Simply the best

Idag for Johan hem och med sig tog han min energi, det känns nästan som att luften har lämnat mina lungor. Jag slutar aldrig att överraskas över denna fina människa som jag har fått äran att ha i mitt liv, mitt hjärta värker varje gång jag tänker på hur mycket jag älskar han. Det var nästan två månader sen vi sågs sist och det gjorde så ont i kroppen av att inte kunna få hålla om han, få pussa han, ja bara att få titta på han vore som grädde på moset. Tidigare fick jag veta att han planerade att komma ner på onsdagen men eftersom dom inte blev klar i renskogen så ändrades dagen till torsdag eller fredag. Slog bort tanken om torsdag ganska fort eftersom dom hade kvar arbete då också och att han ska köra sisådär 45 mil när han är trött är inte min melodi hur mycket jag än saknar han. Vi pratade inte så mycket under torsdagen så jag tänkte på en gång att det blir på fredag vi ses. Först när klockan var runt 19.30 på kvällen så pratade vi med varandra och han skrev att han skulle äta och sen ringa. När klockan hunnit bli ungeär 21.10 sa jag till Britt-Mari; Borde han inte ringa snart? Han har kanske somnat. Precis då så hör jag hur telefonen börjar låta och det är Johan. Vi pratar lite smått om vad han hade ätit och om vilken tid han skulle köra ner på fredagsmorgonen och sen sa vi god natt. Några minuter senare plingar det på dörren och där står min Johan i sina skogskläder med en stor blombukett. Mitt hjärta svämmade över och jag påpekade att han hade lurat mig. Jag kramade om han så hårt och vågade nästan inte släppa, det kändes så overkligt att han verkligen stod där mitt sitt brunbrända ansikte och log mot mig. Britt-Mari som har varit med både när han kommit och farit igen har sagt att hon tyckte att det var som på film när han kom och när han for så såg hon hur jobbigt vi hade det. Jag ville inte släppa taget, jag älskar dig så mycket Johan så du vet inte.

 

Eftersom min energi är borta så kommer jag att uppdatera mer om helgen nu till veckan. Jag ville bara få berätta om hur kär jag är och hur underbar pojkvän jag har. Om jag skryter? Ja, det har jag all rätt till att göra. Men något jag också gör är att jag önskar att alla kunde få känna en sån stark kärlek som jag känner för Johan och han för mig, det är verkligen speciellt.