Simply the best

Jag som skriver den här bloggen heter Erica. Efter år av depressioner och sjukskrivningar är jag äntligen påväg tillbaka. Hösten 2012 läste jag upp mitt slutbetyg och hösten 2013 påbörjade jag min fritidslärarutbildning på universitetet, är klar 2016. Kommer ursprungligen från Sävar men i och med studierna valde jag att bli stadsbo. Har hela familjen kvar i Sävar och har även en fästman som bor ca 43 mil bort. I min blogg får ni läsa om praktiskt taget allt i mitt liv både på gott och ont. Skriver speciellt mycket om min egna psykiska ohälsa, denna tabu måste bort.

Man har aldrig tråkigt

Näst sista dagen på praktiken, som vanligt har man roliga diskussioner men av någon anledning tycker jag extra mycket om diskussionerna som handlar om att jag inte är smal.

 

Barn: Varför har inte du på dig täckbyxor? Alla ska ju ha det
Jag: Jag har inga täckbyxor (har mina någonstans i förrådet)
Barn: Men alla fröknar har, dem kan låna
Jag: Jag kan nog inte ha dom
Barn2: Är det för att du är rund?
Jag: Ja, jag är nog för rund
Barn: Föddes du rund?

Sen börjas det med handuppräckning om vilka som inte vill bli runda när dem är stora men det gör ingenting om man är rund.

Det är så intressant att få höra hur barn tänker, diskuterar och vart dem har fått sina åsikter ifrån. När jag går ut på praktik så är jag ganska förberedd på att det ska komma någon kommentar eller fråga om min kroppsform just för att det är väldigt vanligt. Det är inget jag tar illa upp av, eller ja, skulle tonen vara väldigt negativ och elak skulle jag väl ta lite illa upp men samtidigt så är det bara barn. Men det är ju inte så bara heller egentligen, dem förstår mer och tänker mer än vad många vuxna ibland tror.

 

Förutom denna diskussion så har vi haft lite julpyssel idag, jag har för första gången försökt mig på att tova. Vi gjorde alla varsin tomte med luva och röd näsa, får se imorgon om allting håller ihop då jag verkligen inte var någon stjärna på detta. Även här och vid andra tillfällen är det roligt att få barnen att försöka själv, rätt så ofta ber dem om hjälp utan att ha provat själv och sen när man får dem till att testa först och sen lyckas är så roligt för dem blir så glada.

 

Vad kan man säga? Man har aldrig tråkigt med barn än om vissa stunder är tyngre, det som är bra överväger alltid det andra tusen gånger om.

 

 

Denna raring möter mig alltid i dörren och ibland som här hör hon något intressant ljud från hissen. Vad kan det vara månntro? Jag älskar att katten på dörrmattan är så lik Mirabelle, det är en gammal julklapp från pappa.