Simply the best

I tisdags blev det en stadstur med Britt-Mari, chockerande inte sant? Nu när man bor nära stadskärnan så blir en stadstur något som hör till det vanliga. Tidigare kändes det mer som ett äventyr då man oftast var tvungen att planera mer bara för att fara till stan. Planerna för dagen var i alla fall att gå förbi Ungdomstorget med ett tack kort till min handläggare från arbetsförmedlingen som jobbar på Ungdomstorget. Det går inte med ord att beskriva hur mycket min tid med min handläggare har betytt för mig. Träffade han först och främst under min tid då jag gick på Access, en jobbsökarkurs som avslutades med praktik. Förutom Access så fick jag även träffa en arbetsterapeut för att göra olika tester, testa min kunskapsnivå och helt enkelt se vilket jobb som skulle passa mig i framtiden. Det här var under den tiden som jag var sjukskriven och så långt nere man kan vara ungefär så jag välkomnade all hjälp med öppna armar.

 

Summan av kardemumman, jag ansågs kunna studera och för att få en framtid behövdes ju först och främst ett slutbetyg. Där stod jag med endast huvudet ovanför markytan ungefär, jag, studera? Hur skulle det gå? Skulle jag klara det? Kan jag vara bra på något? Här kommer min handläggare in på bilden, redan från första början var hans attityd att jag klarade allt, det var något för mig, jag skulle passa perfekt i det yrket och så vidare. Han var en av dom första jag kunde börja tro på, jag trodde på hans ord och tankar om mig och det har tagit mig hit dit jag är idag. Vad som gjorde att jag trodde på han den dagen vet jag inte, men sen dess tänker jag alltid på vad han skulle tycka, vad han skulle säga och då tror jag mer på mig själv. Självklart så har jag många runt omkring mig som stöttar mig och peppar mig i allt men min handläggare gav mig den rätta näringen för att jag skulle börja blomma.

 

I alla fall, när jag hade lämnat kortet i receptionen så gick jag vidare och mötte upp Britt-Mari igen som var inne på apoteket och svassade runt. Därefter gick vi runt i lite olika affärer och i sista affären som var Indiska fick jag för mig att testa en grön slokhatt ur Miss Lis kollektion och jisses jag blev kär. Jag brukar inte känna att jag kan bära upp en hatt men just den här kände jag ett oh inför. Lite senare gick vi vidare och kvällen fortsatte med en middag, surr, skratt och ja, vi var vi helt enkelt. Passade även på att handla hem lite ingredienser så att jag kunde göra den vita kycklinggrytan idag, den blev jättegod som vanligt, det går nog inte att misslyckas än om man har olika mängd av allting varje gång.