde vara stress på grund av hundarna till exempel då vi har varit här uppe i två veckor, vi har varit här längre perioder innan. Men ja, man vet ju aldrig helt säkert. Fick även med två sprutor hem för att kunna ge henne vatten och hålla lite mer koll på att hon får i sig något. Fick i hon tre sprutor igår sammanlagt men jisses vad arg hon blev på kvällen. Det gick snabbt över och sen tyckte hon om oss igen dock.
 
Nej, hujja, dessa dagar har varit så jobbiga. Vakade en hel natt och morgon just för att hon var så dålig, direkt hon låg helt stilla fick jag panik och trodde att hon dött. På den morgonen fick jag i henne mat och vatten, vatten genom att hälla den över maten och det gjorde susen. Veterinären hade förväntat sig en slö och lugn katt, hon fick en ganska pigg Mirabelle som sprang över hela undersökningsrummet och kollade läget. Hon påminde om sig själv men helt pigg var hon inte. Igår hade hon lite små problem med koordinationen också men inte så märkbart, vi fortsätter hålla koll här hemma och håller tummarna.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0