Att övningsköra
Att övningsköra med mammas Honda är inte så lätt som man vill alla gånger. Mina två största problem är dragläge och komma iväg smärtfritt men även att bromsa och växla ner för att svänga. Blir så irriterad för att det ska vara så svårt ibland att komma iväg och ibland inte. Jag är tyvärr ingen naturbegåvning på att känna av dragläget och kunna möta kopplingen med gasen. Det enda jag kan göra är att fortsätta öva och inte tappa tron på mig själv. Tyvärr tappar man rätt mycket av självförtroendet när det inte går som man vill på en gång, ja, nu är ju inte livet så att allting går på en gång men när man övningskör måste man ju visa det inför någon. Nu övningskör jag med min mamma men ändå kan jag börja tänka att hon tycker att jag är sämst och då går det ju givetvis inte bättre. Kan ju däremot se något positivt i att hon övningskör med mig, hon blev inte avskräckt sen sist vi försökte innan jag tappade lust och ork i och med min huvudvärk men även en smärre chock. Så även det är ju något positivt, jag försöker igen än om det är några år sen sist. Ett körkort skulle inte bara underlätta chansen att få ett jobb utan det skulle även underlätta för mig och Johan, vi skulle slippa bli svikna av SJ så många gånger, haha. Det är bara att bita i det sura äpplet och fortsätta, det hjälper alltid att tänka på att jag inte är ensam om att ha det svårt och bli nervös. Jag är envis så det är ingen idé att ge upp för det skulle vara att spotta mig själv i ansiktet men även på dom som tror på mig.
Honda, vi möts igen!
Kommentarer
Trackback
