Simply the best

Igår var det kalvmärkning i Kentajärvi som stod på schemat. Tidigare under dagen bjöds det på renskav och potatis här hemma vilket alltid smakar himmelskt, jag älskar renskav och potatis. Med oss från morgonen hade vi lilla Elias då mamma och pappa var på en undersökning med en av tvillingflickorna. Han är allt en liten busråtta den killen och oj så mycket jag saknar Agnes då jag umgås med han. Det känns lite som att dom är av samma skrot och korn ibland. Senare under dagen blev det dags för att äta middag innan det var dags att bege sig ut i ren skogen men jag fick lov att stanna hemma. Min kropp sa upp sig, värken tog plats i ryggen, i huvudet, i äggstockarna, ja överallt kan man nog säga. Jag mådde illa, jag kände mig lite febrig och så vidare, det blev verkligen allt på en gång. Kändes jättetråkigt att behöva stanna hemma men samtidigt så är ju hagen en bit bort. Jag älskar verkligen att vara med på kalvmärkningarna även om jag inte orkar vara med lika länge som många andra. Innan Johan far sa han dock åt mig att ringa om jag blev piggare, då skulle han hämta mig. Några timmar senare kände jag mig lite bättre även om inte tillräcklig men jag kände att det fick bära eller brista! Ringde Johan som sa att han var en timme bort så han beordrade mig att vila lite. När jag väl höll på somna så började jag drömma att jag blev överfallen av en björn i Kentajärvi, jag hade till och med ett blåmärke på handen av en björntass. I samma veva pep brandlarmet till då batteriet var slut, snacka om att jag blev rädd! Efter det var det kört, så fort jag låg ner så pirrade det i armar och ben, hela min kropp gick in i ett restless skede. Tillslut kom Johan och jag gjorde mig färdig och sen begav vi oss till Kentajärvi. Först dock vi med oss sladden däremot för att dra den efter fyrhjulingen efter promenadvägen till hagen för att få bort ojämnheter och sten. När vi kom fram till där vi skulle lämna bilen så kopplades sladden fast, jag tog på mig hörselkåpor och hoppade upp på fyrhjulingen och Johan satte sig framför för att köra till ren hagen som ligger fem kilometer in i skogen. Under färden blev det ryckigt och hoppigt i och med all sten men även geggigt i och med alla fyrhjulingsspår. Johan sa åt mig att kliva av och gå en liten bit för att slippa bli lerig, lite senare råkar han dock fara med skon mot mitt lår, jag blev alltså lerig i alla fall, haha. Men visst är det så, direkt man säger saker som akta, du kan bli smutsig, akta, du kan ramla och så vidare så händer det.

 

Efter en stund var vi framme vid Kentajärvi och klockan hann bli runt två om jag inte minns helt galet. Det är så underbart vackert i Kentajärvi med sjön och allting. Jag hann vara med på en märkning och vägning med en del av hjorden innan det var dags senare att få in en till. Men innan dess hann jag grilla korv, dricka fruktsoppa, äta en macka, en finsk korv och så smaka grillad färsk aborre som minstingen i familjen, Tobias, fångat. När det hade gått tre timmar började min kropp säga emot mig, både ryggen och knäna så det blev dags att börja tänka på refrängen för mig. Innan det såg jag som sagt på när dom släppte ut en del av hjorden och senare fick jag även höra och se när dom drev in nästa. Dom driver in renarna med hjälp av skotrar, hundar och rop. Det låter ungefär som ett gäng mänskliga hundar fast samtidigt började jag tänka lite på Ronja rövardotter också. Vi stannade kvar ett tag för att Johan skulle få ha lite koll på om dom hade några renar i den här delen, efter det skulle jag få skjuts hem. Det finns som sagt inget som slår ljudet från renarna, jag älskar det! Något annat jag älskar med Kentajärvi är att det finns ett utedass, med dubbelhål till och med. Minns jag rätt kallas hålen för fjöl men även något mer. Ja, utedass kanske inte är så mysigt men jag kan inte gå på toa ute i skogen så för mig är det perfekt. Sen att man måste gå över en bäck via stenar är ju inte helt fel heller, snacka om mini äventyr, haha. Tillslut bar det av hemåt och jag tror vi kom hem till huset vid sju tiden på morgonen. Vi åt tillsammans innan Johan åkte tillbaka och jag gick och la mig. Vaknade om vart annat och tänkte kliva upp men jag hade ju bara sovit någon timme, någon måtta fick det ju faktiskt vara, sova bör man. Som vanligt ligger jag och väntar på att Johan ska komma hem, till och med drömde att han kom in i sovrummet. När jag klev upp välkomnades jag av synen att Nikka hade tagit en av mina arbetsskor från sovrummet till hallen och så bitit sönder den, jättekul. Det positiva med det hela är att skorna inte var så dyra men tyvärr inte så nötta heller, jaja, så går det när man har en valp i huset som byter tänder och är lite understimulerad skulle jag tro. Tror klockan började närma sig runt 15 tiden då Johan, Aila, Tobias, Hanna, Pelle och Stina kom hem. Efter lite vila och mat åkte alla utom Aila tillbaka. Under tiden dom var hemma kom även Emma förbi så jag hann träffa henne lite extra nu innan jag åker imorgon, roligt roligt.

 

Ikväll har jag duschat och även börjat packa, kändes bättre att stanna hemma ikväll och ordna det mesta inför resan imorgon i och med att det inte finns några tider i ren skogen. Däremot så har jag bett Johan om att han inte ska komma hem alldeles för sent då jag vill hinna umgås på förmiddagen imorgon innan han ska skjutsa mig till tåget. Det är det enda kravet jag har haft på han den här veckan då han har varit i ren skogen, visst är jag snäll? Haha, skämt åsido men som jag har skrivit tidigare, jag visste om det här innan jag åkte upp därför har jag inte försökt ändra på något i hans schema även om jag har bett om morgondagen, att vi får vara vi helt enkelt.

 

Blev tyvärr inte så mycket bilder på renarna men hellre det än många dåliga bilder. I och med farten i hagen så blir nästan alla bilder suddiga vilket inte är så roligt. Helst av allt måste man vara på plats själv i en ren hage och fånga upplevelsen med hjärtat.