Simply the best

Hujja vad jag känner mig gammal efter denna helg, är fortfarande helt slut. I torsdags kom jag som sagt hem vid midnatt, la mig för att sova där vid två tiden. Dagen efter hade jag stängning på jobbet därav gjorde det ingenting att jag kom hem så pass sent som jag gjorde. Dock var tröttheten ett faktum redan efter en timme på jobbet. Efter jobbet åkte jag förbi affären en sväng innan jag mellanlandade hemma hos Emma och Lars. Värmde upp middag där innan det var dags för oss att åka vidare in till stan. De fick åka med hem till mig och därefter åka vidare med buss då jag behövde upp till mig för att göra mig i ordning. Eve hade nämligen bjudit in oss till en födelsedagsfest då hon fyllde 25 den 14e. Kände mig lite stressad men tänkte samtidigt att viktigast är ju att jag kommer överhuvudtaget. Sminkningen gick ganska fort men insåg sen att jag knappt hade någonting att ha på mig i och med att jag har gått upp allting som jag gick ner tidigare. Ville börja gråta samtidigt som paniken kom smygande, var nära att bara lägga mig ner och bli en blöt hög. Hittade tillslut en tunika som inte blev för tight eller kort så tillslut kom även jag mig iväg. 

 

Framme på festen fanns det en liten presentpåse med kaka och godis, det fanns även snacks och häftiga blinkande ballonger som hon hade beställt på Wish. Har själv tittat på dessa men har inte haft någon anledning att beställa men nu vet jag ju att ballongerna är värt det. Lite senare kom mamma och Håkan hem och mamma var även snäll och skjutsade oss i två omgångar ner på stan då vi hade planerat att gå på Olles. Hör och häpna, jag fick äntligen dansa med sällskap! Två omgångar! Första omgången dansade jag med Emma och vi råkade ut för tre äckliga killar, vi var iväg till en vakt och jag blev riktigt imponerad över att en av vakterna stod inne på dansgolvet och höll uppsikt där inne. Senare när jag dansade med Eve hade vi även en gammal vän med oss, Stefan, då var inte killarna lika närgångna, såg tyvärr hur de for runt över dansgolvet och gjorde likadant mot andra som de hade gjort mot oss tidigare. Dessa killar hamnade även precis bakom mig i kön till garderoben och ena killen frågade mig massa saker om mitt boende och så vidare. Först nu lyssnade han på att jag hade kille, hade påtalat detta tidigare. Allt som allt var det en riktigt trevlig kväll, nötter på dansgolvet kommer det tyvärr alltid att finnas. Tidigare under kvällen fick jag en försenad grattis till körkortet present av Eve, ett jättefint halsband med en mening som står för min kamp till körkortet, ja, kampen om mitt liv. En stärkande text, de som känner mig vet att jag älskar klockarena texter som tilltalar mig och betyder något. 

 

Igår låg jag i soffan hela dagen, orkade inte göra någonting och kroppen värkte som när jag föll för ett tag sedan. Ja, jag halkade och ramlade baklänges och slog mig i huvudet. Efter det var min kropp väldigt mör och jag har känt av liknande värk nu i helgen. Inte så konstigt i och med min långa resa i torsdags. jobb, stress och festande i fredags, men ja, hujja. Idag blev det lite mera gjort, körde iväg hem till mamma och Håkan för att få hjälp med att byta till sommardäck. Vilket team vi var! Efter däckbytet åkte vi vidare till macken mitt emot deras område för att tvätta bilen och fylla på luft i däcken. Efter det bjöd jag på middag som tack för hjälpen, blev en riktigt trevlig eftermiddag. När jag kom hem tog jag tag i garderoben som blev ännu stökigare än tidigare efter paniken i fredags, har tömt ut kläder som är alldeles för små. Samtidigt har jag ingenstans att ha dessa kläder heller, har redan en påse på golvet med plagg som jag vill ha kvar tills de passar igen. Men ja, samtidigt känns det sjukt onödigt att ha de i garderoben också. Får se, måste ta tag i att rensa här hemma. Är inte klar med garderben men orkar fasiken inte så mycket mer ikväll. 

 

Tror också att min trötthet beror på att det är så mycket tankar och funderingar nu. Imorgon börjar till exempel min sista vecka på jobbet. Det känns jättejobbigt, vill inte skiljas från mina barn eller mina kollegor. Det kommer vara jättesvårt på fredag. Det är även många barn som har snappat upp att min tid med dem börjar rinna ut och jag får höra även från dem att jag inte får sluta. Det gör det lite extra jobbigt samtidigt som det värmer mitt hjärta ofantligt mycket, det betyder ju att jag har gjort någonting rätt. Vet inte riktigt hur min närmaste framtid ser ut, blir att vikariera hitan och ditan antar jag. Flytten norröver börjar också närma sig, det blir någon gång mot slutet av sommaren. Det är ju inte konstigt att jag är helt slut, det är så mycket just nu som rusar runt som en stormvind inuti mig. Tillslut blir det bara starka vindar för att senare bli en vindpust som sakta sakta tynar bort. Jag är inte mycket för förändringar samtidigt som jag är det. Vi får helt enkelt se vad som händer och fötter.